9
Schemat är släppt
Håller bloggsviten intakt med att flika in det ytterst viktiga meddelandet att spelschemat för morgondagens OS-tennis är spikat.
13.00 börjar damdubbelfinalen på center courten och följs av Federer-Murray, som alltså kan starta allt från runt 14.30 och framåt.
Hade hellre sett herrfinalen ligga först och ha en fast starttid. Det är en såpass stor grej att man hade kunnat ha den där och följt upp den med damdubbelfinalen. Då hade Andy Murray dessutom kunnat få lite vila innan han ska ut och spela final i mixeddubbel efter matchen mot Federer.
Men ja, det var väl slut på meddelandet där. Så mycket roligare än så blir det inte idag. Har haft ont i huvudet i tre dagar i rad nu, så man är lite småseg. Dessutom har jag ju börjat jobba med SongPop (kan säkert ha med huvudvärken att göra också) och börjat jobba mig in i att varva Modern Family.
Den som vill SongPopa kan försöka söka på EnkelP eller på mejladressen som står här nedanför (eller låtsas vara min vän på Facebook så hittar du mig den vägen. Då kan jag nog hålla huvudvärkssviten intakt även imorgon.
Det där målet
Ni som av någon oförklarlig anledning bara läser den här bloggen och aldrig något annat kan eventuellt ha lyckats missa Gustav Nyquists så fantastiska mål i nattens match mellan Detroit och Chicago. Det tycks inte ha fått jättestora proportioner i övrig media, nämligen.
Men som eleganten Henrik Leman twittrade tidigare idag så är det ett mål som utan omsvep hade varit toppnyhet (som ett mästerverk och supermål) i landets tidningar idag om han bara hade haft rätt namn, det vill säga Peter Forsberg eller Mats Sundin.
Det är en sån där kasse som man kan se om och om igen utan att det blir speciellt tröttsamt i längden.
Den finska bitterheten
Kan ni tänka er att finnarna var de som tog illa upp över hur respektlösa Sverige var i VM-finalen igår och hade mage att jubla och ta på sig kultahjälmar redan innan matchen var över?
Så vedervärdigt.
Det är nästan lika respektlöst som att skalla pokalen man vinner.
Men det är som det är. Lillebror, den ständigt bortglömda, skriker gärna till högt så fort den får chansen. Allt för att bli uppmärksammad. Och det lyckades den här gången.
Well played.
Apropå Finland så kommer tjeckiska KHL-gänget Lev, där Mathias Porseland, Calle Ridderwall, Martin Thörnberg och Nicklas Danielsson spelar kommande säsong, satsa på helfinskt mellan stolparna.
Tidigare sajnade man Petri Vehanen från Lukko och idag gjorde man klart med VM-trean Atte Engren från TPS som sin andra målvakt.
Spännande målvaktsduell, minst sagt.
Snart börjar Franska Öppna. Jag funderar på att gå in i tennis-mode igen. Det hade varit kul och jag vet att ni uppskattar det.
När brickan försvann kom flytet fram
VM-guld till Tre Kronor. Det var högst oväntat och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Om jag ska be om ursäkt eller om jag ska skämmas över att jag inte frozade Tre Kronor genom den dåliga spelet man visade upp offensivt genom gruppspelet.
För om jag förstått rätt via Twitter så kan man tolka det som att när Tre Kronor spelar dåligt, så ska media inte rapportera det på det sättet. Utan skriva att matcherna ju ändå inte betyder något och alltid förklara att Sverige kommer vinna guld.
Omvänd fråga: Hade spelarna uppskattat om svensk media hela tiden skrev upp laget som favoriter och ett lag som självklart kommer vinna? Hade man - när man på pappret var sämre än flera lag - ansett att det vore rimligt av svensk media att måla upp dem inför svenska folket som det bästa laget i turneringen?
Journalisterna är inte supportrar som måste eller ens bör stötta Tre Kronor i med- och motgång. Klart som fan att journalister är kappvändare, i den mån det är rimligt att kalla dem för det.
Spelar Tre Kronor dåligt så är det den biten som ska förmedlas. Spelar de bra så ska det förmedlas.
Får man en fråga om vem man tror vinner VM svarar man det laget man tror kommer vinna och utgår från vad som är det mest logiska för stunden.
Efter att Kanada spelat ut Sverige i gruppspelet var det inte nånstans rimligt att tro på Sverige - annat än om man envist väljer att göra det väldigt enkelt för sig och alltid sitta och svara "Sverige vinner givetvis".
