2
Linus i Lönneberga
Carl-Johan, Linus Hultström, Micke Lidhammar och jag åkte till Vimmerby idag för en hockeykväll. För er som inte känner supertalangen och juniorfimpen nr 1 Linus Hultström så kan vi beskriva honom såhär med några enkla stödord:
Blond.
Smålänning.
Mange Johansson-kopia.
Fnissig.
Vilse.
Med ovanstående fakta i hand uppstod en dråplig situation under bilfärden. Hultström hade lovat att agera kartläsare men försvann ner i sin Iphone efter bara några kilometer. Då vi åkt en bit tjuter han till för full kraft i baksätet.
- Nu missa du avfarrten mot Vimmerby för faain!, utbrister han barskt med sin Emil i Lönneberga-dialekt.
Chaufför Svensson tar emot kritiken och vänder på skutan. Vi åker tillbaka och ser att på avfarten som chaufför Svensson missat står det Kristdala/Vena. Carl-Johan försöker förklara för den 19-årige Linus att det är oerhört svårt att veta att just den avfarten så småningom leder till Vimmerby. Linus muttrar något om att sånt borde man bara veta innan han återigen dyker ner i mobilspelandet. Övriga i bilen enas om att Linus har fel och Carl-Johan har rätt och vi fortsätter vår krokiga resa på de småländska vägarna.
Väl framme så vann Vimmerby med 4-1 och Grästorp inkasserade ännu en förlust. Trots torsken var det kul att återse både Jonas Lönn och Löken som jag delade en "öl + medföljande korv" i baren på Grästorps konserthus tidigare i höstas.
-----------------
Från en sak till en annan.
Det har länge diskuterats och varit ganska väl känt bland många av oss. Men äntligen finns det svart på vitt.
http://www.dn.se/insidan/...
Lika fascinerande som märkligt är resultatet av denna undersökning. Fast ändå logiskt på något sätt.
----------------
Som alla vet gillar jag electro-pop. Och electro-pop gillar mig. Därför är det fantastiskt att det fullkomligen flyger ut nya bra remixer på sköna låtar hela tiden. Vi lever i en gyllene tidsålder just nu när det gäller elektronisk musik som är riktigt vass och så får vi hoppas att det förblir. Tyvärr så är många av mina lagkamrater tråkigare än vad jag är (dvs de kan inte dansa och finner därför inte lika mycket glädje i musiken) vilket gör att jag dagligen får kämpa för att få dem att finna det geniala med electro-pop och musik i största allmänhet som inte spelas på rockklassiker.
Här är ett bra exempel:
God natt.
Mitt sista inlägg.
Då har tiden kommit. Finanskrisen har drabbat hockeysverige.se och jag är den som inte får vara kvar. Det här blir alltså som jag förstått det mitt sista inlägg. Oktober ut var det sagt och då vi åker på roadtrip imorgon och november startar dagen därpå blir det inget mer skrivande från min sida på den här sajten.
Utan att bli allt för sentimental och gråtfärdig såhär pass sent en söndag så vill jag ändå tacka för min tid på hockeysverige.se. Jag har länge levt med inställningen att man ska tacka ja till alla möjligheter som dyker upp, så när jag fick den här chansen var det inget att tveka på. Då jag började var skrivandet fortfarande relativt färskt och roligt. Jag kände ett behov av att få tycka till och höras och tyckte att jag hade något att bidra med. Men med tiden har både bloggande i sig och mina egna rader blivit allt färre. Att spela hockey tar mycket tid och kraft, och eftersom jag nu börjar bli gammal så räcker inte orken till. Efter att ha skrivit här kontinuerligt i över ett års tid så inser jag att jag inte behöver det längre. När man har behandlat alla ämnen, yttrat alla sina åsikter och använt precis alla formuleringar man någonsin kan komma på så finns det inte mycket mer att göra. Behovet av att synas och höras har dämpats och jag klarar mig just nu bättre på mina egna två ben än någonsin förut. Därför är det dags att vända blad och gå vidare. Det var inte en dag för tidigt, men inte heller en sekund för sent.
