Modo förnedrar Färjestad och ser tydligen också till att bygga upp en skaplig målskillnad inför slutstriden. Nu ser ju både Brynäs och Luleå ut att vinna, och Modo blir därmed isåfall fortsatt fyra poäng bakom.
Men faktumet att man verkar jobba ikapp i målskillnaden gör på sätt och vis att man tagit in en poäng ändå.
För nu har man som det ser ut bättre målskillnad än både Frölunda och Luleå efter den här omgången,
OBS! SKRIVET EFTER ANDRA PERIODEN OCH JAG TAR INTE ANSVAR FÖR EVENTUELLT JÄTTESTORA SKIFTNINGAR I TREDJE PERIODEN.
Mål nummer 15 och assist nummer 35. Det innebar poäng nummer 50 för David Petrasek, som första back någonsin i svensk hockey.
En historisk dag, en historisk prestation.
Även om Pettan gått bättre och bättre för varje år och gjorde ett formidabelt slutspel ifjol innan han skadade näven, så hade jag aldrig någonsin kunnat gissa mig fram till att just han skulle bli den första backen att passera 50 poäng på en säsong i Elitserien.
Aldrig.
Nu gäller det bara för honom att passa på att göra det bästa av situationen och hitta ett kontrakt där han kan utnyttja den här säsongen på bästa sätt.
Att han slår rekordet under en säsong där hans kontrakt går ut är ju, för honom, grymt kul och viktigt.
Han är 34 och kommer inte skriva överdrivet många kontrakt till i sitt liv.
Är han smart väljer han KHL, får riktigt bra betalt och har ändå på nåt vänster kvar sitt svenska marknadsvärde efter ett år även om det skulle gå som för Johan Åkerman i Ryssland.
Och så blir det nog. Han väljer nog det framför långtidskontrakt i HV71, med all rätt. Det där långtidskontraktet med HV ligger kvar och väntar om ett år också. Och då har Pettan hunnit tjäna ihop lika mycket på en säsong som han skulle göra på resten av hela karriären i HV71.
Lite pinsamt för Frölunda att behöva spela i Brynäs träningsställ mot Brynäs idag.
Man hade helt enkelt glömt att plocka med sig matchtröjorna från Göteborg.
Det slår lite grann när LHC råkade glömma bort Mattias Bäckmans matchtröja hemma. Där löste man det iallafall med en supportertröja och tejp och slapp lira en elitseriematch i motståndarnas träningströjor.
För det är pinsamt. Inte minst i det vi gärna vill kalla en bra hockeyliga.
David Fjäll blir ofta hyllad för sitt sätt att leda program. Som när Tre Kronor har studio under Euro Hockey Tour, exempelvis.
Och där kan jag hålla med om att han är bra. I den miljön funkar han riktigt bra och är definitivt riktigt bra i rätt sammanhang.
Men som SVT:s man i den mixade zonen under hockeyn måste det sägas att han inte funkat alls.
Jag tycker att han oftast varit såpass att till och med jag rodnat framför TV:n.
Ibland har han, troligen omedvetet, låtit som en 15-årig prao som för första gången träffat en känd hockeyspelare när han ska göra en intervju.
Svårt att i ord förklara hur jag menar där.
Att han sen efter flera intervjuer kan stå och tjoa "Thank you... se you after next game, bye bye" känns inte heller helt rättplacerat i sammanhanget.
I natt blev det ett skitkul läge när han intervjuade Ryan Getzlaf och frågade:
"What happened between 'We want USA' and "Go Canada Go'?"
Getzlaf fattade ingenting. Med all rätt. Hur skulle han kunna veta att Fjäll hänvisade till att publiken ett tag skrek det ena, och sen skrek det andra efter Slovakiens två snabba mål?
"Whaaat?" undrade Getzlaf.
"Eeh, yes... you know. 'We want USA...' and then 'Go Canada Go..." eller något liknande fick han ur sig därefter och Getzlaf fortsatte se ut som ett frågetecken och förklarade att han inte fattar vad han menar... den här gången heller.
Så nej, jag ger faktiskt inte Fjäll bara knappt godkänt för sin insats under OS.
Må vara att det är en ny grej för honom just att jobba på det sättet. Men kanske borde man valt en mindre scen att träna in honom på än ett OS.
Många andra i SVT:s hockeygäng har varit strålande. Wikegård har gjort det bästa han levererat sedan han blev expert på TV. Han har varit brutalt bra under OS.
Chris Härenstam har varit sitt vanliga högklassiga jag, Marie Lehmann har bortsett från missen med Peter Elander och bronset (men vem kan klandra henne?) skött ledarrollen bra och Micke Renberg har varit klart godkänd i sin roll.
Enda som utöver Fjäll inte speciellt bra betyg är ju Staffan Lindeborg. Han har inte alls varit bra och envisades bland annat genom hela turneringen med att inte kunna säga Radivojevic.
Han startade med Radivojice och fortsatte med Radivojevice.
Micke Renberg var märkbart irriterad på Lindeborg ganska ofta över olika fel, och just kring det här med slovaken där han aldrig rakt ut verkade vilka säga att Lindeborg sa fel, men ändå hintade om det ofta.
"Branko, brukade jag säga i Luleå eftersom namnet är så svårt" försökte han redan i första matchen få Lindeborg att säga när han hört hur fel ute Lindeborg var.
Det hjälpte inte. Sen satt han ända fram till igår och lät Lindeborg hållas med sitt feluttal.
