11
Glest i publikleden
I enkronasmatchen mot Gislaved i premiären kom det 3891 personer (nå väl, en optimistiskt räknad siffra, men det var många där i alla fall) för att se Vita Hästen. Gratis är gott heter det väl.
För mot Tranås hemmamatchen därpå kom inte fler än 939 och när Grästorp sedan stod för motståndet var siffran beskedliga 777. Tillbaka på nivåerna för den där kärnpubliken som skulle gå även om det rörde sig om division fyra med andra ord.
Produkten division 1E är helt enkelt inte tillräckligt het för att publiken ska vara beredd att hosta upp för den och på söndag tar klubben till ett nytt grepp för att locka publiken tillbaka till ladan. När Arboga gästar dammar man av det gamla klassiska konceptet 2 för 1.
Känns som att klubben är i behov av betydligt fler än några hundra på läktarna
* * *
Morgondagens norrländska toppmöte mellan gruvarbetarna och lövhögen kan ses live på webben för de som är intresserade: http://www.norrstream.se/tv_betal
* * *
Apropå Björklöven. Det ryktas att lagets klubbchef Johan Engman är ett av namnen som finns på tapeten för att ta över som klubbdirektör i Frölunda efter Mats Ahdrian som fick kicken igår.
* * *
Anders Gustavsson i Tingsryd är just nu på...ja, spelarjakt. Känns som att fjolårspaniken snart är där igen efter den historiskt dåliga inledningen och sportchefen sonderar terrängen intensivt.
De lägger ner A-laget?
Samma dag som man i Nittorp glädjer sig över att ha tackat ja till den vakanta platsen i F-serien och därmed tar steget tillbaka in i ”finrummet” kommer uppgifter om att Härnösand bestämt sig för att dra sig ur detsamma. Om än den norrländska varianten.
Den där bloggen http://div1hockey.se uppger att man på ett möte under kvällen bestämt sig för att lägga ner A-laget helt och hållet.
Om det stämmer att laget från Norrlands bästa stad (?) lägger ner är det ytterligare ett debacle för den hårt ansträngda norrlandshockeyn där Clemensnäs och Ånge ju redan valt att dra sig ur och där det inte är länge sedan Luleå Rebels gick i konkurs.
Tragiskt, men sant.
* * *
Daniel Odehag är klar som ny burväktare i Mariestad. Det har ryktats lite om det fram och tillbaka en tid och nu är det alltså klart. Är jag inte helt ute och cyklar är keepern, som stått i Surahammar de senaste säsongerna, kompis med skarprättarfirman Pontusson/Davidsson som redan finns i koklubben och det har säkerligen spelat in i klubbvalet.
Mariestad har ju dessutom ryktats vara med i jakten på Grästorps Pierre Svensson och enligt de uppgifter jag fått har burväktaren knappt själv varit klar över vilken av Skaraborgs-klubbarna han vill representera kommande säsong, om någon. Kanske betyder Odehag-signingen att det lutar lite mer åt Skövde-spåret?
* * *
En annan målvakt som byter klubb är som framkommit under dagen Sammy Gustafsson. Kiruna väljs bort till förmån för Sundsvall. Frågar ni mig känns det som ett högst tveksamt klubbyte.
De blir inget bottenlag
Nyköping uppgavs vara på jakt efter honom och jag antar att ett gäng klubbar till hört sig för om hans tjänster, men nu står det klart att Alexander Sundqvist bestämt sig för att stanna kvar i krisdrabbade Skövde.
Det är en center med så väl karaktär som smartness och siken ska så klart vara glada över att han väljer att stanna trots bantade löner och allt vad den nya verkligheten nu för med sig.
Och helt ärligt, sett till de spelare man redan nu har på kontrakt är den där målsättningen med att ”bara” hålla sig kvar i ettan ganska modest. Jag tror bestämt man räcker betydligt längre än så.
Backsidans Mattias Gudmundsson, Anton Lindgren, Björn Hallner och Emil Lundqvist är varken duvungar eller sopor. Snarare starka division ett-backar med god rutin.
Likaså är forwardsidans riktiga karaktärsspelare Jesper Hultman och nu Alexander Sundqvist heller inte kattskit direkt.
Lägg lite ungdomlig entusiasm på det och det ska mycket till för att di röe ska bli ett renodlat bottenlag.
* * *
Sune Bergman har för övrigt tackat nej till jobbet som tränare i Kiruna.
* * *
Vita Hästen uppges presentera en ”hårt arbetande center” (Tomas Wallgren) under dagen.
Det fick trogna följare på Twitter att minnas ett raljant men helt sant gammalt blogginlägg från ifjol.
http://hockeysverige.se/b...
