Carl Ehrnberg trivs i Västerås.Foto: Ronnie Rönnkvist

Han var en av de tre spelare som 2016 fick lämna Frölunda då han valde att tacka nej till spel med a-laget för att hålla dörren öppen för collegespel. Två år senare berättar Carl Ehrnberg om sina tankar runt det. Hos backen, nu i Västerås, vilar ingen bitterhet.
— Allting blev ändå bra, berättar han för hockeysverige.se.

VÄSTERÅS (HOCKEYSVERIGE.SE)
Carl Ehrnberg, eller Calle som folk i allmänhet kallar honom, växte upp i Göteborg. Givetvis var SHL-spel i Frölunda hans stora mål, men när chansen kom tackade han nej. Hans nej innebar också att den klubb han drömt om att spela för valde i samråd med Ehrnberg själv att bryta juniorkontraktet. Istället flyttade han till Västerås för spel i deras J20-lag.

UTSÅGS TILL TV-PUCKENS BÄSTA BACK

Varför tog Ehrnbergs resa en så pass annorlunda vändning? Hockeysverige.se reste till ABB Arena för att söka svaret på frågan hos den Bäcken-fostrade 19-åringen som så sent som 2014 utsågs till TV-puckens bästa back.
– I Bäcken var jag med ungefär samma killar från U9 upp till U16. Det var riktigt roligt och jag fick många vänner för livet där, berättar Calle Ehrnberg efter att vi snackat lite med tidigare NHL-stjärnan Tommy Salo på läktaren i klassiska Rocklundahallen.
– Även om det var kul att komma till Frölundas U16 så var det tråkigt och lite jobbigt att lämna Bäcken bakom mig eftersom det var klubben jag hade tillhört under sex, sju år.

Bäcken är en klassisk klubb i Göteborg och som haft spelare som bland andra Ulf Sterner och Kjell-Rune Milton i sin laguppställning. Trots den idag fina ungdomsverksamheten anser Västerås-backen att det är att föredra att gå till Frölunda om man vill fortsätta satsa på sin hockey och samtidigt bo kvar i Göteborg.
– Lite så blev det för mig i alla fall. Det var inget tvång på det sättet och det finns andra vägar också. Men får man chansen av Frölunda så är det inte många som tackar nej till den.
– Jag hade inga andra tankar utan ville bara dit. Det är också vad jag jobbade för eftersom att spela i Frölunda var det största som kunde hända mig.

Blev du värvad?
– På sätt och vis. Jag hade redan hamnat i Frölunda då TV-pucken satte igång, men i och med att jag hade gått på distriktsträningar så hade dom fått upp ögonen för mig. Det var i samband med det som Frölunda sa att dom ville att jag skulle komma dit och spela U16-säsongen. Jag fick frågan och sedan var det upp till mig att tacka ja eller nej.

LYCKAN GRUSADES NÅGOT

TV-pucken blev en stor framgång för Calle Ehrnberg, men lyckan över att få utmärkelsen ”Lill-Strimma Stipendiet” grusades lite då Göteborg inte vann hela turneringen.
– Först och främst var jag väldigt ledsen över att vi inte kunde vinna. Det drog ner grejen lite även om det var roligt att få ett individuellt pris. Mycket var ändå ”vi vann inte”.
– Tittar jag tillbaka på priset så tycker jag att det var jätteroligt att få en individuell utmärkelse, men vi ska komma ihåg att det här var i en tidig ålder och mycket kan hända. Det finns killar som inte har spelat TV-pucken men tagit sig långt.
– För min egen karriär så tittar jag inte för mycket på det där utan jag försöker titta framåt och bli bättre för varje dag. Sedan gav det mycket i och med att jag fick åka med på landslagsläger och så vidare, vilket har gett mig mycket erfarenhetsmässigt, utvecklingsmässigt, självförtroende och allt sådant.  Jag tror att det är bra om man inte stirrar sig för mycket på det är i den åldern, vilket jag tror att jag inte gjorde heller. Det var bara att fortsätta jobba hårt eftersom det inte är någonting som är klart när man är 15 bast. Individuella priset är ingenting som har något avgörande för min karriär.

Ehrnberg gör två fina säsonger i Frölundas juniororganisation och får chansen i Juniorlandslaget. Tredje säsongen i klubben blev inte lika positiv och efter 15 matcher med J20-laget väljer han att lämna klubben.
– Jag var intresserad av att plugga och ha båda dörrarna öppna även om jag ville fortsätta satsa på hockeyn. Det var och är fortfarande min dröm att få jobba med hockey och kunna försörja mig på det, men det kan samtidigt vara svårt. Det kan vara så att man inte är tillräckligt bra och är man tillräckligt bra så kan man skada sig eller kanske bara tröttnar på hockeyn.
– Jag var i väg på en femnationersturnering i Plymouth, Michigan. Jag hade knappt hört talas om collegehockey innan eller att det skulle vara en bra nivå på den. När jag var där förstod jag att collegehockeyn och att gå på college kunde vara något bra.
– När vi kom hem därifrån pratade jag med min pappa och resten av familjen om det där. Vi kollade på vad det verkligen handlade om. Vi tog också kontakt med människor som kunde en del om college och jag insåg att det här kunde vara en bra väg för mig att gå. Jag kunde få fyra år på mig att utvecklas och så vidare samtidigt som jag skulle få en gratis utbildning om jag hade fått ett ”scholarship”, vilket var mitt mål.