För den som fortfarande vill läsa vad jag tycker och tror så har jag fortfarande min blogg på lokaltidningen Barometern kvar. Och eftersom den blir ensam om min uppmärksamhet hädanefter så ska jag göra mitt bästa för att leverera läsvärda tankar där under resten av säsongen. Länken hittar ni här: http://www.barometern.se/blogg/viktor_gibbs_sjodin/
Har också skaffat mig en twitter som alla andra kändisar. Börjar ni följa, så börjar jag twittra. Här är länken: http://twitter.com/#!/viktorgibbs
---------------
Tack till alla som läst och kommenterat. Ta hand om er och lev väl.
Peace.
Det rasistiska påhoppet
Vad är det egentligen för fel på svensk hockey. Eller hockey i allmänhet. Det går ju inte en vecka utan att något rabalder ska hända så att det blir två tusen rubriker och en massiv diskussion om vad som är rätt och fel. Nu är det alltså Martin Sevc som påstås ha kallat Rahimi för zigenare.
Saken i sig är ju inte okej. Att kalla varandra för fula saker som har med ras och ursprung att göra. Men det är för mig alltid lika lustigt när tränare, och journalister, och åklagare och folk i allmänhet ska säga sitt om hur förkastligt och hemskt det är när någon säger något elakt till någon annan på en ishockeyplan. Om man däremot ser på Rahimis citat så säger han precis som jag skulle ha sagt, att han inte vill göra en stor grej av det. För jag tror inte det är första gången någon sagt något rasistiskt till honom. Det har hänt oss alla under karriären som har utländskt påbrå eller ser annorlunda ut. Som tur är så har det ju naturligtvis minskat i takt med att motståndare och medspelare har blivit äldre och mognat. Att kalla någon för neger är plötsligt inte lika häftigt när man inte är 12 år längre.
Egentligen tycker jag bara synd om Martin Sevc. Om han nu har sagt så, så skäms han säkert. Eftersom han precis som alla andra vet att det varken är häftigt eller smart att säga något sådant till en motståndare. Dessutom tror jag inte att det får någon som helst effekt på en härdad kille som Rahimi. Det är ju bara löjligt. Därför borde någon inom FBK bara ta herr Sevc i örat, förklara att sådär får man inte bete sig, ge honom en match på bänken och sen har han säkert lärt sig en läxa. Men så kommer det naturligtvis inte bli. Under de närmaste dagarna ska alla experter säga sitt och försöka påverka lotterinämnden att dela ut ett hårt straff så att man en gång för alla kan få slut på all rasism inom hela världen. Typ.
För övrigt har jag börjat inse på allvar hur överskattat det är med trashtalk. Varenda match skriker spelare en massa skit till varandra som egentligen är helt obefogat. Den ene säger till den andre att han är dålig, eller fet, eller att han har en ful morsa. Motparten svarar då någonting i samma stil eller möjligtvis att han ska slå ihjäl den andre. Och sådär håller det på. Oehört löjligt. Jag kan tycka det är okej att stå upp för någon som blivit påhoppad, exempelvis när Simon Olsson i Rögle skrek "ställ dig upp din jävla fitta!" till vår lille Linus Hultström när denne fått Olssons klubba i munnen. Eller när bänknötande Martin Karlsson i Leksand kallade mig för tjockis utan att jag egentligen gjort någonting. Då borde jag väl anmäla honom för mobbing, eller?
Trashtalket börjar bli larvigt, föråldrat och lite 2010. Alla spelare känner varandra så pass bra att det bara blir pinsamt om man ska kalla sin kompis för nåt skit som man vet egentligen inte stämmer. Då är jag istället för att man kör på varandra så mycket man orkar, bråkar, slåss och gör allt man kan för att vinna matchen. Sen när slutsignalen går kan man med rak rygg tacka de där idioterna på andra sidan för en väl genomförd match och därefter kramas och smida planer tillsammans inför nästkommande sommar om man så vill.
Nu ska jag dra på söndagsträning. Förmodat fri från både rasistattacker och trashtalk. Men förhoppningsvis full av kamp och vinnarskallar.
Peace.
Lidhammar och jag.
Målet med lördagar är alltid att sova till klockan elva. Minst. Verkligen få känna av njutningen med helg och ledighet (även om vi tränar den här helgen) och vara lite Svensson för ett tag. Men det går aldrig. Därför sitter jag nu här redan klockan tio och varit vaket ett tag redan. Bredvid mig står en drickyoghurt med banan och mango-smak som var en del av två jag köpte för det ynka priset av 25 kronor igår på Domus. Den smakar gott.