Men hur seriös kommer den sortens journalist att framstå i längden? Vederbörande skulle ju bara ha haft rätt för andra gången på 14 år nu i VM, exempelvis. Han hade haft fel i tolv VM under den perioden och det hade egentligen aldrig varit någon idé att skriva vad man tycker eftersom det man tycker alltid är samma sak.
Ifjol trodde de flesta på svenskt guld. Det gick åt helvete. Då såg jag inte journalisterna bli hånade med "Jaha, kanske borde ni be om ursäkt nu för att ni trodde på guld OCH HADE FEL!!!?" eller "Vad ska kappvändarna skriva nu då när de inte kan hylla laget?!"
Nej, det blir lite löjligt ibland. I synnerhet när folk inte bara kan vara glada för guldet eller för spelarna som tagit det, utan som enda åsikt utåt snarare ägna sig åt hånfullheter mot journalister som inte råkat tro på guld.
Sen är det ju inte heller så att de som under turneringen - eller före - inte tror på ett svenskt guld inte hoppas på ett. Eller har några som helst problem med att det blir ett. Man kan, tro det eller ej, vara glad över ett svenskt guld även om man av olika anledningar inte trott att det ska bli ett.
Jag vet inte ens om jag vågar skriva något positivt om det här guldet, eftersom jag inte trodde på det. Ja, en del av mig hade ju för sportens skull gärna till och med sett Schweiz vinna, som jag skrev tidigare idag.
Men det är en last jag har. Att jag alldeles för gärna vill se saker från olika vinklar än bara en och en del läsare vill nog oftast gärna bara läsa den ena av vinklarna och skippar den andra. Jag vet inte.
Men det klart att det finns många fina stories i att Sverige vann guld också.
Elias Fälth, till exempel. Ni har sett och läst mycket om denna kille under turneringen och vet hans bakgrund. Hur han vid tämligen hög ålder fick sin elitseriechans och inte så många år därefter fick sin VM-chans och nu står där med ett VM-guld.
Det är ju fruktansvärt hög mysfaktor på det där.
Eller Andreas Jämtin, som visserligen inte fick plats i laget i de senare matcherna i turneringen men likväl är världsmästare för det.
Han fick ju inte ens vara med i landslaget i Mårts första trupp som togs ut 27 mars. Den trupp där Stefan Johansson, Niclas LUndgren, Jonathan Granström, Mattias "Janmark" Nylén, Patrik Carlsson och Mario Kempe togs ut i.
Istället halkade han in på ett bananskal dagen efter när Jonas Andersson inte kunde spela matcherna mot Slovakien och Lettland som skulle avverkas. Och sen lyckades han spela så pass bra att han höll sig kvar i truppen genom alla de här olika lägren man hade som ledde fram till VM.
Sen gläds jag förstås åt Jhonas Enroths VM-spel som nog har lyckats göra honom lite folklig, från att kanske inte speciellt många direkt känt till honom i och med att han är backup i NHL, knappt spelat elitseriehockey och inte direkt har varit framträdande - eller ens varit med speciellt mycket - i Tre Kronor tidigare.
Nu kliver han in och vinner VM-gukd, slänger upp en GAA på 1,15 och en räddningsprocent på 95,6, blir utsett till turneringens bästa målvakt och tar en plats i All Star Team. Och sitter dessutom på ett utgående kontrakt och lär via sitt storspel ha skapat sig goda förutsättningar för sin framtida kontraktsförhandling.
Och sist men inte minst då, det där jag skrev om Henrik och Daniel Sedin efter semifinalen. Nu fick de ta det ett steg längre än när jag skrev då. Nu är de inne i folksjälen på riktigt och var (oavsett vad vi säger om Fredrik Petterssons avgörande straff mot Kanada) utom allt tvivel det som vände den här steken totalt.
Och också det som gör att journalister som inte trodde på Sverige knappast behöver skämmas för det. Ingen hade en aning om vilken form de där till synes ganska formsvaga killarna skulle kunna prestera, men lyckligtvis för sig själva och svenska folket kom man dit och lär väl ha spelat säsongens bästa hockey och spelat sig rakt in i folkets hjärtan.
Och i en värld där det är så jävla viktigt att förklara hur rättvist och välförtjänt allt är, så ingår väl just att Henrik och Daniel Sedin fick visa svenska folket sin kapacitet i full blom en av sakerna som till och med jag vill kalla för både välförtjänt och rättvist.
