Foto: Kajsa Kalméus/Bildbyrån: Michael Erichsen

Med en tävlingsinstinkt och en gyllene målsättning hoppas Lucas Raymond nå flera finaler under våren – och han vägrar att förlora en enda av dem. Här berättar han om vinnarskallen från barndomen, ödmjukheten inför NHL-drömmen och idolen Johan Sundström.
– Han är både en mentor och en förebild för mig, säger 16-åringen till hockeysverige.se.

GÖTEBORG (HOCKEYSVERIGE.SE)

Vi har inte sett honom i Scandinavium på några veckor, men Lucas Raymonds framfart pågår för fullt i Frölundas J20-lag. I de tolv matcher han spelat sedan årsskiftet, har han noterats för 17 poäng för den serieledande Göteborgsklubben. Slutspelet närmar sig i såväl SHL som J20-serien och Lucas Raymond vill vara en del av dem båda.
– Målet för denna säsong är ju att vinna ett SM-guld, eller två. Rent teoretiskt kan jag ju ta tre; ett med J18 också, säger 16-åringen om den stundande våren.

Målmedvetenheten och tävlingsinstinkten hos den unge forwarden utvecklades tidigt. Som treåring började han spela ishockey, men han höll på med många andra sporter samtidigt. Fotboll, dykning och gymnastik var några av de han testade på.
– Jag har gjort allt. Jag höll på med innebandy länge också. Jag och min bror Hugo brukade vänta i hallen på att pappa skulle komma hem från jobbet. Han sprang upp för att byta om från sin kostym och så gick vi ner i källaren och spelade någon timme, varje kväll, berättar Lucas.

”VAR JU RÄTT FRAMFUSIG”

Han tillägger att han faktiskt ville bli målvakt när han var liten, och att han ofta stod i mål nere i källaren.
– Men mamma tyckte det var så hemskt, eftersom målvakten var så utsatt. Hon klarade inte av det. Så jag köpte någon hjälm och gick på en målvaktsträning men det blev inget mer. Det var grymt kul i källaren, många bataljer och mycket känslor. Jag vet inte hur många gånger jag och min brorsa har bråkat där nere.

Hur visar sig tävlingsinstinkten idag, när du inte är i ishallen?
– Jag hatar bara att förlora. Hatar det. Jag kan knappt spela kort hemma med pappa och mamma. När vi spelar poker, som pappa är rätt duktig på, så brukar han låta mig vinna så att jag kan gå och lägga mig. Jag måste vinna innan jag kan avsluta.

När Lucas Raymond var liten hängde han i Wallenstamhallen, bredvid Scandinavium, så ofta han bara kunde. Mamma Cecilia körde ner honom till allmänhetens åkning inför nästan varje träning, och eftersom Frölundas a-lag hade hallen som träningsanläggning på den tiden kunde flera av seniorspelarna ibland skymtas på den allmänna isen. Något som uppskattades enormt av den unge Raymond.
– Man var ju rätt framfusig när man var liten, så jag brukade åka fram och dribbla av dem ibland. Och de var extremt ödmjuka, de tyckte bara det var kul, berättar forwarden.

Hittills har Lucas Raymond gjort tio SHL-framträdanden och noterats för två mål. (Foto: Bildbyrån/Michael Erichsen)

LUCAS RAYMOND FÅR STÖD FRÅN SIN FÖREBILD

Joel Lundqvist, Fredrik Pettersson och Johan Sundström var stora idoler för Lucas, och den sistnämnde gjorde extra stort intryck på honom. Sundström, som vann SM-guld med Frölunda 2016, hittas nu i det kinesiska KHL-laget Kunlun Red Star och Lucas Raymond har kontinuerlig kontakt med guldhjälten.
– Han har hjälpt mig jättemycket. Vi har kontakt än idag. Träffar honom lite då och då. Han är grym. Hockeymässigt, såklart, men man kan snacka med honom om allting annat också. Han har upplevt väldigt mycket, han har spelat i NHL och är en grymt duktig spelare. Så han har extremt mycket erfarenheter. Han är grym, säger Lucas.

Ser du Johan som en mentor?
– Ja, absolut. Han tar gärna emot mina samtal när jag behöver prata om nåt, och han är väldigt ödmjuk också. Han har varit grym. Han har haft väldigt tufft med mycket skador, så han vet mycket om det. Och så har han spelat i Frölunda själv. Han är både en mentor och en förebild för mig.

Som 13-åring gjorde Lucas Raymond debut i Frölundas U16-lag och ett starkt minne från den dagen involverar just Johan Sundström.
– Det var nervöst. Från ungdom till akademin och U16 byter man ju till gröna byxor och hjälmar. Det var ju en wow-upplevelse. Jag fick ha nummer 28 första matchen, och det hade Sundström när han spelade i Frölunda. Så jag tog på mig hjälmen och byxorna i hallen hemma och skickade en bild till honom. Det var riktigt kul.

”HAR INTE SÅ MYCKET ERFARENHET”

Ställer du frågan ”hur mycket tror du på dig själv?” till Lucas Raymond är svaret aningen oväntat. Han… gör inte det.
– Jag har ju ett självförtroende när jag spelar, det måste jag ju ha för att göra de sakerna jag ska göra. Men jag vet inte om jag tror på mig själv så mycket. Jag tror på det jag gör men jag är fortfarande väldigt ung. Jag har inte så mycket erfarenhet heller, säger 16-åringen.

Så du tänker inte att du kommer att nå NHL?
– Nej, verkligen inte. Jag vet ju hur fruktansvärt hårt jobb som krävs, lite flyt och att vara skadefri. Självklart drömmer jag om det och jag tänker på det ibland, men det är helt omöjligt att säga om jag kommer att spela där.

De tuffa finalförlusterna i Hlinka Gretzky Cup och U16-SM förra året har gjort Lucas Raymond trött på silvermedaljer och hans längtan är stor efter en guldig.
 Det är en extrem morot. Jag snackar om det rätt mycket nu detta året. Jag har väl vunnit några småturneringar när jag varit liten, men inte mer än så. Vi förlorade ju SM-finalen i U16 där vi ledde med 4-2 med 10 minuter kvar. Vi torskade i OT när de sköt pucken i plexit och den studsade tillbaka i ryggen på målvakten, minns Lucas Raymond.
– Så det har varit tung. Det har nog varit de tyngsta ögonblicken i min karriär. Och jag vägrar att torska en till final eller semifinal.