Lovisa Selander.Foto: RPI

Lovisa Selander var en av de största skrällarna i Ylva Martinesens VM-trupp. Efter en stark säsong i collegeligan vill nu 23-åringen från Sollentuna ta nästa steg i utvecklingen.
– Planen är att stanna här och spela mot toppspelarna i USA och Kanada, fortsätta få den hockeyutbildningen, säger Selander till hockeysverige.se.

Lovisa Selander har vaktat kassen i en landskamp tidigare den här säsongen, men det som nog gett henne VM-biljetten är hennes fina spel i NCAA där säsongen varit kryddad av utmärkelser för Selander.
– Jag tror att den här säsongen var min personligt bästa, berättar Lovisa Selander då vi får en intervju med henne då hon är på väg till Boston för en anställningsintervju.
– För laget var det också en bra säsong. Vi hade sju ”seniors” så det var ett ganska gammalt lag för att vara ett collegelag. Vi satte upp målet att ta oss till slutspel, vilket kom att bli det första slutspelet på åtta år för vår skola. Det var en riktigt bra prestation av hela laget.

Den svenska VM-målvakten var inte bara en av lagets bästa spelare, hon var dessutom lagkapten för RPI.
– Det stämmer. Jag hade ett ”C”. Sedan hade vi tre assisterande. Vi hade en assisterande som var utsedd att snacka med domaren så jag hade inte så himla mycket extra att göra faktiskt, skrattar Selander och fortsätter:
– Jag fick inte ens hälsa på domarna förutom i den sista matchen då en av våra assisterande hade blivit skadad i matchen innan och våra två andra gått av isen. Då vinkade dom åt mig att jag var tvungen att åka dit. Då fick domarna och det andra laget ett gott skratt.

Är det vanligt att målvakter är kaptener i NCAA?
– Det är faktiskt ganska vanligt i college. Det är rätt ofta man har två kaptener, två C:n och två A:n. Det är nog lite upp till coacherna vad dom tycker, men jag fick frågan om jag ville ta på mig det ansvaret och för mig var det en stor ära.

FICK PRIS SOM ÅRETS MÅLVAKT

Lovisa Selanders utveckling mellan stolparna senaste säsongen har gått väldigt fort och idag är hon alltså en av ligans bästa målvakter.
– Jag tror det handlar om framförallt mer driv från mig själv med hårdare sommarträning, fokusering och att jag var villig att lägga ner så mycket tid jag kunde på att träna.
– Sedan handlar det om självförtroende också, att känna sig bekväm med rollen och i laget. Samtidigt hjälper det mycket mentalt att ha förtroende från spelarna i laget och coacherna så jag kan fortsätta trycka på mina egna detaljer.


DUBBLA KLUBBOR. Förutom mellan stolparna trivs även Lovisa Selander på golfbanan. FOTO: Ronnie Rönnkvist

Förutsättningar på RPI var dessutom optimala för en positiv utveckling som hockeyspelare.
– Ja, verkligen. Man går i skolan. När den tar slut vid fyra hade vi is-pass. Dessutom hade vi två fys-pass och en målvaktsträning i veckan. Allting är anpassat efter allas schema vilket gör att det är ett lätt liv att leva eftersom man alltid vet vad man ska göra.
– Dessutom är allting nära. Man kan gå till ishallen samtidigt som coacher och ”trainers” tar hand om en. Har man lite ont i en axel ser dom till att göra ett personligt fys-pass och får behandling så man kommer tillbaka snabbt och kan ge fullt ös.
– Jag har verkligen fått leva ett proffsliv här borta och det har varit hur skönt som helst.

Har du koll på alla utmärkelser du fått den här säsongen?
– I ligan kom jag med i ”first team”. Dom väljer ut tre lag och då kom jag med i förstalaget. Sedan fick jag pris som årets målvakt i vår liga. Dessutom kom jag med i All America team. Det är för alla fyra ligor.

Vad betyder sådana utmärkelser för dig?
– Just nu betyder det inte så himla mycket. Det är mer att jag fortsätter nöta på och känner att det är kul att få lite erkännande för det. Däremot tror jag det blir större när jag slutar med hockeyn, att då ha någonting att titta tillbaka på och känna mig stolt över.

