52
Ettans bästa värvningar
Jo men vi kör väl en liten lista över de vassaste nyförvärven så här långt också:
1. Olof Mårs, Björklöven
Det är väl inte så mycket att snacka om här va? I Almtuna gick det trögt för Mårs, men dessförinnan var han statiskt placerad högt upp i Trojas interna poängliga i en hel rad säsonger och han fortsatte på samma bana när han drog till Danmark. Mårs är så väl fysiskt stark som poängfarlig och naturligtvis egentligen alldeles för bra för att lira med Björklöven i A-serien.
2. Andreas Gröndahl, Visby
Unge Gröndahl som har producerat i så väl allsvenskan som Norge och står bokförd för ett gäng Elitseriematcher är en riktig trofévärvning av Visby. Här finns potential för allsvenskt spel på hög nivå och att han nu ska lira en division ett-säsong på ön är bara att bejubla för gutarna.
3. Eetu Qvist, Sundsvall
Sundsvall gick tidigt ut och sa att det är tillbaka till allsvenskan som gäller och har sedan följt upp det med att också värva därefter. Bland annat genom att locka till sig finske Qvist. En irrationell liten offensiv herre som naturligtvis är grymt överkvalificerad för att spela i B-serien. Produktionen gick visserligen ner under senaste säsongen med Bofors, men Qvist borde utan problem ha kunnat spela kvar på allsvensk nivå.
4. Stefan Andersson, Björklöven
Jimmy Blixt i Björklöven har mest ägnat sig åt att framgångsrikt förlänga kontrakt den här löjliga säsongen, men de värvningar han gjort är av hög dignitet. Allsvenskt meriterade Andersson blir förstås ett skarpt tillskott till en backsida som behövde förstärkas. I alla fall om man väljer att se det ur offensivt perspektiv.
5. Viktor Torstensson, Vita Hästen
Fjolårssäsongen var kanske inte hans främsta, men innebär bytet av Bois till Vita Hästen en nytändning för Tokige-Torsten är han en av ettans stora attraktioner med sin oömma spelstil och sitt ständiga sätt att irritera motståndarna. Att han är den duktig hockeyspelare ovanpå det skadar förstås inte. Kommer utan någon som helst tvekan att gå från hatad till älskad i Himmelstalundshallen. Gissar att det tar en si så där två matcher.
6. Andreas Sandell, Tranås
Under senaste säsongen var Tranås defensiv ett skämt. Inte så konstigt då att man gett sig ut i jakt på solida backar och man fick ordentligt napp när man rodde hem Sandell. Defensivt utpräglad och just ett sådant granitblock som Tranås behöver för att stärka upp sina svagheter.
7. Daniel Brasar, Mörrum
Den tekniske dalmasen som börjar bli till åren kommen går in på en sejour i sin tredje Blekinge-klubb. I så väl Karlskrona som KRIF (ja till och med Tingsryd som ligger nästgårds vid landskapsgränsen) har han blivit publikens kelgris och det råder väl inga tvivel om att det kommer bli samma visa även i Mörrum. När Brasar är på spelhumör är han ensam värd hela entrépengen.
8. Markus Molin, Skövde
Efter två säsonger i Tingsryd där han aldrig riktigt lyckats ta det där steget och etablera sig som allsvensk spelare återvänder Molin till det Skövde där han gjorde succé under två säsonger innan han värvades till allsvenskan. Där är han en kalasvärvning. En typisk sådan där lirare som står på gränsen, grym i ettan, lite för svag för allsvenskan. Än så länge...
9. Adam Rundqvist, Vimmerby
Legendarsonen med den stora talangen har kopplats ihop med många klubbar under silly season och borde väl egentligen spela högre upp i systemet, men här har Vimmerby gjort ett riktigt kap. Kommer bli guld värd.
10. Joacim Hedblad, Västervik
Nu ska Hedblad förvisso vara med på try-out i Mora och kan sluta i allsvenskan, men det mest troliga är att det blir spel med Västervik i vinter. Nykomlingen får en speedig och poängstark forward som den gångna vintern var en stor anledning till Vimmerbys monumentala grundseriesuccé.