Såhär dagen efter kan jag också känna mig lite skamsen att jag lät gårdagens allvarligheter i form av en match mot Troja på bortaplan totalt radera ut all uppmärksamhet på min kedjekamrats stora dag i den här bloggen. Igår var det nämligen Micke Lidhammar födelsedag. Under hela dagen gick jag och nynnade på Lotta från bråkmakargatans gamla hit "Idag är ingen vanlig dag, för det är Mickes födelsedag hurra hurra hurra" så fort jag fick syn på den blyge norrlänningen. Eftersom jag vet hur lite han uppskattar uppmärksamhet kring sin egen person så antar jag att han ville strypa mig till slut. Men det sa han naturligtvis ingenting om.
Som sagt så lät jag Mikaels födelsedag falla i glömska på grund av den där matchen igår. En match som faktiskt var bra och tight och med en hel del målchanser. Troja gjorde 1-0 i powerplay ganska så tidigt. Det kändes tungt med tanke på att de skulle få ännu mer energi av det målet. Men kort därefter lekte jag Sidney Crosby, åkte över hela banan och passade födelsedagsbarnet Mikael som stänkte dit 1-1 och vi var med i matchen igen. Efter det böljade spelet och vi var nog de som skapade mest i den tredje perioden. Därför kan man tycka att det är onödigt att släppa in ett mål med bara tre minuter kvar. Det känns mer eller mindre värdelöst faktiskt att kämpa i 57 minuter för att sedan låta motståndarna gå och vinna matchen med bara 3 minuter kvar. Då är en 5-1 torsk bättre, faktiskt.
Nåväl. What is done, is done och det finns inget vi kan göra åt det nu. Mer än att försöka be herren i skyn om lite hjälp inför vår kommande vecka där vi spelar fyra matcher, varav tre borta mot Örebro, Mora och Västerås. Symboliskt också att den här veckan from hell kommer just när november ska till att börja. Månaden alla fruktar.
Förutom att skriva tidiga lördagsrader denna sista helg i oktober 2011 så lyssnar jag på Deportees nya album. Att göra så och samtidigt blicka ut över trädkronorna utanför mitt fönster som nu är uteslutande gula och på väg att ge upp sina löv för det här året skapar en skön känsla av höst. När jag vaknade visste jag inte att ett album med soft musik och ett gäng gula höstlöv skulle ge mig energi att ta mig an den här dagen på bästa sätt, men när det nu har skett är jag den förste att tacka mig själv för det initiativet.
Ha en fantastisk lördag mina vänner.
Morgonpasset
Alla har vi väntat på vem som ska göra det första svenska målet för Växjö Lakers. Och så blir det Per Hållberg. Det kommer garanterat tas upp imorgon. Förmodligen av någon i soffligan. Gänget som alltid sitter i vår svarta soffa av fejkskinn varje morgon och dricker kaffe och ljuger.
----------
Morgonen är alltid speciell. Antar att alla har sina egna rutiner. Så även hockeyspelare. Sedan ett par månader tillbaka har jag varit förnuftig nog att äta min gröt i gott sällskap av Morgonpasset i P3. Och det är inte ofta jag ångrar mitt beslut. I morse kom jag på mig själv med att sitta och skratta högt till Anders Jansson från Hipp Hipp och det var oerhört underhållande. En bra start på dagen helt enkelt.
Något inte fullt lika rogivande är slutscenerna av Inglorious Basterds som rullar på teven just nu. Men det funkar det med.
Har försökt att lära vår nye amerikan att köra manuellt växlad bil idag. Importerna är ju så stekiga att dom får egna bilar. Men inte fan kan dom köra sina vrålåk. Inte till en början i alla fall. Därför får välutbildade människor som jag själv ta tag i den biten och visa hur det går till. Pluspoäng till mig. För hundrafemtielfte gången i ordningen.
------------
Imorgon möter vi Troja på bortaplan. Ett gäng som fick stryk mot självaste Tingsryd häromdagen. Ovisst så det heter duga i den här serien. Och med ett mediokert boxplay och ett kasst powerplay borde vi egentligen inte ha en chans. Men dåliga trender är ju till för att brytas och imorgon borde ju vara en ypperligt bra dag för ett sådant trendbrott.
