Jonas Ahnelöv ärinte nöjd med säsongen i Rögle.Foto: Ronnie Rönnkvist och Jonas Ahnelöv

Han är en av Leksands tyngre värvningar inför SHL-återkomsten. Men Jonas Ahnelöv kommer från en säsong full av besvikelser i Rögle och Ängelholm.
— Jag kunde lika gärna sitta på läktaren eftersom jag ändå inte fick ut någonting av mitt spel, summerar han säsongen 18/19 för hockeysverige.se.

HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Leksand storsatsar inför comebacken i SHL. Klubben har redan presenterat tre nyförvärv med meriter från Tre Kronor, Sebastian Wännström, Johan ”Frallan” Fransson och Jonas Ahnleöv. Dom två sistnämnda spelade OS tillsammans så sent som 2018. Ahnelöv hade vid OS tre fina säsonger i Avangard Omsk bakom sig, men valde redan inför förra säsongen att återvända till Sverige. Han valde mellan Djurgården och Rögle, men valet föll till slut på Skåne och Ängelholm.
– Jag fick inget nytt av Omsk, även om jag hade kunnat tänka mig att stanna där, samtidigt som jag kände att jag ville åka hem. Det fanns inte heller några andra erbjudanden från KHL just då efter det att jag hade fått min hjärnskakning under OS, berättar Jonas Ahnelöv då vi ses för en intervju på hans altan i Huddinge söder om Stockholm.
– Vi åkte hem och tog det lugnt. Sedan dök det här upp med Rögle och det var så det blev.

TRIVDES I RYSSLAND

Familjen Ahnelöv trivdes annars väldigt bra i Ryssland både socialt och vid sidan av hockeyn.
– Familjen har varit med hela tiden och vi trivdes faktiskt bra. Det är också därför jag hade kunnat tänka mig att stanna kvar i just Omsk. Samtidigt, vem vill skriva på något med en som precis har fått en hjärnskakning? Jag skulle tro att det var så snacket gick om mig i KHL.
– Vi åkte, som sagt var, hem och vilade upp huvudet. Sedan snackade vi lite med Djurgården, men det blev inget där. Efter det kom Rögle. Det kändes inspirerande så det var bara att skriva på.

Utflykten till Omsk var inte Jonas Ahnelövs första utanför Sveriges gränser. Mellan 2008 och 2011 spelade han för San Antonio i AHL, farmarlag till dåvarande Phoenix i NHL.
– USA är helt annorlunda jämfört med Ryssland. Varmt, skönt och flippflopp-väder (skratt). I Ryssland kunde det var minus 40 och svinkallt.
– Som jag sa trivdes jag ändå väldigt bra i Ryssland. Första säsongen blev det en stor omställning, men sedan blev det bra där.

Blev det en stor omställning att komma till KHL?
– KHL är en bra liga. I AHL. San Antonio, var det mer ”brunk”, fighter och en massa skit hela tiden. I Ryssland var det verkligen världsspelare. Varje kväll behövde man verkligen vara redo eftersom vi skulle möta många skickliga spelare.
– Det var väldigt kul i KHL och jag tycker att det gick väldigt bra under mina tre säsonger där. Dessutom är jag väldigt nöjd med att jag fick jag stanna i samma lag under tre säsonger och inte bli bort-trejdad. Jag vet hur det annars kan vara där.

SKADEHELVETE I AHL

Det var ändå nära att Jonas Ahnelöv skulle tagit en plats i NHL redan 2008. Då hade antagligen han varit kvar där borta och kanske backkollega med Oliver Ekman-Larsson.
– Första campen, då hade jag tagit en plats i Phoenix. Sista träningsmatchen, såklart, med tio minuter kvar av sista perioden går jag ner för att täcka ett skott och bryter lillfingret.
– Dom sa till mig att hade jag inte gjort det så hade jag fått börja uppe och spela. Jag kom ner till AHL och där började skadehelvetet. Det var axlar, hjärnskakning, fingrar och vete fan allt vad det var. Totalt gjorde jag bara 96 matcher på tre säsonger så det var inte skitroligt.

