13
Det där med Klasen och Luleå
Nu blir det två inlägg på kort tid. Knappt hann ju det andra torka och dra en massa klick innan jag var tvungen att vädra något nytt.
Så gå gärna in och klicka här och kör reload//uppdatera/F5 ett par gånger var på den så att jag får behålla jobbet nu när jag är så snäll att jag levererar så mycket och så bra på så kort om tid.
Linus Klasen till Luleå. Det låter lovande. Jag tror att vi kommer få se ett annorlunda spelande Luleå till nästa säsong. Det börjar bli mer och mer tydligt. Efter fiaskot den gångna säsongen när man som ligasegrare åkte ut - enkelt - direkt i kvarten kom man nog till insikt med att spelet man kör möjligen funkar i ligaspelet, men är sådär i slutändan.
Det har börjat bli tydligt att man delvis vill ändra på det där.
För inte fan har man värvat Linus Klasen för att man tror att han ska spela 25-30-sekundersbyten, åka skridskor som en galning och checka hårt som fan.
Och inte har man värvat Anton Hedman för att han ska hålla sig lugn och aldrig råka riskera att få nåt matchstraff här och där, utan bara för att åka skridskor och köra hårt - men ändå aldrig köra över gränsen.
Det där är ju två saker som inte går ihop. Likasamma med att man värvat Linus Persson. Knappast heller en kille man värvat för att man räknar med att spela ett tajt och effektivt försvarsspel.
Min första tanke med Klasen var ju att det skulle funka rätt uselt. Men ju mer jag tänkt på det har jag insett att Luleå givetvis ska modifiera sättet man spelar på och att Klasen kanske trots allt kan komma mer till sin rätt än man tror.
Det är ju det vi får utgå ifrån. Annars vore det ju väldigt malplacerat att värva honom. Om man gör det i tron att man kan göra honom till något han absolut inte är.
Men det är ju precis vad Luleå behöver. En modifiering av sitt spelsystem som gör att det blir lite roligare. Det lär ju dessutom innebära att man släpper lite mer på defensiven för att göra det lite effektivare framåt, vilket gör att det blir roligare som helhet eftersom det kan släppa både framåt och bakåt.
Det som ifjol var 2-1 kanske blir 3-2 eller 4-3 istället. I praktiken samma resultat, men i slutändan kanske ett spel som jobbar bättre i ett slutspel och fortsätter vara 3-2 där istället för att gå från 2-1 till 1-4.
Men i och med att Luleå bommade så med Johan Harju - och dessutom vet om att man gjorde det och varför - så känns det ganska givet att man måste ha en ny plan för den här säsongen. Annars vore det ju så lätt att göra samma misstag igen.
Och varför skulle man ens tänka tanken?
Det klart att man har nya idéer om hur allt ska se ut. För annars har jag aldrig i hela mitt liv sett en mer malplacerad värvning än det här.
Nej, nu ljög jag.
Linkan värvas som defensiv center till Atlant och Johan Åkerman som defensiv back till Jaroslavl får väl ses som värvningar som t o m överglänser den här i eventuell malplacering.
Men jag noterar att många Luleåfans hyllar värvningen av Klasen. Jag undrar hur samma personer låtit om det var Skellefteå som hade gjort den.
Dessutom är Osten snabbt ute med att Klasen inte kommer till Luleå för pengarna. Utan för att hitta tryggheten.
Det var ju visserligen samma orsak till att han officiellt valde Malmö. Han ville ha trygghet och flyttade dit för utmaningen.
Så inget nytt under kjolen där.
Prisattack och finnattack
Finland-Sverige i eftermiddag. Man hade hoppats på att det skulle kunna bli en del drag i den där Globen under matchen, men jag känner mig skeptisk med tanke på vilka priser det är man tycks kräva för flertalet av biljetterna.
De biljetter som är kvar tycks kosta 2 240 kronor (lycka till), eller 1 290 med skymd sikt. Hur mycket man än påstår sig ha lärt sig från förra året, så är priserna verkligen sjuka. Jag förstår inte hur man överhuvudtaget lyckas få sålt biljetter till ett sånt pris. På samma sätt förstår jag inte hur någon människa lyckats komma på att det är en rimlig prissättning att göra.
