Börjar faktiskt tvivla lite på att Foppa faktiskt kommer åka till OS. Han är inte typen som drar iväg och tar upp en plats om han inte känner att han kan tillföra maximalt, och hans spel efter han kom tillbaka från revbensskadan har inte varit samma Peter som vi är vana att se.
Mot Brynäs idag var hans formbesked minst sagt svagt och känner han inte att han kan betydligt mycket mer än han visat senaste veckan så vetefan om vi får se honom spela OS.
Jag tror det lutar mer och mer åt att han faktiskt avböjer.
Han känns trots allt inte som personen som drar iväg med inställningen att "eeh, jag är ju Foppa... det räcker ju att jag blixtrar till i en semifinal så är ju allt lugnt och allt förlåtet".
Men det är också det som är bra för svensk del. Att Foppa bara ställer upp om han känner att han kan leverera.
Han åker inte dit på chans med tanke på de regler som finns att om han kommer dit och inte duger, så finns det ingen anfallare att ersätta honom med.
Foppa skulle aldrig välja att riskera så mycket för att få vara med och spela ett OS.
Jag antar att det bara är jag som inte riktigt begriper den nya trenden. Där man ska skriva på sitt NHL-kontrakt utan att ha intentionen att spela i NHL redan säsongen som kommer.
För det finns väl ingen som helst bonusfaktor som spelar in i att spelarna väljer att skriva kontrakt med sin NHL-klubb ett år efter man draftades?
Både Calle Klingberg och Anton Rödin draftades ju förra sommaren, men tycks inte ha någon som helst plan i att spela NHL-hockey redan i höst - utan ska lånas ut till den klubben man redan spelar i.
Jag fattar att spelaren vinner på att skriva sitt NHL-kontrakt. Så långt är jag med.
Han får sitt kontrakt, är nöjd och glad och vet att "tjohoo, jag fick kontrakt i NHL", men varför klubben skriver kontrakt med spelarna redan är lite mer svårt för mig (är lite trög) att förstå.
Hade varit en sak om klubbarna inte ägde rättigheterna speciellt länga till spelarna man draftat. Eller om spelaren är odraftad och man bara helt enkelt vill säkra upp att han tillhör klubben (som Henrik Karlsson och San José förra sommaren).
Men i Anton Rödins och Calle Klingbergs specifika fall så äger ju deras klubbar rättigheterna till dom ytterligare tid framöver och hade ju lika gärna kunnat skriva med dom då.
Enda faktorn jag skulle kunna se i att klubbarna sajnar spelarna redan nu hade väl varit att man anser sig komma billigare undan med det idag än om ett år.
Att varken Rödin eller Klingberg har hunnit briljera speciellt hårt i Elitserien ännu och helt enkelt riskerar att kosta mer att sajna om ett år.
Kan vara möjligt att gåtan löstes i och med det sista där. Isåfall tar jag tillbaka att jag är trög.
Sajna, grymt skönt ord annars. Det och trejda är så skön engelska in i det svenska språket att man blir tårögd.
Där ligger man steget före. Det kommer ju vara så att om ett antal år så kommer dom här orden likt ordet "mejl" att helt enkelt stavas på det här viset i svenskan språket officiellt.
Så det är lika bra att börja tidigare. Ligga steget före.
Insåg precis att rubriken är jävligt fel, egentligen. Det är ju inte det som är frågan, det som står i rubriken. Frågan är ju snarare "Varför sajna folk och sedan låna ut dom".
Liseberg avklarat. Inte speciellt mycket folk, så det flöt på riktigt bra.
Tyckte mig nästan skåda en hockeyagent på plats också, men var för osäker på om det verkligen var han. Han var inte så grånad i håret senast jag såg honom, så jag lät det bero.
Hem lagom till biljettsläpp för USC Trojans och köpte för säkerhets skull in mig på två biljetter till hemmapremiären i september.
Man vet ju aldrig var jag befinner mig då och råkar jag vara i Los Angeles så kommer jag vara tacksam över att jag köpte dom här plåtarna här och nu.
LA Memorial Coliseum är ju trots allt rätt skapligt historisk mark att vistas på.
Återstår bara att se om jag kommer in i USA nästa gång jag beger mig dit.
Det kändes tveksamt om jag inte fyllt min kvot senast jag var där. Tog mig lätt tio minuter att ta mig igenom säkerhetskontrollens debattdel (brukar ta runt två-tre) och han skrev ner en helvetes massa info i datorn under min flik.
Det bådar inte gott för nästa vända.
Men som sagt, är jag där och jag kommer in. Då vill jag inte missa chansen.
Och troligtvis är jag där.
Just fan ja... missade ju Robin Söderlings jättematch mot Roger Federer när jag var iväg.
Skandal på sitt sätt att gå miste om den matchen. Första gången han slår Federer i en "riktig" match och första gången på ja... vad blir det? 5,5 år? som Federer inte når semifinal i en Grand Slam-turnering.
Har för mig att han hade 23 raka semifinaler, vilket torde vara fem och ett halvt år.
En sanslös svit att bryta för Söderling. Eller ja, två då.