Jonas Ahnelöv. Foto: Ronnie Rönnkvist

Skadorna gjorde att Jonas Ahnelöv aldrig riktigt fick chansen att ta klivet upp i NHL.
– Efter ena skadan kom nästa. Ett tag kände jag att ”jag lägger av snart för det är bara en massa skador hela tiden”
– Det var tre skadedrabbade säsonger och jag önskar att jag inte hade täckt det där skottet på campen. Då hade jag kanske varit i en helt annan sitts nu.

Inför förra säsongen valde Jonas Ahnelöv spel i Rögle med ledarduon Chris och Cam Abbott vid rodret.
– Jag och frugan (Sofia) åkte ner och snackade med Chris och Cam. Det var verkligen ”vi ska vinna guld i år”. Rögle förr i tiden var lite berg och dalbana. När man åkte ner dit visste man att det skulle bli tre pinnar.
– Nu ville dom få in en ny mentalitet där nere. Dessutom såg jag vilka namn dom hade fått in och jag kände att det skulle bli ganska bra. Vi körde på det och såg det som att det skulle bli en ny utmaning. Vi drog ner dit och resten är historia.

Det blev 39 matcher, tre mål och totalt sju poäng för den defensiva backen i Rögle.
– Tiden i Rögle blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det var mer lovord innan jag skrev på än vad det var under säsongen. Jag var inte nöjd med min speltid och så vidare, men jag vet inte…
– Dom säger att dom var nöjda med mitt spel och det jag gjorde, men jag vet inte om jag ska lita på allt det dom säger eftersom jag innan omgång 30 inte varit över 20 minuter i speltid. Om jag varit coach och tagit in en spelare för dom på pengarna så hade jag utnyttjat honom mer.

Hur var dialogen kring det här med Abbotts-bröderna?
– Jag satte mig inte på tvären och respekterar tränarna. Det är ändå dom som har sista ordet. Sedan kan det vara bra att folk säger vad dom tycker och tänker samtidigt som man försöker hjälpa. Jag var inte där för att dra ner laget utan för att hjälpa.
– Jag har ändå varit med ett tag, sett olika situationer och försökte komma med tips. Det kanske inte alltid uppskattades. Däremot skulle jag aldrig försöka ta över någonting, men ser jag någonting som vi kanske kunde ändra på för att gynna laget så säger jag det. Om coacherna sedan tar in det eller inte är upp till dom.

Chris och Cam Abbott. Foto: Bildbyrån

SÄSONGEN EN BESVIKELSE

Du kom från OS och VM-spel till att spela mindre än 13 minuter per match inledningsvis, det här måste blivit en enorm besvikelse för dig.
– Ja, så var det verkligen. Den här säsongen har inte givit mig någonting i utveckling. Så känns det.
– Det är tråkigt eftersom jag vet att när jag spelar som bäst ska jag ligga mellan 22 och 25 minuter och ha ett stort förtroende. När jag då spelar 13 minuter… Jag kunde lika gärna sitta på läktaren eftersom jag ändå inte fick ut någonting av mitt spel. Jag blev knappt svettig under matcherna.
– Om Rögle ville få ut mitt max måste jag spela. Nu är jag så pass gammal (31 år) att jag vet vad jag behöver för att prestera bra. Jag måste spela många minuter för att komma upp i nivå. När jag gör det kommer jag också tillföra mest och spela min bästa hockey.

Trots att Jonas Ahnelöv inte var nöjd med situationen i Rögle fanns det en dialog om fortsättning i klubben.
– Rögle ville skriva på med mig redan vid jul, men jag ville vänta och se hur det skulle gå med barnen och allt det där. Nu trivdes vi väldigt bra och då sa jag att vi kunde börja prata. Då blev det istället knäpptyst från deras sida. Därifrån rann det bara ut i sanden.
– Socialt trivdes vi jätte, jättebra i Ängelholm. Ungarna hade sitt och vi köpte hus där nere. Nu kommer det bli ett sommarhus som vi kommer renovera och sedan försöka hyra ut det. Som det verkar kommer Kodie Curran hyra det eftersom han har sitt barn med sig. Det blir perfekt för honom.

