Han kunde blivit dubbel rekordhållare idag om han hade hållit nollan, 18-åringen i Brynäs mål.
Dels hade han hållit nollan för tredje matchen i rad (det har ingen lyckats med tidigare) om man spikat igen, och dels hade han slagit Thomas Östlunds rekord i nollade minuter i följd.
Östlunds rekord från hösten 1992 är på 201 minuter och 18 sekunder.
Markströms nolla, innan Niklas Andersson spräckte den nyss, stannade på mäktiga 172 minuter och 25 sekunder från det att Johan Harju gjorde mål i andra perioden uppe i Luleå tills Andersson nätade nu nere hos Glenn.
Det ser bra ut inför JVM för svensk del. Det kommer finns så många spelare att välja mellan i varje lagdel att det kommer vara flera riktigt bra spelare, som borde fått vara med en normal årgång, som kommer ställas utanför laget.
Det kommer bli lite av de lyxproblem Kanada alltid får ha. Ifjol fick man ju - trots att spelare som Steve Stamkos inte var tillgänglig för spel - välja att säga "nej tack, ni platsar inte" till killar som Taylor Hall och Matt Duchene som fyra-fem månader efter JVM var slut rankades som kanske två av de säg fem bästa spelarna i den kanadensiska juniorhockeyn.
Jag tänkte väl mest belysa back- och målvaktssidan just nu för svensk del.
Jacob Markström, Anders Nilsson, Robin Lehner och Joacim Eriksson. Där har ni fyra målvakter som imponerat för svensk del under hösten. Sebastian Idoff har sådär lite i skymundan gått bra de matcher han fått spela för Borås.
Landslagsuppdragen nästa vecka kan säkert till viss del avgöra någonting om vilka som får chansen. Men min gissning är att det blir Markström och Nilsson som får förtroendet.
En tredjemålvakt ska också med till Kanada i och med att det är såpass långt bort. Hade turneringen varit i Europa hade den tredje killen varit reserv på hemmaplan. Nu åker han med och är med laget under turneringen.
Kanske kommer man just av det skälet välja att ha Robin Lehner som tredjemålvakt eftersom det ger laget en chans att ha killen som reserv på hemmaplan.
Lehner kan fortsätta spela med Soo Greyhounds i OHL och flygas in med kort varsel om det behövs.
Backsidan är förstås superintressant nu när Erik Karlsson med största säkerhet kommer kunna vara med.
Erik Karlsson, Tim Erixon, Oliver Ekman Larsson, Adam Larsson, Mattias Ekholm är fem backar som är helt gjutna.
David Rundblad har hela tiden känts given han också, men hans spel i höst har inte varit lika vasst som ifjol, onekligen. Men jag tror ändå att han finns med i Mårts bok som given just nu.
Alexander Urbom i WHL är också ett alternativ som kan dyka upp i JVM. Invand vid de små rinkarna och en defensiv hårding som lär behövas.
Sen är det inte alltid bara att plocka ut det man tror kan tänka sig vara de rakt av bästa backarna som finns.
Men ska helst klara av att komponera ihop ett lag av det också.
Som ifjol var ju backsidan inte helt optimalt kalibrerad. Victor Hedman kom i ganska rejäl kläm när han först fick spela med Erik Karlsson och ta på sig den roll som Mattias Timander hade åt honom själv hemma i Modo, och därefter inte fick så mycket bättre roll när han matchades med David Rundblad.
Det gjorde att Victor Hedman inte fick ut i närheten av maximalt av sitt spel på hela JVM-turneringen.
Inte för att han gjorde ett dåligt jobb i den rollen han nu tog på sig och kanske var det det bästa man kunde göra i situationen,
Valet hade varit att sätta Rundblad i ett tredje backpar och låta Ekbom spela med Hedman i andra och gett Hedman en mer fri roll.
Till årets JVM riskerar det att bli lite samma problem.
Erik Karlsson ska ju spela ihop med någon. Denna någon kommer få en väldigt begränsad roll och lär därför helst inte heta Oliver Ekman Larsson eller Tim Erixon.