Nu kan han mycket väl vara finalist i år igen. Tomas Berdych må ha minst lika bra form som Söderling, men han har haft problem med att ta sig någon längre stans tidigare i karriären, den gode tjecken.
När han står där och har en finalchans i en Grand Slam kommer det vara lätt att tankarna rusar iväg och då är det fördel Söderling.
Annars är dom båda ganska lika spelsättet. Stenhårda och tunga, flacka grundslag och med tunga servar där det om spelet stämmer är svårt att slå spelaren i fråga.
Kan gå lite hur som helst beroende på vem som just råkar ha bäst flyt i grejerna för dagen.
Men jag lutar åt Robin... men vet så väl att båda två är extremt svårslagna när dom är heta och det är omöjligt att idag svara vem som kommer vara hetast på fredag (... det är väl fredag semifinalen spelas?).
Sevärd semifinal kan det bli iallafall. Precis som jag hoppas få mellan Djokovic och Nadal, om dom tar sig dit.
Nadal bör slå Almagro, skulle förvånas stort annars. Om Djoker slår Melzer... mer tveksamt. Djoker har sett lite halvsliten ut under egentligen hela turneringen och inte minst senast. Melzer är ingen spelare som det kommer krävas svinlånga dueller mot, så det skulle han kunna klara.
Frågan är bara om han är fräsch nog att göra en bra semifinal mot Nadal. Där är jag lite tveksam.
Ska ner till Göteborg nu och förära Liseberg med ett besök. Troligen är väl meningen att jag ska lämna såna där handdavtryck i cement som alla andra kändisar som gästar Liseberg får göra.
Men vad passar bättre när man ska till Göteborg än att skänka en liten nätt tanke till Niklas Andersson?
Detta fenomen från Ytterby som redan idag är en av Frölundas allra största spelare genom tiderna och troligen alltid kommer att tillhöra den riktiga gräddan av Frölundaspelare även när man ser tillbaka på klubbens historik om 50-60 år.
Inget konstigt i sig, kan tyckas. Men egentligen så är det ju faktiskt det. För på alla sätt och vis är det ju en märklig karriär han har.
Det är långt ifrån alla, jag kan inte tänka mig speciellt många alls, som lyckas bli en klubbs kanske allra största spelare genom tiderna utan att ha spelat en enda match i klubben mellan han var 19 och 30.
Andersson försvann ju till Nordamerika när han precis hunnit fylla 20. Han var 19 när han spelade sin sista match innan flytten och han hade hunnit fylla 30 innan han kom hem igen.
Bara den saken är ju väldigt fascinerande.
Faktumet att han bara gjorde 165 matcher i NHL över de elva långa år han var borta gör det inte mindre fascinerande.
Folk gnäller på Dick Axelsson för att han inte hade tålamod nog att vänta på att få spela i Detroit.
Niklas Andersson visade att det där med tålamod inte nödvändigtvis ger dig speciellt många NHL-matcher (relativt sett).
En annan lite lustig faktor när det kommer till Niklas Andersson är ju att han var HELT bortglömd i svensk hockey under många års tid.
Internet var ju fortfarande ett okänt begrepp för världen när han stack över till Nordamerika och han spelade bara tre NHL-matcher under sina fyra första år. Det var ingen som riktigt brydde sig i det.
Så han var helt och hållet under radarn i fyra års tid. Nämndes ingenstans och av ingen. För någon farmarlagsbevakning fanns inte på kartan på den tiden.
När han sin femte säsong i Nordamerika tog plats i NY Islanders var första gången sedan han försvann över som han nämndes. Han kom som från ingenstans innan det gick upp för folk att "just fan, det är ju han... jag undrade vart han hade blivit av. Var ju han den unge killen som var så bra i Frölunda och sen bara försvann".
Sen blev han VM-spelare senare den säsongen och var NHL-spelare på heltid en säsong till efter det. Sedan blev han mestadels farmarlirare igen i fyra långa säsonger där han försökte att kämpa sig till en plats någonstans.
I det läget funderade nog Frölunda och dess fans på om man någonsin skulle lyckas få hem killen. Han fick aldrig chansen på allvar i NHL, men valde ändå att år efter år fortsätta försöka.
Det var nog ingen Frölundafan som vid pass 2000, när Niklas Andersson återigen valde att stanna kvar och försöka i NHL, trodde att han tio år senare skulle stå där som en av klubbens främsta någonsin.
Men nu står vi här med Niklas Andersson som någon form av självklar ikon för Frölunda som klubb och som den enda spelare som gjort över 400 poäng i Elitserien för Frölunda.
Och det fräckaste av allt är att killen som inte gjorde en match i Frölunda mellan 20-30 års ålder kommande säsong med största sannolikhet kommer ta sig in bland de tio främsta poängplockarna i Elitseriens historia.
Han har 27 poäng kvar innan han är där och trots vikande poängsummor senaste säsongerna så får man ändå räkna med att han håller för att lyckas ta sig dit.
"Ett väldigt socialistiskt system i ett väldigt kapitalistiskt land", med denna mening beskrev en Eurosport-kommentator kortfattat NHL:s draftsystem under U18-VM i våras.