11. Chris Nybeck, Nybro
Efter ett gäng säsonger i IKO där det inte riktigt har släppt kliver Nybeck nu ner i ettan och han har alla förutsättningar att få en ordentlig skjuts i karriären i Nybro. Det blir en intressant följetång.
12. Sammy Gustafsson, Sundsvall
Gustafsson har imponerat så mycket under sina två säsonger i Kiruna att Sundsvall kort och gott köpte loss honom från kontraktet. En målvakt med grymt mycket uppsida som det ska bli riktigt kul att följa i vinter. Fortsätter han utvecklas i samma takt kan han bli tungan på vågen för Sundsvall.
13. Andreas Jensen, Kumla
Två gånger har Jensen lämnat Kumla för att testa lyckan i Skövde. Båda gångerna har det gått bra, men aldrig i närheten av så bra som i Kumla. I den där hallen som byter namn oftare än de flesta av er byter underkläder är Jensen kung och det är naturligtvis en lysande värvning att plocka tillbaka honom för en fjärde sejour i klubben.
14. Emil Georgsson, Västervik
Tillsammans med Joacim Hedblad och Robin Ekström utgjorde han en fruktad förstaline i Vimmerby säsongen som gick. Nu ska han kampera ihop med Hedblad i Västervik istället. Det kan knappast bli annat än succé för den spelskicklige poängmakaren.
15. Daniel Pettersson, Mörrum
”Alltså han var inte så bra egentligen” heter det i Olofström efter att transatlanten lämnat för konkurrenten. Jag tror inte Mörrum kunde bry sig mindre när Pettersson öser in poäng i laxtröjan i vinter.
16. Viktor Sjödin, KRIF
Att värva Gibbs är lika mycket ett statement som en sportslig satsning. Med sitt hårda arbete, sköna stil och allmänna uppenbarselse är Sjödin en profil redan innan han spelat en sekund i Kockumhallen. Man ska aldrig underskatta det där med publikfavoriter, en sådan kommer Gibbs att bli.
17. Keegan Dansereau, Mörrum
Vilken nivå håller Keegan egentligen efter att knappt ha spelat någon hockey alls ifjol? Det spelar inte så stor roll. För Mörrum är det en fjäder i hatten att slutligen lyckas få honom tillbaka. Fansen älskar honom och det gör honom automatiskt till en sådan där herre som höjer temperaturen. Får han dessutom till det är han en synnerligen effektiv poängmakare.
18. Henrik Tång, Vimmerby
Elaka backar som jobbar i det tysta, men är konstanta irritationsmoment för motståndarna kan man inte ha för många av. Bra värvning av Vimmerby.
19. Henrik Thegel, Skövde
Skövde har varit kroniskt kassa på straffar under många säsonger, ganska lägligt då att de plockat in en expert på området. Utöver det har Thegel alla möjligheter att parkera högt upp i den interna poängligan.
20. Jonas Lönn, Hudiksvall
Det är dags för Jonas Lönn att börja producera storligen även utanför Grästorp. Här kan Glada Hudik ha gjort ett riktigt klipp.
Sommarhouse – countryhouse – supporterhouse
Det är sommar. Då förväntas hockeyspelare träna. Men många av dessa youngsters med aspirerande drömmar om isbelagda stordåd skjuter den överdimensionerade kepsen på svaj och gör som många oss andra och gillar house istället.
Det twittras om låtsläpp, jagas biljetter till Summerburst och jublas när gossar som Avicii släpper nytt.
Just Avicii släppte en ny dänga härom dagen. Redig countryhouse som garanterat kommer gå varm på precis allt som ens kan kallas för en tillstymelse till dansgolv i sommar. (”Wake Me Up” förtjänar att höras http://open.spotify.com/track/294vBlXfZYspeI29SXZaON)
Countryhouse alltså. Men Avicii var inte ensam om att släppa nytt. Skövdes supporterklubb Rebellerna ville inte vara sämre utan släppte även de en låt just härom dagen.