Helst inte David Rundblad eller Adam Larsson heller och kanske inte ens Mattias Ekholm.
Jag är inte helt säker på att man kan kalibrera laguppställningen helt optimalt den här säsongen heller. Någon offensivt skicklig back kommer förmodligen hamna lite i kläm och få en begränsad offensiv roll.
Så backbesättningen är därmed kanske inte riktigt lika vass som vi vill göra gällande när man ser på pappret och ser att "OEL, Karlsson, Lill-Krysset, Rundblad, Ekholm och Adam Larsson är ju sex klassbackar".
Det är dom för all del. Men några av dom kommer inte få rollen där dom kommer visa det med. Det är inte ens säkert att alla sex av dom kommer matchas. Urbom kan mycket väl vara en bättre lösning som backpartner till på tre backpar, även om han på pappret mycket väl kan vara en sämre back totalt sett än alla sex ovan nämnda spelare.
Tror säkerligen att Ekholm kommer få bli en av de backar som får ta ett stort defensivt ansvar. Det kommer han klara av galant. Det han visat upp i Mora under året har varit kanon både offensivt och defensivt. Men i JVM blir det som defensiv kugge han får köra.
Att vara förbundskapten är inte alltid så lätt som en del vill tro att det är.
Det är inte bara att ta ut de bästa spelarna som finns och tro att det ska bli ett lag av det.
Jag vet att en del av er redan greppat det. Men utgår från att en del av er inte förstår det.
Att döma av diverse kommentarer genom åren har jag ju noterat hur folk kan vräka ur sig att en ytter borde fått chansen i något landslag till förmån för en center där ingen av spelarna kunnat spela på annan plats än just ytter respektive center.
En sak jag funderat över med svensk fotboll, utöver att den är väldigt dålig, är varför man har behovet av att försöka få så många serier som möjligt att låta bra?
Allsvenskan
Superettan
Division 1
Lite samma princip som hockeyn. Man måste ända ner till tredjeligan för att hitta det som spontant låter som vore det förstaligan.
Men i hockeyn finns det ju någon form av struktur kring det. Elitserien, Allsvenskan, division 1. Låter för all del kasst i sig, men inte på samma sätt som fotbollen.
Superettan och division 1 låter ju som helt onödigt. Nog hade man kunnat kalla den där superettan för division 1 och division 1 för division 2. Vad hade varit felet i det?
Eller åtminstone kallar det för Superettan och sen division 2, om man nu ur marknadssynpunkt anser sig behöva kalla det för Superettan.
Eller om man så vill hade man ju kunnat kalla tredjeligan för Supertvåan och sen fortsatt med superlativen hela vägen ner till Superkorpen.
Men det är väl lite som det är. Det är väl lite typiskt svenskt. Det finns ju en anledning till att man i svensk media oftast kör med sköna rubriker som chock, skandal, super och så vidare. Folk dras till den typen av rubriker. Det är inte för att media tycker att det är kul att sätta sånt i sina rubriker, utan det är för att det genererar betydligt fler läsare eftersom svenska folket helt enkelt är som det är.
Antar att det är därför man slänger in Superettan för att få folk att faktiskt bry sig om andraligan till Europas 43:e bästa liga.
Skandalettan eller Chockettan lät väl helt enkelt inte bra nog. Så det fick bli Superettan.
NBA drog ju igång i natt. Cavs föll redan i första matchen mot Boston. Jag som hade högre förhoppningar än så för LeBron och Shaq. Men det kanske kommer.
Ni som fortfarande tror att Nicklas Bäckström bara lever på Ovetjkin fick säkert mer ved till er brasa i natt, när Backes var tillbaka med superryssen och levererade fyra poäng direkt efter att ha haft det knackigt i de tre matcherna där han inte spelat med Ovie.
Men här vänder vi på det istället.
Tror ni att coachen satte ihop Ovetjkin och Bäckström igen för att han tycker synd om Bäckström, eller för att faktiskt göra laget bättre?