Givetvis har Lovisa Selanders fina målvaktsspel uppmärksammats medialt en hel del.
– Det har varit ganska mycket den här säsongen. Speciellt då jag i slutet av säsongen då jag slog rekord för mest räddningar under en collegekarriär inom damhockeyn.
– Sedan har det varit lokalnyheter och lite artiklar, så det har varit roligt för speciellt damhockeyn att få lite uppmärksamhet.
– Det är också relativt stort med damhockey här. På vår skola får dom som köper årsbiljetter till killarnas matcher även årsbiljetter till våra matcher. När det gäller artiklar och sådant i skoltidningen behandlas killar och tjejer lika. Sedan kämpar man också ganska hårt med att få med oss i tidningar och på lokala nyheter.

RPI-målvakten från Sollentuna fick redan tidigare under säsongen en indikation på att hon var aktuell för spel i VM.
Ylva (Martinsen) ringde direkt efter säsongen då vi åkte ur slutspelt och sa lite generellt ”fortsätt träna för att hålla dig i form”. Sedan släpptes truppen i förra veckan. Det var hur kul som helst att komma med och ett steg närmare drömmen.


VM-TRION. Lovisa Selander, Julia Åberg och Sara Grahn slåss om förstaspaden i VM. FOTO: Ronnie Rönnkvist

STENHÅRD KONKURRENS

Konkurrens blir tuff på målvaktssidan i VM där Lovisa Selander kommer konkurrera med Sara Grahn och Julia Åberg om speltid.
– Dom två är hur bra som helst och det är kul att få vara med dom och kämpa om att få spela. Det är mitt första VM så för mig är det bara att åka dit för att lära, se på alla andra och visa vad jag går för. Målet efter det är att ta en mer stabil plats i laget.

Vilka förväntningar har du på turneringen?
– Jag vet inte riktigt. Jag jobbar självklart för att få spela en match. Sedan är det upp till coacher och hur jag själv tränar, men målet är att tävla om att få spela.

Du möter amerikanskor och kanadensiskor dagligen, vad är nyckeln till att vinna över dom här tjejerna?
– Det är väldigt viktigt att hålla dom så mycket som möjligt på utsidan och det måste vara tätt i mitten. Får dom ett bra läge med pass rakt igenom så blir det nästan alltid mål. Man måste verkligen vara aktiv i egna zonen och inte ge dom några gratischanser.

Är det en fördel att spela fysiskt mot nordamerikanskorna?
– Nu har inte jag varit och kollat på några SDHL-matcher på senaste tiden, men dom tillåter ganska mycket fysiskt spel här i USA, vilket är rätt kul att se.

Är det även mer fysiskt spel mot er målvakter?
– Ja, lite. Nu har jag haft väldigt bra backar och lag framför mig som sällan låter någon komma fram och nudda mig, men det är alltid lite kamp framför målet och fram till det att ”visslarn” blåser är det lite kaos.

Lovisa Selander har en annan fördel också då hon är ganska storväxt, 181 cm lång närmare bestämt.
– Det är lite kul ibland då jag ställer mig upp och dom tittar upp på mig och säger ”sorry” ha ha…

JAGAS AV SVENSKA TOPPKLUBBAR

Tiden på college är över för VM-målvakten, men det mesta talar för att hon blir kvar och spelar i USA ytterligare en tid.
– Det har varit fyra helt fantastiska år, men nu är jag taggad för att sluta plugga och komma ut i vuxenvärlden. Planen är att stanna här och spela mot toppspelarna i USA och Kanada, fortsätta få den hockeyutbildningen.
– Jag blev draftad av Boston Pride. Det är NWHL, alltså den amerikanska ligan. Sedan har jag även snackat med Wooster Blade som är lag som håller till precis utanför Boston. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu och det beror lite på vart jag hamnar med jobb, hur laget ser ut och hur coacherna tycker och tänker.
– Båda dom lagen spelar tekniskt sett i proffsligor. Sedan tjänar man inte så mycket pengar. Jag tror att det ligger på några tusen dollar per år och dessutom kanske man får lite utrustning. Man behöver ha ett heltidsjobb utanför för att klara av att leva normalt och inte bo hemma hos mamma och pappa.

Lockar det att komma tillbaka till Europa och spela framöver?
– Ja, som jag ser det så kan jag alltid åka hem igen. Jag kan fortsätta testa och leva lite livet här, men samtidigt har jag möjligheten att åka hem.
”Dani” (Rundqvist) och Nisse (Ekman) ringde från Djurgården för någon vecka sedan och tyckte att jag skulle kontakta deras coach. Dessutom har jag fått något meddelande från Linköping att om jag kommer hem är jag mer än välkommen att kontakta dom.

Har inte Helene Åström ringt från SDE Hockey?
– Nej, men jag har henne på Snapchat så vi har en tajtare nivå på kontakten än vad jag har med dom andra lagen, avslutar Lovisa Selander med ett skratt.