Supporterhouse!
Eller ja, house och house (schlagerkänslan kan väl inte ens den mest tondöve blunda för). Det kanske inte mäter sig med Avicii, men tillåt mig tillstå att det är ganska festligt (mer festlig än bra...).
Det där med god organisation
Jag skrev för några veckor sedan om hur det inte tycks stå så där väldigt väl till i Tierp (ett inlägg som ni hittar här: http://www.hockeysverige... )
Nu tycks det i alla fall som om det börjar ramla på plats en trupp med supertvillingarna Berlin som styrande i en löst sammanhållen sportgrupp. Alltid något. Men Tierp är fortfarande ett gott exempel på hur skiljda förutsättningarna och världarna är i Hockeyettan.
Medan andra dundrar fram med storvärvningar har man det synnerligen knapert.
I dagsläget skulle klubben knappast leva upp till de där kriterierna om god organisation som förbundet kommer klistra på klubbarna inom kort. Man saknar nämligen, så här i mitten på juni 2013, en fungerande styrelse. I alla fall fram till och med ikväll då man ska ha haft ett medlemsmöte.
- Då hoppas jag också att vi kan få fram namnen till en styrelse. En styrelse som också fungerar, berättade den ensamme styrelsemedlemmen Håkan Axzell för Arbetarbladet för en och en halv vecka sedan och nämnde samtidigt att en förening inte kan fungera utan en aktiv styrelse.
Bara att hoppas att det där mötet ikväll bar frukt. Ettan behöver inte fler lag som faller på så enkla saker som att få till en enkel och smidig organisation.
Historien Tierp går vidare, men min känsla är att de förmodligen kommer att få till det där.
* **
Att både Oskar Fredriksson och Anton Holmberg väljer att stanna i Kiruna är intressant. Över huvud taget känns det som att gruvgänget bygger vidare riktigt bra på sin lyckade (får man väl ändå säga) säsong i vintras. Blir ett gäng som är klart intressant att följa i den nya norrettan till hösten.
Tillbaka i sadeln
Jag håller som bäst på att landa i verkligheten igen. Har inte bara spenderat hela helgen åt deltagande vid en förträffligt festlig svensexa utan dessutom haft den förlagd till Hultsfred. Just det, DET Hultsfred. DEN campingen och DET ungdomliga öset.
Fantastiskt festligt är bara förnamnet och det är på grund av detta jag befunnit mig i lite radioskugga under några dygn. Men nu kämpar jag mig sakta men säkert tillbaka mot ljuset igen.
Möts av ryktena att Niklas Johansson mycket väl kan vara nästa man in i TAIFs Hockeyettan-bygge till nästa säsong. Det skulle vara logiskt på många sätt och en riktigt vass värvning såklart.
Tingsryd satsar knappast på något ”mellanår” i ettan. Därnere bygger man riktigt slagkraftigt direkt. Omständigheterna till trots.
* * *
När jag väl är tillbaka i sadeln igen tänkte jag ta tag i de klassiska värvartemparna. Nu har det hänt tillräckligt mycket i tillräckligt många lag för att det ska vara vettigt att ta tag i, så håll ögonen öppna...
Ytterligare 3,8 miljoner minus
Tingsryd var inte det enda laget i vårens kvalserie till allsvenskan som gick och bar på ett litet minusresultat i form av 3,8 röda miljoner. Idag lade succélaget Björklöven som spelade inför fullpackade läktare sina siffror på bordet och ooops, även där stod det viss -3,8 mille på sista raden.
Det är inga småpengar om vi säger så. Men till skillnad mot Tingsryd innebär den här förlusten för Umeå-laget inte att det egna kapitalet är fullständigt urholkat och att läget är krisartat. Senast idag rapporterade ju TV4 om skatteskulder och konkursrisk för TAIF som håller årsmöte nu ikväll.