Tydligen ansågs inte laget bli bättre av att Ovie fick annan center. Han gjorde visserligen 2+1 på de tre matcherna utan Backes, men gick samtidigt -1 jämfört med +12 på sina åtta matcher med Bäckström.
Förstår om Frölunda är tveksamma till att plocka hem Erik Karlsson, med tanke på hur deras backbesättning är (när man är skadefria). Jag hade även haft full förståelse om Erik själv var tveksam till spel i Frölunda just av samma anledning.
Men nu är frågan bara hur han ska göra själv. Om han ska köra ett år i AHL, eller åka upp och köra ett år i OHL, eller åka hem och spela för en annan organisation än Frölundas.
Modo må vara i kris och det kanske inte är så speciellt kul att spela där rent sportsligt. Men utvecklingsmässigt vore det nog inte så dumt drag av Erik att åka upp och köra resten av säsongen där, i backpar med Timander.
Funkade helt okej för Victor Hedman ifjol och kommer bara förstakedjan igång så blir det ju utvecklingsmässigt ett bra drag för honom.
För det är ju speltid han behöver. Så mycket som möjligt. Och i Modo skulle han bli enda högerfattade back och därmed gjuten som nyckelspelare i PP.
Pettan vägrar spela i Tre Kronor. Eller vägrar och vägrar. Han vill inte vara med och lira helt enkelt. Tycker att det är meningslöst att åka runt och lalla i Euro Hockey Tour när han ändå aldrig tar sig till VM.
Helt rätt i den sitsen han är i. Just nu är killen i sitt livs form och det skulle han rent teoretiskt kunna förstöra genom att hoppa in och åka iväg med landslaget.
Bättre kan han inte bli av det. Däremot skulle han kunna bli sämre.
Så det är sunt att skippa landslagsspel och hoppas att elitseriespelet fortsätter vara extremt bra.
Sen om han fortsätter visa den form han har nu, under hela säsongen, så är det givetvis upp till Bengt-Åke att se till att Pettan är med och testar inför VM.
LG Hockey Games går efter den svenska säsongens slut och innan VM. Anser Bengan att Pettan har goda chanser att spela VM, så ska han ges en chans även om han inte varit med tidigare under säsongen.
Då är säsongen ändå över och det finns ingenting för Petrasek att förlora på att åka upp till Stockholm och försöka ta en VM-plats.
Det är nåt helt annat än att åka till Karjala nu eller Moskva om en och en halv månad.
Så tummen upp för Petrasek här. Också.
Men sen är det ju också så att om Petrasek ska spela i ett landslag så ska han ju ha lite av den rollen han har i HV också. Han ska få vara med och lira i ett PP till exempel.
Att ta in en kille som är bra för att han just för mycket förtroende, och sen ge honom en roll som 5-6:e back i ett landslag är slöseri med tid.
Och det är väl just det Petrasek känner också. Att sätter man bara rullar runt på i landslaget under EHT inte är något som gynnar honom.
Försöker diskutera med en del läsare kring publikens betydelse för det spelmässiga, men det går sådär. Folk vill helt enkelt inte riktigt förstå hur jag menar.
Jag vill mena att det är en myt att ett specifikt lag spelar bättre än ett annat för att det spelar på hemmaplan i en fullsatt arena.
Jag vill mena att om en spelare går igång extra på fullsatta arenor eller bra tryck, så spelar det ingen roll om han är bortaspelare eller hemmaspelare.
Jag vet flera spelare, i bortalag, som tycker det är skitkul att komma till Göteborg och spela borta inför ett kokande och fullsatt Scandinavium.
Jag vet inga spelare som tycker att det är skrämmande att komma dit för att "vi har ju 11 000 pers emot oss och kan då omöjligt vinna".
Det bästa exemplet folk lyckas ge mig på att publiken har betydelse för en matchs utgång är att "hemmalaget vinner ju oftare än bortalaget". Men att tro att det beror på publiken vore ganska korkat.
