• Publicerat 25 mars, 2019
  • Skrivet av Hockeysverige
  • 0 Kommentarer
Per Bjurman.Foto: Privat

I dag välkomnar Everysport Media Group och hockeysverige.se stolt en ny krönikör till sajten. Det är Sportbladets mångårige New York-korrespondent och NHL-skribent Per Bjurman som kommer att förgylla sajten med sina alster framöver.
– Vi är otroligt smickrade över att Per vill skriva för oss, säger chefredaktören Uffe Bodin.

I dag kommer Per Bjurman att publicera sin första krönika här på hockeysverige.se. Och fler kommer det att bli framöver. Ungefär var tionde dag kommer nya krönikor från Borlängesonens tangentbord att finnas tillgängliga på sajten.
– För oss på hockeysverige.se är det här väldigt stort. Per är en av de ledande och stilistiskt sett bästa hockeyskribenterna i Sverige. När han visade intresse för att skriva för oss var det otroligt smickrande. Det här är ytterligare en del av den satsning som vi och företaget gör mot kvalitativt journalistik och premium-material, säger hockeysverige.se:s chefredaktör Uffe Bodin.

En Q & A med Per Bjurman själv:

Vem är egentligen Per Bjurman?
– Ja, det frågar jag mig också ibland. Men, tja, en snart 52-årig mas som började skriva om musik på lokaltidningen hemma i Borlänge som femtonåring – och sedermera tjänstgjorde på alla avdelningar på samma publikation, inklusive sporten. Nio år senare, 1992, kom jag till Aftonbladet och efter tretton år på tidningens nöjesredaktion, huvudsakligen som musikskribent, blev jag vintern 2005 tidningens USA-korrespondent. I den rollen började jag bevaka NHL åt Sportbladet och det gör jag fortfarande, med bas i New York. Jag har sedan drygt tio år en renodlad NHL-blogg och spelar en gång i veckan in en podcast i samma ämne med kollegan Jonathan Ekeliw. Och praktiskt varje morgon under vinterhalvåret rapporterar jag om det som hänt i ligan på sportbladet.se.

Hur blev du förälskad i hockey?
– Hockey var den stora sporten både i familjen och grannskapet, så det fanns alltid där. Men riktigt allvarligt blev det nog först när pappa tog med mig upp till Leksand våren 1975, så jag som sjuåring fick se en av LIF:s finalmatcher mot Brynäs. Han hade spikat en liten pall som jag fick stå på, så jag kunde se alla trollkonster Mats Åhlberg och Peo Brasar utförde. Där föddes en livslång passion.
– Några år senare gjorde jag ett tafatt försök att att spela organiserad hockey själv också, för lokala föreningen Kvarnsvedens GoIF. Det blev fiasko. Jag hatade kylan på Dalarnas utomhusrinkar och var därtill genuint talanglös. Att jag ändå höll ut under hela mellanstadiet säger allt om hur mycket hockey ändå betyder…

Vad kan hockeysverige.se:s läsare förvänta sig av dina krönikor?
– Som framgår av debutkrönikan inte i första hand analys och braskande åsikter. Jag är mest intresserad, och road, av att försöka skapa närvaro och ta med läsarna hit. Jag hoppas att de ska få uppleva det jag upplever, ta del av dofterna och ljuden och stämningarna och de svallande känslorna. Och lära känna några av spelarna. Som mer än bara spelare. Eventuellt har jag en och annan, förhoppningsvis, underhållande anekdot på lut också.

Dina tre bästa minnen från åren som hockeykorre i New York?
– Oj, det är ju som att välja favoritbarn. Men okej, det får bli tre finalminnen. Först Detroit Red Wings seger 2008. Det var då, när jag punktmarkerade de synnerligen färgstarka svenskarna i den Wings-upplagan – och deras släktingar! – under hela vägen fram till den ultimata triumfen jag själv tycker att bloggen hittade sin form och blev lite…rolig. Dessutom slutade det ju med att vi fick se Nicklas Lidström lyfta bucklan – som förste europeiske kapten.
– 2014 går inte att komma runt heller, när Rangers tog sig till final. Det var så stort att uppleva hur New York drabbades av sann hockeyfeber. Här är hockey vanligen nummer fyra efter baseboll, amerikansk fotboll och basket, men då tog Blueshirts verkligen över stan.
– Till sist väljer jag senaste finalen. Känslostormen när Capitals äntligen, efter ett decennium av förkrossande nederlag och floppar, till sist vann liknade ingenting. Jag kan fortfarande få nåt hårt i halsen åt minnet av familjen Bäckströms kramkalas på isen efteråt.

Slutligen Per, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– En Piggelin. Samt ett riktigt infernaliskt och gastkramande Stanley Cup-slutspel. Grundserien har ätligt talat varit lite tam i år, trots att spelet i sig bara blir mer och mer spektakulärt.  För mycket var avgjort för tidigt. Nu vill vi ha drama och ovisshet och bataljer på liv och död som fortsätter långt in på småtimmarna. Kväll efter kväll, helst.

Läs Bjurmans blogg på Sportbladet: http://bloggar.aftonbladet.se/perbjurman/

Lyssna på NHL-podden med Bjurman och Ekeliw: https://podcast.aftonbladet.se/p/nhl-podden-med-bjurman-och-ekeliw/