Snarare verkar det vara så att Björklövens minusresultat var kalkylerat. Man räknade kallt med att det skulle få kosta mer än vad man hade täckning för i jakten på allsvenskan (som ju blev framgångsrik) och det är ju något man kan kosta på sig att göra någon enstaka gång om det finns eget kapital på banken.
”Inför innevarande säsong beslutade styrelsen att medvetet budgetera ett minusresultat för att möjliggöra en kontrollerad satsning tillbaka till HockeyAllsvenskan” skriver klubben i sin Bokslutskommuniké och meddelar samtidigt att ekonomin är på grön kvist och att man budgeterar för ett plus redan till nästa säsong (läs mer om det här: http://www.sportnu.se/725...).
Bra så, men 3,8 miljoner är ändå ett saftigt, väldigt saftigt minusresultat för en division ett-klubb.
* * *
Idag kastade vi som sagt ut Hockeyettans nya podcast-episod ”En seriös, en mysig och en oscoutad?”. Svammel om vilka som värvat bäst, intressanta tränarförvärv och framtida seriebantning, bland mycket annat smått och gott, avnjuter ni med fördel här: http://hockeyettan.com/20...
* * *
Danske backen Phillip Bruggisser bombade in poäng för Sundsvall säsongen som gick och var flitigt vald i Ettancoachen. Nu ska han alltså representera Kristianstad. Den såg jag med hänvisning till danskens marknadsvärde och Skåne-klubbens ekonomiska situation inte riktigt komma. Men han är ju utan någon som helst tvekan ett rejält tillskott i laget som kommer att få kämpa för att ta sig till Allettan från F-serien.
Vissa går faktiskt plus
Det är ganska logiskt att debatten i kölvattnet av Tingsryds miserabla minusresultat rasar om hur ettan (och även föreningar längre upp i systemet) blöder och hur ekonomin ser beklaglig och stram ut lite överallt.
Det är ett faktum. Att gäng som IFK Ore, Njurunda och Järfälla frivilligt valt att dra sig ur ettan, att Mariestad tvingats ta krafttag med sin ekonomi och att Olofström som bäst går igenom ett ordentligt stålbad är ingen slump. Det är ett symptom av hur Hockeyettan mår.
Men, och det är ett viktigt men, allt fler börjar faktiskt ta tag i den här problematiken och kämpa med sina ekonomier. Samtidigt som det finns det som är goda exempel som lyckas bibehålla en hög sportslig nivå samtidigt som de tar ansvar för sin ekonomi.
Därför kan det kanske vara på sin plats att inte bara lyfta det negativa utan även notera de som gör resultat att hurra för.
Kiruna har väl plussat några år nu om jag inte har fel, men det bästa exemplet av dem alla är kanske Östersund som efter sitt årsmöte kunde konstatera att man fortsätter utvecklas positivt. Fjolårssäsongen slutade med ett plus på 420 000 kronor och man sitter med ett eget kapital på dryga miljonen. Väl rustade för den kommande elitlicensen med andra ord och då ska vi dessutom ha i åtanke att de till kommande säsong kliver in i en ny hall med goda förutsättningar. Det ser ekonomiskt riktigt bra ut i Östersund.
Mörrum håller som bäst på att skörda frukterna av ett ihärdigt ekonomiskt arbete och när Skövde höll årsmöte alldeles nyligen kunde man konstatera att den första säsongen efter den tuffa rekonstruktionen slutade med ett plus på 56 000 kronor. Nu budgeterar man försiktigt för en aningen större vinst till säsongen som kommer och titulerar sig skuldfria.
Så visst finns det de som går plus även i Hockeyettan.
* * *
Idag spelade vi in en kanonad av förvirrat svammel som ska resultera i en ny episod av vår podcast. Ni hör den på http://www.hockeyettan.com under morgondagen.
Det kostar att inte tänka
Jag har skrivit det förr och jag kommer att behöva skriva det igen. Att inte ha någon genomtänkt plan när man bygger sitt lag kostar pengar. Det förmodligen bästa exemplet på det är Tingsryds AIF.
