Hovet. Foto: Bildbyrån/Linnea Rheborg

Hos dig rymmer minnen som borrar sig genom flera generationer. Ska vi vara ärliga blev du aldrig snyggast i klassen. Men allting med dig har varit och är fortfarande äkta. Nu ska du rivas upp – bli plats för ljusa och fräscha bostäder. Jag lovar att du kommer att vara mer saknad än du kan föreställa dig.

Om du blundar och tänker tillbaka på några av dina starkaste hockeyminnen kommer du snart att stöta på dofterna. Det är liksom oundvikligt. Det finns något speciellt med ishallarna – hur de på något sätt kan kapsla in det som är svårt att beskriva med ord. Det räcker med ett enda djupt andetag för att känna sig hemma.

När man förstår just det – eller faktiskt har upplevt det själv – är det tufft att försöka beskriva vad en arena som Hovet har betytt för människor. Det går nästan inte. Men jag försöker ändå. Kanske för att jag är en av dem som känner mig träffad av dess historia, kanske för att en så luggsliten arena förtjänar ett öde som innebär att den aldrig suddas ut.

DET ÄR SLITET – OCH SÅ SKA DET SKA VARA
Jag förstår att de nuvarande omständigheterna kräver förändring. Jag fattar att Hovet lappas ihop med silvertejp varje kväll för att inte rasa ihop. Men det är just den där slitna ytan som berättar om alla hisnande matcher: men också alla människoöden som mötts på läktarna. Samtidigt kan det vara är lätt att fastna i tankar som säger att det är charmigt, att det är just det som är grejen med Hovet. Det är slitet – och det är precis så det ska vara. I det fallet kan gränsen mellan att bromsa utvecklingen och att vara nostalgisk ibland bli alldeles för tunn.

Just därför är det bra att någonting är på väg att hända – att Globen ska rustas upp för 700 miljoner kronor och anpassas till en bättre hockeyupplevelse. Självklart är det också positivt att två underjordiska rinkar ska tillkomma för att skapa fler isytor i ett Stockholm som tvingar spelare att åka timmar för att hitta en ledig istid en fredagskväll. 

Men de framåtlutande besluten får inte ta ifrån vad Hovet har betytt under alla år. Den verkligheten vi snart kliver in i kan inte släta över alla minnen. Det skulle på många sätt vara att slarva bort historierna som har tagit oss dit vi är i dag.

Visst, Hovet är bara en arena som består av betong, naggade sittstolar och kraftfulla takbalkar. Men den rymmer ändå allting som vi strävar efter i livet. Som att känna en gemenskap med någonting större eller att – för bara några timmar – inte känna sig riktigt lika vilsen i den man är. Det är den koncentrerade mixen av glädje och sorg som föder fram det där: och ibland behöver vi en plats att kalla vår egen för att verkligen blomma ut tillsammans.

KOMMER ATT BLI ETT LYFT
Hovet har varit precis den platsen. Trots att den aldrig varit eller blev snyggast i klassen har den ryckt fram äkta känslor ur de flesta som valt att besöka den. Och de känslorna kan alla supportrar känna igen sig i. För det behöver inte stå Hovet ovanför entrédörrarna för att det ska väckas till liv. Det finns andra arenor som gör precis samma jobb, som spelar på samma känsloregister.

De nya planerna för Globenområdet kommer säkert att bli ett lyft för Stockholmshockeyn på sikt, även om det blir svårt att efterlikna Hovets kompakta ljudkuliss. Efter så många år med bristande förutsättningarna är det uppfriskande att se att det satsas på sporten på allvar.

Men det dämpar inte de sorgliga känslorna som bubblar fram när en arena som Hovet ska försvinna. När det väl händer tror jag att många kommer att brottas med en svidande saknad. Kanske blir det svårt att ringa in precis varför. Men det som känns äkta stannar ofta kvar hos oss och släpper aldrig riktigt taget. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *