24 juni, 2013

Förr fanns inga ”fans”

Programbladen från hemmamatcherna på sena 80- och tidiga 90-talet ligger och skräpar i en bokhylla i källaren, och skvallrar om en helt annan tid. Där spelarna presenteras anges inte bara tröjnummer, position på banan och moderklubb, utan även yrke i det civila. Mina barndomsidoler var inte bara hockeyspelare utan även snickare, vaktmästare och studenter. Det är lätt att bli nostalgisk, men faktum är att det var en brytningstid. De finländska och tjeckoslovakiska importerna saknade annan huvudsaklig sysselsättning än ishockeyspelande, och jag behöver inte komma särskilt mycket högre upp i högen av programblad förrän just raden om civilt arbete är helt och hållet försvunnen. Idag är det en helt annan upplevelse att gå på ishockey; den gamla kommunala ishallen är såld och ombyggd (namnet är ett företags), stolarna är stoppade och serien består av över 50 omgångar. Lagens anhängare betraktas numera som kunder, vilka ska spendera så mycket som möjligt på biljetter, TV-kanaler, souvenirer, öl och godis – och det är för att detta ska kunna fortgå som det är viktigt att laget vinner. Ståplatspubliken består dock, och den sjunger! I min hemmahall brukar de olika läktarsektionerna markera samhörighet genom ramsan ”Vi är HV-fans allihopa”. När detta sker brukar jag alltid…

19 juni, 2013

Små simpla ting

På 60- och 70-talet var det många av våra föräldrar som tog Brynäs till sina hjärtan i takt med deras framgångar. Många i min generation tog efter. Inte jag. Min pappa har berättat om hur han hade Brynäs-flaggan framrutan på lastbilen. Han har berättat om vilket jävla liv det blev när han gled in till hamnen i Göteborg efter ännu ett SM-guld och om hur Brynäs gav honom både vänner och fiender. Om vad det betyder att – oavsett geografiskt avstånd – känna samhörighet med folket i Gävle och på andra platser i vårt avlånga land när man håller på ett och samma lag. ”Farsan, jag gjorde som du tills min kärlek försvann med en annan” sjunger Håkan Hellström på sin senaste platta. Lite så har det varit för mig. Jag höll aldrig på Brynäs, vad jag minns. Mitt hjärta, och en sorts kärlek, försvann bort från Brynäs och hittade Leksands IF. Det var Radiosporten som till största del fick mig in på den vägen då jag som 12-åring fastnade för spelare som Jonas Bergqvist (helikoptersvingen!) Tomas Forslund, Tomas Jonsson, Greg Parks, Markus Åkerblom, Niklas Eriksson, Magnus Svensson (ujjamig vilket slagskott!) och Stefan ”Loppan” Hellqvist när jag spenderade timme efter…

13 juni, 2013

En i Djurgårdsfamiljen

Det spolades is i malätna Sunnerbohov någon gång i augusti varje år. Match eller träning spelade ingen roll, jag och min barndomsvän hade alltid samma mötesplats bredvid rinken. Där mötte jag inte bara min vän, utan även Djurgården. Vid angörandet av det här årets isyta hade lite vatten flutit ut på betongen bredvid banan och bildat en ledsen ishög bakom ena sarghörnet. Kanske 20 centimeter hög. Just precis den höjd våra taniga pojkkroppar saknade för att kunna få näsroten i höjd med sargkanten och en någorlunda god uppfattning om vad som pågick på andra sidan. Den här söndagsmorgonen hade jag bestämt mig för att vara först till den där ansamlingen av is vid ena sarghörnet. Jag gick upp så okristligt tidigt att jag väckte tuppen under min frenetiska cykelfärd till hallen. - För sent! utropade jag triumferande med käften full av snusklubba när min barndomsvän kom in i hallen, släpandes sina små fötter. Han sträckte fram en plastpuck med hockeypulver till mig och sade några ord. Nästa gång jag såg mig om så var det plötsligt han som stod på ishögen och blickade ut över sargkanten. Vad hände? En fint? Detta himmelska pulver var ett tungt förhandlingsmedel för en tioåring.…