I fjolårets bokslut backade föreningen 1,4 miljoner. I år mer än dubblas den siffran. Tidningsuppgifter (läs allt i SMP här: http://www.smp.se/sport/t...) gör gällande att Tingsryd går back drygt 3,8 miljoner efter den säsong som gick.
3,8 miljoner minus! Hur är det ens möjligt tänker nog många och då ska man ha i åtanke att det skett en hel del räddningsaktioner under säsongen och att minusresultatet utan dem hade varit ännu kraftigare. Närmare fem miljoner uppges det.
En sådan brakförlust kan inte förklaras med otur eller en osäker konjunktur i en osäker omvärld. Det kan bara förklaras med kraftig vanskötsel och med tanke på de illröda siffrorna är det begripligt varför dåvarande styrelsen var ute och i panik skrek efter bidrag mitt under säsongen.
Det är så klart inte lätt att bedriva allsvensk verksamhet på en liten ort som Tingsryd. Men ska man göra det måste man vara extra bra på det man gör. Man måste hitta rätt spelare till rätt penning och ha en tydlig strategi i sitt arbete. BIK Karlskoga är ett bra exempel. Tingsryd är snarare ett skräckexempel.
För det är ju knappast någon slump att de två raka säsongerna med extrema minussiffror kantas av sanslöst eliteprospects-värvande och spelare som tvingats gå på löpande band för att de visat sig inte hålla måttet ("det kostar oss ingenting att bryta det här kontraktet" yeah right, ni vet). Det kostar att inte tänka om ni förstår vad jag menar.
Nu är läget prekärt. Revisorerna påpekar att det egna kapitalet är förbrukat och att det står minus 2,2 miljoner på den raden. Något som gör att vissa saker måste tas under allvarligt övervägande för att föreningens framtida drift ska kunna säkras.
En ny styrelse är på väg att ta över och man har som det tycks redan lämnat in en ansökan till kommunen om att de ska gå i borgen för ett lån på 2,5 miljoner. Lite har ni hört den förut. Legoknektarna har lämnat och klubben sitter i lyxfällan med kommunen som sagt nej förr som enda hopp. Men den nya styrelsen kanske är beredd att visa upp räkenskaperna, så...
Detta prekära läge då medan lagbygget till Hockeyettan pågår för fullt och där det plötsligt finns så väl en tanke som något sunt sportsligt, även om vissa värvningar vad jag förstår kostar alldeles för mycket i proportion till den ekonomiska kostym som TAIF borde klämma in sig i, i det här läget. Onsdagens årsmöte kan bli väldigt intressant.
Det kostar att inte tänka, så sant som det var sagt!
Offentliga löner vore bra
Jag brukar väl vara skapligt avigt inställd, minst sagt, till mycket av det förbundspamparna gör och säger, men i dagens DN måste jag faktiskt tillstå att ordförande Christer Englund har en poäng. En mycket stor sådan till och med.
Han lägger ut texten om offentliga spelarlöner och att det nog är en bra väg att gå för att få bukt med den genomusla ekonomin i många klubbar. (läs hela artikeln här: http://www.dn.se/sport/is...) och jag kan inte annat än hålla med.
Offentliga löner skulle inte bara göra att klubbar nog faktiskt tänkte en gång extra innan de överbatalde lirare, det skulle ha betydligt fler vinster än så.
Vi skulle slippa alla klubbar och supportrar som av någon outgrundlig, typiskt svensk, anledning sitter och slår sig själva för bröstet och orerar att ”vi har minsann en väldigt billig trupp och alla andra betalar dyrt för sina spelare”. Det skulle liksom bli rätt löjligt att ljuga om sin egen ”billiga satsning” och överdriva andras kostnader om spelarlönerna faktiskt fanns svart på vitt.