Var det allt? Ja, det skulle kunna vara det. Hyllningar till Schweiz underbara turnering har jag ju dragit ett par varv redan och det behövs knappt nämnas igen att de givetvis är värda all respekt för sin insats i turneringen.
Just ja... en grej till, som jag ältat på Twitter hela kvällen. Det här med att Pär Mårts efter alla sina JVM-missar och tidigare VM-missar valde att ta av sig den där jävla ackrediteringsbrickan när han stod i båset.
Jag tror att han valde att göra det lagom till när det vände, i matchen mot Danmark när Henrik och Daniel Sedin anslöt. Jag vet inte om det rentav var de som sade till honom att "Vad sysslar du med? Så där kan du inte se ut"
För han hade brickan mot Slovenien i matchen innan. Sen mot Danmark var den väck och fortsatte att vara så under resten av turneringen.
Och hur fan skulle journalistkåren ha koll på en sån sak? Dels att den skulle vara väck och dels att det var den detaljen som skilde mellan att aldrig vinna med landslag och att göra det.
Däremot hoppas jag att någon vaken människa på plats tar och benar ut hur det blev som det blev. DÄR är en story man vill ha bakgrunden till.
Jag erkänner - jag vill se Schweiz vinna
Nu står vi här inför en VM-final med Sverige iblandade. Trots att Tre Kronor borde förlorat mot Finland igår eftersom man egentligen "är bäst när man slår ur underläge" - vilket ju också logiskt sett gör att man kommer få ännu jävligare att lyckas vinna finalen idag när egentligen ingen riktigt tror på Schweiz.
Ja, inte för att jag har några som helst svårigheter att se Schweiz plocka hem den här matchen. Jag vet hur det funkar och vet att allt kan hända. Sen att det är mer eller mindre sannolikt även på förhand om hur en match ska gå stämmer för all del, men just här känner jag att det är omöjligt att döma bort Schweiz.
Visst har Henrik och Daniel Sedin kommer in i VM på ett enastående sätt och utan att överdriva räddat Tre Kronor.
Räknat man krasst, vilket vore fel i sig men som ändå är kul, hade Sverige inte slagit Danmark utan Sedinarna. Man hade inte ens gjort mål mot varken Kanada eller Finland.
Sen finns det förstås inget facit för hur matcherna verkligen hade gått om grabbarna inte varit med, men det är ju rimligt att utgå ifrån att det svenska PP-spelet hade fortsatt se lika illa ut som det gjorde under turneringens sex första matcher.
Men Schweiz har precis som Sverige imponerat i både semifinal och kvartsfinal. Ska jag vara riktig ärlig har man faktiskt till och med sett vassare ut än Sverige har gjort och under hela jäkla turneringen har man väldigt sällan gjort några misstag överhuvudtaget utan varit hur stabila och solida som helst. I nio raka matcher.
Vi snackar om en nation som sedan man var i semifinal 1998 överhuvudtaget inte varit förbi kvartsfinal en enda gång. Vi snackar om 14 turneringar i rad.
Är det någon som ska stå i en mixad zon och snacka om "skönt att knäppa experterna på näsan" och närmast framstå bitter över att ha tagit sig till final, så är det väl schweizarna. För jag har svårt att se att speciellt många mediapersoner överhuvudtaget i världen trott på Schweiz som finallag.
Inte ens efter de sju raka gruppspelsmatcherna.
Det gör att man gillar den här fantastiska hockeyhistorien så mycket mer. Att om Schweiz vinner ikväll, så gör man det inte bara till den historiskt första segern genom tiderna. Man gör det via att vinna 10 av 10 matcher, man gör det utan att (om det inte blir ett målkalas) ha släppt in speciellt många mål alls i turneringen och man gör det framförallt via att ha varit underdog i 6 av 10 av de där segrarna man isåfall lyckas ta.
Jag tror aldrig att Sverige spelat en VM-final i hockey där så många svenskar nog ändå lite grann känt att "det gör fan inget om vi förlorar, för det vore så fantastiskt kul om motståndarna fick vinna det här".
Folk gillar en bra story. Och den schweiziska VM-storyn 2013 skulle, inte minst via ett guld, vara en story som kanske inte är i nivå med USA i Lake Placid för all del. Men någonstans strax där bakom.