Mer passande ord har aldrig nämnts kring draften.
Faktumet att den som är sämst ska få välja den största talangen är ju i grund och botten väldigt lite USA generellt och väldigt lite NHL.
Men det funkar ju. Det har de senaste åren visat. Lag som varit usla i ett par år har på sikt kunnat dra nytta av det och går nu hela vägen.
Pittsburgh fick plocka Marc-André Fleury, Jordan Staal och inte minst Jevgenij Malkin och Sidney Crosby med tidiga val och blev finalister två år i rad med mästartiteln som krona på verket i andra finalen.
Chicago har fått plocka Patrick Kane och Jonathan Toews med tidiga val och det har räckt en god bit på väg mot att till slut få stå där med bucklan i år.
Washington med Bäckström och Ovetjkin är ju ett annat exempel på lag som fått stora framgångar tack vare just tidiga draftval som gett effekt (även om det nu "bara" blev President Trophy i år).
LA Kings hade man kunnat tro var nästa lag att ta vara på många års tidiga draftval, men faktumet att man aldrig fått välja som just nummer ett ligger laget i fatet. Man har inte lyckats ta till sig den där riktiga superanfallaren till klubben. Den som hade kunnat bilda en mäktig duo med Anze Kopitar.
Och det klart det ska lyckas gå så till slut. Får du plocka val 1-4 under 2-4 raka år i draften så ska du lyckas ta dig dit Pittsburgh och nu snart Chicago gjort.
Men det går ju att bomma också, trots upplagt smashläge.
Atlanta misslyckades ju kapitalt när man under sin första tid hade fyra raka 1-2-val utan att ens kunna göra laget till ett slutspelslag.
Och det ironiska med att man i USA i samtliga sporter låter sämst lag få fördelar genom att få välja de största talangerna är att vi i Sverige av alla länder låter "rikast vinna".
Mats gissade rätt först på Per Svartvadet i första rundan av sommarplågan "Gissa spelaren".
Nu kör vi vidare igen. Den här kommer vara omöjlig för en del men kanske plättlätt för andra.
Vem är det?
UPDATE:
Ni verkar inte riktigt ha koll på vem personen på bilden är. Jag lägger in en ledtråd eller två. Han är inte ett dugg känd för sitt hockeyspelande egentligen, men har spelat hockey för länge sedan och inte på högsta nivå ens i Sverige.
Han är mest hockeykänd för något helt annat.
Och snabbt gick det efter den ledtråden. Patrik hittade pang på.
Missade tydligen ett kapitel i frozisternas handbok när jag bläddrade igenom boken som hastigast.
SSK:arna blev väldigt upprörda över att jag skrev att det fanns risk att Boumedienne skulle bli Judas Josef, för så är det minsann inte alls trots att han likt Jocke Eriksson påstått sig ha ett supermegastort SSK-hjärta och sedan valt en konkurrerande klubb.
Det gick till och med så långt att någon mailade och frågade om någon SSK-supporter snott min tjej.
För så funkar en del. Att man bara kan skriva negativt om ett lag om man blivit av med en tjej till en person som håller på det laget.
Vore väl i just SSK-fallet mer logiskt om jag började hata alla syrier eller jugoslaver (vilket ursprung nu SSK-supportern som snodde henne tillhörde) istället för att hata SSK som klubb.
Hur som haver. Man accepterar alltså att Josef går till Djurgården, men kunde inte acceptera att en toppspelare som Jocke Eriksson valde en annan elitserieklubb än SSK när han vände hem till Elitserien under den säsong som SSK spelare i Allsvenskan.
Trodde man att han skulle välja SSK i det läget?
Så ni får ursäkta, ni tjejsnattare, det är inte lätt att hålla reda på logiken i ert tänkande.
Påstås att "SSK inte var intresserade av Josef ändå".
Men jag vet inte jag. Jag tror nog annat där. Hade jag suttit på SSK:s spelartrupp hade jag nog definitivt velat ha in en bra back som Josef i laget.
Speciellt med hans SSK-hjärta.
För det får man ju säga: SSK:s backbesättning ser allt annat än imponerande ut.
Men jag är förvånad över hur det lyckas bli en massa gnäll om hur elak jag är mot ALLA SSK-supportar och hatar ALLIHOP för att jag lite försynt hoppas att Josef Boumedienne ska slippa det värsta hatet för sitt val.
Men det har väl lite mer med hat mot mig att göra. Det finns många därute i landet som blivit av med sina tjejer till en hockeyexpert, tydligen.
Det är väl därför folk är så fientligt inställda till mig.
Det är så det måste vara. Hur skulle det annars vara?
Jag kan ju otroligt många språk och är allmänt kunnig i det mesta. Idag har jag studerat lite latin och kom fram till ett ordspråk som passar otroligt bra in på min blogg och hela min uppenbarelse.
Veritas odium paret.
Och Söderling krossar Cilic och kommer spela kvartsfinal mot självaste Roger Federer på tisdag.
Vet inte om ni tänkt på det, troligen inte, men nu när jag sitter här och ser Caroline Wozniacki spela så kom jag till insikt med att hon är väldigt lik sin hockeyspelande landsman Morten Madsen... bortsett från håret då.