Samtidigt skulle offentliga löner förmodligen göra precis det som många klubbar förtvivlat kämpar med idag: trycka ner lönerna. Om det var offentligt hur mycket man pungade ut skulle mediokra division ett-spelare inte kunna lyfta överdrivna pengar bara för att en agent hade prydligt smort munläder. Det skulle inte se något vidare bra ut.
Så ja, Christer Englund har helt klart en poäng den här gången. Offentliga löner skulle vara ett bra verktyg även i Hockeyettan.
Legendklubb i bonkahockeyn
Det blir en skaplig legendklubb i den stockholmska bonkahockeyn till hösten. Inte nog med att Bajen Fans som sedermera gick och blev Hammarby tar plats i Hockeyettans finrum och på så sätt höjer temepraturen betänkligt. Det tycks ju som att det gödslas med gamla storspelare från Djurgården neråt i systemet dessutom.
Idag kunde ju Huddinge till exempel stolt presentera att det inte bara blir en, utan två gamla legendarer i talangfabrikens bås nästa säsong (läs mer om det här: http://hockeyettan.com/20...). Nichlas Falk får sällskap av den gamle backklippan Björn Nord på den där tränarbänken. Där kan vi snacka om ett meriterat tränarpar, i alla fall om man ska se till spelarmeriterna.
Dessutom har väl ingen missat att division två-gänget Haninge Anchors nyligen gjorde klart med Fredrik Bremberg och Fimpen Eklund...och fler gamla stötar kan vara på gång.
Djurgården sprider sina leftovers över Stockholms bonkahockey. Det är ju nästan så man kan snacka om en riktig legendklubb framöver.
* * *
Emil Alengård lämnade Mjölby för Vita Hästen inför säsongen som gick. Ett uppköp tänkte de flesta.
Sedan gjorde han en riktigt stark säsong och gick från doldis till publikfavorit, tillika säsongens spelare och tankarna hos många var nog att islänningen skulle kunna ta ett steg till på karriärsstegen.
Idag presenterades han som hyllad hemvändare i Mjölby igen. Ibland tar karriärer oväntade vändningar, men så blir det förstås lätt när den ekonomiska verkligheten allt mer börjar komma ikapp idrotten.
Det är faktiskt ett glädjebesked
Jag brukar bli lite full i skratt när ordet ”glädjebesked” överanvänds i samband med att värvningar presenteras i diverse bloggar. Det blir lätt lite överdrivet.
Men i fallet ”Felix Maegaard Scheel väljer att stanna i Steelers” vet jag faktiskt inte om man kan tala om något annat än ett riktigt glädjebesked.
Den unge dansken som snubblade in 44 poäng på 38 seriematcher för Olofström säsongen som gick såg ju ut att vara förevigt förlorad för Blekingeklubben som heroiskt kämpar sig igenom ett riktigt stålbad. Men de där allsvenska planerna gick i stöpet (och Simon Skoog hintar ju lite snyggt i sitt uttalande på klubbens hemsida om att det var en agent som söp bort det där väntade kontraktet i finrummet för Maegaard Scheel) och nu väljer ynglingen alltså att köra en säsong till med Steelers.
Med tanke på hur många potenta herrar som valt att lämna klubben måste man få kalla det ett glädjebesked att en så viktig pusselbit som alla redan räknat bort plötsligt hastigt och väldigt lustigt visar sig bli kvar i föreningen.
Olofström nämns helt naturligt inte alls i favoritsnacket inför kommande säsong i F-serien, men laget man får ihop med sin bantade budget behöver inte bli helt pjåkigt ändå. Maegaard Scheel är en viktig pusselbit för att serien ska bli om möjligt ännu jämnare.
Väldigt intressanta värvningar
Skriver jag att Jens Svensson är en överskattad Hockeyettan-spelare får jag väl en hel sydsvensk pöbel, som automatiskt tror att överskattad måste betyda dålig, på mig. Men jag måste.
Jens Svensson är en överskattad Hockeyettan-spelare.