Stark målvaktssida i Björklöven
Björklöven offentliggjorde nyss att man förlängt kontrakten med så väl Petter Sandström som Marcus Evertsson inför kommande säsong.
Det innebär att man har tre målvakter på kontrakt i och med att Daniel Wälitalo redan är insorterad i leken. Redan i samband med kontraktskrivningen meddelar man därför att 20-årige Evertsson kommer att lånas ut till lokalkonkurrenten Teg.
Det känns rent spontant som en kanonlösning på målvaktssida för Löven.
Wälitalo har varit vass i flera säsonger, men ändå inte riktigt lyckats ta Björklöven så långt som klubben strävar. I och med att Petter Sandström stannar kvar i den gröna tröjan får Wälitalo den konkurrens som nog behövs för att pressa honom ytterligare. För det vet vi ju att rutinerade Sandström är en riktigt vass målvakt när han är i form och inspirerad.
De två kommer sporra och pressa varandra i slaget om förstaspaden (så länge Löven inte väljer en löjlig social lösning och låter dem stå varannan match, då tappar man lite poängen kan jag tycka) och det kommer vara bra för bådas prestation.
Men grädden på moset är givetvis också att man knyter upp Evertsson. Ung, med stor utvecklingspotential och han gjorde ju definitivt inte bort sig när han fick hoppa in i a-laget i vintras. Snarare tvärtom.
Nu sätter man honom i Teg vilket innebär att han får mycket matchning med väldigt mycket skott emot sig samtidigt som man på nära håll kan studera hans utveckling i och med att klubbarna rent av delar hemmaarena. Men inte nog med det. Ungtuppens troliga framsteg innebär ju dessutom att han nosar de två a-lagsmålvakterna i stjärten och pressar dem ytterligare.
I den bästa av världar vill säga.
Men på papperet känns Lövens målvaktslösning som en av de klart intressantaste i ettan.
* * *
Anar att man är ganska nöjda i Oskarshamn idag också. Coach Söderström har nämligen valt att förlänga sitt kontrakt redan i förväg. Den vältalige och Twitter-hurtige dalmasen gjorde ett bra jobb med IKO i vintras och är en av allsvenskan klart mest intressanta tränare.
Positivt för Oskarshamn.
* * *
Lindlöven fortsätter att värva från Arboga. Ifjol gjorde man ju en storsatsning och lockade till sig de allra största stjärnorna från Boga, när herrar som Kristian Flygar, Niklas Nooni och Emil Johansson styrde kosan till Lindesberg. Det gick helt åt skogen och Lindlöven gjorde en synnerligen medioker säsong och klarade sig undan negativt kval med andan i halsen.
Nu gör man samma sak en gång till, men undviker det där med stjärnor och plockar doldisar istället. Idag offentliggjorde man att backen Jakob Johnsson och forwardsen Oskar Larsson och Linus Lundgren byter Arboga mot Lindlöven. Det kanske är en mer framgångsrik väg att gå än stjärnvägen.
Ettans hetaste derby?
Jag kastade köttbenet till Twitter (den som inte följer mig där gör sig själv en grymt stor otjänst: http://twitter.com/#!/Mjornberg) sent igårkväll och fick ett överväldigande ösregn av svar att gotta mig i. Men jag tänker att det kan vara läge att dryfta frågan även här givetvis.
Vilket är egentligen det hetaste derbyt i division ett?
Jag leker lite med någon form av tanke på att kunna dyka upp och skildra ett gäng stekheta division ett-derbyn under nästa säsong. Det vore grymt kul. Och det ska väl sägas att jag har en ganska god uppfattning om vad som kan vara som mest hett, men jag vill så klart ändå höra vad ni tycker.
Twitter-följarna öste ut förslag som dessa:
Asplöven – Björklöven
Skövde – Mariestad
Olofström – KRIF
Vimmerby – Västervik
Östersund – Brunflo
Tranås – Vimmerby
Falun – Borlänge
...och det ser ju ut som rätt festliga match-ups allihop, men det finns förstås fler matcher där känslorna sitter utanpå tröjorna, där läktarna kokar och där rivaliteten är viktigare än serieplaceringen.
Det derby som kastades ut av flest ystra twittrare var faktiskt det mellan Skövde och Mariestad. Ett derby som alltid lockar fram känslor och som säkert kommer fortsätta att vara stekhett även om båda föreningarna tycks vara aningen på dekis.
