Emil Larsson känner att säsongen tagit sig ju längre den gått.Foto: Ronnie Rönnkvist och Bildbyrån

Han kallades in sent till Tre Kronors trupp efter att Nick Sörensen lämnat återbud. Därmed gör Luleås Emil Larsson sin andra raka landslagsturnering. 25-åringen har gott påbrå. Pappa är ingen annan än den forne världsmästaren Janne Larsson.
— Det har varit en del ”trashtalk” om att jag är där jag är för farsans skull, berättar Larsson den yngre för hockeysverige.se.

SEGELTORP (HOCKEYSVERIGE.SE)
Efter säsongen 2012/13 fick Emil Larsson beskedet att han inte skulle få något A-lagskontrakt i Brynäs. Givetvis blev det en besvikelse för honom, men samtidigt betydde det han fick utvecklas på bästa tänkbara sätt i Almtuna. Efter fyra säsonger i Hockeyallsvenskan är han nu inne på sin andra säsong med Luleå i SHL. Dessutom har han imponerat på förbundskaptenen Rikard Grönborg så pass mycket att han idag inleder sin andra sväng i Tre Kronor.
– Att jag inte fick plats i Brynäs är inte så mycket att fundera på. Jag tycker att min karriär gått åt rätt riktning ändå och jag tycker att det har gått bra för mig, säger Emil Larsson då hockeysverige.se träffar honom för en intervju efter Tre Kronors träning i Segeltorpshallen samtidigt som autografkön till Adam Reideborn ringlar sig lång bredvid oss.

VIKTIG TID I ALMTUNA

Tiden i Almtuna blev viktig och väldigt framgångsrik för Emil Larsson. På 180 matcher svarade han för 46 mål och totalt 85 poäng. Det här är siffror som ekade hela vägen upp till Norrbotten där Brynäs(!) förra tränare, Thomas Berglund, numera coachar.
– Tiden där betydde mycket. Jag fick komma dit och växa år för år. Sista året där visade jag att jag var redo för nästa kliv. Jag tycker även att jag visade förra säsongen att jag kan hantera SHL-hockeyn bra.

Vad utvecklade du mest under senioråren i Almtuna?
– Personligen lite mognad. Sedan även att våga lite mer hela tiden, våga tro på mig själv ännu mer samtidigt som jag tycker att jag kaxade till mig lite.

Ove Larsson. Arkivbild

Pappa är världsmästaren Janne Larsson och farfar Ove Larsson som under flera säsonger spelade i Timrå. Det här kom också att bli viktiga personer och bollplank för Emil Larsson när han inte fick kontrakt med Brynäs.
– Ja, så har dom alltid varit. Farfar har egentligen varit med sedan jag började åka skridskor eftersom pappa ofta borta med sin egen hockey. Det var farfar som började ta med mig för att åka skridskor varje lördag uppe på Gavlerinken.
– Han skjutsade till och hämtade från träningar så farfar har varit en stor del av min framgång. Han är dessutom ett väldigt bra bollplank och vi pratar nästan varje dag med varandra. Han är alltid pushande och peppande.

Farfar Ove är ursprungligen från bruksorten Långshyttan i Dalarna. Dit brukar även hans barn och barnbarn bege sig till och från.
– Vi är ofta i Långshyttan på somrarna och det är ett jättefint ställe. Dessutom var jag där en eller två veckor under somrarna på deras hockeyskola. Bland annat var Vesa (Remsu) var alltid där och vi hade jätteroligt.

Har du någon gång drabbats av att du är ”världsmästarens son”?
– Det har varit en del ”trashtalk” om att jag är där jag är för farsans skull, men jag tror det bara har gynnat mig. Jag har haft höga krav på mig själv och alltid jobbat hårt eftersom farsan vet vad som krävs. Det har bara varit bra.

Inför förra säsongen flyttade Emil Larsson från Uppsala till Luleå och hamnade då under Thomas Berglunds utvecklings och träningsmetoder, vilket har varit en nyckel till att 25-åringen med Strömsbro som moderklubb idag spelar med Tre Kronor.
– Jag visste vad som gällde. Pappa hade berättat att om jag skulle flytta upp till Luleå så skulle det bli raka rör och svart på vitt. ”Bulan” är rak, ärlig och ställer höga krav och det tycker jag har passat mig bra.

Med tanke på att pappa jobbat med ”Bulan” innan, pratade du då mycket med honom innan du tackade ja till Luleå?
– Det var egentligen inte så mycket att fundera på. När frågan kom såg jag Luleå som ett bra alternativ. Självklart diskuterade jag både med pappa och farfar. Även mamma fick vara med i diskussionen, men jag kände det som självklart att tacka ja då det dök upp ett så pass bra alternativ som Luleå.

Thomas ”Bulan” Berglund. Foto: Ronnie Rönnkvist

Emil Larsson berättar också att det inte var aktuellt för en återkomst i Brynäs.
–  Nej, inte den säsongen i alla fall.

Du har i princip behållit samma poängnivå i SHL som du hade i Hockeyallsvenskan, hur har du upplevt steget upp i högsta serien?
– Jag kom in med ett bra självförtroende förra säsongen samtidigt som jag fick ett bra förtroende redan från början. På så sett blev det en ganska mild övergång för mig. Dessutom kom jag in i ett spelsystem som passar mig.
– Säsong två gäller det för mig att fortsätta visa under varje match och varje byte att jag klarar av den här nivån och att jag vill vara med och pressa och utveckla mig. Det är också vad jag försöker jobba vidare med nu.

SPELET VÄXTE

Den här säsongen har Emil Larsson svarat för fem mål och totalt elva poäng på 25 matcher.
– Jag hade lite tyngre i början av säsongen. Sedan fick jag chansen i Tre Kronor och med det växte mitt spel och jag har fortsatt att skapa jättemycket lägen. Samma sak var det i början av förra säsongen, att jag skapade jättemycket, men fick inte till poängen.
– Någonstans måste man ändå fortsätta med det hårda jobbet. Sedan får man lita på att poängen kommer.

Channel One-cup blir alltså Emil Larssons andra i Tre Kronor. Debuten fick han göra under Karjala Cup i Finland. Där svarade han för en assist på tre matcher.
– Första två dagarna här i Segeltorp var betydligt med nervösa än vad dom har varit den här gången, säger Luleå-forwarden med ett leende och fortsätter:
– Nu visste jag lite mer vad det handlar om samtidigt som jag har lite mer skinn på nosen. Det är jättekul att få vara med igen och kul att åka till Ryssland eftersom jag aldrig varit där.

Vad förväntar du dig av turneringen?
– Jag åker dit för att lära mig, utvecklas och ha kul. Jag ska försöka bättra på min hockey och lära mig spela mot ännu bättre spelare. Jag bara njuter, avslutar Emil Larsson med ett leende.