Den som lever får se.
God natt.
Ulf Rådbjer och jag.
Är inte domare fantastiska.
Om domaren inte är dålig så är han ganska så bra. Och är han inte ens det så är han åtminstone randig. Och ibland står domaren i vägen. Och ibland ramlar domaren och alla skrattar. Ibland är domaren till och med rätt så skön. Som domaren vi hade idag.
Uffe Rådbjer heter han. De flesta känner till denne sympatiske man och vad han gör nere i vår liga vet jag inte, mer än att kanske tjäna lite stålars. Eller så älskar han att döma ishockey och är här nere av den anledningen.
Hur som helst.
Idag blev vi goda vänner, Uffe och jag. Vi tog ett steg till i vår relation och nu vet jag inte längre om vi har en spelare/domare-relation eller om vi är kompisar som kan kalla varandra vid förnamn. Det hela började med att jag åkte in genom den fina lastbilshytten vi har vid introt i Arena Oskarshamn. Ute på isen ser jag Ulf och hans kollegor och han blinkar åt mig och ler som om han sett självaste jultomten. Därefter står han i vägen en gång och dömer senare ut mig för två minuter charging. Jag fullföljde en vanlig tackling på en av deras backar som släppt ifrån sig pucken en bra stund innan. Det var en liten chansning från min sida men jag kände direkt att när Uffe skrek "Nej!" med bestämd röst just innan jag skulle tackla så förstod jag att den chansningen förmodligen inte skulle gå hem. Trots Uffes varning hann eller ville jag inte låta bli att tackla motståndaren och åkte därför ut. Förargligt.
När domare Rådbjer och jag i pausen därefter möttes i korridoren sa jag åt honom att sluta döma ut mig för tacklingar. Då sa han att det måste han göra där och att han dessutom varnade mig. Jag höll förvisso med honom men menade på att han lika gärna kunde ha bluffat med den varningen och att jag därför försökte syna. Det gick naturligtvis inte hem, men vi skrattade gott åt incidenten.
Under resterande del av matchen skötte domare Rådbjer sig alldeles utmärkt. Han skämtade med spelare, var bestämd när det behövdes, dömde inte bort giltiga mål eller blåste för konstiga saker. Jag är av den åsikten att man ska ge skit till folk som förtjänar det. Men också ge cred till de som gjort något bra. Och det gjorde domaren idag. Att han dessutom var av personlighetskategorin "skön" just denna afton bidrog bara till en mycket god stämning i arenan.
Om förbundet uteslutande skulle försöka hitta fler människor som var villiga att ta på sig en randig tröja och döma ishockey, utan att få storhetsvansinne eller bli allmänt osköna mot sin omgivning så tror jag det vore ett stort steg i rätt riktning.
Men å andra sidan är det kanske inte helt lätt i det här landet.
----------------
För övrigt så har jag alltid fått höra att man ska ha kul när man spelar ishockey. Det tror jag inte Rögles Simon Olsson hade idag. Han skrek "fitta" och "bög" till flera av oss och slog klubban i plexit och drog på sig tio minuter för misconduct. Många av spelarna i Rögle BK är antingen lite ur balans eller så har de helt enkelt en obefogad vattenskalle.
Hitta glädjen Rögle, så ses vi igen om en månad eller två =)
Peace.
Sammy Sosa
Då var vi äntligen hemma från nordpolen. Eller Sundsvall som folket däruppe kallar stället. Det är alltid rätt så kul att åka dit, men alltid lika skönt att åka därifrån. Speciellt med en vinst i bagaget.
Delade rum med nyförvärvet Sam Lofquist som precis anlänt till oss. Vi hade en fantastisk natt med långa konversationer och många skratt. Han berättade att halva hans släkt är från Charlottenberg i Värmland och att resten är från Irland. Eftersom han är rätt så ung (bara 21) så har han en sjukt bra energi som jag gillar och är positiv till allt som händer omkring oss.
Vi pratade om tiden på college, amerikansk juniorhockey, feta amerikanska tjejer och house-musik. Tror att vi kan bli bra vänner, jag och Sam.