Det fick mig (och uppenbarligen även några twittrare) att minnas ett derby för några år sedan som jag hade ynnesten att få bevittna på plats. Där kan vi verkligen snacka om känslor som satt utanpå tröjorna, ett Mariestads-lag som gick i den klassiska fällan att fokusera på helt fel saker och en match som från läktarplats var klart underhållande.
Jag tror det blev 7-2 till Skövde tillslut efter en rivstart i första perioden. Det tjafsades, det boxades och det kastades glåpord i varje spelavbrott samtidigt som läktarna kokade.
Det var kul och allting avslutades med att en fight utbröt mellan Tokige-Torsten (då i Mariestad) och Mattias Gudmundsson efter att Skövde pillat in ett mål i slutsekunderna.
Märk väl att jublet blir större när Tokige-Torsten går i isen än när målet kommer några sekunder tidigare. Det understryker väl den där derbyrivaliteten ganska skapligt.
Men tillbaka till ämnet.
Vilka är de hetaste division ett-derbyna egentligen?
Mata kommentarsfältet och min mail med alla bra förslag ni har!
Inte så oväntat med Sirbäck
Den här historien med Henrik Sirbäck och att han av disciplinära orsaker sparkas ut från KHK kommer både oväntat och inte alls oväntat.
Att Sirbäck inte riktigt varit beredd att ta fighten på det mentala planet kommer knappast som någon nyhet för dem som följer KHK lite närmare. Det har under flera säsonger muttrats över att han är en talang utöver det vanliga men att han inte tar det tillräckligt mycket på allvar och har för lite inställning till det krig som hockey faktiskt handlar om.
Således kommer den här skilsmässan knappast som någon bomb.
Däremot kan jag tycka att det är lite märkligt att den där taskiga inställningen som han som ung och dum visade för några säsonger sedan fortfarande hänger i så till den milda grad att han skiter i att dyka upp till träning.
Någonstans borde han ha förstått allvaret och insett att KHK är allt annat än en lek under de senaste säsongerna.
För om man inte förstår eller bryr sig om det där med att jobba hårt, rätta sig i ledet och visa inställning efter två år under Tomas Kempe, ja då är risken faktiskt att man är ett hopplöst fall på riktigt.
Å andra sidan behöver inte det betyda så mycket negativt för den fortsatta karriären. Så väl ettan som allsvenskan har många sjuka talanger som varken jobbar stenhårt eller har rätt inställning. Med den baksidan att de aldrig blir just mer än herrar för ettan eller allsvenskan då förstås.
* * *
Om jag är avundsjuk på mina skickliga kollegor som just nu jobbar stjärten av sig under hockey-VM?
Våldsamt!
Kanske inte just för att VM är så där jättehett, men den där gemenskapen och underförstådda samhörigheten som ofta uppstår i presscenter där samma människor under många sammanhängande dagar jobbar sida vid sida, under (oftast) ganska odrägliga förhållanden och (ofta) under skarp tidspress är något utöver det vanliga. Helt fantastisk om ni frågar mig.
Den går man miste om när man sitter hemma och knattrar lysande blogginlägg eller jobbar i sin skyddade verkstad inne på någon redaktion. Därför slukar jag varje rad i VM-bloggen (http://www.hockeysverige.se/blogg/vmbloggen2012) och Boltensterns blogg (http://www.hockeysverige.se/blogg/isabel) med osunt stort intresse...och jag blir bara mer och mer avundsjuk för varje rad.
* * *
Noterar att Hedemoras så fruktade förstaline med Jonas Kapla, Petter Mattsson och Robert Carlsson som fullkomligen skyfflat in poäng de senaste säsongerna spricker till kommande säsong.
Den förstnämnde drar till Norge för att prova lyckan. Återstår att se om någon av de andra skarprättarna blir kvar i Hedemora.
En ny verklighet för super-KRIF
När Patrik Klüft precis hade presenterats som tränare för Vita Hästen kastade han lite i förbifarten ut frågan ”jaha vilka spelare i KRIF är intressanta då?”. Ett ansamlat uppbåd av lokala murvlar började med varghungriga blickar prutta ur sig namn som Victor Wahlqvist, Victor Svensson och Morgan Hassel. Själv vill jag minnas att jag muttrade något om Daniel Olsson Trkulja och dennes imponerande skridskointensitet.
Bara någon dag senare kastades lagkaptenen och ledargestalten Andreas Nordfelts namn in i den våldsamt roterande tombola som är ryktesfloran under silly season.
Resultatet av detta? Samtliga blir, om vi exkluderar Svensson som var så gott som klar för Oskarshamn redan vid den där presskonferensen, kvar i KRIF även kommande säsong. Den fruktade spelarflykten har istället blivit en parad av nya signaturer, vilket ju måste bero på någon form av kombination av att sportchef Micke Johansson gör ett styvt jobb och att det faktiskt som spelare är väldigt tilltalande att spela i KRIF.