Det känns som ni ändå fastnat för Ängelholm.
– Ja, det fastnade vi riktigt mycket för. Det skulle inte i framtiden vara omöjligt att vi säljer rubb och stubb här uppe och flyttar ner dit bara för barnens skull. Jag känner att här i Stockholm händer det så mycket skit. Där nere kändes det lugnt och skönt och vi fastnade för Ängelholm, så luften gick ur lite när vi inte blev kvar där. Samtidigt, livet går vidare och det ska bli väldigt kul att komma till Leksand.

Varför föll valet på just Leksand?
– Först och främst hade jag ett bra snack när Thomas Johansson ringde mig. Han berättade om deras upplägg. Sedan vet jag att Roger (Melin) och Gunnar (Persson) är där. Det är sköna tränare och jag vet att det kommer bli skön stämning i laget. Det tycker jag om eftersom jag själv är ganska skämtsam och tycker om att ha kul.
– Sedan låg (Mattias) Ritola på mig som en galning (skratt). Det kändes rätt och förhoppningsvis får jag mer förtroende än vad jag fick förra säsongen. Det ska bli kul.
– Jag och Sofia snackade om det här med Leksand. Det kändes rätt för barnen samtidigt som vi kommer ha nära hem till Stockholm och övriga familjen kan komma upp ofta.

Mattias Ritola ville verkligen få Ahnelöv till Leksand. Foto: Ronnie Rönnkvist

Det låter som den sociala biten är viktig i ditt val av klubb?
– Ja, så är det verkligen. Det skulle bli jobbigt om barnen och familjen inte trivs. Om jag skulle gå och gräma mig över att familjen inte trivs så skulle det kanske gå ut över hockeyn.
– Det är bättre att vi kommer överens och vi alla känner att det känns bra. Då kan jag lägga det åt sidan och bara fokusera på hockeyn. Jag är inte heller sådan som tar med mig hockeyn hem när jag lämnar hallen. Då tar jag hand om familjen i stället.

VILL HA EN STOR ROLL

Sofia Ahnelöv sitter med under intervjun och när Leksand kommer på tal så berättar hon att det känns som en bra flytt.
– Det ska bli spännande. Jag har inte varit så mycket där tidigare, men jag tror att det är en jättebra miljö för barnen att växa upp i. Det är något som såklart är viktigt när vi har så pass små barn.
Jonas Ahnelöv:
– Största barnet ska börja skolan nu. Lilla tjejen, det finns ett dagis i arenan. vi ska försöka ha henne där om det går.

Vad hoppas du tillföra Leksand?
– Mycket. Jag vill ha en stor roll och hoppas kunna bidra med mitt spel då jag är som bäst. Spela ganska många minuter. Min bästa sida är att bidra i det defensiva. Där är det bra att vi fått in ”Frallan” (Johan Fransson) som är offensiv. Jag får städa upp lite efter honom, skrattar Jonas Ahnelöv och fortsätter:
– Självklart kommer jag även hänga med upp i offensiven på samma sätt som jag gjort under alla år. Dessutom vill jag hjälpa dom yngre killarna med den rutin jag har. Samtidigt kommer nog dom lära mig en massa eftersom dom är nymodiga och jag gammalmodig. Det ska bli kul att hjälpa våra unga spelare på traven så gott jag kan. Det vill säga om dom har någon defensiv gubbe. Dom offensiva får kolla på någon annan, avslutar Jonas Ahnelöv innan vi låter honom testa Leksands matchtröja för första gången.

Jonas Ahnelöv i sin nya tröja. Foto: Ronnie Rönnkvist