Robin Figren.Foto: Henrik Skoglund, Bildbyrån och Pixabay

Sociala medier har blivit ett framgångsrikt sätt för ”vanliga” människor att nå ut med sitt budskap och tyckande. Men samtidigt som det för människor närmare varandra, kan det också ge upphov till splittring när saker och ting tar orimliga proportioner. Exempelvis som när traditionell media fångar upp vad som twittrats och tyckts.
— I och med att vi är så lättkränkta och lätta att trampa på tårna i det här landet, så vill man inte att någonting ska blåsas upp till någonting jättestort, berättar Robin Figren för hockeysverige.se om hur tankarna går innan han skickar iväg en tweet.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE
Kylan har slagit ett järngrepp runt Jönköping och runtom i kommunen slirar bilar och bussar omkring med, vad det verkar, största ambition att undvika krockar och plåtskador. Inne i Kinnarps Arenas lunchrestaurang är det dock varmt och ombonat när hockeysverige.se slår sig ner tillsammans med HV-forwarden Robin Figren för att avnjuta en god lunch och prata om miljön på sociala medier.
— Det känns som att folk borde ha klart för sig hur det är på sociala medier, tycker du någonting och du är ute och svingar och gör ställningstaganden så finns det folk som inte kommer att hålla med dig. Då kommer du vara öppen för en diskussion, konstaterar han samtidigt som besticken läggs åt sidan efter att han intagit fiskrätten som serverats.

BÖRJAT TÄNKA TILL INNAN

Robin Figren är en av få spelare i SHL som med rätta kan kallas för profiler i ligan. Han syns och hörs ofta i sociala medier, främst på Twitter, och bjuder ofta på sig själv. Men han erkänner att han med tiden börjat tänka till en smula innan han twittrar ut något.
— De gångerna jag är ute och tycker om någonting så gör jag mig alltid beredd på vad som skulle kunna ske. Det där är någonting man har lärt sig genom åren att man får planera lite längre fram innan man slänger ur sig saker, berättar han och fortsätter:
— Idag är jag kanske inte lika spontan som jag var innan, det gör ju att det blir lite mindre roligt om jag ska vara ärlig. I och med att vi är så lättkränkta och lätta att trampa på tårna i det här landet, så vill man inte att någonting ska blåsa upp till någonting jättestort.
— Så det är egentligen det första jag tänker: ”Om jag skriver det här, vad skulle kunna hända av den? Kommer det här blåsa upp till något alldeles för stort? Kommer någon tidning göra det här till något det faktiskt inte är?”. Då har det blivit att jag skitit i det istället, säger han samtidigt som sorlet från lunchgästerna fortsätter runt omkring oss.

Hur tänker du kring det, att du måste tänka till innan?
— Det har ju tagit bort charmen lite. I början när jag höll på, då svingade jag hejvilt och kastade egentligen ut allt som skedde. Men vartefter tiden gick så kände jag väl att vissa saker ville jag egentligen bara behålla på exempelvis Twitter och låta det stanna där. Då ville jag egentligen inte behöva utveckla de sakerna som skedde där när tidningar ringde och man skulle behöva förklara sig om vad man tyckte.
— Jag låter som en ynkrygg nu, säger han och skrattar innan han fortsätter:
— Men jag kände inte att allting man gjorde behövde bli så jäkla stort hela tiden och då har det blivit att man tänker en gång till. Om man verkligen borde…

Robin Figren. Foto: Ronnie Rönnkvist

Hur kommer det sig att du fastnade för sociala medier?
— Facebook hade jag ganska tidigt men det fanns ju så mycket annat. Jag tycker inte att…Jag vet inte, men jag får känslan av att Facebook inte är samma sak som Twitter och Instagram.
— När jag kom till Linköping så var det Sebastian Karlsson som tyckte att jag skulle testa på Twitter och jag var inte jättesåld från början, det kändes mest som att det var väldigt töntigt och ganska långt ifrån mig själv. Men det var väl där på något sätt som intresset föddes.

LÄS MER: Robin Figren trivs med att sticka ut: ”Kul att synas”

Robin Figren har 45 000 följare på Twitter och strax över 15 000 på Instagram.

Känner du att du har ett ansvar gentemot dina följare?
— Jag känner så här när det handlar om ansvar: Du har alltid ett ansvar gentemot ditt namn, din familj och människor runt omkring dig. Sen, är du under kontrakt av exempelvis en idrottsklubb, då känner jag att jag har ett ansvar, som nu då, gentemot HV71, säger han och sippar på kaffet han nyss varit och hämtat, innan han fortsätter:
— Sen finns det en liten aspekt av det hela som jag tycker är lite konstig och det är att: Det jag skriver och det jag tänker är ju fortfarande som privatperson och ofta i privata ämnen som inte rör någonting om mitt yrke. Det är det jag kan tycka är lite svårt ibland, jag kan ibland känna mig dum om jag är ute och tycker någonting som kanske är lite kontroversiellt, men inte fel på något sätt. Men då har jag fortfarande någonting jag representerar eftersom jag står under kontrakt. Det är faktiskt en ganska svår balansgång tycker jag.