Men före den grekiska EM-triumfen i fotboll, som inte var en lika kul historia eftersom de inte direkt tog hem titeln via en underhållande och fartfylld fotboll. Det var mer en underdog-historia som irriterade.
Den här är annorlunda.
Bara det här med att coach Sean Simpson kör på det sätt han kör med sina målvakter.
Hur man helt oblygt varvar runt på målvakterna såpass. Att när alla trodde att Reto Berra skulle stå kvarten så var det Martin Gerber som dök upp. När alla trodde att "Jaha, då har han valt Gerber som etta då", så dök Berra upp i semin.
Och nu blir det Gerber i finalen när de flesta trodde att det går ju inte peta killen som höll nollan i semin.
Men varvandet av målvakter har funkat under hela turneringen för Schweiz. Ingen av dem har gjort en enda dålig match. Nu återstår bara att se om det håller hela vägen in.
Det finns ju nationer som jobbat med oväntade målvaktsval tidigare också, "bara för att". Som Borken i Canada Cup 1984 när Göte Wälitalo plötsligt fick stå den andra finalen mot Kanada istället för Pekka Lindmark och det tog sju minuter innan Pekka var inslängd i mål.
Eller när Curre Lindström lät en konstant storspelande Jarmo Myllys stå över Finlands match mot Kanada i semifinalen i OS i Lillehammer 1994, en turnering där Finland var turneringens egentligen klart bästa lag men där ett svagt målvaktsspel av Jukka Tammi fällde ett finskt lag som bara hade släppt in fem mål på sex matcher innan den där ödesdigra 3-5-torsken i semifinalen.
Och fem insläppta på sex matcher var en sjuhelvetes prestation 1994, det ska ni ha klart för er.
Den största frågan många ställer sig runt om i landet just nu är väl egentligen om Tre Kronor, som var dömda att åka ut redan i kvarten, plötsligt hamnat i läget där det vore fiaskostämpel på att inte vinna guld nu när motståndet är ett sånt där som merparten av folket i landet tycker att "man ska slå lätt"?
För det är ju folkets dom som räknas. Och folkets dom blir ju inte mindre av att Sveriges största tidning redan förklarat att Sverige vunnit guldet. Att det finns noll chans för Schweiz att ta hem det här.
Det är ju det de som inte bryr sig så mycket om hockey i normala fall, men som gärna ser en VM-final, tar in inför den här matchen och sen dessutom blir de som gör rubrikerna när "svenska folket rasar", vilket mest egentligen är "den del av svenska folket som sällan ser hockey rasar".
Men det är som det är och det är det Sverige vi lever i.
Nu hoppas vi bara på att den här historiska finalen blir en skön match med lite dramatik. Det sämsta för matchen som sådan vore väl om Tre Kronor fick ett par snabba mål och började dra iväg.
Men jag kan inte skaka av mig känslan av att jag är lite för sugen på att se hur ett gäng schweizare ser ut när man vinner ett VM-guld som måste ha varit närmast en utopi för varenda en av de här killarna på isen under hela deras karriärer.
Men det finns svenska spelare jag unnar vinna också. Elias Fälth är en mysig hockeysaga det också. Och Sedinarnas status här hemma skulle öka ännu mer, vilket vore värdigt för dem.
Och jag vet hur ledsen min kompis Tompa skulle bli om han inte får chansen att slicka på en guldmedalj nu när det är så nära.
Så vafan, det blir vinst hur det än går. Precis som det ska vara.
Välkomna in i folkets hjärtan, Sedinare
Utanför de mest inbitna av hockeykretsar - och Örnsköldsvik - har Henrik och Daniel Sedin sällan fått speciellt mycket respekt.
Det märktes väl kanske inte minst under OS i Vancouver 2010 när de fick en oväntat undanskymd roll av Bengt-Åke Gustafsson när det gällde som mest. Dessutom under en tid då de båda var två av NHL:s absolut bästa spelare.
Men det där riktiga genombrottet i folkhemmet har man aldrig riktigt fått. Tvärtom har man snarare fått uppleva en hel del kritik för att man valt att nobba VM ett par gånger trots att det funnits en möjlighet att kanske åka.
Detta är bara den andra gången duon kommer till VM efter en NHL-säsong. Den första gången det skedde var efter första NHL-säsongen 2001.
Med tanke på att duon inte hållit den bästa formen under den avslutande delen av säsongen med Vancouver var det därför med hög insats man tackade ja till den här VM-turneringen.