Jobbigt läge för SSK där. Precis när man fått tillbaka Jocke Judas hem så tog det inte länge innan man fick en Josef Judas att börja tycka är elak och dum och inte står för vad han säger.
Kan inte vara lätt att vara SSK:are idag.
Men Josef gör ju såklart helt rätt under alla omständigheter. Klart han ska gå till Glödheta Djurgården i det här läget. Hockeyn börjar bli het i Stockholm igen och det blir inte sämre av att man ska spela derbyn mot AIK för första gången på många år.
Hoppas verkligen att han slipper det värsta hatet från retardgänget som måste hatas för att synas.
En gammal goding från förr. Gissa spelaren!
Det minns jag att ni var helt läskigt bra på.
Börjar med en lätt. En sån där där det är ganska mycket först till kvarn som vinner.
Den som svarar först vinner det eventuellt första exemplaret av min eventuella självbiografi.
Lakers-Celtics i final. Precis som 2008 och precis som hela 80-talet. Härligt.
Men en sak som man ofta funderar på när man ser NBA är hur så många väljer att tatuera sig och gärna över hela kroppen, trots att man är mörka.
Jag har aldrig fattat grejen med det där. Känns det inte lite som slöseri?
Måla med svart färg på ett mörkbrunt område. Det är ju inte direkt idealiskt.
Det finns ju en anledning till att när man skriver något på papper, så väljer man oftast ett vitt papper och när barn ska måla något ja... då är det oftast på ett vitt papper. Jag tror säkert att när Van Gogh och gänget målade tavlor, så utgick man från en vit duk.
Att tatuera sig som mörk måste således beskrivas som onaturligt.
Kolla bara in Amare här som målat hela vänsterarmen utan att det knappt syns.
Foto: Getty Images
Jämför det då med David Beckham och gamle Point Break-skådisen Anthony Kiedis här som kör enligt samma modell.
Ja, varför inte ta en snutt om något ni inte bryr er ett endaste dugg om.
Eurovision Song Contest!
Kul va?
Media var ju heta på att förklara att Christer Björkman måste avgå som boss för Melodifestivalen eftersom Sveriges bidrag inte ens gick till final.
Det är ju så media funkar. Allt måste vara någons fel och oftast coachens. I det här fallet får man väl kalla Björkman för förbundskaptenen. Han är Melodifestivalens Bengt-Åke Gustafsson.
Men varför ska han avgå? Det är ju inte han som valt vad svenska folket ska rösta. Han har gett svenska folket chansen att rösta på den som vann, för all del... men han har ju även sett till att 35 andra bidrag funnits att rösta på.
Svensken - den så perfekta - valde att rösta fram en låt som vinnare och den vinnaren lyckades inte.
Hur kan det vara någon annans fel än svenska folket?
Mitt första drag, om jag fick ta över Christer Björkmans jobb, vore att helt enkelt bara låta folk från Östeuropa rösta i Sverige. Bara invandrare från forna Sovjetunionen och Jugoslavien skulle få ha tillstånd att rösta.
Först då skulle vi ha en någorlunda bra chans att lyckas. Att låta svensken avgöra något hjälper inte. Inte i Europa. Svensken röstar på för bra låtar. På den som är bäst.
Såg ett bidrag från jag vet inte var som var så uselt att jag undrade hur fan man skulle kunna bära sig åt för att vara BÄTTRE än det där - i Europas ögon. För låten hade ju seriöst kommit sist i en deltävling i Sverige.
Hur ska man kunna få in en svensk låt som SLÅR en låt som är så kass, när den bedöms vara så bra att den får vara med?
Och framförallt: Hur skulle Christer Björkman kunna lösa det?
Men som sagt: Testa att något år bara låta folk från forna Jugoslavien och Sovjetunionen rösta. Skippa svenskarna. Svenskarna må kunna musik - men dom kan inte vad som går hem i Europa.
Och det är det som räknas.
Eller så låter man bara mentalsjukhus i Kiev, Sarajevo, Skopje, Split och Minsk rösta. För det vore, om något, den generella europeiska åsikten man fick in då och troligen en superfavorit att vinna hela klabbet.
Efter en lång kamp... eller kamp och kamp, döden var ju ofrånkomlig och han har ju tragiskt nog bara gått och väntat på att tyna bort en längre tid... så dog Dennis Hopper på lördagen.
En hel värld är i sorg och vi önskar honom förstås all lycka i nästa liv.
Här är ett klipp från en av hans mest oväntade filmer han valde att ställa upp i.
Som King Koopa i Super Mario Bros.
Det var en del knallar i Paris på lördagen. Fick inte riktigt dom matcherna jag satt och drömde om igår.
Andy Roddick var kass mot Gabasjvili och hade inte en chans mot den ryske kvalspelaren (det enda kvalspelaren kvar i turneringen) och föll i raka set.
Inget märkligt i sig kanske. Roddick är ju allt annat än en gruslirare.
Men jag såg ändå fram mellan ett möte mellan honom och David Ferrer i åttondelen. Men Ferrer gick inte heller dit. Han blev utspelad av Jürgen Melzer, av alla spelare man kan välja att bli utklassad av.