Men då är du inne lite på det där, tycker du att du har ett extra ansvar som SHL-spelare också?
— När jag är under kontrakt så har jag det, och borde ha det också. Även fast jag skriver och tycker som individ. Men folk vet min yrkestitel och hela den biten, så det är klart att det ligger att ansvar i det.

Vad säger HV, hur ska ni spelare bete er på sociala medier?
— När det här med sociala medier började komma loss ordentligt så var jag i många klubbar där man hade möten innan säsongen om media i allmänhet och i stora drag om sociala medier. Idag tror jag att de flesta vet hur det ser ut, det är så stort nu och jag tror folk ser sociala medier som traditionella medier. Det krävs nog inga större genomgångar. De klubbar jag har varit i har ju tyckt att man ska vara öppen, men att det handlar om sunt förnuft. Du vill ju liksom inte svärta ner någon annan för att du själv ska hålla låda, eller vad du nu ska göra, säger Robin Figren och slår ut med armarna i en menande gest.

Händer det att det kommer gliringar på isen från andra spelare apropå att du är mycket på sociala medier?
— Faktiskt inte. Det har faktiskt inte hänt en ena gång under min tid som hockeyspelare. Men jag tror att mycket av det jag står för och tycker, jag tror att det kanske kan finnas ganska många spelare som tänker ganska lika.

”BEREDD PÅ ATT TA LITE SKIT”

Miljön på sociala medier är ofta omdebatterad och ofta inbjuder inläggen till missförstånd. Robin Figren svarar så här på frågan om vad han tycker om miljön överlag.
— Jag kan förstå att det är tufft för vissa, det kan jag göra. Men jag tycker att det är lite oklart hur man kan nånstans sätta sig i den fällan om man inte riktigt är beredd på vad som skulle kunna hända.
— Det är lite det som är grejen med sociala medier, att du är så pass tillgänglig och gör dig själv tillgänglig genom att vara därute och är du med i leken så tycker jag att då får du faktiskt tåla leken lite också. Det är ingen som tvingar någon att vara med där utan det går faktiskt att skippa det om det inte passar.
— Sen finns det ju självklart tillfällen där jag förstår att det kan vara hårt för många och det finns idioter där, precis som det finns idioter om du går på någon pub också. Det finns idioter var du än kommer någonstans. Men jag står fast vid att man får vara beredd på att ta lite skit om man är ute och tycker och tänker.

En annan aspekt är att traditionell media, det vill säga tidningar och nyhetssajter, ibland är snabba med att snappa upp det som kända personer skriver och göra artiklar av det.
— Jag känner i alla fall att när jag startade med Twitter att det jag sa där ville jag skulle stanna där. Sen är tidningar snabba med att hugga tag i saker och jag tycker att det kan vara kul på sitt sätt, men ett par gånger har jag känt att: ”Men, vafan, det var ju inte det här som var meningen och det finns inte så mycket energi att lägga på det här. Jag sa det på skoj med glimten i ögat. Det finns inget djupare än så.”

DIREKTKOMMUNIKATION MED FANSEN

Samtalet glider in på att SHL-spelare rent generellt är synade i sömmarna från diverse håll. Tränare, sportchefer, fans, media och nu också sociala medier. Robin Figren berättar att han tror att det kan innebära en extra press för vissa.
— Det kan det nog vara för vissa. Vad det är egentligen är ju att det är en extra mediekanal. Man har tidigare haft tidningar, sedan var det radio och TV. Nu har det liksom kommit en ”Alla får tycka” typ av media och det är en tjusning i sig. Men det är klart att ju mer tryck det är på allting, desto mer press blir det också.
— Det som är med sociala medier är ju att du kan ha direktkommunikation med fansen, men framförallt kan de ha direktkommunikation med dig och med klubben. Det är ju en ganska stor möjlighet att man ibland trillar över saker som man kanske inte vill se, eller höra, eller läsa. Men återigen, man väljer att vara där. Du har alltid en valmöjlighet att skita i det, men det är klart att det nog kan finnas en extra liten press i det, det tror jag.

Känner du att det är glädjefyllt att kunna ha direktkontakt med fans?
— Jag tycker att det är ganska kul. För det är ganska många som blir paffa när man svarar dem. De gånger som folk inte riktigt tyckt med mig, så har jag alltid försökt besvara det. Jag ser inga problem med att någon skriver till mig och frågar: ”Varför ser det ut så här? Varför spelar du inte på det sättet?” Jag har absolut inga problem att svara och när jag svarar så tror jag att folk uppskattar det, de är inte riktigt beredda på det.
— Det är mer att folk slänger ut sig saker i hast och förväntar sig inget svar. Sen blir det ganska vettiga diskussioner, jag har haft en del här i HV där jag verkligen har förklarat hur situationen har varit, speciellt förra året, och jag tror verkligen att de uppskattar det.
— Sen, och det är ganska fantastiskt, de som skriver lite hårdare saker, med lite hårdare ton, när de får ett svar med min synvinkel och hur jag kan se på en match eller på min prestation eller vad fan som helst…De får ett svar, och då har de helt plötsligt fått en ögonöppnare att: ”Shit, jag hade kanske inte behövt vara så här hård.” och då kan man istället få en bättre dialog och det slutar alltid med att man är ganska överens. Det är den känslan jag har.