Å andra sidan vet vi ju från ifjol att folk Svenska Ishockeyförbundet anställt "blickat mot NHL" och tyckt att det varit rimligt att sätta priser på gruppspelsmatcher i ett VM utifrån vad priserna ligger på i NHL och dessutom - om jag inte minns priserna fel och missbedömt priserna i NHL - lade sig ÖVER vad det kostar där.
Jag betalade 600 kronor för att sitta på rad fyra i nivå med blålinjen när jag såg Tampa Bay när jag var över nyligen. Kanske är Tampa bland de billigare lagen att se i NHL. Jag har ingen aning. Men...
Hade jag ens kunnat se Tyskland-Italien från lika bra plats förra året för det priset?
Att förbundet försöker dra ut ockerpriser till Sverige-Finland kan jag måhända till viss del förstå. Men att man har samma prissättning på Schweiz-USA är väl det verkligen galna här. Jag sitter bara här och skakar på huvudet och skrattar om vartannat. Ibland gör jag båda delarna samtidigt.
Schweiz-USA - på svensk mark - för 2 240 kronor.
Smaka på det. Erkänn att det är DET VÄRSTA NI NÅGONSIN LÄST.
Misstänker att turistande VM-supportrar från utlandet tycker att det är väldigt rimliga priser i Sverige överlag. Hotellboende för 1000-2000 kronor per natt och sen samma priser per hockeymatch de vill se på.
Fan, hockey-VM ska vara en fest och åtminstone den där Sverige-Finland-matchen skulle givetvis ha varit utsåld sedan fem minuter efter att det blev klart att Sverige tog sig dit. Priserna ska vara så rimliga att "vem som helst" ska kunna ha råd med det och att en rimlig princip om "först till kvarn" bör vara gällande snarare än vem som råkar ha en jävla massa pengar över att slänga ut på något som egentligen inte är värt.
Matchen i sig då? Ja, den kan givetvis gå hur som helst. Jag har gillat hur det finska laget sett ut hela turneringen bortsett från genomklappningen man hade under runt 20 minuters tid i matchen mot Slovakien senast.
Bra försvarsspel, tätt och stabilt och med en sjuhelvetes lyckad förstakedja trots att ingen av spelarna är i närheten av att vara några NHL-spelare.
Jukka Jalonen har lyckats imponerande bra med den satsning han gjort som nära på helt varit i avsaknad av NHL-spelare.
Jag skulle inte förvånas det minsta om Finland vann matchen, samtidigt som jag ser Sverige som snäppet mer sannolikt att vinna i och med större toppar i truppen.
Men man ska aldrig underskatta den finska viljan att behöva slå just Sverige. Den är ju, som ni vet, betydligt större än den svenska viljan att slå Finland.
Även om vi försöker att elda upp det där till större än det är via media och att gärna spelarna försöker trolla till det lite emellanåt, så har vi inte riktigt det där genuina hatet mot Finland som de har mot oss.
Det finns inte riktigt där på samma utbredda sätt. Vi är inte uppfostrade så, helt enkelt.
Det är också det som gör att även om Finland skulle slå Sverige idag, så kommer man med största säkerhet inte att vinna finalen imorgon. Man kommer helt enkelt inte ha det i sig. Man vinner inte finaler om det inte är Sverige som står som motståndare.
Det är sedan gammalt.
När man vann hockey-VM 1995 var Sverige motståndare. När man vann 2011 var Sverige motståndare. Har Sverige redan åkt ut innan finalen anser man sig redan ha vunnit. Eftersom allt handlar om att placera sig bättre än Sverige och inte så mycket om att vinna guld.
Det här har jag berättat flera gånger, men tåls förstås att upprepas.
Dra det vidare? Ja, visst. Finland har ett guld i bandy-VM. Det tog man efter finalseger mot Sverige. Två gånger har man vunnit innebandy-VM. Båda gångerna efter finalseger mot Sverige. Den senare biten kanske inte säger så mycket i en sport som i princip bara innehåller två nationer, men likväl visar det tydligt på hur Finland inte vinner i lagsporter utan att Sverige är finalmotståndare.