Kanonknall.
Och en ännu större knall kom när Robby Ginepri slog ut forne mästaren JC Ferrero i fem set efter att ha haft 2-0, tappat till 2-2 och sedan tagit sig samman och vunnit femte.
Ginepri är en än mindre gruslirare än Roddick och att han kan slå en grusspecialist är helt sanslöst.
Ginepri möter Djokovic i sin åttondel och Melzer ska alltså möta Gabasjvili på samma kvartsfinaldel av lottningen. Att Melzer eller Gabasjvili ska spela kvart känns helt ofattbart.
Verdasco-Almagro i en annan åttondel. Den kan bli bra. Verdasco hade problem med Phille Kohlschreiber och fick gå distansen ut efter att ha haft enorma fotproblem i fjärde set.
Han hade så ont i upphoppsfoten att han inte kunde serva ordentligt och dubbelfelade bort sig från fjärde set i slutskedet innan han lyckades ta sig samman i femte.
Men vilken underbar spelare han är ändå. Snygg också till råga på allt. Hans forehand är magisk. Maskerad, men ändå stenhård när den väl kommer. Motståndaren har inte en susning om vad som hände.
Men det där är matcher för måndag. Imorgon har vi Söderling-Cilic, Federer-Wawrinka, Murray-Berdych och Juzjnyj-Tsonga. Det kan bli superbra rakt igenom.
Går Federer och Söderling vidare möts dom i kvartsfinalen på tisdag. Då kan Söderling stoppa Federer från att nå sin typ 30:e raka semifinal i Grand Slam-turneringar.
Just ja... har snubblat över en hel del damtennis idag också. Såg Henin-Sjarapova i slutet. Matchen bröts efter andra set då Sjarapova kvitterat till 1-1 i set.
Hon är kul, Sjarapova. Hon är den enda jag vet som faktiskt knyter näven varje gång motståndaren missar sin förstaserve. Det ser ganska kul ut.
Men samtidigt är det ju så alla spelare tänker när motståndarna missar. Klart man vill ha en andraserve mot sig. Om ens det.
Säger det inte en hel del om själva Sverige som land när Sverige spelar fotbollslandskamp mot Bosnien och det tycks vara fler bosnier på matchen än svenskar?
Har ju dessutom varit samma sak när Kroatien lirat här och som sagt: Säger det inte mer om Sverige av idag än vi egentligen vill veta?
Barcas president är nöjd med Zlatan. Jag gillar när folk går ut och säger saker som dom egentligen inte står för, men ändå säger bara för sakens skull.
Tänk på hur mycket pengar Barca betalade för Zlatan och på att man gav bort en 30-målskytt utanpå alla pengar och får en kille som lyckas göra 16 mål och inte ens håller en ordinarie plats i laget i slutet av säsongen.
Och man är nöjd.
Vad jämför man ens med då? Är inte detta lite som att köpa en skitfet Ferrari för två miljoner och vara nöjd om man får en sketen gammal Volvo värd 30 000 och säga:
"Jomen jag är nöjd med den, den rullar liksom Ferrarin hade gjort. Jag är nöjd med hur dess säte anpassat sig efter mitt arsle".
NHL håller på att gräva sin egen grav (nåja). Ja, så är det faktiskt (nåja).
Szymon Szemberg skrev en krönika där han gav en känga till de NHL-spelare som inte orkar åka och spela VM. Inte orkar att "bjuda tillbaka".
Krönikan var bra. Helt i klass med vad jag själv brukar skriva, kanske rent av snäppet bättre.
Problemet var bara att Szymon Szemberg råkar jobba för IIHF och att krönikan därmed ansågs vara en krigshandling.
Man skulle kunna se det som att den var lika allvarlig som om ryssarna valt att skicka en atombomb mot USA.
Nu vill överstetönten Gary Bettman diskutera huruvida man ska bojkotta VM i framtiden. Trots att IIHF-bossen René Fasel efter krönikan slickat sin tunga helt utmattad i alla rövhål han bara kunnat slicka för att be om ursäkt för krönikan.
Men ja... bojkotta VM och skippa OS, så får vi se hur det blir med ryssar i NHL i framtiden.
Ryssarna är ju som bekant inte alltför måna om att spela VM och är inte heller så sugna på OS i Sotji 2014.
Det kan bli så att Kirill Kabanov blir det som stannar kvar. Fram tills han ångrar sig och börjar hata Nordamerika istället. Den dagen kommer troligen så fort han inte får vad han anser vara tillräckligt med istid i NHL.
Troligen snackar vi redan ett år fram i tiden.
* * *
Mattias Modig till Wilkes/Barre (eller ännu värre) och Brynäs står där med bara en målvakt. Igen.
Det är inte kul att heta Micke Sundlöv.
Fördelen för Sundlöv i ärendet är att Modig inte är oersättlig. Långt därifrån och att vad man än hittar på marknaden så är det långt ifrån säkert att det är något sämre.
Det är till och med troligt att det är bättre.