Finns många saker som påverkar varför hemmalaget alltid kommer vinna oftare än bortalaget. Publiken hamnar nära på längst ner på listan över faktorerna som påverkar.
Jag är fullständigt övertygad om att procentdelen hemmasegrar hade varit densamma som nu även om man spelade en hel säsongs elitseriehockey utan publik alls på läktarna.
Jag tror till och med att det med största sannolikhet hade varit samma utfall om man släppte in 200 bortafans som enda publik på varje match.
Publikfaktorn är otroligt överskattad rent spelmässigt för hemmalagets del. Däremot är det förstås en viktig faktor ur många andra perspektiv.
Måste ändå nånstans anse att Svenska Ishockeyförbundet förlorar mer än man vinner på att ta upp anmälan mot Leif Strömberg från AIK-matchen.
Att hela landet får vetskapen om att Strumpan från sitt bås sagt till en linjedomare att dom rövknullat Leksand hela matchen, är inte direkt något som ger hockeyn direkt bra PR.
Eller var det så att matchen någonstans TV-sändes och det framgick i en TV-sändning att han sa som han sa?
Annars ser jag inte det smidiga i att ens ta upp ärendet och ge de rubriker det ger.
Tycker dessutom att domarna i viss mån ska ha lite förståelse för att både spelare och tränare i stridens hetta kan använda ord som är betydligt hårdare än dom är menade.
När Strumpan blir förbannad nästa gång så tvivlar jag på att han kommer använda ett annat språkbruk bara för att han fått böter nu. Folk är som folk är och det är svårt att ändra på. När du tänder till så har du ditt sätt du tänder till på.
Det är egentligen inte mycket mer med det. Det är dumt att göra en så stor grej av det. Speciellt när ingen skadas av det.
Det sägs att Södertälje är "bättre än folk tror", men två gånger på tolv matcher man spelat hittills har man visat att man faktiskt är så dåliga som folk tror.
Det lyser igenom lite för lätt när spelarna inte riktigt är på hugget.
Och det är det som krävs för att SSK ska vara med i rejset. Det är att alla spelarna kör stenhårt och inte viker en tum. För annars blir det som mot Halleluleå och Hlinköping.
Och frågan är om man i långa loppet kommer orka att vara så begränsade som man är och ha vetskapen att om inte alla är felfria och kör stenhårt, så kommer man bli straffade till pinsamhet.
För det LHC mötte idag hade inte ens haft i Allsvenskan att göra.
Som SSK spelade idag hade man inte kunnat slå Leksand i den Hedemora-matchen Leksand ställde in för att man bara hade juniorerna lediga.
Så illa var det.
Det är inte utan att det varit skillnad på de båda tränarna som tog Västerås till Kvalserien ifjol.
Lars Ivarsson och Peter Popovic gick skilda vägar efter säsongen. Koalan stannade kvar, Poppe drog till Södertälje.
Ivarsson har inte fått någon som helst ordning på VIK och samtidigt har Poppe gjort underverk med ett på pappret dassigt SSK och redan tagit tre segrar mer än vad de flesta hade trott man skulle ta innan jul.
En kul sak med Andrej Liulin, som Uffe bloggar om idag, är att han felaktigt fick en märkig svensk stavning som inte var korrekt. Till och med amerikanerna fick hans stavning mer korrekt med sitt Lyulin.
I Sverige fick han av VIK och SIF heta Lulin, av någon anledning.
Men han var inte ensam VIK:are att få heta annorlunda än han borde hetat. Misjat Fachrutdinov fick ju stavas Mishat Fahrutdinov, vilket mer blir den finska stavningen av namnet som på korrekt svenska var Fachrutinov och på engelska Fakhrutdinov.
Det roligaste jag minns med Misjat var när man i Tele2:s(?) linda där på 90-talet försökte spela med nummer 007, som var deras signum på den tiden.
Men SIF sade blankt nej till den reklamkuppen och istället lallade den gode ryssen runt med 007 på sin värmningströja istället.