Man har det helt enkelt inte i sig att vinna om Sverige redan är utslagna.
Vilken torsdag det var!
Den där torsdagen som just blev fredag är med största säkerhet den fräckaste VM-kvartsfinaldag som någonsin utspelat sig. Den utmärker sig på så många sätt.
Först USA:s överkörning av Ryssland, som vad det verkar är den första gången någonsin som Ryssland/Sovjet släppt in åtta mål i en och samma match.
Sen Schweiz som fortsatte spela så stabilt och sammansvetsat som man gjort hela turneringen och visade att gruppspelet absolut inte var en slump. Åtta raka VM-segrar är så magiskt - än mer med tanke på omständigheterna - att... wow.
På det då den nära på finska genomklappningen från 3-0 till 3-3 mot Slovakien och hur man tog tag i det efter att ha varit i rejäl brygga och kunde avgöra och ta sig samman och avancera.
Och sen kronan på verket. En match som tog sig hela vägen till en straffläggning som fick avgöras med ett slagskott.
Det enda som var lite trist, måhända, var väl att förlängningen var riktigt händelsefattig bortsett från den tidiga svenska spelvändningen och när Jacob Markström fick hoppa in och köra direktinslängd från bänken under ett par minuter som var lite nerviga.
Det var kul. Som man brukar säga.
Jag tror dessutom att det är första gången på 59 år som varken Tjeckien, Kanada eller Ryssland/Sovjet kommer ta medalj. Kollade upp det via en snabbkoll här för en stund sedan och om jag inte tog fel har någon av nationerna varit medaljör varje VM-turnering sedan 1954.
Men i år blir det inget.
Och många av matcherna visade ju också på det där som vi vet om hur de små marginalerna är det som avgör och att ingenting är givet på förhand.
Som när tjeckerna, det var väl Vrbata, brände friläget vid 1-2. Eller när Slovakien hade chansen i PP när man var på gång vid 3-3 och Finland nätade direkt efter.
Ja, t o m ryssarnas match - de stora siffrorna till trots - hade ju sin vågskål i tredje periodens inledning när ryssarna kändes glödheta efter Ovetjkins 2-4 och man fick ett PP direkt på det - där USA sköt 5-2 istället för att ryssarna fick 3-4 och ännu mer luft under vingarna.
Att Kanada-Sverige hade kunnat gå hur som helst behöver man jag knappast förklara.
Men USA-Schweiz och Finland-Sverige i semifinaler. Det är fräckt ändå.
USA har inte spelat om en direktmatch om guld i VM sedan 1960. Schweiz har ett VM-silver från 1935 att skryta om. I en turnering där Storbritannien tog brons.
Det jag framförallt lockas av är tanken på att vi kan få en VM-final mellan Schweiz och Finland. Två lag som tillsammans har fem NHL-spelare i sina trupper. Schweiz har tre, Finland två. Och då är dessutom den ene (Nino Niederreiter) av schweizarna så lite NHL-spelare att han inte gjort en enda match där den här säsongen och dessutom fick fritt fram att åka och lira VM trots att hans NHL-lag fortfarande var upptagna av slutspelshockey.
Sen är det ju förstås jättefräckt med jänkarna med juniorer som John Gibson och Jacob Trouba i laget. Med Sverige och att Henrik och Daniel Sedin äntligen ser ut att gå mot sitt stora genombrott i det svenska folkhemmet.
Gör bra ifrån sig på isen och imponerar storligen i mediasvängen.
Så går det i kvartsfinalerna
Nu ska vi snart dra igång Det Stora Kvartsfinalrejset i VM. Det blir en del hockey här nu dårå.
12.00 Ryssland-USA
14.45 Schweiz-Tjeckien
17.30 Finland-Slovakien
20.15 Kanada-Sverige
Nära på inte-stannande hockey från 12 till 22.30 eller så, med andra ord.
Jag tror på Ryssland, Tjeckien, Finland och Kanada vidare till semifinal.
Och nej, jag är inte speciellt våghalsig i mina tips. En som däremot var våghalsing var Micke Renberg som hävdade att det bara är 20% chans för Sverige att vinna.