Men likväl så var Modig vad man valde att satsa på. Vad Pecka Alcén trodde att han kunde slipa till något stort.
Så det klart det svider.
Men det börjar bli lite komiskt vilka spelare som lyckas få NHL-kontrakt och i vilka skeden man får det.
Jag menar.... Mattias Modig, efter den här säsongen? Eddie Läck?
Tycks vara att bara för att NHL fått igenom ett avtal med Europa igen så ska man inte bara fylla sina NHL-klubbar eller AHL-klubar med europeiska spelare. Man vill även se till att fylla ECHL med dom.
Se bara på Nashville. Man ska inte bara ha över Anders Lindbäck utan plockar även in TPS-målvakt Atte Engren. Och då lär man på det alldeles säkert värva in en "riktig" backup till Pekka Rinne och dessutom. Lägg därtill att man redan har Chet Pickard (JVM-keeper för Kanada 2009) uppbunden och spelandes i AHL sedan den här säsongen.
Men kul för Luleå att Modig drar till NHL. Jag tror nämligen det innebär att man får hela kakan för Modig. Beroende lite på hur avtalet är skrivet.
Men är det som jag förstår så behandlar det var spelaren lirat sina fyra senaste säsonger. Så Brynäs bör få ingenting och Luleå 1,6 miljoner, om det nu var 1,6 som var hela kakan. Orkar inte kolla fakta. Som vanligt.
Kör på vad jag tror att jag minns.
* * *
Och det roliga med hela den här biten är att Brynäs inte ens kan vara säkra på att Nicklas Svedberg finns i laget när säsongen börjar. Han har fortfarande över två veckor på sig att skriva NHL-kontrakt.
Och som läget känns vill jag nog påstå att det är mer troligt att han gör det än att han inte gör det.
Eftersom det regnat en del senaste dagarna i Paris har det varit en hel del superstars igång under fredagen och lirat.
Nadal, Federer, Djokovic och Murray har alla varit igång idag och det tillhör inte vanligheterna annat än sista tre dagar av turneringar att man får se så stora namn på samma speldag.
Alla vann förstås. Federer spelade lite annorlunda mot superknallen Julian Reister. En 24-årig tysk som inför turneringen inte hade mött en enda spelare rankad topp 50 och ändå knallat sig till tredje rundan här.
Federer tycktes inte vara helskärpt matchen igenom och verkade veta att han skulle vinna utan problem och ville mest testa lite olika saker. Det gick rätt bra för det mesta.
Rafa spelade bara sin andrarundematch idag och var totalt dominant och överlägsen. Sådär som bara Nadal och Federer kan vara. Kul match i tredje rundan där för honom mot Lleyton Hewitt. Två superkämpar som springer på allt. Rafa kommer för all del pulverisera den lille aussien. Men det kommer bli en skön match.
Robin Söderling imponerade han också. Grym match mot Abbe Montanes, som kunde blivit en tuff match för svensken. Men den Söderling som saknade en hel del självförtroende inför Franska Öppna tycks ha vunnit tillbaka det nu.
Det kan han behöva. Han ställs mot svåre Marin Cilic i nästa runda och skulle han vinna där får han Roger Federer i kvarten.
Andy Murray möter Thomas Berdych på samma semifinalhalva i åttondelen. Kan också bli en grym match.
På undre halvan är man som sagt bara i tredje rundan ännu. Men där kan vi hoppas på fräcka åttondelar som Ferrer-Roddick, Ferrero-Djokovic, Verdasco-Almagro.
Dagens roligaste var nog ändå när gamle Ivan Ljubicic vann en seg långkörare mot Mardy Fish och faktiskt började dansa helt på eget bevåg efter ett konstslag som ledde fram till matchbollen som han sedan också vann matchen på.
Kan lite se framför mig hur det gick till när AB fick fram texten om Foppa till AIK. Så här KAN det ha gått till.
Anders Gozzi träffar Foppa av en slump i Stockholm. Foppa är nere och spanar läget i Stockholm inför det kungliga bröllopet.
Gozzi: Tjena Foppa. Läget? Bra väder va?
Foppa: Jorå... vem är du?
Gozzi: Gozzi. Sportchef i AIK. Vi lirade mot varandra innan du drog till NHL. Smurfkedjan vettu!
Foppa (gäspande): Coolt. Grattis till att ni gick upp i Elitserien. Det var på tiden. Stockholm behöver två elitserielag.
Gozzi: Men du... vädret? Visst är det bra?
Foppa: Strålande... men du... jag måste kila nu. Vi hörs.
AB ringer Gozzi senare:
AB: Tja, läget. Hur går det med Foppa?
Gozzi: Jovars, snackade precis med honom faktiskt.
AB: Är han klar?
Gozzi: Nä, men han tackade inte nej iallafall. Vi tänker fortsätta ligga på honom tills vi får ett nej.
AB: Vad diskuterade ni då?
Gozzi: Mest väder och vind.
Jag gillar det här med AB och deras försök att med hjälp av Anders Gozzi försök att lura i folk att Foppa skulle hamna i AIK.
Det är ganska kul och egentligen något man väl mer hade förväntat sig av den andra, lite mer oseriösa tidningen.