Därmed inte på något sätt en dålig värvning av Mörrum. Tvärtom. Det är en värvning som ger eko så väl sportsligt som höjer marknadsvärdet i föreningen. En riktigt, riktigt bra värvning.
För Jens Svensson är en bra spelare, en på den här nivån rent av väldigt bra spelare, även om han borde blixtra till oftare än vad åldern (eller motivationen?) uppenbarligen tillåtit på senare år. Han kommer lyfta Mörrum med både sin rutin och sina spetsegenskaper.
Men minst lika mycket som det är en sportsligt bra värvning av den hårdsatsande laxklubben, är det en kontraktering som signalerar att ”nu jävlar menar vi allvar”. Och det är här vi kommer till överskattningen. För därnere i sydsverige är Svensson överhajpad som en gud och värvar man en gud, ja då menar man allvar.
Således sänder Mörrum helt rätt signaler när man för Jens Svensson tillbaka till Jössarinken.
Signaler som samtidigt obönhörligen målar upp Mörrums Gois som F-seriens i särklass största favorit till vintern. Den som försöker påskina något annat bör omedelbart få sin brutala feghet och favoritskapsrädsla uppstuvad någonstans där laxar inte bör vara.
* * *
Jens Svensson var naturligtvis kvällens affischnamn, men jag måste personligen säga att jag tycker att Mörrums värvning av målvakten Mattias Pettersson är minst lika intressant. Här får laxarna en ung målvakt som gjort det riktigt bra med Halmstad i den tuffa F-serien och som garanterat kan sporras av konkurrensen med Dennis Karlsson. Det är en värvning som ställer Mörrum med ett väldigt bra målvaktspar och som understryker att laget är att räkna med.
* * *
Hudiksvall presenterade också en klart intressant värvning.
Många av er som följer Hockeyettan minns hur Jonas Kapla som en av tre länkar i Hedemoras fruktade förstaformation fullkomligen sprutade in poäng under några säsonger.
När 25-åringen (som för övrigt fyller år på en sjukt proffsig dag!) nu återvänder till Sverige, efter en ettårig utflykt till Norge där det också blev en hel del poäng, blir det alltså Glada Hudiks logga som får pryda bröstet. Det känns som en riktigt stark värvning. Att Kapla kan ösa in poäng i C-serien behövs det liksom inga fler bevis på.
* * *
Dessutom måste jag passa på att nämna Tingsryds värvning av speedige Emil Forslund.
Jag hyllade gossen för några år sedan när han kom upp och fick sporadiska chanser i Skövde och skrev bland annat:
”Emil Forslund, mina damer och herrar, håll ett öga på den lille pigge liraren om ni får chansen. Synd bara att han större delen av matchen tvingades spela med två slöa betongfundament i Emil Mårtensson och Kristian Frisk, annars hade det kunnat hända en hel del kul tror jag. När skadelistan lättar hoppas jag att familjen Lundström vid rodret har kurage nog att sätta någon av de mer etablerade spelarna på bänken till förmån för fortsatt lir för Forslund. Allt annat vore rubbat.”
(30/11 – 2011 http://www.hockeysverige....)
”Han kom, även om tränarparet var för fegt för att satsa på honom i någon större utsträckning, in i leken när floppande Skövde drogs med en diger skadelista under hösten och gjorde omedelbart avtryck med sin speed, sin teknik och sin fräckhet”
(25/5 – 2012 http://www.hockeysverige....)
Sen försvann 19-åringen från min radar i och med att han drog till Leksand för att spela J20-hockey. Nu ska det bli väldigt kul att få återknyta bekantskapen, när han återvänder till Hockeyettan och ska försöka visa sig på styva linan i Tingsryd och F-serien.
Elitserien Minus för Frölunda: "Bättre än förväntat"
NHL Lönelyft för Sharks nya stjärna
Elitserien Cumiskey förlorad till NHL
KHL Bäckström får sin Gagarin Cup-titel till slut
KHL Finske stjärnan bryter sitt KHL-kontrakt
HockeyAllsvenskan Tillbaka i Malmö