Han hade fått problem att behålla jobbet om han vore oddssättare och värderade sådär på alla matcher han tog sig för.
20% är inte en seriös värdering om man ska ha titeln hockeyexpert. 35-40 är en rimlig värdering på svensk seger. Vi snackar trots allt om att ta sig vidare, inte 1X2.
Men hörrni, vi håller kontakten under dagen ni och jag. Så får vi ha en så trevlig dag vi kan.
Den schweiziska succén
Schweiz gick igenom VM-gruppspelet med idel segrar och det måste sägas: Jag är mäkta imponerad över hur man genomfört den här delen av turneringen. Att kliva igenom ett gruppspel på sju matcher och vinna samtliga är ingenting som är lätt överhuvudtaget - oavsett vilken nation man är.
Ifjol lyckades Ryssland med bedriften. Övriga lag gick bet. Precis som övriga lag utom Schweiz gjorde i år.
Och att det är Schweiz som gör det innebär att det blir än mer imponerande. Nog för att "alla är lika mycket värda" (jag måste skriva så den här veckan, annars kan det bli felvridet av valfri stjärnjournalist på Nyheter 24) och sådär, men folk i allmänhet (absolut inte jag dock) ser ju inte direkt Schweiz som ett lag strax under De Stora.
Vi har Kanada, USA, Finland, Sverige, Tjeckien och Ryssland. Sen har vi Schweiz och Slovakien, även om det sistnämnda vissa utvalda säsonger när man får till det mesta och det bästa (ja, alla är givetvis lika bra.. men jag menar hur en del tänker, såna som värderar människor) är bra nog att ta sig hela vägen eller nära på i dessa sammanhang.
Men Schweiz har inte riktigt varit där, förrän nu. Även om man för all del har lyckats snubbla sig till semifinaler och så där tidigare, så har man aldrig varit på nivån där man under en lång tid lyckats leverera i match efter match.
Som när man vinner sju av sju gruppspelsmatcher efter att inte bara ha lyckats spela bra mot de sämre lagen rakt igenom eller gjort enskilda skrällar mot de större nationerna. Man har slagit Kanada, man har slagit Sverige och man har slagit Tjeckien.
Och man har gjort det med 19 spelare från inhemska ligan och en från Elitserien. Roman Josi anslöt från NHL och Nino Niederreiter från AHL inför turneringen och är de enda två förstärkningarna man fått från Nordamerika som lirat mer än bara den där sista gruppspelsmatchen. Då anslöt ju även Rafa Díaz, men har ju i sak ingenting med gruppspelssuccén att göra.
Förbundskaptenen Sean Simpsons har verkligen lyckats fullt ut med det här lagbygget han fått ihop och hans roll i det här är givetvis gigantisk. Hur han fått ihop laget, fått det att tro på sig själva och spela som ett lag med en tro på sig själva på ett sätt som schweizare generellt (ja, det är återigen den allmänna åsikten och inte min egen) inte direkt anses kunna leverera så bra under.
Det allmänna uppfattningen om schweiziska spelare har i många, många år varit att de är ganska bra på att dumpa över ansvaret på andra. Att stjärnorna "tar tag i det" och att de själva inte behöver ta så mycket ansvar.
Det är det man är vana vid från ligaspelet där det är utlänningarna som anses ha betalt för att leverera.
Nu tror jag för all del att Schweiz mycket väl kan torska mot Tjeckien redan i kvartsfinalen imorgon, vilket i sin tur skulle göra de där sju raka segrarna i gruppspelet inte blir speciellt ihågkommet hur imponerande vi än tycker att det är idag.
Idrottens värld fungerar så. På gott och ont. Det är också det som kan komma att rädda Tre Kronors hittills ganska usla turnering.
En seger mot Kanada och allt är i princip räddat. Hur man spelat hittills i turneringen och hur man blev utspelade mot Kanada senast har bäddat för att ingen alls tror på svensk seger. Detta då trots att alla är lika mycket värda och ingen är bättre än någon annan.
Pär Mårts har därmed på något jäkla vänster lyckats få det till att vara ett rimligt resultat om man åker ut i kvarten. Kanske kan han därmed också ha räddat sitt jobb över nästa säsong också oavsett hur det går.