Idag var andra gången man toppade upp med att AIK ska värva Foppa.
Nu vinklar man på att han åtminstone inte har tackat nej iallafall.
Det som är mest lustigt med att han inte har tackat nej är att man inte heller tycks ha frågat honom om han vill spela för AIK.
"Han sa egentligen ingenting eftersom han inte tar några beslut alls just nu. Vi pratade mest om väder och vind".
Vad var felet att ringa Crosby, Malkin och Kovaltjuk och snacka lite väder och vind?
För jag skulle påstå att det är troligare att någon - kanske till och med alla tre - av dom spelar i AIK nästa säsong än att Foppa gör det.
Aj då, VM-hjälten Patrick Galbraith blev tydligen av med sin lägenhet under VM.
Han lämnade Umeå, stack på läger och VM med Danmark och nånstans på vägen där blev han av med sin lägenhet som stod på Björklöven.
Den beslagtogs, säger han till Lövenbloggen på vk.se.
Han har ingen aning om var alla hans grejer är någonstans. Det har ingen ansvarig i föreningen bemödat sig med att ringa till honom och tala om.
Tycker lite synd om Galbraith. Han är nämligen kontraktsbunden med Löven för nästa säsong också och har väl inte så mycket att välja på än att stanna kvar om allt löser sig för Löven.
Han försöker i intervjun att ge skenet av att det är det han vill. Men det är lätt att inse att han vet att det blir ett bortkastat år och att han nog bittert ångrar att han skrev på för även nästa säsong.
Men här ser ni vad jag menat när jag tidigare skrivit om KHL-lagen och deras udda satsningar och märkliga scouting.
Dynamo Minsk värvar David Petrasek för att han haft en strålande offensiv säsong i Elitserien. Man värvar Hannu Pikkarainen av samma anledning. Och värvar Johan Fransson av samma anledning.
Man värvar dessutom Peter Podhradsky från Barys Astana eftersom han är en bra offensiv back.
Och så har man tänkt att försöka få ihop det där till något bra.
Någon som tror att det lyckas i en skapligt defensivt lagd liga?
Luleåfansen kan nog hoppas en del, trots allt. Det finns alla möjligheter i världen att någon av dom här backarna inte spelar kvar mer än ett par månader i klubben.
Att någon av spelarna kommer bli en offensiv besvikelse under säsongen får man väl nästan redan nu utgå ifrån blir fallet.
Eller ja... jag tog i en smula däruppe. Det är inte alls säkert att killarna är värvade för att dom är bra offensivt. Dom kan lika gärna vara värvade bara för att dom är...
Som Linkan ifjol. Man värvar en kille som någon sagt "den här är bra" och så slår man till och så får tränaren placera honom där det finns en lucka. I Linkans fall blev det som defensiv center.
I Johan Åkermans fall blev det som defensiv back.
Sen tycks det väl fortfarande vara oklart med Fransson för all del. Luleå tycks inte veta något. Varken sportchef eller klubbdirektör kan bekräfta något.
Men huruvida Fransson spelar kvar eller inte kanske är något man håller internt. Det också.
Och när vi ändå är inne på KHL så bekräftade KHL-bossen och tillika Sankt Petersburg-bossen Medvedev att man lagt jättebud på både Ilja Kovaltjuk och Aleksandr Frolov.
I ett lag som redan har Maksim Susjinskij och Aleksej Jasjin som två av ligans absolut bästa spelare förra säsongen. Och som har Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl.
Det blir alltid het debatt när KHL vill se till att locka hem sina stjärnor. En del bittra NHL-fans blir förstås rosenrasande när KHL vill vara med och faktiskt ha hem sina egna spelare och tycker att KHL är en jätteelak liga som betalar massa pengar för spelare och använder oljemiljoner för att bygga lag.
Allt då medan man i Sverige bara använder biljettintäkter till att betala spelarnas löner.
Men igår kväll funderade jag lite på hur det hade varit om det vore Sverige som hade oljemiljonerna istället för Ryssland. Om det var Sverige som kunde erbjuda mer-än-NHL-mässiga löner för spelarna.
Hur tror ni att svensk hockey hade sett ut isåfall?
Att flera spelare säkert skulle dra sig för att sticka över till NHL om man kunde få sex mille i näven i Elitserien är ju givet. Likaså att speciellt många svenskar inte hade varit sugna på att harva runt alltför länge i AHL när man visste att man kunde få så mycket mer i Sverige.
NHL skulle givetvis fortsatt vara målet för de flesta knattar. Men det går ju ändå inte bortse från faktumet att en del faktiskt hade valt bort världens bästa liga om man hade kunnat få mer pengar i Sverige.
Att pengarna i sig inte spelar en jätteroll må vara en sanning. Men när allt kommer kring finns det ju ändå en del folk som finner fördelen i att bo i sitt hemland, ha en större portion trygghet, bara behöva spela 55 matcher på en säsong istället för 82 och så vidare, så hade man fått samma pengar eller mer för att spela hemma är jag övertygad om att flera spelare hade valt det alternativet.
Frågan är bara vilka.
