Började som målvakt för fyra år sedan – nu ska hon fixa historiskt avancemang för Södertälje

Klara Larsson har gjort succé mellan stolparna för Södertälje i division ett och har nu chansen att kvala upp klubben till SDHL. Det blev dock klart väldigt sent att hon skulle bli just målvakt. 
– Jag var utespelare till det att jag var 15 år, men sedan jag var liten har jag alltid velat bli målvakt, säger 19-åringen till hockeysverige.se.

Igår inleddes förkvalspelet till SDHL med att Skellefteå vann över Färjestad med 2-1. Ikväll kliver Södertälje och Karlskrona in i handlingarna. Som alltid har målvakterna viktiga roller i kvalspel eller slutspel. I SSK:s fall kommer ett stort ansvar ligga på en målvakt som började sin bana mellan stolparna för bara fyra år sedan, nyförvärvet från Linköping Klara Larsson.
– Jag är född i Linköping och har spelat hockey där sedan jag var nio år, berättar 19-åriga Södertäljemålvakten då hockeysverige.se träffar henne på Hockeymonkey där hon jobbar.
– Däremot kommer jag absolut inte från någon idrottsfamilj. Jag tror vi är så långt ifrån en idrottsfamilj man kan komma. Brorsan (Jesper) spelade fotboll. Han har också testat på andra idrotter som fäktning, MMA och sådana grejer, men aldrig riktigt fastnat för det.
– Sedan har jag en tvillingsyster (Kajsa) som också har spelat hockey, men hon tyckte inte det var så jättekul så hon slutade efter ett par år. Däremot tycker hon om att rida så det är var hon sysslar med idag.

Har pappa och mamma intresse för idrott?
– Pappa (Anders) har börjat med hockey nu på senare år och spelar med jobbet, korpen-liknande. Mamma (Åsa) har hållit på mycket med hästar, men hon har aldrig tävlat eftersom hon inte tyckte det var kul.
– Sedan har jag en styvfar (Peter Göransson) som också har spelat hockey. Han har hjälpt mig väldigt mycket.

Klara Larsson har gjort succé i Södertälje och har 93,3 i räddningsprocent och 1,74 i insläppta mål på 17 matcher den här säsongen. Foto: Ronnie Rönnkvist

HÖLL PÅ ATT LÄGGA AV MED HOCKEY – HITTADE GLÄDJEN MELLAN STOLPARNA

Klara Larsson har innan hon kom till Södertälje spelat fyra säsonger i Linköpings andralag.
– Det har varit väldigt upp och ner. Jag var runt 12-13 år när jag började spela med tjejer. I början var det jättekul och fungerade väldigt bra. Efter ett tag tappade jag intresset och tyckte inte att det var lika kul längre. Det här märkte jag egentligen av både då jag spelade med killar och tjejer. Det var ganska tufft just då.
– För fyra år sedan bestämde jag mig för att bli målvakt. Någonstans där vände det. Helt plötsligt blev hockeyn väldigt kul i andra laget i Linköping och även med killarna jag spelade lite med.

Varför valde du att sadla om och bli målvakt?
– (Skratt). Jag var utespelare till det att jag var 15 år, men sedan jag var liten har jag alltid velat bli målvakt. Jag har alltid tyckt det var coolt och varit fascinerad av målvaktsskydden, olika färgerna, lackade hjälmar och allt sådant.
– När jag började med hockey tyckte inte pappa att jag skulle bli målvakt eftersom jag kanske inte skulle få lika mycket istid samtidigt som det var konkurrens på ett annat sätt. Då blev det att jag började som utespelare istället.
– När jag sedan höll på att lägga av med hockeyn kände jag att jag i alla fall skulle prova att göra det jag alltid har velat. Nu står jag här fyra år senare, säger Klara Larsson med ett leende.

Du har alltså bara varit målvakt i fyra år och nu ska du spela kval till SDHL?
– Jag har provat på att stå i mål tidigare eftersom jag har fått hoppa in då det behövts, men jag skulle säga att jag blev målvakt för fyra år sedan. Det var i årsskiftet mellan 2014 och 2015 som jag kände ”Nej nu slutar jag som utespelare och satsar på att bli målvakt istället”.

Har du haft förebilder på målvaktssidan som gjort att du fastnat extra mycket för just den positionen?
– Det där har gått fram och tillbaka väldigt mycket. En förebild är helt klart Carey Price. Jag har läst på mycket om hans bakgrund och alla sådana saker. Jag känner igen mig väldigt mycket i den och kan relatera till det. Jag tycker han är en fantastiskt bra målvakt.
– Sedan har jag många andra favoriter också. ”Henke” Lundqvist såklart. Han är både svensk och världsstjärna. En annan favorit är Marc-André Fleury. Det är dom tre som jag skulle säga är roligast att kolla på och som jag tagit mycket lärdom av.

Montreal stjärnmålvakt Carey Price är en av de stora förebilderna för Klara. Foto: IBL Bildbyrå

LÄMNADE LINKÖPING FÖR SÖDERTÄLJE

Trots fyra säsongen i Linköpings andralag fick aldrig Klara Larsson chansen till spel i klubbens SDHL-lag.
– Nej, det fick jag inte, men det spelar inte så jättestor roll. Jag tänker mer att den tiden kommer. Om jag bara vill och jobbar för det så kommer jag nå dit någon dag.
– Jag har inte bråttom till SDHL och jag har inte heller känt mig redo för det tidigare. Det är nog skönt att inte utsätta sig för något sådant när man inte är redo.