Betraktar man dessutom att herrar som det inte tisslats så mycket om, men som ändå är klart habila spelare (jag tänker då närmast på synnerligen sevärde Stefan Söder, men även Linus Bladström och gigantiske Sebastian Magnusson) också stannar ser det nästan löjligt bra ut.
Noterar att vissa även gått upp i brygga över de J20-nyförvärv man plockat in så här långt. Det är naturligtvis alldeles för tidigt att göra innan de spelat minsta lilla hockey i Blekinge-land, men med tanke på vilken utväxling KRIF hade på de ungtuppar man plockade in ifjol ser det naturligtvis lovande ut.
Summa summarum råder det ju ingen som helst tvekan om att det är KRIF som svarat för det starkaste silly season-arbetet i Blekinge så här långt. Även om Mörrum gärna vill vara med och plaska lite i bakvattnet där.
Men det succéartade faktum att man lyckats behålla stora delar av sin succétrupp från fjolåret innebär också en helt ny verklighet för KRIF.
Ifjol var man den friska nykomlingen som kom från division två och satte fyr på Blekinge-hockeyn med sin framfart. Laget som fick så gott som alla att höja på ögonbrynen och överraskade genom att ta sig till i tur och ordning Allettan, playoff och kvalserien. Laget som berömdes för den fina utväxling man hade på sin satsning på ungdomsspelare och inte minst, laget som spelade riktigt bra hockey.
I höst kommer man betraktas med helt andra glasögon. I och med att man har kvar stora delar av den gångna säsongens succétrupp blir kraven naturligtvis oändligt mycket högre. Inget mer slå ur underläge. Inget mer ”den friska uppstickaren från landet”. Faktum är att KRIF, nu när KHK är borta, kommer kliva in i seriespelet som en av de större favoriterna i F-serien.
Det ska bli väldigt intressant att se hur man hanterar den situationen. Det är minst sagt en annan verklighet än den man stod inför i höstas.
* * *
Den där klassignaturen Kiruna utlovade igår visade sig vara en förlängning med backen Fredrik Lindblom. En bra förlängning för Kiruna, men att som förening banka på stora klasstrumman inför en sån signing är väl nästan lite väl mycket i paritet med sensationsbloggarna därute.
Kortisar
Kiruna har dunkat på den stora Twitter-trumman och utlovat att det ska presenteras en klasspelare under kvällen. Det ska bli synnelrigen intressant.
Profilen Kim Sunna är dock förlorad för norrhockeyn. Han drar söderut för spel i Frankrike nästa säsong.
* * *
Apropå norr. Stålnacke rapporterar om att Pierre Svensson inte verkar bli kvar i Grästorp. Blir det en sväng tillbaka till Skövde måntro? Det låter ganska logiskt i min bok att det skulle kunna bli så.
Skövde står utan målvakt och ska göra en lågbudgetsatsning med betoning på hemvävt.
Svensson lämnar Grästorp, är en med division ett-mått mätt klart duktig målvakt och fick sin skolning i just Siken.
Känns väl som att åtminstone klubben skulle kunna vara intresserad. Om man kommit över att man tyckte att keepern inte tog det där med kost och träning på tillräckligt stort allvar när han fick lämna klubben för några år sedan.
* * *
Skövde som förresten också passade på att presentera kontraktsförlängningar med backarna Jonas Knutsson och Albin Andersson under dagen.
De kan bli ett utlånelag
På papperet gillar jag KHKs sätt att angripa lagbygget inför det allsvenska äventyret.
Att ett division ett-lag som tar klivet upp i finrummet måste säga ”tack men hej då” till några av sina hjältar är givet. En del av den här branschen helt enkelt. Men det faktum att Blekinge-klubben trots allt i stor utsträckning väljer att hålla fast vid sina kvalhjältar även i det allsvenska bygget tilltalar mig.
Att behålla stora delar av befintlig trupp och spetsa den med, säg en femma av lite fräsigare snitt är inte bara modigt, det visar också på en stor tilltro till den egna verksamheten och de mekanismer som faktiskt gjorde att man tog steget uppåt i seriehierarkin.
Jag gillar den approachen i lagbygget, men det är långt ifrån givet att det blir särskilt framgångsrikt.
Det finns inga som helst garantier för att herrar som Patrik Ruiz (den senaste att förlänga), Emil Larsson, Kristoffer Söder, Henrik Sirbäck, Jimmie Svensson eller Roger Wahlqvist, för att ta några exempel, kommer hålla på allsvensk nivå (protester av modellen ”öhh han har faktiskt spelat i allsvenskan förut”, skjuts här lätt ner med argumentet att man inte kan leva på gamla meriter).