Vinner Sverige är han ju en bragdhjälte. Och vinna kan Sverige definitivt göra. Det är hockey vi snackar om och bäst av en match. Det handlar bara om att få matchen dit man vill, ha det rätta flytet och få marginalerna på sin sida.
Förlorar han så är det ändå ett väntat resultat, även om ett uttåg i en kvartsfinal på hemmaplan för andra året i rad i sig är ett misslyckande.
Men samtidigt är det små marginaler. Nu står Sverige inför Kanada i kvarten. Ett möte där man är långt ifrån favoriter. Hade man själva slagit Schweiz hade Kanada vunnit gruppen och Sverige hade mött Schweiz istället.
Hade Kanadas straffläggning mot Schweiz gått i kanadensisk favör istället för schweizisk, så hade Sverige också ställts mot Schweiz.
Som man oavsett hur mycket Schweiz vunnit i VM så här långt förstås hade valt 10 gånger av 10 före Kanada om vi fick möjligheten att välja. Även om alla förstås har lika mycket värde och är lika bra.
Morres tio bästa... eller?
Igår blev det officiellt. Det som inofficiellt varit klart ett tag om att KHL-superstjärnan Aleksej Morozov lämnar Ak Bars efter alla dessa år och flyttar hem till Moskva, där han inte spelat sedan innan han var NHL-spelare - vilket är ett bra tag sen.
KHL:s TV-team var inte sämre än att man smällde ihop en topp-10-lista bland Morres 112 mål i KHL. Även om väl listan i sig mest känns som "har har ni tio mål Morozov gjort i KHL".
Det blir en bra tisdag
Tjena
Det har varit en sjukt stressig dag eftersom jag blev Statsminister i morse. Eller vad det nu var jag blev. Det eller kung, tycks det vara, att döma av reaktionerna.
Såg ni att Kanada lyckades tappa poäng mot Slovenien? Visst är det fascinerande hur man ändå nånstans alltid känner att "Hey... Kanada tar det ju inte seriöst ändå. Mycket festande från deras sida" så fort dom gör ett dåligt resultat, men man tänker aldrig samma sak när Tre Kronor gör det.
Som att vi nånstans undermedvetet inser att Kanada inte kan vara dåliga på riktigt och svenska hockeyspelare är för seriösa för att dricka. Eller åtminstone att vi ser det som rimligt att Tre Kronor bara är dåliga i sig.
Det kanadensiska poängtappet innebär ännu större chans för Schweiz att bli gruppetta. Nu räcker det att ta poäng mot Vitryssland imorgon. Hade Kanada vunnit full pott hade Schweiz inte klarat sig på bara kryss, utan behövt minst två poäng.
Men det är i den andra gruppen det händer. Där är det ganska bra upplagt för morgondagen i och med att USA möter Slovakien först. Jänkarna lär inte ge bort något gratis där eftersom en seger innebär gruppseger och därmed en kvartsfinal mot gruppens sämsta lag.
Samtidigt behöver Slovakien en seger för att säkra sin kvartsfinalbiljett. Tappar man en poäng har Tyskland bra läge att gå förbi och skulle USA vinna matchen mot slovakerna skulle även Frankrike ha (som möter Tyskland i 15.15-matchen direkt efter USA-Slovakien) chans på kvartsfinalplats om man vann.
DET hade varit galet, om vi fick se Frankrike inte bara slå Ryssland i ett VM, utan även nå kvartsfinal.
Och skulle Slovakien förlora och Frankrike vinna, så har plötsligt Lettland chansen på den där kvartsfinalplatsen om man skulle ta full pott mot Finland i den tredje och sista matchen. Det var något man spelade till sig när man slog Frankrike på måndagen.
Men min gissning är att det blir Tyskland som tar den där platsen. Jag tror att USA vinner mot Slovakien, eller åtminstone lyckas ta poäng. Sen bör Tyskland klara av Frankrike.
Svart eller vitt
Igår vann Tre Kronor med 2-0 mot Slovenien och hånades sönder och samman av folk till höger och vänster. Som trodde vi helt plötsligt att det där landslaget som inte levererat på hela VM, i stort sett, plötsligt skulle göra 12-0 mot ett landslag som kvalificerat sig för OS-spel i Sotji - till skillnad från det Vitryssland Sverige knappt lyckades slå.
