"Började gråta och kunde inte sluta"

Danton kan ha räddat livet på medspelare

Mike Danton kom till Sverige med ett rykte om sig att vara en bråkstake och före detta fängelsekund. Hans första tid i division 1-klubben IK Ore har emellertid gett en mer nyanserad bild av 31-åringen. I söndagens seriepremiär mellan Ore och Söderhamn/Ljusne hamnade Danton i centrum av en mer positiv anledning.

I slutet av matchen tacklades hans kedjekamrat Marcus Bengtsson tacklades illa av en motståndare. Bengtsson blev liggande på isen och drabbades av kramper, något som fick Danton att agera.
- Jag vände mig om och såg att han låg och skakade. Jag minns inte vad jag tänkte, men min första reaktion var att jag var tvungen att hjälpa honom. Det bubblade fram blod mellan tänderna och jag insåg att det var risk att han skulle svälja tungan och kvävas av den eller blodet, berättar han för Dalarnas Tidningar.

Efter flera försök lyckades Mike Danton få upp munnen på sin lagkamrat. Med hjälp av fingrarna fick han bort tungan från svalget.
- Sekunder senare slog han ihop käkarna igen. Jag vet att det är farligt att stoppa in fingrar i munnen på någon som krampar. Låser sig käken så kan man bli av med dem, men jag visste att det handlade om minuter innan det var risk att hjärnan kunde skadas av syrebrist, fortsätter han.
- Under min tid i fängelse har jag sett knarkberoende få liknande kramper många gånger. Jag har sett folk dö i sådana här situationer flera gånger. Jag tänkte bara "nej, nej, nej. Det här får bara inte hända."

Det tog sex eller sju minuter innan kramanfallet var över och Bengtsson kunde forslas av banan på bår. I samma ögonblick brast det för Mike Danton.
- Jag började gråta och kunde inte sluta. Jag insåg hur nära det var att en person kunde ha försvunnit ur mitt lag. Marcus är den som jag kommit närmast här, så han är mer än en lag- och kedjekamrat. Han är en nära vän.

Marcus Bengtsson mår efter omständigheterna bra, men kommer inte att spela hockey på minst två veckor.
- Jag kan inte beskriva hur tacksam jag är gentemot Mike och alla andra som hjälpt mig. Det kunde ha slutat så mycket värre än vad det gjorde, säger han.

MIke Danton berättar själv om den dramatiska händelsen på sin blogg hos Dalarnas Tidningar. Läs mer om det här.