Carl Ehrnberg. Foto: Ronnie Rönnqvist

För att få ”scholarship” får du inte tidigare spelat professionellt på seniornivå.
– Vi kom till det här då Frölunda ville att jag skulle spela en match med A-laget. Hade jag spelat den matchen riskerade jag amatörstatusen och det ville jag inte eftersom det kunde ta bort chansen för mig att få ett fullt ”scholarship”.
– Hur Frölunda reagerade på det var ”vi kan inte ha spelare som vi inte kan lita på vill spela med oss”. Det får jag acceptera och kan förstå. Då valde vi i samråd med Frölunda att det var bättre att jag letade mig till ett annat ställe.

Blev du arg, besviken eller hur hanterade du det beskedet?
– Till en början var det klart att jag blev lite så där… Jag vill inte Frölunda något ont. Jag tänkte att om jag får chansen att spela fyra år på college och sedan vill tillbaka så är det en fördel om vi har haft en bra relation.
– Allting blev ändå bra. Jag hamnade här i Västerås och var nöjd med det samtidigt som jag förstår hur Frölunda resonerade. Sedan kan jag tycka att det hade gått att lösa på ett bättre sätt, men det här var nog första gången Frölunda fick hantera en sådan här situation.
– Jag säger inte att dom gjorde rätt eller fel och jag klandrar dom inte för vad dom gjorde. Frölunda agerade utifrån vad dom tyckte var bästa. Det får jag respektera.
– Det var aldrig så att Frölunda var taskiga mot mig utan dom lät mig lämna klubben. Jag har fortfarande kontakt med mina gamla tränare och lagkompisar. Det finns inga ”hard feelings” för den här sakens skull.

LÄNGTADE HEM

Det blev aldrig college för Calle Ehrnberg, men han kom ändå att spela en säsong i Nordamerika för Sioux City Musketeers.
– Jag spelade i USHL, juniorligan. Dessutom var jag på sommarskolan under juni i Providence där jag skulle ha gått på college. Sedan var jag där från augusti till första oktober. Totalt blev det ungefär två och en halv månad.
– Redan då jag var i USHL kände jag att det även fanns något annat… Jag har alltid bott hemma då jag spelade i Göteborg och inte behövt offra någonting för att spela hockey. Visst hade jag varit i Västerås, men det var ändå närheten så jag kunde åka hem om jag hade en ledig helg. Jag fick en trygghet utanför rinken som jag kanske då inte värdesatte när den fanns där hela tiden.
– När jag åkte till USA hade jag en jättebra familj som jag bodde hos och bra lagkamrater. Det var inga sådana konstigheter utan kulturen och det som var där kanske inte var det jag ville ha. Det här kunde jag inte veta innan jag åkte, men jag kände det redan förra säsongen när jag var i USHL. Jag tänkte ändå att jag skulle ge USA några säsonger innan jag bestämde mig för något annat och inte bara ge upp. Det här var ingenting jag pratade med folk om utan höll för mig själv.

Du valde ändå att återvända hem till Sverige.
– Jag tänkte att det skulle bli bra på college med ny miljö och allt det där, men ganska snabbt kände jag att jag får nog göra någonting åt situationen. Känner jag inte trygghet utanför hallen så speglar det av sig på isen.
– Det här var jag tvungen att inse och framförallt erkänna det för mig själv. Givetvis var det jättejobbigt eftersom jag hade offrat så mycket för att hamna där. På något sätt måste jag ändå göra så att jag mår bra för det är livet det handlar om och inte bara hockeyn.

Tog Västerås emot dig med öppna armar när du ville återvända?
– Ja, det skulle jag vilja säga. Jag hörde av mig och det fanns intresse för mig hos Västerås.

Fanns Frölunda med i bilden?
– Nej. Klart jag hade tyckt det varit kul att spela i Frölunda. Det kommer alltid vara ett mål i livet att få spela i Frölunda igen, men jag kände att det inte var rätt läge nu. Jag tror att det kan vara bra för mig att spela här eftersom jag tyckte det var så pass bra då jag var här första gången.
– Jag känner mig väldigt trygg med att vara i Västerås samtidigt som jag inte ville peta i Frölunda. Det såg ut som dom redan hade ganska fullt i laget. Det får komma om det kommer i framtiden. Jag ska se till att göra mitt jobb ute på isen. Sedan får vi se vad som händer.

TRIVS I VÄSTERÅS

Calle Ehrnberg gör ingen hemlighet av att han verkligen trivs i sin nya hemstad.
– Det är skitbra här, så bra det bara kan vara, säger 19-åringen med ett leende och fortsätter:
– Jag tycker om laget och det är kul att få chansen att vara med och träna med A-laget, att få känna på seniorishockeyn. Dessutom gillar jag staden och jag har nära till min mormor och morfar som bor här.

Västeråsbacken har bara spelat J20-hockey den här säsongen. På 17 matcher har det blivit ett mål och totalt sju poäng från hans klubba.
– Det har fungerat bra även om J20-laget går sådär just nu. Det finns potential i laget, men vi har inte fått sakerna att stämma fullt ut. Jag tror vi kan få en nytändning efter jul då det blir en ny serie.
– För egen del har det gått bra. Nu är det två säsonger sedan jag spelade i J20 här hemma, men jag känner mig mer bekväm och trygg samtidigt som jag är en större kugge i laget den här gången. Som äldre spelare har jag lite mer erfarenhet vilket har varit skönt och något som jag tycker har speglat av sig i mitt spel. Jag har dessutom fått vara med och tränat med A-laget.

Känner du dig redo att få chansen i A-laget?
– Ja, jag är redo när den väl ges. Nu går det riktigt bra för A-laget och jag har inga förväntningar på att komma in då dom är på ett vinnande spår. Jag har tålamod, gör min säsong i J20 och skyndar långsamt. Gör jag bara mitt jobb så kommer det betala sig någon gång.