SMÅ SAKER BLÅSES UPP

En annan, av många ansedd som negativ, effekt av sociala medier är att när alla får tycka och det får spridning så kan en egentligen rätt liten sak som händer på isen blåsas upp till någonting mycket större. Det gäller självklart inte hockey, utan alla ämnen egentligen.
— Det är väl lite samma sak som jag sa innan om traditionell media. Jag har lite svårt för när man gör hönor av fjädrar och det sker oftare och oftare och oftare. Det är väl sån som media ser ut idag, man jagar sina likes och sina klick. Så folk måstre ju hitta infallsvinklar på ett udda sätt för att få den här extra skjutsen, och det är någonting jag kan spy på.
— Jag förstår att det händer, för det är så det ser ut. Jag förstår journalistkåren att man behöver göra någonting för att slå sig fram, men jag själv kan känna att jag ibland faktiskt spyr på det.

En annan sak som ofta diskuteras i media och sociala medier är att det skulle råda mer av en viss kultur, machokulturen, där än i övriga samhället.
— Jag köper det inte alls. Jag läste en intervju med Tom Nilsson i Aftonbladet där man gjorde ett reportage om honom och att han läser böcker, som att det var någonting som inte fanns i hockeyvärlden? Jag tycker att det är så patetiskt, folk verkar tro att hockeyvärlden och hockeyspelare ser ut exakt ut som det kanske gjorde på 70-talet och att det inte har hänt någonting. Det här är folk som antagligen aldrig varit i ett hockeyomklädningsrum, säger han samtidigt som han ställer ner kaffekoppen.

Det märks att frågan engagerar honom
— Jag skulle säga att vår arbetsplats…Jag har väldigt svårt att se att den skiljer sig från ett annat företag eller arbetsplats.
— Jag blir väldigt irriterad när många tyckare och många journalister är ute och förklarar för resterande världen hur det är i ett hockeyomklädningsrum när de inte har en aning. Då är man faktiskt välkommen ner på studiebesök i så fall för att se hur det faktiskt funkar.
— Media styr mycket faktiskt i just den biten och folk läser ju och det blir på något vis en sanning.

ÅSIKTER OM VAD SPELARNA TJÄNAR

HV-forwarden skämtar om att frågan som nyss ställts fått igång honom såpass att han skakar i kroppen och svettas i ryggslutet. Men blir allvarlig och berättar vidare att de i omklädningsrummet skämtar och driver runt stereotypen av machoman och den typ av kultur som kanske rådde för 30-40 år sedan.
— Jag vet inte riktigt vad de fått det ifrån. Hockey är en tuff sport och det är män som jobbar med sin kropp som yrke, det finns en hårdhet i yrket. Men just den här machokulturen som många tror finns, är något så hejdlöst överdriven. Jag kan verkligen inte hålla med om det.

Dick Axelsson skojade till det. Foto: Ronnie Rönnkvist

Det var en skämtsam tweet från vännen Dick Axelsson rörande vad Robin Figren tjänar som blev väldigt uppmärksammat som hamnar i centrum i samtalet när intervjun börjar gå mot sitt slut, när frågan om pengar och ansvar dyker upp. Det verkar nämligen vara en allmän ståndpunkt att folk med hög inkomst, även ska förväntas prestera därefter hela tiden. Oavsett yrke. Robin Figren håller inte med om att han skulle ha något extra ansvar bara för att han tjänar mer pengar än en ”vanlig arbetare”.
— Andra tycker att jag borde ha det. Dick Axelsson gick ut på ett skämtsamt sätt och drog en summa som inte stämmer, och det här är något som folk tror på och tar till sig. Då får jag höra det sedermera också, när det kommer ett annat ämne, om jag är ute och pratar om skattetabeller eller vad fan som helst… Då kan det komma att det är lätt för mig att säga…
— Det där är den mest slitna och dummaste kommentaren man kan få som hockeyspelare. När vi tycker någonting så bottnar allting i att vi har för ”hög lön för för lite jobb”. Den är så gammal och så dålig så det finns inte. Marknaden styr och det finns en anledning till att vi tjänar vad vi gör. Jag skulle säga att 90 procent av de som droppat den kommentaren inte har en aning om vilken tid, hur många timmar och hur mycket jobb, vi faktiskt lägger på det här, det finns en anledning till att lönerna är där de är, slår han fast.