Däremot fick Västerås av outgrundlig anledning helt rätt stavning på floppen Andrej Koroljov som värvades i samma veva som Liulin och som i den engelska världen heter Korolev.
Här har ni en av de troligen bästa bilderna som någonsin tagits på Christian Berglund.
Den är nästan i klass med sköningen på Robin Jonsson med visiret över näsan.
Det måste vara den äldsta backbesättningen ett Tre Kronor-lag någonsin haft. Den som Bengt-Åke Gustafsson levererade idag.
Mattias Timander, 35
Johan Åkerman, 37 om en månad
Magnus Johansson, 36
Marcus Ragnarsson, 38
Dick Tärnström, 34
Daniel Tjärnqvist, 33
Christian Bäckman, 29
Det är en jäkla tur att ålder inte har något som helst med saken att göra, utan att det är kvalité som avgör. Men det är ändå anmärkningsvärt.
Mest intressant med hela laget är ju förstås att se vad Harju, Omark och Zackrisson kan uträtta i Finland.
Trion har ju storspelat både i träningslandskamperna i våras och i Tjeckien.
Hoppas att ni inte missade Miami-New Orleans. En helt fantastisk match.
Saints kom ingenstans. Absolut ingenstans första quartern och tolv minuter in på andra.
Från sista tre minuterna av andra och framåt var man däremot löjligt heta.
Det stod 24-3 till Dolphis där i slutet av andra quartern när Saints blev 4th and 1 med fem sekunder kvar.
Coachen ville köra FG för säkerhets skull. Drew Brees övertalade coachen att satsa på en TD istället och fick sin vilja igenom - och hoppade sen själv in sin första TD för säsongen.
Sedan rann det på och man vann till slut med 46-34 efter att ha vunnit sista 30 minuterna och 5 sekunderna med 43-10.
Och Saints är med segern fortfarande obesegrade, precis som Colts och Broncos.
Första gången i NFL:s historia som tre lag är obesegrade efter sju första veckorna.
Och nu drar snart Giants-Cardinals igång parallellt med Yankees-Angels.
Så vi är inte klara med denna sköna söndag ännu. Inte på långa vägar.
Nej, det var inte Favres dag. Han visade att gammal är jävligt äldst.
Hade chansen att kasta upp Vikings i ledning två gånger sista sex minuterna men kastade bort INT-pass till motståndar-TD båda gångerna.
Helt sanslöst.
Var nere på 1-yard med sex kvar och kastade bort tredje försöket till en TD. Med minuten kvar och 17-20 hände det igen i Red Zone efter att Vikings fått en drömchans att vinna trots den första missen Favre gjorde. Strax efter bommen där kick off-returnade Vikings för en TD och man var inne i matchen igen.
Äntligen är det dags för Hlavac och Hlinka att ansluta till LHC. Nu ska allt lösa sig för Cluben och man ska börja att bli ett lag att räkna med på allvar efter en ganska saggig höst.
Och det klart det kommer spela roll när man får in det som till stora delar kommer utgöra lagets andra PP-uppställning och något som ger ett lag med just nu alldeles för dålig andrakedja en stark andrakedja och en tredjekedja som är i nivå med vad en tredjekedja ska vara.
Som läget varit hittills har ju Zackrisson mer eller mindre tvingats spela center för att man ska få någon form av bredd på grejerna. Nu kommer man kunna laborera mer med Zackrisson i ytterväg för att ha Mårtensson, Hlinka och Jocke Eriksson som centrarna i de tre producerande kedjorna.
För mig är Linköping fortfarande ett lag som i allra högsta grad blir att räkna med den här säsongen. Och veckan som kommer blir veckan då man börjar klättringen.
Det är nu Elitserien börjar lite mer på allvar. Nu när de sista artistskattslirarna dyker upp.
Vi får ju inte glömma Lee Goren och Petr Caslava i allt det här också.
Första riktiga testet för Brett Favre som Viking ikväll. Bortafight mot mästarna Pittsburgh Steelers.