Man kom till ett lag som man visste inte skulle vara favoriter att vinna någon turnering, men eftersom det är två smarta killar vi snackar om lär de också mycket väl ha insett att ett "fiasko" och uttåg i en kvartsfinal mot ett på pappret starkare Kanada skulle innebära att "folket i stugorna" än mer skulle såga dem som överskattade.
Inte för att jag tror att de kanske bryr sig nämnvärt om vad folket i stugorna tycker, men ur just den där folkkärleks-aspekten var det med hög insats man kom till VM. Och betalningen lär också bli därefter.
Nu har man tagit klivet ut och blivit folkhjältar på riktigt efter det man presterat hittills i VM och imorgon kan man ta det sista steget ut att skriva in sig i hela (nåja) det svenska folkets hjärtan om det blir guldfest i Globen och Stockholm.
Det krävs ett riktigt lyckande i Tre Kronor för att nå den nivån. Det kvittar egentligen vad du gör i NHL om du inte får till det i landslaget. De hade kunnat plocka hem ett par Stanley Cup utan att det hade gjort från eller till för den breda massan i Sverige. För de bryr sig inte om NHL.
Nicklas Lidström nådde väl någon form av halvvettig status hos svenska folket i och med att han inte bara var med och vann OS i Turin, utan även bidrog till segermålet. Men han lyckades trots sin enastående NHL-karriär ändå aldrig nå samma folkhemsstatus som Mats Sundin och Peter Forsberg gjorde via mer betydande insatser i landslagströjan.
Sen kan man ju fråga sig hur viktigt det där med folkhemsstatus egentligen är. Varför det skulle vara viktigt att gå hem bortom den kretsen som genuint följer hockeyn. Varför man måste in i den kretsen som bara vill vara med "i rikets tjänst" och se hockey när landslaget spelar (bra).
Men det är en annan femma.
Precis som den där femman de har att ta sig igenom i Nordamerika för att tysta belackare där. Ni vet den där femman som i princip innebär att man måste äga en Stanley Cup-ring eller två.
Men skit i det nu. Nu kan vi hylla grabbarna för att de valde att satsa högt och gambla med sin status och att de sannolikt vunnit massor av sympatier redan, för att mer eller mindre ha en chans att varva det där spelet helt imorgon.
Man lär dessutom ha köpt till sig en förstakedja till OS i Sotji. För inte kan väl Pär Mårts tacka dem för att ha räddat hans jobb med annat än att låta dem fronta Tre Kronor där?
Prisattack och finnattack
Finland-Sverige i eftermiddag. Man hade hoppats på att det skulle kunna bli en del drag i den där Globen under matchen, men jag känner mig skeptisk med tanke på vilka priser det är man tycks kräva för flertalet av biljetterna.
De biljetter som är kvar tycks kosta 2 240 kronor (lycka till), eller 1 290 med skymd sikt. Hur mycket man än påstår sig ha lärt sig från förra året, så är priserna verkligen sjuka. Jag förstår inte hur man överhuvudtaget lyckas få sålt biljetter till ett sånt pris. På samma sätt förstår jag inte hur någon människa lyckats komma på att det är en rimlig prissättning att göra.
Å andra sidan vet vi ju från ifjol att folk Svenska Ishockeyförbundet anställt "blickat mot NHL" och tyckt att det varit rimligt att sätta priser på gruppspelsmatcher i ett VM utifrån vad priserna ligger på i NHL och dessutom - om jag inte minns priserna fel och missbedömt priserna i NHL - lade sig ÖVER vad det kostar där.
Jag betalade 600 kronor för att sitta på rad fyra i nivå med blålinjen när jag såg Tampa Bay när jag var över nyligen. Kanske är Tampa bland de billigare lagen att se i NHL. Jag har ingen aning. Men...
Hade jag ens kunnat se Tyskland-Italien från lika bra plats förra året för det priset?
Att förbundet försöker dra ut ockerpriser till Sverige-Finland kan jag måhända till viss del förstå. Men att man har samma prissättning på Schweiz-USA är väl det verkligen galna här. Jag sitter bara här och skakar på huvudet och skrattar om vartannat. Ibland gör jag båda delarna samtidigt.
Schweiz-USA - på svensk mark - för 2 240 kronor.
Smaka på det. Erkänn att det är DET VÄRSTA NI NÅGONSIN LÄST.