Inför årets säsong valde 19-åringen att lämna hemstaden och moderklubben för att flytta upp till Södertälje och spela för SSK i Division 1.
– Jag hade spelat i Linköping under åtta, nio år. Jag kände samtidigt att jag slutat utvecklas. Dels då som människa, men även som hockeyspelare. Det kändes som jag hade stannat av på något vis och nått mitt max i Linköping. Jag behövde nya utmaningar och testa på något nytt.
– Sedan var det andra smågrejor som gjorde att jag inte ville vara kvar i Linköping, men det var mer personliga grejer. Det fanns grejer jag inte var nöjd med, men det var mer inom mig själv och inget fel på klubben.
– Jag tycker jättebra om Linköping och att det är en väldigt bra förening samtidigt som jag är jätteglad att jag haft LHC som moderklubb och spelat där under nio år.

Varför just Södertälje?
– Jag hade lite kontakter med olika lag. Dels pratade jag med AIK i SDHL och HV71, men även med Karlskrona och några andra lag.
– Jag var nere och provtränade i Karlskrona, men även här i Södertälje. Båda kändes jättebra samtidigt som det var en lagom nivå för mig att vara kvar i Division 1. Södertälje. Dels är det också närmre hem till Linköping. Sedan är ishallen här jättefin, vi har många träningar och jag kände redan då jag kom hit och provtränade att det är ett trevligt lag. Jag kände mig välkommen direkt kan man säga.
– Dessutom har vi målvaktsträningar en till två gånger i veckan och extrapass med Calle Brattenberger. Sedan är det en trevlig miljö… Som ni hör är det är mycket jag skulle kunna säga är bra här.

”ÄR INTE RIKTIGT NÖJD”

Hur har du upplevt din säsong så här långt?
– Den har varit som en berg och dalbana. Säsongen började jättebra. När vi åkte bort och spelade träningsmatcher i Sandviken och Tierp gick allt riktigt bra. Sedan började säsongen fantastiskt bra med att vi slog Hammarby i seriepremiären. Efter det hade jag två raka nollor.
– I oktober hände det någonting och efter det har spelet gått upp och ner jättemycket. Jag vet tyvärr inte vad det har berott på.
– Jag ska inte vara jättehård mot mig själv, men generellt är jag inte riktigt nöjd med säsongen eftersom jag inte kommit upp i nivå. Sedan vet jag inte hur det har sett ut utåt sett. Det har inte varit katastrof, men jag känner att det inte har varit bra i vissa matcher och känts fel.

Tror du det kan bottna i att du bara varit målvakt under fyra år?
– Jag saknar rutinen, så är det absolut. Dessutom har jag flyttat och givetvis påverkar det att det är mycket nytt.
– Tidigare har jag alltid pluggat innan träningarna. Nu jobbar jag hela dagarna innan jag åker till ishallen. Det är många förändringar på kort tid som inte alltid har varit lätta. Jag tror att det kan påverka.

Hur har det fungerat att jobba här på Hockeymonkey parallellt med att du spelar elithockey i Södertälje?
– Det har fungerat jättebra. I början jobbade jag väldigt mycket. Dels för att det behövdes, men dels också för att jag hade tid och ville. Då blev det att jag tillbringade en stor del av dagarna här.
– På senare tid har jag trappat ner lite på arbetstimmarna. Det kan jag tycka är skönt för då hinner jag vila lite mer eftersom vi oftast tränar till väldigt sent. Nu kan jag sova en timme längre på morgonen och anpassa arbetstiderna efter hockeyn.
– Hockeyn blir aldrig negativt påverkad av jobbet och det tycker jag är hur bra som helst.

Klara Larsson ser fram emot utmaningen att kvala upp till SDHL. Foto: Ronnie Rönnkvist

På hockeymonkey jobbar även SDHL-målvakten, Lovisa Berndtsson, men dom båda har ännu inte tränat ihop.
– Nej, faktiskt inte. Det närmsta är att vi som jobbar här har haft någon morgontid vi två tillfällen och bara lirat lite för skojs skull, men då har ”Lollo” varit utespelare.

”DET SKA BLI SPÄNNANDE OCH JÄTTEKUL”

Ikväll inleder Södertälje kvalspelet mot Karlskrona i Scaniarinken. Nedsläpp 19.00. Förkvalet spelas i bäst av tre matcher. Dom två kommande matcherna spelas i Karlskrona. Sedan kommer bäst placerade lag från SDHL, i det här fallet SDE Hockey, välja vilket av dom vinnande lagen i förkvalet man vill möta i en matchserie om en plats i SDHL nästa säsong.
– Det ska bli spännande och jättekul. Jag har mött Karlskrona förut och det är ett riktigt bra lag. Dessutom har dom en fin arena så det är alltid kul att komma dit och spela.
– Jag tror att det kommer bli jämna matcher, men det är lite lurigt för oss eftersom vi tappar så många spelare då det krockar med Stålbucklan. Tack vare det tappar vi åtta, nio spelare den här veckan.
– Nu har vi istället fått in fyra spelare från Linköping (Johanna Eldebäck, Sara Bjurvén, Johanna Gävstedt och Nathalie Carlsson Mattila) och en från Leksand (Emma Olsson). Jag känner några av dom eftersom vi tränat ihop. Självklart är det bra förstärkningar. Sedan har vi några spelare som kommer utifrån och täcker upp platserna för dom spelare vi tappat.

Känns det inte märkligt att så många spelare kan lämna för Stålbucklan mitt i ett viktigt kval?
– Det är jättesynd. Alla vill kvala med samma lag som man spelat med hela säsongen, men tyvärr kan vi inte göra så mycket åt det där. Vi kan bara se till att kämpa för slår vi Karlskrona och får möta ett SDHL-lag så kommer dom här tjejerna tillbaka. Det är bara att hoppas vi kan reda ut det, avslutar Klara Larsson.