Ska bli intressant att se vad gubben går för när det blir på allvar.
Innan säsongen drog igång var det två saker man kunde läsa här och var som var sönderlästa.
Det var Cam och Chris Abbott. Det andra var HV71:s powerplay.
17 mål på 13 omgångar har HV:s förstakedja mäktat med i PP så här långt.
Ni förstår säkert själva hur äckligt bra det är.
David Petrasek är i sitt livs form just nu. Bara sådär. 33 år, utgående kontrakt. Fortsätter han så här lär han ha mer att välja på än sammanlagt under hela sin tidigare karriär.
Åtta mål redan. Hoppas att du känner trycket, Pettan. Vi kommer tids nog att börja hetsa om målrekord för backar om du fortsätter så här.
42 matcher kvar att spela och bara 14 mål kvar för att passera Huokkos 21 kassar.
Det är märkligt det där hur saker plötsligt bara kan vända. Inte att Petrasek varit en usel back tidigare. Han är ju inne på sin åtminstone fjärde raka starka säsong, men har ändå lyft sig en dimension till i år.
Och det syns i hela hans uppenbarelse på isen. Med självförtroendet har han en förmåga att nästan konstant hamna i rätt lägen, ha den där extra kylan att ofta få ett bra skottläge, eller alltid hitta den där passen till rätt spelare.
Vi får se hur länge det håller i sig. För inte kan det väl hålla hela säsongen? Inte SÅ HÄR bra... väl?
Då skulle det ju bli hur många mål och poäng som helst.
Men jag håller tummarna.
Man skulle kunna få för sig att skylla hela deras framgång på deras PP, men femman är ju så mycket mer än så.
Det finns ju en orsak till att man är etta, tvåa, trea, fyra och sexa i plus/minus-ligan.
Det är för att man är både överlägset bäst i PP, och bäst även i fem mot fem. Sen drar väl grabbarna in ett par kassar i SH också. Voutilainen har väl rullat in åtminstone två kassar där.
Jaja, det var ju ingen match som var speciellt underhållande. Men dramatik som fan blev det på slutet iallafall.
Tennessee var bara ett simpelt FG från att mirakelvända i slutminuterna och hämta upp nio poäng.
Men Alabama blockade FG-försöket och Tennessee hade verkligen ingen lycka med sina FG:s i matchen.
Men jag ser inte hur Alabama ska kunna rubba Gators vad det lider. Defensiven må vara grym, men McElroy måste upp ett par nivåer för att det ska räcka hela vägen.
De senaste matcherna har han varit rent ut sagt urusel. Men det sägs att han aldrig har förlorat en match i hela sitt liv, vilket är rätt coolt.
Nu har jag inte varit en football-fanatiker hela mitt liv. Men likväl. Idag var första gången jag faktiskt såg ett lag stå på egen en-yardslinje och snappa bollen över QB:n till en safety. Det var ganska kul att se.
Det var Mike Helbers gamla Wolverines som lyckades med bedriften mot Penn State.
Helber är ju en tvättäkta Wolverine för övrigt, för den som undrar. Han har ju inte bara spelat hockey för Wolverines på University of Michigan, utan han är ju även född i Ann Arbor och uppväxt bara ett par blocks från The Big House och har förmodligen sett åtskilliga NCAAF-matcher under sin uppväxt.
Sitter och följer den matchen parallellt med Alabama-Tennessee, där den senare är en seg match som präglas av starkt försvarsspel, vilket inte riktigt är en match av min smak.
Jag hoppas den kommer igång lite mer vad det lider.
Inatt hoppas jag på desto mer när det blir dubbelmatch med dels Texas och dels Florida.
Södertälje är på väg mot att ta de där tio segrarna till slut. Jag är ganska nöjd med att jag inte påstod att laget inte kunde ta tio segrar, utan att jag bara hade en stilla undran om laget verkligen skulle ta tio segrar.
Inte för att någon av de få supportar succélaget har lär bry sig så hårt i att jag aldrig påstått någonting.