Dessutom känns det som att det är den där "jag-måste-gnälla"-genen som ställer till det. Det finns ju en och annan som har den.
För varför i hela fridens namn var det viktigt för Tre Kronor att plötsligt spela bra och vara effektiva just mot Slovenien?
Hade folk blivit överdrivet mycket gladare av det och tyckt att "WOW!!". Nä. Det klart man inte hade gjort. Det hade varit "Jaja, man kan inte förvänta annat" eller "Ok. Men Slovenien har typ 148 licenserade seniorspelare. Svårt att klara slå dem stort", oavsett hur stort resultatet blivit eller hur bra man spelat.
Ett "Den här matchen säger ju inget", hade varit gällande oavsett det blivit 8-0 eller tennissiffran 15-0.
Pär Mårts slängde ur sig försvarstalet "Det är svårt att spela VM på hemmaplan" efter matchen. Han gillar det där att kunna försvara sin egen roll och sitt lags resultat med kanske inte helt psykologiskt korrekta saker som jag inte vet om han tänker på kan sända fel signaler till spelarna.
Som när han försvarade förlusten mot Kanada med att det nog inte är så många i Tre Kronor som hade platsat i Kanada.
Visst kan spelarna ta det som tändvätska för att "minsann visa honom", men det kan lika gärna gå åt andra hållet. Att det blir ett störande moment på ett eller annat sätt.
Eller när Mårts gör storjävla utläggningen om hur svårt det är att spela VM på hemmaplan. Behöver spelarna få in en sådan sak mentalt i skallen? Från sin egen coach?
Att det stämmer i sig är fakta, för all del. Minns jag inte fel har ingen värdnation vunnit VM sedan Sovjet vann i Moskva 1986.
Av Sveriges åtta VM-guld har inget kommit på hemmaplan, trots att man haft elva VM-turneringar på hemmaplan inför årets mästerskap. Medräknat fjolårets turnering, vilket väl känns korrekt i högsta grad i och med att man åkte ut innan man ens hann spela något på finsk mark.
Men sådana siffror kanske inte är något jag skulle rabbla upp i varje timeout jag hade, bara för att det stämmer.
Och på något vis är det tryggt att gnälla på att folk gnäller genom att hitta två andra saker att gnälla om.
Vad hände här egentligen?
Henrik Sedin får spela i nummer 33 när han kommer till VM och Elias Fälth byter till nummer 81.
Har vi fått något svar på hur det egentligen gick till?
Team managern Putte Köhler var väldigt tydlig i en intervju med Sportbladet.
"Vi har kollat och det finns ingen möjlighet att byta nummer under turneringen"
Man hade kollat upp det. Det FANNS INGEN möjlighet att byta.
När diskussionen om att det ju gick när Peter Forsberg dök upp till ett VM och Jörgen Jönsson råkade lira med 21 redan, men bytte, så förklarades det med att det var med hjälp av dispens, men att den möjligheten INTE FINNS nu.
"Det är tio år sedan, och det har hänt mycket sedan dess. All information finns samlad på data på ett helt annat sätt".
I min värld borde ett utvecklat datasamhälle innebära större möjligheter att byta nummer. Jag förstod aldrig riktigt varför man inte skulle kunna byta nummer för att datoriseringen blivit annorlunda (rimligtvis bättre).
Men hur som helst. Dagen efter Putte Köhler förklarat om det OMÖJLIGA som redan var uppkollat, så kom beskedet att Henrik Sedin får spela med 33 och Elias Fälth byter.
Det enda jag hittat (och nej, så jävla hårt har jag inte letat runt i ämnet) om detta är från fotografen Jimmy Wixströms blogg på Aftonbladet där Putte Köhler förklarar:
"Vi gjorde en muntlig förfrågan till IIHF och fick den godkänd så nu kan Henrik spela i nummer 33"
Så min fråga är var hade den där team managern kollat upp att det var omöjligt att byta och att det inte gick att få dispens som för tio år sedan när datoriseringen var så mycket annorlunda än idag?