Nu är det lördag och vi som kom hem klockan sju i morse har inte gjort många knop idag. Jag har ätit en halv chokladkaka, pannbiffar, gått ut med soporna och förlorat i Wordfeud mot två tjejer (skandal). Men nu har vi ringt en kompis som heter Alexander och har hur mycket pengar som helst och vi ska förbi honom och se vad som händer där.
Bjuder på en bild som jag tog från resan. Håller på att bli ett fotografiskt geni med min nya telefon och alla de appar man kan lägga in på den. Kan komma en utställning till våren. Stay tuned!
Jesper Olofsson och Martin Olsson är det som dricker kaffe på den här oljemålningen.
Önskar alla ungdomar en packad och glad lördagkväll och alla gamlingar en trevlig sådan framför teven med ett glas rött eller en whisky i handen.
Peace.
Ham and tuna.
Evan kunde inte säga Almtuna förra året. Så han kallade dagens motståndare för Ham and Tuna istället. En idiotisk anekdot såhär efter en tung förlust, men livet går vidare.
Som sagt förlorade vi på eget grepp genom att inte vara effektiva nog (igen) och släppa in skitmål.
Glädjande nog åker vi upp till Sundsvall redan imorgon för match mot Gustaf Thorell och hans mannar på fredag kväll. Ska tanka in en säsong av Parks and Recreations i telefon så att jag har något att göra. Och börja läsa Barack Obamas bok som min mor gav mig när hon var här senast.
Hoppas alla haft en helt ok onsdag trots att IK Oskarshamn förlorade idag.
Läggdags, tidig uppgång imorrn. Har inte råd att försova mig.
God natt.
Lekstuga
Precis som förutspått var dagens träning 100 procent mer fräsch än igår. Chris och jag hade lekstuga på ett par övningar och tjoade sådär tjejigt som Mjörnberg har hånat oss spelare för då vi gjorde mål på i stort sett allt. Lekstuge-temat fortsatte in i PP-spelet där jag fick agera pointman i vårat nya backförvärvs frånvaro. Med två rungande slagskott i nättaket på bara ett par byten har jag förmodligen spelat till mig en fast plats på den postitionen, även om jag självklart förstår att den nya backen måste få ett par chanser först.
Och när vi ändå pratar om lekstugor så var det exakt så det fortsatte efter träningen. Valdix, Målvakts-mackan, Chris och jag stretchade och tog hand om våra kroppar som brukligt är medan dagisgruppen spelade fotbollstennis på andra sidan omklädningsrummet. Allt detta efterspel ackompanjerades av lite nostalgiska Groove Coverage-hits som vi poppade igång dagen till ära på mycket hög volym. Störst jubel fick "God is a girl" som tar oss tillbaka till 2004 och gymnasiet då vi bar truckerkepsar, hade bling i öronen och en mp3-spelare från Jens of Sweden hängande i ett snöre runt halsen.
Såhär ser grabbarnas fotbollstennis-turneringar ut. Det är också ett sätt att förtjäna sin lön på. I just denna match möts Linus Morin och Maxim Matushkin.
--------------
Fick mitt andra "efter matchen"-beröm för mitt bloggande i fredags. Det var ikonen Mathias Månsson som gav mig en extra klapp på axeln för att jag gör ett bra jobb. Månsson är en människa jag hört många historier om, varav jag skrattat högt åt merparten av dem. Därför var det glädjande att vi även kunde äta en korv med bröd tillsammans uppe i vip-avdelningen innan hans Södertälje rullade hem genom den mörka höstnatten.
Nu ska det sovas som bara den.
God natt.
Ärlighet
Hur vet man att livet är i ett temporärt mode av fullkomlig stiltje?
När man ser klart det senaste Jersey shore-avsnittet en måndag kväll och ser på klockan i förhoppning om att den ska vara väldigt sent och den bara visar tio minuter i åtta. Saken blir inte heller bättre när man konstaterar det tragiska i det hela högt för sig själv trots vetskapen om att man är helt och hållet ensam i lägenheten.
Det är där och då man funderar på om det verkligen är såhär det ska vara. Om de planer man hade som liten grabb på att kunna leva på sin idrott skulle mynna ut i att man satt ensam hemma på måndagkvällar konstaterandes att klockan inte är så mycket som man hoppades på. Förmodligen var så inte fallet. Men nu är saker som de är och trots att den här betydelselösa episoden i mitt liv nu förevigas via ett par rader i en blogg så är jag inte särskilt bitter. En Adele-låt rullade just igång i mina hörlurar och hon har precis som många andra förstått att musik är bra för människor. Och visst är det så. Och visst gör det min afton lite bättre, helt klart.