Tycker mig notera att det verkar som att jag påstått att SSK omöjligt kan ta tio segrar. Men så är det förstås inte.
Har ni tänkt på hur många succélag Elitserien har i år? SSK, Luleå, Skellefteå och Djurgården.
Det blir nog ett öga på Yankees-Angels i natt också. Det är ju 3-2 i matcher i den semifinalen där och vi får väl se om Yankees kan säkra World Series-platsen mot Phillies redan i natt.
Annars får jag nog säga att Sperrle och Molot-gänget får någon form av ihärdighetspris den här helgen. Att gå på ryskdubbad bio, utan text, visar ändå på stor beslutsamhet att faktiskt försöka lära sig ett språk på allvar.
Själv har jag nästan aldrig behövt brottas med dubbad film överhuvudtaget.
Det enda jag sett dubbat är Baywatch till tjeckiska.
Jodå, Jean-Luc Grand-Pierre fortsätter att leverera minus.
Karln lyckas gå minus konstant.
Även i segermatcher där man bara släpper ett mål.
3-1 mot Malmö... -1
4-1 mot Troja... -1
Fyra matcher och -4 efter att ha spelat 0-1 med sig själv i alla fyra matcherna.
I Stjernen var han -4 på sju matcher och ifjol var han sämst i hela DEL med -40.
För att vara en defensivt skicklig back känns det sådär.
Men 0-4 på fyra matcher där man som lag har 7-6 i mål (borträknat PP-målen) är inte ett dugg imponerande.
Han har alltså, för er som är dåliga på matte, varit inne på fyra av de sex mål Leksand släppt in de fyra matcher han spelat. Och inte varit inne på ett enda av de målen man gjort.
Någon bortförklarade hans uselhet i Stjernen med att han inte trivdes i Fredrikstad.
Vet inte om det är positivt att han vantrivs i en sådan stad, om han ska tillbringa resten av säsongen i Leksand.
Försök gärna inse ironin i att han spelar på något som heter artistskatt.
Någon lär väl kommentera det hela, som alltid, med att jag "tydligen inte har sett Jean-Luc" spela. Men hey... det har inga av motståndarspelarna heller gjort, så klandra mig inte.
Måste bara nämna det. Att Martin Johansson pratar väldigt, väldigt konstigt.
Han är ju skåning från början, men flyttade ju till Värmland för hockeygymnasiet och pratar därför världens märkligaste blandning av värmländska och skånska som låter som en ganska svårtolkad version av norska.
Jonas Rönnqvist och hans Almtuna fick ett mål bortdömt mot Mora efter att domarna valt att kolla igenom sekvensen på jumbotronen i arenan.
Målet gjordes, målet dömdes. Sen valde Niclas Andersson och hans linjemän att kolla på repriserna via jumbotronen och döma bort det för en tämligen solklar offside.
Rönnqvist var inte helt nöjd.
- Jag visste inte att man fick använda jumbotronen för att kolla något alls. Speciellt inte om det är offside eller inte, sade han till Viasat Hockey - som tydligen bara ett fåtal tusen personer ser på.
Han förklarade vidare att han förstod om man kollade om huruvida det var spark eller inte och sådana saker en normal målkamera kan avgöra. Men inte offside.
- Ska det vara så kan man ju lika gärna kolla alla mål och be dom spola tillbaka videon 30 sekunder för att se att det var en hakning långt innan eller liknande också.
Och ja, där håller jag med Rönnqvist. Jumbotronmaterial ska inte användas för att avgöra huruvida ett mål föregåtts av en offside eller inte.
Det finns linjemän vars enda uppgifter i matchen är att dels se om det är offside eller inte, och dels se om spelare är över mittlinjen när dom slänger iväg en puck över förlängda mållinjen.
Missar linjedomaren en offside så får det vara det som gäller. Man ska inte in och böka för mycket i just den typen av sekvenser och döma i efterhand.
Igår påstod jag att Johan Harju var poänglös mot Chabarovsk. Det var han inte.