12 juni, 2013

Själv hatar jag bara Örebro

Jag tror jag kan det här med hockey. Jag ser varenda hemmamatch och några borta. Jag har följt gulsvart sedan tonåren och varit med om uppgång och fall. Jag har mina favoritspelare genom åren och minns specifika episoder som vore det igår. Men jag är ingen siffermänniska. Ingen detaljist. Jag är nog ingen namnmänniska heller när jag tänker efter. Jag är känslomänniska som ser samband och stora perspektiv. Därför blir jag både imponerad och avundsjuk när twitterkompisar träffsäkert analyserar lag och spelare med statistik och detaljer. Fransson har visst varit GRYM i Rögle. Jaha, kanon! Jag visste inte ens att han spelade där. Jag har fullt sjå med min gulsvarta själ, kan ju inte hålla reda på alla motståndare därtill. Jag tror alltså jag kan det här med hockey, men när det kommer till kritan skulle jag förlora vilken debatt som helst. För jag kan inte spelsystem eller statistik. Nej för mig är hockey känslor: Uppsala har ingen hockeykultur men Almtuna är alltid farliga i Gränbygaraget. Alla slår alla i Allsvenskan och det är kul. Fotbollsfilmningar och Brynäsgnäll hör inte hemma i hockey. Djurgårdsfansen var bra i år. Kul när de kommer med mycket folk utan bråk. SSK är ett…

12 juni, 2013

Elitserien i mitt sinne

Jag har besökt Elitserien i mitt sinne. Den låg där lite överskattad i sin balsamerade tillvaro, precis som jag minns den. Den bar klubblazer, vit skjorta och såg aningen blek ut. Jag vaknade till och reflekterade en smula. Nästa år, då jäv.. Som luttrad supporter är ju förhoppningarna alltid på topp men å andra sidan vill man inte hoppas för mycket. Det kan ju bli som så att, ve och fasa, de inte uppfylls. Inför varje ny säsong så sitter många supportrar och jämför lagbyggen. Precis som vid kaffebordet på min arbetsplats, där jag är omgiven av djurgårdare, skåningar och självklart, en leksing. Med andra ord hyfsat vanligt folk. Ofta överslätande skratt eller menande blickar fram och tillbaka. De är oftast bra att resonera med, men oavsett får de alltid veta att de har en eller annan skruv lös. Som supporter till anrika Sportklubben från Södertälje så vet jag att det är precis vad de behöver. Man skulle kunna se det som uppfostran. Nu är det ju inte så att jag planerar medveten systematisk förföljelse, men leksingen tigger om det. Man ser det på hans flin. Självbelåten är ordet. – Leksing tills jag dör och så trygg i min överlägsenhet…

12 juni, 2013

Sjung i bedrövelsens mörker

“Natten är dagens mor, kaos är granne med Gud." Erik Johan Stagnelius kan ha haft AIKs hockeylag i tankarna redan på 1800-talet. Det är ju lite så man känner som AIK-supporter inför en säsong. Bedrövelsens mörker och natten är dagens mor, domedagen är nära och kvalserien är bara 55 omgångar bort. Men till slut brukar det ändå ordna upp sig rätt bra. Är det något vi AIK:are är rätt bra på är att se allting i svart eller vitt, ja eller gult då - ingenting däremellan. Det är SM-guld eller avgå som gäller. Inget mellanting. Hybrisen av att vara lite finare och större än alla andra endast på grund av huvudstadskopplingen ligger alltid latent. Vi är störst och bäst och vackrast, så det är bara. Alla andra är bönder som inte begriper något. Men om sanningen ska fram så är man som anhängare till AIK Ishockey framförallt oerhört luttrad, ständigt beredd på det oväntade. I AIK händer allt och ingenting men det händer alltid något som skakar om. Ingen lämnas oberörd. Både positivt och negativt. Det många AIK:are förstås har i minnet är det glada och galna 90-talet. Sommaren 1996 värvade vi en hel kedja - den då bästa utanför…

12 juni, 2013

Det är grönt och vitt

Som hockeyanhängare av kvinnligt kön får jag utstå ett och annat glåpord. Som supporter till Färjestad i Stockholm ännu fler. Dessa två i kombination - don't even go there. Är jag inte enbart på plats för att spana in hockeyhäckar är jag en inavlad bonde och det ena med det tredje. Jag har full förståelse för de som finner det rogivande att med glimten i ögat provocera en motståndarsupporter - för jag vet själv till vilken belåtenhet det kan vara att gå någon på nerverna - men att göra sig lustig på bekostnad av ett lags härkomst är inte särskilt roligt. Det skulle ju se ganska märkligt ut om alla med Färjestad-anknytning var lantbrukare, och så är det naturligtvis inte. Lika väl som att stockholmsklubbarnas supportrar knappast är snobbar. Det behöver man ju bara titta ut över Hovets läktare för att inse. Under hela min livstid har gemene man begärt svar på frågan om hur det kommer sig att jag som född och uppvuxen stockholmare håller på Färjestad och inte AIK, Djurgården eller Södertälje som ju har förbindelse med metropolen. Jag har alltid svarat att den största anledningen stavas "värmländskt påbrå", då pappa ursprungligen kommer från Karlstad. Varpå folk har…

20 maj, 2013

Redaktionens All-Star-lag

VM är över, guldmedaljerna utdelade och en stor fest i Kungsträdgården står på schemat i dag. Under gårdagen togs Jhonas Enroth och Henrik Sedin ut i medias All-Star Team tillsammans med schweizarna Roman Josi, Julien Vauclair, amerikanen Paul Stastny och finländaren Petri Kontiola. Josi blev även framröstad till turneringens MVP. Hockeysverige.se var med och röstade och så här såg redaktionens val ut. Uffe Bodin Målvakt: Jhonas Enroth, Sverige Back: Roman Josi, Schweiz Back: Matt Hunwick, USA Forward: Henrik Sedin, Sverige Forward: Nino Niederreiter, Schweiz Forward: Petri Kontiola, Finland MVP: Jhonas Enroth, Sverige Peter Sibner Målvakt: Jhonas Enroth, Sverige Back: Erik Gustafsson, Sverige Back: Roman Josi, Schweiz Forward: Henrik Sedin, Sverige Forward: Daniel Sedin, Sverige Forward: Petri Kontiola, Finland MVP: Roman Josi, Schweiz Ronnie Rönnkvist Målvakt: Jhonas Enroth, Sverige Back: Roman Josi, Schweiz Back: Erik Johnson, USA Forward: Petri Kontiola, Finland Forward: Henrik Sedin, Sverige Forward: Juhamatti Aaltonen, Finland MVP: Jhonas Enroth, Sverige Linus Hugosson Målvakt: Jonas Enroth, Sverige Back: Roman Josi, Schweiz Back: Erik Johnson, USA Forward: Henrik Sedin, Sverige Forward: Petri Kontiola, Finland Forward: Steven Stamkos, Kanada MVP: Jhonas Enroth, Sverige Robert Pettersson Målvakt: Jhonas Enroth, Sverige Back: Roman Josi, Schweiz Back: Mathias Seger, Schweiz Forward: Petri Kontiola, Finland…

20 maj, 2013

Topp 3 i Tre Kronor: Schweiz – Sverige

VM-GULD!!!! Sverige är världsmästare för nionde gången - och för första gången på hemmais. På isen i Globen fanns under söndgen 21 hjältar. Hockeysverige.se vill gratulera alla, men speciellt hylla tre av dem. Henrik Sedin, center Det var förvisso schweizaren Roman Josi som utsågs till turneringens MVP, men Henrik Sedin var den obestridlige VM-kungen. På fyra matcher svarade han för nio poäng, varav tre kom i finalen där han blev tvåmålsskytt. Med detta VM bör Henrik och tvillingbrodern Daniel har borrat sig in i den svenska folksjälen för alltid. Erik Gustafsson, back Många ryckte nog oförstående på axlarna när Pär Mårts kallade in den näst intill helt okände 24-åringen från Philadelphia Flyers. Erik Gustafsson har under VM-turneringen profilerat sig som en väldigt säker och puckskicklig tvåvägsback som tar smarta beslut och står rätt på isen. I VM-finalen drog han till med sitt första landslagsmål i ett extremt viktigt läge. När Sverige sedan tog ledningen var Gustafsson en av nyckelspelarna i arbetet kring att försvara den. Gabriel Landeskog, forward Gabbe har fått mycket skit under turneringen. I finalen såg han ut att använda kritiken som bränsle, för det fanns en härlig fart i benen och en vilja av stål i hans…

18 maj, 2013

Topp 3 i Tre Kronor: Finland-Sverige

Sverige är i VM-final igen! Tre Kronor besegrade Finland med 3-0 i en VM-semifinal som aldrig blev riktigt spännande. Tvillingarna Sedin och Loui Eriksson samarbetade fram finalplatsen genom ett magnifikt spel i numerärt överläge. Betygen då? Ja, de är ganska förutsägbara... Henrik Sedin, center Wayne Gretzky-framspelning till Loui Erikssons 2-0-mål är värd tre puckar bara den. Men Henrik Sedin gjorde så mycket mer i matchen. Tog idel smarta beslut med pucken och tröttade ut finländarna med sitt smarta samarbete med tvilling Daniel och Loui. "Världsklass", konstaterade Pär Mårts efter matchen. Daniel Sedin, forward Nästan lika involverad i spelet som tvillingbrodern. Satte bra fart i spelet runt sargerna och fick finländarna på hälarna. Även om Sedinarna inte alltid tog sig in på kassen under sina byten dödade de effektivt av sina byten och fick sällan press på sig. Ett effektivt vapen när man befinner sig i ledningen- Jhonas Enroth, målvakt Inte ens en jordbävning skulle få Enroth att skaka. Han fortsätter att uppträda lugnt, harmoniskt och stabilt i sin målgård. Mot fungerade samarbetet med försvaret perfekt, vilket gjorde att 25-åringen inte ställdes på lika svåra prov som i exempelvis matchen mot Kanada. Självförtroendet han bär på just nu bådar gott inför…