Den enda NHL-svensken som skulle dra publik

NHL-frågan stöts och blöts ytterligare några varv extra efter Modos beslut att släppa ut Alexander Steen på isen i går. En fråga man ställer sig inför den stundande ”NHL-invasionen”, som vissa skeptiker överdrivet vill kalla den, är hur NHL-spelarnas medverkan i elitserien påverkar produkten mer än på ett sportsligt plan.

I samband med Alexander Steens debut i går twittrade Gefle Dagblads krönikör Stisse Åberg med glimten i ögat: ”I kväll kan vi få uppleva Alexander Steen-effekten på publiksiffran i Läkerolen”. Steen är självklart inte en spelare med dragkraften att boosta biljettförsäljningen. Över huvud taget har Sverige, trots sin ställning i hockeyvärlden, ytterst få stjärnor som har den dragkraften.

Nicklas Bäckström lockar säkert en och annan extra åskådare till Läkerol Arena och Henrik Zetterberg ordnar nog lapp på luckan i E.on Arena. Ute i landet är det däremot långt ifrån säkert att de skulle skapa någon hysteri. En effekt på biljettförsäljningen likt den som Peter Forsberg hade när han var ute sin ”avskedsturné” i elitserien 2009/10 kan vi exempelvis glömma.

I dagsläget finns det i min mening bara en svensk stjärna som har vad som krävs för att locka en större mängd åskådare utanför sin egen kommungräns. Det är Henrik Lundqvist. Vid sidan av att vara världens kanske bästa målvakt har han det som så många andra skickliga spelare saknar för att bli attraktiv på ett plan bortom det rent hockeymässiga – karisman, utseendet, charmen och inte minst varumärket. Det glamourösa livet i New York med modevisningar, kändisfester, restaurangöppningar… Ja, allt bortsett från den där infantila schampo-reklamen har skapat en aura av mystik kring ”Henke” som tilltalar många svenskar. Då snackar jag om alla från de genuina NHL-nördarna till de måttligt hockeyintresserade svenskarna.

Jag tvivlar inte en sekund på att Henke skulle ge hockeyintresset i Göteborg en välbehövlig vitamininjektion. Alla som bevittnade mottagandet han fick av publiken i samband med New York Rangers träningsmatch mot Frölunda förra hösten inser att han på egen hand skulle höja det medelmåttiga publiksnittet i Scandinavium. Och samtidigt göra intresset för lagets bortamatcher större.

Om det sedan blir en varaktig effekt beror på prestationen, vilken inverkan han har på Frölundas spel. Man måste i slutändan komma ihåg att elitserien i mycket större utsträckning än till exempel NHL är en liga där det i första hand är lagen och rivaliteterna som lockar åskådarna. Ytterst sällan stjärnorna. Under rätt omständigheter är Henrik Lundqvist undantaget från den regeln.

För Frölunda återstår det nu att se om man kan få den ekonomiska kalkylen att gå ihop. Efter ett par år av skrikande röda siffror i bokslutet måste man respektera deras försiktighet.

Text: Uffe Bodin