När matchprotokollen var färdiga och klara hade han fått ett av Vitalij Jatjmenevs två kassar, det fram till 4-2.
Så nu är han på gång, den gode Harju.
Säsongens andra mål var ett faktum. Och nästa vecka börjar Friday Night Lights igen.
Hur mkt har vi inte längtat efter det?
Ni som väljer att sällan se HV71 spela hockey borde behöva veta att ni går miste om ett av tidernas kanske skönaste elitserielag.
Det är en fröjd att se laget spela hockey just nu och jag vet inte om jag någonsin upplevt något liknande.
Skulle möjligen vara Färjestad 97/98 som också var en skön lagmaskin.
Offensivt är laget så genialt komponerat att det är svårt att inte hylla laget.
En förstafemma som kan gå in och avgöra vilken match som helst. När som helst och hur som helst.
Jukka Voutilainen och Johan Davidsson har varit ruggiga i höst. Backarna Puistola och Petrasek likaså och spelar med så stort självförtroende just nu att inget kan stoppa dom.
Jag tror till och med att hela den där kedjan hade levererat bra i NHL om man placerade dom där utan att dom fick veta om det själva och kanske tvingades tänka på var det var dom höll hus någonstans.
Men med samma spel man har nu, med samma stjälvförtroende, så hade man varit bra som en NHL-femma.
Utöver Elitseriens bästa förstafemma har man kompletterat det med två sköna grinders som Per Ledin och Teemu Laine, samtidigt som man har extrema tekniker som André Petersson och inte minst Mattias Tedenby.
På det en Björn Melin som är ett ständigt hot offensivt och en Andreas Falk som av någon oförklarlig anledning lyckas fortsätta vara ganska underskattad i sin roll som tvävägscenter.
Ofta brukar man få för sig att hylla Johan Andersson som en strålande tvåvägscenter, av någon anledning. Men han är ju en envägscenter.
Och då har jag inte ens nämnt Kris Beech ännu. Som ju kommer att bli en stor tillgång när han kommit igång.
Det man skulle kunna anmärka lite på är att backsidan inte är helt komplett på samma sätt som anfallssidan.
Men summan av allt är att om man har chansen så borde man försöka se HV71 varje omgång. Även om man håller på något annat lag.
För just nu är det inget annat lag som är värt att se på - inte ens om man har det som favoritlag.
Finska ligan må vara ett par steg efter Elitserien i kvalité. Men man vet hur man hyllar de som hyllas bör.
När vi i Sverige knappt ens kan skilja på seriespel och slutspel utan blandar och ger utan att folk ens "tycker det är så noga", så vet finnarna hur man gör.
I Pelicans match mot HPK idag var det förre Timråliraren Toni Koivunen som hedrades med den här för att han gjorde sin 800:e ligamatch.
Annat än Hockeyligan, mig veterligen, lyckas ordna åt elitseriespelarna vid sköna milstolpar.
Och då är Koivunen långt ifrån den första spelaren att nå 800 matcher i ligan.
Erik Hämäläinen, Perri Lehtonen, Janne Ojanen, Jan Latvala och Pasi Peltonen har lyckats med bedriften sedan tidigare.
Koivunen debuterade i finska ligan redan 1991 för det som då hette Hockey Reipas. Han har därefter spelat för både Lukko, JYP och Blues.
Har varit lite på deken i HockeyCoachen senaste tiden. Men igår bytte jag klockrent nog in Jean-Luc Grand-Pierre, denna ganska odugliga Leksandsback som knappast lär leverera annat än utvisningspoäng till laget. Men det duger.
Tur att man inte får minuspoäng för plus/minus-uselhet bara.
Bytte in honom när jag fick Lance Ward skadad och det blev succé direkt och nu är jag åtminstone på pappret med i kampen om det första månadspriset.
På HockeyCoachen.com kan ni fortfarande anmäla lag för att vara med och slåss om månadspriser framöver där ni kan vinna NHL10 och försöka slå Hockeysveriges expert, jag själv.