Misstänker att turistande VM-supportrar från utlandet tycker att det är väldigt rimliga priser i Sverige överlag. Hotellboende för 1000-2000 kronor per natt och sen samma priser per hockeymatch de vill se på.
Fan, hockey-VM ska vara en fest och åtminstone den där Sverige-Finland-matchen skulle givetvis ha varit utsåld sedan fem minuter efter att det blev klart att Sverige tog sig dit. Priserna ska vara så rimliga att "vem som helst" ska kunna ha råd med det och att en rimlig princip om "först till kvarn" bör vara gällande snarare än vem som råkar ha en jävla massa pengar över att slänga ut på något som egentligen inte är värt.
Matchen i sig då? Ja, den kan givetvis gå hur som helst. Jag har gillat hur det finska laget sett ut hela turneringen bortsett från genomklappningen man hade under runt 20 minuters tid i matchen mot Slovakien senast.
Bra försvarsspel, tätt och stabilt och med en sjuhelvetes lyckad förstakedja trots att ingen av spelarna är i närheten av att vara några NHL-spelare.
Jukka Jalonen har lyckats imponerande bra med den satsning han gjort som nära på helt varit i avsaknad av NHL-spelare.
Jag skulle inte förvånas det minsta om Finland vann matchen, samtidigt som jag ser Sverige som snäppet mer sannolikt att vinna i och med större toppar i truppen.
Men man ska aldrig underskatta den finska viljan att behöva slå just Sverige. Den är ju, som ni vet, betydligt större än den svenska viljan att slå Finland.
Även om vi försöker att elda upp det där till större än det är via media och att gärna spelarna försöker trolla till det lite emellanåt, så har vi inte riktigt det där genuina hatet mot Finland som de har mot oss.
Det finns inte riktigt där på samma utbredda sätt. Vi är inte uppfostrade så, helt enkelt.
Det är också det som gör att även om Finland skulle slå Sverige idag, så kommer man med största säkerhet inte att vinna finalen imorgon. Man kommer helt enkelt inte ha det i sig. Man vinner inte finaler om det inte är Sverige som står som motståndare.
Det är sedan gammalt.
När man vann hockey-VM 1995 var Sverige motståndare. När man vann 2011 var Sverige motståndare. Har Sverige redan åkt ut innan finalen anser man sig redan ha vunnit. Eftersom allt handlar om att placera sig bättre än Sverige och inte så mycket om att vinna guld.
Det här har jag berättat flera gånger, men tåls förstås att upprepas.
Dra det vidare? Ja, visst. Finland har ett guld i bandy-VM. Det tog man efter finalseger mot Sverige. Två gånger har man vunnit innebandy-VM. Båda gångerna efter finalseger mot Sverige. Den senare biten kanske inte säger så mycket i en sport som i princip bara innehåller två nationer, men likväl visar det tydligt på hur Finland inte vinner i lagsporter utan att Sverige är finalmotståndare.
Man har det helt enkelt inte i sig att vinna om Sverige redan är utslagna.
Vilken torsdag det var!
Den där torsdagen som just blev fredag är med största säkerhet den fräckaste VM-kvartsfinaldag som någonsin utspelat sig. Den utmärker sig på så många sätt.
Först USA:s överkörning av Ryssland, som vad det verkar är den första gången någonsin som Ryssland/Sovjet släppt in åtta mål i en och samma match.
Sen Schweiz som fortsatte spela så stabilt och sammansvetsat som man gjort hela turneringen och visade att gruppspelet absolut inte var en slump. Åtta raka VM-segrar är så magiskt - än mer med tanke på omständigheterna - att... wow.
På det då den nära på finska genomklappningen från 3-0 till 3-3 mot Slovakien och hur man tog tag i det efter att ha varit i rejäl brygga och kunde avgöra och ta sig samman och avancera.
Och sen kronan på verket. En match som tog sig hela vägen till en straffläggning som fick avgöras med ett slagskott.
Det enda som var lite trist, måhända, var väl att förlängningen var riktigt händelsefattig bortsett från den tidiga svenska spelvändningen och när Jacob Markström fick hoppa in och köra direktinslängd från bänken under ett par minuter som var lite nerviga.
Det var kul. Som man brukar säga.
Jag tror dessutom att det är första gången på 59 år som varken Tjeckien, Kanada eller Ryssland/Sovjet kommer ta medalj. Kollade upp det via en snabbkoll här för en stund sedan och om jag inte tog fel har någon av nationerna varit medaljör varje VM-turnering sedan 1954.