Man kan uppenbarligen inte ha "kollat upp det" hos de som bestämmer, det vill säga IIHF, iallafall.
Jag fattar ingenting och intrycket man får av landslagsledningen blir minst sagt förvirrat när sånt här händer.
Det minskar förtroendet för det sagda ordet när folk så tydligt bara gissar fram teorier och försöker intala oss att det är fakta.
Så skulle jag aldrig jobba.
Det svängde snabbt tillbaka
Fan vad det svänger fort ibland. Inom loppet av 24 timmar lyckades Tre Kronor gå från sannolika att åka ut i kvartsfinal till guldkandidat (när Sedin och Sedin blev klara) till att vara ganska självklara att åka ut i kvarten igen så fort folk insåg att "Jaha, är vi sämre än Kanada?".
Som om det var en jätteknall att ett lag bestående av till viss del formsvaga KHL-svenskar, elitseriespelare som inte levererar och på det några NHL-stjärnor som ändå inte får spela i de roller som borde vara självklart att de ska spela i.
Men det finns hopp för Sverige trots allt. Det är fortfarande fullt rimligt att Kanada vinner den här gruppen och att Sverige får Schweiz i kvartsfinal istället.
För hur stabilt Schweiz än må ha spelat i VM-turneringen och slagit Kanada, Sverige och Tjeckien så är man ändå inte på den där nivån att man med relativ säkerhet kan räkna med att de vinner mot Danmark, Norge och Vitryssland.
Det klart det kan bli en och annan poängförlust där och förlorar man två poäng samtidigt som Kanada vinner resten är det Kanada som står som gruppvinnare.
Pär Mårts vet inte om speciellt många svenskar som skulle platsa i Kanadas lag. Det använde han som argument för att på något sätt rättfärdiga sitt arbete, får man anta. För att undvika att bli sågad för en klen svensk insats hänger han ut spelarna på det egentligen helt irrelevanta sättet.
Hur många schweizare hade platsat i Kanadas? Hur många schweizare hade Pär Mårts plockat ut i svenska VM-truppen om han fått välja fritt därifrån inför VM?
Sen att han har rätt i sak är en helt annan femma. Men att komma till ett VM och ens använda sig av den sortens uttalande i vad som ska föreställa en stor hockeynation är häpnadsväckande.
Man beter sig ju på ett sätt som vore passande för typ Danmark och Slovenien.
Fattades bara att det skulle dras upp att "I Kanada finns det så här många hockeyspelare, i Sverige så här många. I Kanada finns det så här många ishallar, i Sverige finns det så här många".
När Tre Kronor gick från kvartsfinaluttåg till VM-guld
Tre Kronor har lyckats gå från att vara ett dödsdömt lag till att bli ett lag som nog fan vinner guld. Daniel Sedin, Henrik Sedin och Alexander Edler är tydligen vad som krävs för att opinionen ska vända såpass.
Detta trots att vi fortfarande har att förmodligen ställas mot ett rätt starkt ryskt lag. Ett ryskt lag som redan nu visat bra klass trots att man till synes bara går på halvfart. Och trots att man fortfarande lämnat tre platser öppna för förstärkningar.
Man väntar på ett par killar som ni kanske känner igen namnet på. Aleksandr Ovetjkin, Pavel Datsiuk och Jevgenij Malkin i första hand.
Allt medan Sverige har fyllt sin VM-trupp lagom till när Henrik Zetterberg och Niklas Kronwall kan åka ur.
Där är det inte mycket snack om "kommer de komma" det handlar om. I och med att det är 2-2 i matcher för både Ovetjkin och Malkin och 2-3 för Datsiuk så tror jag redan att flygbiljetterna är bokade och klara.
Man har platser bokade på första bästa plan direkt efter varje enskild match där "man kan bli utslagna", om jag känner ryssarna rätt.
Ryssarna tackar i normala fall inte nej till VM-spel. Det är så man jobbar där. Nu när detta är sista chansen för killarna innan hemma-OS i Sotji i februari finns det inte en jävel som skulle få för sig att tacka nej om han inte är för skadad för att spela på riktigt.
Ingen vill riskera att bli ställas utanför den festen.