--------------
Googlade just på om det finns ett gemensamt namn på egenskaper som både kan vara dåliga och bra samtidigt. Hittade inget tillfredställande svar men vill ändå ta upp en sådan egenskap hos mig själv. Ärlighet. Har under min livsstid fått höra att jag kan vara brutalt ärlig. Ofta överrumplar det människor och de känner sig först illa till mods. Eller smått chockade. Helt beroende på om min ärlighet varit baserad på något positivt eller negativt hos den personen. Men merparten av de jag känner eller har träffat på är smarta nog att i alla fall ha en aning om vad det är jag pratar om, vilket gör att de efter ett par minuter håller med mig och diskussionen kan fortsätta.
I vissa fall är jag oehört dålig på att vara ärlig och uppriktig. Som i den här bloggen till exempel. I den bransch jag befinner mig i förväntas man som spelare och ledare ofta försköna saker och inte göra allt för många hönor av fjädrar. Detaljer utesluts och saker omformuleras för att låta så bra som möjligt för åhörarna. Det sker i stort sett jämt under intervjuer, i pressmeddelanden, vid skandaler och negativa händelser överlag. Anledningen till att jag blir besviken på min egen person i det här fallet är att jag inte alltid är mig själv och står för det jag gör, hör och säger. Ofta gör jag det. Men inte alltid. Överlag ser jag mig själv som någon som vågar sticka ut ur mängden och göra saker annorlunda. Men när jag inser att inte ens det är hundra procent sant och jag istället ljuger även för mig själv blir jag uppriktigt sagt irriterad.
Exempelvis hade den här bloggen haft fler läsare, och varit flera gånger mer intressant och framförallt mycket roligare om jag bara kunde sluta vara så inställsam till min position och min omgivning.
Om jag varit modigare helt enkelt.
Men om man nu ska finna något positivt i det hela, vilket man alltid förväntas göra i dessa tider, så är det väl att även jag har saker att jobba på. Och då menar jag inte uppenbara nyårslöften som ett bättre ishockeyspelande och en nyttigare kosthållning.
Med det sagt vill jag uttrycka min gläjde över att jag har väldigt bra vänner, att klockan nu är halv nio och att det inte var en dag för sent jag fann spelet Angry Birds på android market.
Peace.
Vi drog till malmö...och åkte på däng.
Igår for vi söderut för att spela mot giganterna i Malmö. Vad vi glömde bort på vägen att de också bara är människor och inledde matchen med för stor försiktighet och respekt. Gör man det mot skickliga spelare samt drar på sig ett par utvisningar så brukar det smälla till i den egna kassen. Och det gjorde det, ett par gånger om och sedan var matchen mer eller mindre förlorad.
Besvikelse såklart.
Men vi jobbar på och får försöka ändra på saker och ting tills på fredag då SSK kommer hit.
------------
Vi kom hem klockan fyra i morse och fick således sovmorgon i morse. Välbehövligt. Tränade på eftermiddagen och nu är jag hemma igen och har tagit kväller. Chris är här och vi ska göra det som en svensk medborgare förväntas göra idag, titta på fotboll. Självklart kikar jag på hollandsmatchen men försöker undvika facebook där det i vanlig ordning kommer dyka upp 300 statusar under matchens gång.
Jag har städat idag också. Det gick förvånansvärt lätt med tanke på att jag inte äger någon städ-gen över huvudtaget. Får rikta ett tack till min familj som gav mig en ny dammsugare härom veckan vilket underlättade själva dammsugningsdelen avsevärt.
Och eftersom en läsare ville se en bild på min nya soffa så kommer den här. I ett städat vardagsrum. I en 23-årig hockeykilles lägenhet.
Heja Sverige.
Peace.
Elitserien Redo att ta klivet till Elitserien på allvar
Elitserien Lämnar Modo för att få speltid
Utland Ännu en finsk VM-spelare klar för KHL-spel
NHL Eldebrink undrar om Torres framtid
Elitserien Poängstark back till Växjö
Elitserien "Det blev lite överdrivet"
AHL Storspelet kan ge en mirakelvändning