Men i år blir det inget.
Och många av matcherna visade ju också på det där som vi vet om hur de små marginalerna är det som avgör och att ingenting är givet på förhand.
Som när tjeckerna, det var väl Vrbata, brände friläget vid 1-2. Eller när Slovakien hade chansen i PP när man var på gång vid 3-3 och Finland nätade direkt efter.
Ja, t o m ryssarnas match - de stora siffrorna till trots - hade ju sin vågskål i tredje periodens inledning när ryssarna kändes glödheta efter Ovetjkins 2-4 och man fick ett PP direkt på det - där USA sköt 5-2 istället för att ryssarna fick 3-4 och ännu mer luft under vingarna.
Att Kanada-Sverige hade kunnat gå hur som helst behöver man jag knappast förklara.
Men USA-Schweiz och Finland-Sverige i semifinaler. Det är fräckt ändå.
USA har inte spelat om en direktmatch om guld i VM sedan 1960. Schweiz har ett VM-silver från 1935 att skryta om. I en turnering där Storbritannien tog brons.
Det jag framförallt lockas av är tanken på att vi kan få en VM-final mellan Schweiz och Finland. Två lag som tillsammans har fem NHL-spelare i sina trupper. Schweiz har tre, Finland två. Och då är dessutom den ene (Nino Niederreiter) av schweizarna så lite NHL-spelare att han inte gjort en enda match där den här säsongen och dessutom fick fritt fram att åka och lira VM trots att hans NHL-lag fortfarande var upptagna av slutspelshockey.
Sen är det ju förstås jättefräckt med jänkarna med juniorer som John Gibson och Jacob Trouba i laget. Med Sverige och att Henrik och Daniel Sedin äntligen ser ut att gå mot sitt stora genombrott i det svenska folkhemmet.
Gör bra ifrån sig på isen och imponerar storligen i mediasvängen.
Så går det i kvartsfinalerna
Nu ska vi snart dra igång Det Stora Kvartsfinalrejset i VM. Det blir en del hockey här nu dårå.
12.00 Ryssland-USA
14.45 Schweiz-Tjeckien
17.30 Finland-Slovakien
20.15 Kanada-Sverige
Nära på inte-stannande hockey från 12 till 22.30 eller så, med andra ord.
Jag tror på Ryssland, Tjeckien, Finland och Kanada vidare till semifinal.
Och nej, jag är inte speciellt våghalsig i mina tips. En som däremot var våghalsing var Micke Renberg som hävdade att det bara är 20% chans för Sverige att vinna.
Han hade fått problem att behålla jobbet om han vore oddssättare och värderade sådär på alla matcher han tog sig för.
20% är inte en seriös värdering om man ska ha titeln hockeyexpert. 35-40 är en rimlig värdering på svensk seger. Vi snackar trots allt om att ta sig vidare, inte 1X2.
Men hörrni, vi håller kontakten under dagen ni och jag. Så får vi ha en så trevlig dag vi kan.
Den schweiziska succén
Schweiz gick igenom VM-gruppspelet med idel segrar och det måste sägas: Jag är mäkta imponerad över hur man genomfört den här delen av turneringen. Att kliva igenom ett gruppspel på sju matcher och vinna samtliga är ingenting som är lätt överhuvudtaget - oavsett vilken nation man är.
Ifjol lyckades Ryssland med bedriften. Övriga lag gick bet. Precis som övriga lag utom Schweiz gjorde i år.
Och att det är Schweiz som gör det innebär att det blir än mer imponerande. Nog för att "alla är lika mycket värda" (jag måste skriva så den här veckan, annars kan det bli felvridet av valfri stjärnjournalist på Nyheter 24) och sådär, men folk i allmänhet (absolut inte jag dock) ser ju inte direkt Schweiz som ett lag strax under De Stora.
Vi har Kanada, USA, Finland, Sverige, Tjeckien och Ryssland. Sen har vi Schweiz och Slovakien, även om det sistnämnda vissa utvalda säsonger när man får till det mesta och det bästa (ja, alla är givetvis lika bra.. men jag menar hur en del tänker, såna som värderar människor) är bra nog att ta sig hela vägen eller nära på i dessa sammanhang.