Men jag gillar hur det svänger så snabbt på tre spelare. Från att "nog åka ut i kvarten" till att det är "guldsmak" på tre spelare.
För Pär Mårts del innebär det för all del också att ett uttåg i kvarten, som kanske hade setts som "man kunde inte begära så mycket mer" plötsligt skulle bli ett jättefiasko eftersom laget numera bör kunna vinna guld.
Och en sak vi inte får glömma bort är att Schweiz framgångar i turneringen mycket väl kan komma att innebära att Tre Kronor ställs mot Kanada i kvarten och sedan får Ryssland i semin.
Istället kommer fyran i den svenska gruppen sannolikt kunna stå där med gräddfilen att få Schweiz i kvarten och på det dessutom slippa Ryssland i semin, förutsatt att ryssarna tar hem den där gruppen.
Hur imponerande det schweiziska lagspelet varit i turneringen så här långt, så tror jag inte att det finns många som ser Schweiz som ett vettigare motstånd än Kanada i en kvartsfinal. I synnerhet inte om det dessutom innebär att semifinalmotståndet blir Finland, Slovakien eller USA istället för Ryssland.
De enda som tycker det är folket som lever efter lika delar märkliga som inkorrekta devisen "man måste slå alla lag för att vinna guld".
Därmed inte sagt att Henrik och Daniel Sedin inte kommer in i Tre Kronor i ett bra läge. Det finns ingen utpräglad första- och/eller andrakedja som har levererat i turneringen så här långt riktigt, vilket betyder att de inte kommer gå in och störa hackordningen i laget.
Hade det funnits en vass första- och andrakedja i laget så hade det varit i stort sett varit oundvikligt att någon av kedjorna - eller båda - hade tappat en hel del av att bli nedskuffade i hierarkin. Som det sett ut hittills i VM känns det inte direkt som att det finns några som helst sådana risker.
Nu är man i det där läget som många väljer att missbruka ordet kring. "Allt att vinna och inget att förlora", just ur den aspekten. Många tycker ju att det är rimligt att använda det uttrycket på de mest märkliga ställen.
Och detta trots att många av spelarna i laget var lite FÖR glada över Sedins intåg i truppen. Man hade väl gärna velat se lite mer en lite mer tillbakadragen inställning än den man fått se. Känslan av "Nu kommer det äntligen folk som tar tag i det" med medföljande risk att det blir ännu mer "någon annan tar nog tag detta" nu när man vet VEM det är som är den där "någon annan".
Men inte ens det tror jag spelar någon roll så som Tre Kronor sett ut i turneringen.
Och det kanske säger mer om hur Tre Kronor sett ut (offensivt) än något annat, egentligen.
Sen får vi väl se hur snabbt Henrik, Daniel och Edler skickas in att spela PP. Som jag förstod det gör de bara en match innan slutspelet börjar och ska alla "matchas in långsamt", som man uttryckte det runt varför Loui Eriksson knappt spelade PP i början av turneringen, så kommer det ju ta fram till finalen innan det blir PP för killarna.
Men det är en jäkla press de får på sig, Sedinarna. Rent målmässigt är de väl i sin kanske sämsta form på år och dagar och tvingas bära Stora Frälsarrollen i Tre Kronor. Det där med formen är inget vi ska glömma bort. Vi måste ha full respekt för att det är som det är.
Visst finns det möjligheter att det släpper här i VM och att de börjar leverera som vi är vana att se dem. Men det vore fullt logiskt om det uteblev. Precis som det gjort under slutspelet och avslutningen av grundserien.
Just därför är det kanske lite extra modigt av killarna att komma hem och spela just nu. Att komma hem med en tämligen dålig form och spela i ett landslag där man, av olika anledningar, inte levererat på åtta år.
Det krävs sina män (eftersom de är män... jag skrev inte så bara för att det krävs just män specifikt för det).
Landslagen "Inte min avsikt att skada honom"
Landslagen Det finska anfallsvapnet
Landslagen Han vill krossa Tre Kronors gulddröm
Utland Lämnar Södertälje för Danmark
AHL Svensklaget en match från semifinal
Landslagen VIDEO: Vad har Sedinarna betytt för Tre Kronor?