Det kan bli succé, men det finns inga garantier. Och skulle det inte bli det, låt säga att den initiala glädjen över att vara i allsvenskan under hösten fejdar ut i en dålig start där resultaten uteblir och lagmaskinen hackar, då tror jag inte nytillträdde sportchefen Calle Höök är så cool och har så mycket is i magen att han står där med händerna i fickorna och ger laget tid och andrum att börja prestera.
Då är risken säkerligen överhängande att det blir lite Tingsryd av det hela och att man börjar jaga förstärkningar till både höger och vänster, i både parti och minut.
Får vi ett sådant scenario, vilket som ni förstår av rubriken är lite av andemeningen med det här blogginlägget, då måste ju många kvalhjältar ta vägen någonstans. Man kan inte ha hur många herrar som helst på bänken så att säga.
Då kan KHK mycket väl bli en lånecentral och då står närbelägna föreningar som Olofström, KRIF och Mörrum givetvis där och slickar sig uppspelt om munnen. Då kan det plötsligt handla om en rad med division ett-mått mätt väldigt vassa spelare som snabbt behöver en ny klubbadress och då gärna i trakten.
I en ideal värld får alla killarna lyckas, det skulle de vara värda. Men jag tror inte det händer och jag tror att de andra Blekinge-klubbarna kan bli stora vinnare om den allsvenska modellen av KHK börjar hacka.
”Vi ska klara oss kvar i ettan”
Det svänger fort i sportens värld. Inför säsongen 10/11 basunerade Skövde kaxigt ut att det var allsvenskan som gällde och att man skulle ha uppnått det målet inom två år.
Det blev som bekant inte så, av en mängd olika anledningar.
På en presskonferens idag förklarade sportchefen Hasse Ljunggren att målsättningen inför den kommande säsongen är ”att klara sig kvar i ettan” (bra återgett i Skövde Nyheter: http://www.skovdenyheter....).
Efter de där två åren blev det alltså inte allsvenskan utan en kraftigt reviderad målsättning om att klara sig kvar i ettan. Det skulle om man bara ser det i skrift kunna tas som ett kraftigt misslyckande (vilket det ju på sätt och vis också är, inte minst när man väger in den ekonomiska soppan som lett till nulägets situation), men borde av supportrarna snarare tas emot som något positivt.
Klubben deklarerar nu att man tänker luta sig mot sin juniorverksamhet och att det är därifrån man ska hämta merparten av sina spelare. Det är en anpassning efter den nya ekonomiska verkligheten och att man inte går ut och flaggar för nya satsningar är friskt. Låt ungdomarna växa in i division ett-kostymen och låt saker ta sin tid.
I och med detta lyfter man upp juniortränaren Fredrik Ljunggren som huvudtränare och trotjänaren Lars Trygg blir hans assisterande tränare. Båda kommer jobba heltid vid sidan om tränaruppdraget.
Det är en lågbudgetsatsning. Men det är precis den vägen Skövde nu måste vandra. På sikt kan det bli positivt.
* * *
Lars Trygg ja, i och med att han är klar som assisterande tränare förstår ni att det är slut på spelarkarriären.
Efter Pär Åkerström och Ronny-Rockstar blir han den tredje riktigt stora spelarprofilen i Skaraborgshockeyn som väljer att lägga av. Efter år och åter år av skarpskytte i division ett-hallarna är det över.
Trygg förtjänar naturligtvis lika stora ovationer för sina insatser som de två andra pensionerade krigarna.
Applåd.
Tre anledningar att välja division ett
Jag hör att det muttras över att arrangörerna av hockey-VM inte bara har den barocka smaken att ta ut hutlösa biljettpriser, utan att de dessutom kör med samma extremt överdrivna priser för pressfikat.
Pressfika som ju ska vara gratis. Det är kutym.
Det kan tyckas som en korkad grej att man ska bjuda pressen på diverse tilltugg, men gör man det inte blir det surt mutter. Vare sig vi snackar sport eller musik eller annat arrangemang.
I vintras var det usla pressfikat i Vida Arena nästan en större snackis än Växjö Lakers framfart på isen till exempel.
Med anledning av detta tänkte jag ge er tre anledningar att välja division ett. Där har man nämligen insett vikten av att behandla sina celebra gäster på ett kungligt sätt.
Jag menar, vem tänker ens tanken att bevaka VM efter det här?
Kristianstad
Karlskrona
Olofström