Men Schweiz har inte riktigt varit där, förrän nu. Även om man för all del har lyckats snubbla sig till semifinaler och så där tidigare, så har man aldrig varit på nivån där man under en lång tid lyckats leverera i match efter match.
Som när man vinner sju av sju gruppspelsmatcher efter att inte bara ha lyckats spela bra mot de sämre lagen rakt igenom eller gjort enskilda skrällar mot de större nationerna. Man har slagit Kanada, man har slagit Sverige och man har slagit Tjeckien.
Och man har gjort det med 19 spelare från inhemska ligan och en från Elitserien. Roman Josi anslöt från NHL och Nino Niederreiter från AHL inför turneringen och är de enda två förstärkningarna man fått från Nordamerika som lirat mer än bara den där sista gruppspelsmatchen. Då anslöt ju även Rafa Díaz, men har ju i sak ingenting med gruppspelssuccén att göra.
Förbundskaptenen Sean Simpsons har verkligen lyckats fullt ut med det här lagbygget han fått ihop och hans roll i det här är givetvis gigantisk. Hur han fått ihop laget, fått det att tro på sig själva och spela som ett lag med en tro på sig själva på ett sätt som schweizare generellt (ja, det är återigen den allmänna åsikten och inte min egen) inte direkt anses kunna leverera så bra under.
Det allmänna uppfattningen om schweiziska spelare har i många, många år varit att de är ganska bra på att dumpa över ansvaret på andra. Att stjärnorna "tar tag i det" och att de själva inte behöver ta så mycket ansvar.
Det är det man är vana vid från ligaspelet där det är utlänningarna som anses ha betalt för att leverera.
Nu tror jag för all del att Schweiz mycket väl kan torska mot Tjeckien redan i kvartsfinalen imorgon, vilket i sin tur skulle göra de där sju raka segrarna i gruppspelet inte blir speciellt ihågkommet hur imponerande vi än tycker att det är idag.
Idrottens värld fungerar så. På gott och ont. Det är också det som kan komma att rädda Tre Kronors hittills ganska usla turnering.
En seger mot Kanada och allt är i princip räddat. Hur man spelat hittills i turneringen och hur man blev utspelade mot Kanada senast har bäddat för att ingen alls tror på svensk seger. Detta då trots att alla är lika mycket värda och ingen är bättre än någon annan.
Pär Mårts har därmed på något jäkla vänster lyckats få det till att vara ett rimligt resultat om man åker ut i kvarten. Kanske kan han därmed också ha räddat sitt jobb över nästa säsong också oavsett hur det går.
Vinner Sverige är han ju en bragdhjälte. Och vinna kan Sverige definitivt göra. Det är hockey vi snackar om och bäst av en match. Det handlar bara om att få matchen dit man vill, ha det rätta flytet och få marginalerna på sin sida.
Förlorar han så är det ändå ett väntat resultat, även om ett uttåg i en kvartsfinal på hemmaplan för andra året i rad i sig är ett misslyckande.
Men samtidigt är det små marginaler. Nu står Sverige inför Kanada i kvarten. Ett möte där man är långt ifrån favoriter. Hade man själva slagit Schweiz hade Kanada vunnit gruppen och Sverige hade mött Schweiz istället.
Hade Kanadas straffläggning mot Schweiz gått i kanadensisk favör istället för schweizisk, så hade Sverige också ställts mot Schweiz.
Som man oavsett hur mycket Schweiz vunnit i VM så här långt förstås hade valt 10 gånger av 10 före Kanada om vi fick möjligheten att välja. Även om alla förstås har lika mycket värde och är lika bra.
Morres tio bästa... eller?
Igår blev det officiellt. Det som inofficiellt varit klart ett tag om att KHL-superstjärnan Aleksej Morozov lämnar Ak Bars efter alla dessa år och flyttar hem till Moskva, där han inte spelat sedan innan han var NHL-spelare - vilket är ett bra tag sen.
KHL:s TV-team var inte sämre än att man smällde ihop en topp-10-lista bland Morres 112 mål i KHL. Även om väl listan i sig mest känns som "har har ni tio mål Morozov gjort i KHL".
Elitserien Redo att ta klivet till Elitserien på allvar
Elitserien Lämnar Modo för att få speltid
Utland Ännu en finsk VM-spelare klar för KHL-spel
NHL Eldebrink undrar om Torres framtid
Elitserien Poängstark back till Växjö
Elitserien "Det blev lite överdrivet"
AHL Storspelet kan ge en mirakelvändning