Vad tror ni? Om Elitserien vore en liga med i princip obegränsade pengar. Vilka av dagens svenska NHL-spelare tror ni hade spelat i Sverige då?
Kom då också ihåg att Elitserien hade varit en väldigt bra liga om detta vore verklighet. Då är det svensk hockey som hade haft en massa utländska spelare av hög klass också.
Vad tror ni? Hade vi sett exempelvis Daniel Alfredsson i Frölunda? Henrik och Daniel Sedin i Modo? Kristian Huselius i AIK? Hade vi verkligen sett speciellt många svenskar slösa bort tid i dåliga NHL-lag bara för att "få spela i världens bästa liga"?
Vad hade svensk hockey varit om vi haft oljemiljoner? Ta chansen och diskutera och dissekera.
Det var ju det där med mentaliteten och psykfelet i hjärnan hos en del supportar som gör att man helt enkelt inte kan ta att någon säger eller skriver något "negativt" eller som kan uppfattas som "negativt" mot egna laget.
Se bara här på den här killen - troligen en av dom som numera är gammal nog att kunna sitta och "försvara" Löven i kommentarfälten här.
Ni ser ju hur man blir uppfostrad med liksinnade föräldrar och det klart sånt där ger men för livet.
Det här är ju på intet sätt något nytt klipp överhuvudtaget, men föll sig ju ganska självklart att skratta åt en vecka som denna.
Ja, lite Lövenhat ska vi väl kunna få ut idag igen. Det gäller att smida medan järnet är vamt.
Umeå Kommun valde att avskriva 750 000 kronor av Lövens skuld till dom. Allt bara för att "det hade kostat mer om Löven gått i konkurs, för då hade vi inte fått in 1,2 miljoner i hyra".
Är inte det ett bra budskap från Umeå Kommun till klubben? Jag vill hävda att det ger Löven ett skönt besked inför framtiden. Att så länge man lägger sig åtminstone runt bara miljonen back, så kommer kommunen i slutändan gå in och skriva av skulden eftersom man "ändå tjänar på det".
Ska bli kul att se vad Umeås skattebetalare tycker nästa år när Löven struntat i att betala sin hallhyra och man inte bara har valt att avskriva 750 000 kronor för i år, utan även står där med en ny skuld från Löven på liknande summor igen och återigen lyckas få någon tjänsteman på kommunen att avskriva skulden för "vi förlorar ju mer på om Löven går i konkurs, då torskar vi ju 1,2 miljoner i hallhyra".
Är det verkligen så viktigt för Umeå som stad att ha ett allsvenskt bottenlag i stan och blidka de 2000 personer som följer klubben?
Men erkänn att det vore lite kul om både Hannu Pikkarainen och Johan Fransson hamnar i samma KHL-klubb.
Det var ju just dom två jag skrev om där en gång för ett tag sedan när jag gnällde på sportchefer som skriver kontrakt med spelare och sedan stolt går ut och berättar att allt är klart men helt utan att nämna att spelaren kanske inte ens är kvar i klubben när kommande säsong startar.
Vore ju lite lustigt om båda hamnar i samma klubb.
Huruvida Frallan är klar för Minsk eller inte råder det fortfarande tveksamheter kring. Till Norrbottens-Kurirens Luleåblogg svamlar Osten på precis som han alltid gör med en massa snack om att man inte tänker diskutera ditten eller datten med media.
Han har ingen aning om huruvida något är klart eller inte, för han har själv inte hört något. Han kunde däremot inte bekräfta om det kunde vara klart eller inte, för det kunde det vara utan att han visste något eftersom det finns vissa utgångar i Frallans kontrakt men några datum eller någonting alls om vilka utgångar dom finns är hemligt och diskuteras inte annat än internt.
Jag kan tycka att det är jättekul med klubbar som vill vara SÅ öppna mot sina fans som man vill i Luleå.
Måste vara en fröjd att bevaka den föreningen överlag.
Kolsvart i Paris just nu. Fabbe Fognini lackade ur när man bestämde att spela vidare två gem till i matchen mot hemmaidolen Gael Monfils.
Han ville själv lira vidare först, 4-4 i femte set, men när hans tränare gormade om att bryta ändrade han sig. Käftade som en femåring om att avsluta, men man skulle ändå fortsätta.
Han lyckades hålla sin serve, trots att han fick poängavdrag för sitt gnällande. Gick fram till 5-4 efter att ha haft stora problem i serven. Sen gick han fram och fick två matchbollar i Monfils serve. Brände båda. Sen fick han en till. Brände den och Monfils tog hem gemet till 5-5 till slut innan man bröt.
Men det var inte det roliga med matchen. Det roliga var när kommentatorn slängde ur sig "det är så mörkt på banan därute att man inte ens ser Monfils på andra sidan banan".
Jag vet inte om det är på gränsen till vad man får säga eller inte. Hos PK-gänget blir det väl ett jäkla liv antar jag. Men man måste ju också inse att det fakta att han hade ganska rätt.
Är man mörk syns man väl rent logiskt snäppet sämre än om man är ljus.
Frågan är bara huruvida det är tillåtet att säga så eller inte i det känsliga samhälle vi lever i.