Mot Kanada tycktes det brista rejält för Renberg och han var vid minst två gånger där och sa namnet på rätt sätt och förtydligade det så gott han kunde.
"RADIVOJEVIC. Svårt namn. Men det är så han heter va?" sa han vid ett tillfälle.
"Radivojevic. Ha, jag är stolt över att jag kan säga hans namn" sa Renberg vid ett senare tillfälle.
"Nästa blir att kunna stava det då" kontrade Lindeborg och fortsatte i bytet senare att säga lika fel ännu.
Tror att han var där och nämnde det ytterligare någon eller ett par gånger.
En annan som varit riktigt bra under OS är reportern Stefan Åsberg. Han har brutalkört grymma intervjuer rakt igenom.
Hans intervju med Bengt-Åke efter uttåget i kvarten, där Bengan lackade ur och inte ville veta av hans kritiska frågor var kanon.
Han reflekterade bland annat över att Sedin och Sedin fått så lite istid i matchen och att det bara var Mattias Weinhand av anfallare som fick mindre istid (till och med Samme Påhlsson hade ju mer).
Bengan tyckte att ibland blir det ju långa byten och ibland korta. Om Åsberg kollade på antalet byten istället för istid så hade han sett att det nog var annorlunda.
Fakta i det ämnet var att kollade man byten så blev det ännu mer markant hur lite sedinarna hade spelat. För det var dom som varit på isen mest av alla per byte. Mer än backarna i snitt och det skilde således mer i antal byten mellan dom och övriga än det skilde i minuters speltid.
Men Åsberg han skötte den där intervjun fortsatt bra, trots att Bengan hela tiden körde taggarna utåt så vågade han fortsätta trycka på med nya kritiska frågor som han aldrig fick några vettiga svar på.
Han framställde Bengt-Åke på ett sätt som får mig att fundera på om han verkligen ens kan vara kvar i båset över VM.
Aleks Ovetjkin var inte helt nöjd efter torsken igår. Men notera budskapet på hans tröja.
OS-spel blir det 2014... vad än NHL säger.
Och jag är fortfarande mest frågande vad som egentligen skulle hända om NHL väljer att nobba OS om fyra år.
Skulle vara kul att se. Nu tror jag för all del inte att NHL väljer att göra det valet eftersom man vill ha ett World Cup och mer eller mindre är tvingade att ställa upp i OS 2014 för att IIHF ska godkänna ett World Cup.
Hehe, när finnarna sa att man inte hade nåt att förlora så var man inte bara fel ute rent logikmässigt. Man var mer fel ute än man kunde ana, även om man väljer att se det där med "inget att förlora" på annat sätt än vad det står för.
För nog fan förlorade man mycket på den här matchen. Värdighet och anseende är två saker som snabbt poppar upp.
Kanada-USA kan bli en magisk final.
Men den här utskåpningen är nog bland det värsta jag sett. 6-0 på 13 minuter är ju löjligt. Det gör inte ens USA om vid en match mot Litauen.
Som vanligt är det idrottssnack om "vi har inget att förlora" som präglar införsnacket kring diverse matcher.
Nu är det Finland som anser att man inte har något att förlora när man spelar en OS-semifinal.
Och ja, det är ju bara en OS-final man har att tappa. Är ju inte så mycket att förlora.
Bronsmatch eller final är väl skitsamma. Tydligen.
Jag har aldrig förstått det där snacket alls.
Att "inte ha något att förlora" skulle jag vilja påstå är när man tilldelas exempelvis 10 000 kronor av någon med tillägget att "du måste satsa detta på rött eller svart på roulette" annars får du inte pengarna.
Då vill jag påstå att man har allt att vinna och inget att förlora. Och när du går upp i en OS-semifinal så kan jag inte se hur det är ens i närheten av samma grej.
Ett lag vinner. Det andra förlorar.
Att USA är favorit innebär inte att Finland inte har något att förlora.
Båda lagen förlorar väl samma sak vid förlust? Förlorar chansen att spela om guldet. Att det ena laget är favoriter ändrar väl inte faktumet att båda lagen i matchen slåss om exakt samma sak.
Att gå vidare.
Men det är ofta ett evigt tramsande om "vi har inget att förlora" från icke-favoriten. Det är ju egentligen bara applicerbart på gemene man.
Jag tror att USA vinner och i mina ögon så är det logiskt om USA spelar final och Finland bronsmatch. I min värld är Finland redan i bronsmatchen och har på så vis, ur den synvinkeln, bara allt att vinna i matchen. Man kan byta ut den där givna bronsmatchen mot en final.
Men jag förstår inte hur idrottsmän kan välja att se det på samma sätt.
Att säga att "vi har inget att förlora" är ju som att ha accepterat att "vi spelar bronsmatch och kan vi vinna så är det ju bra".
Det låter ologiskt att ha den inställningen. Jag tror inte ens att finnarna har den inställningen själva, så därför faller det än mer bortom all logik att spela ut mantrat överhuvudtaget eftersom det egentligen bara låter löjligt.
"Inget att förlora" är liksom rent idrottsmässigt något du kan applicera på exempelvis en skidåkare som själv vet att han kommer komma 10-20:a i ett lopp, det vill säga inte ha en chans på medalj, som väljer att köra STENHÅRT från start till mål i hopp om att han faktiskt ska lyckas med en fullständigt korkad strategi som 99 gånger av 100 leder till att man dör halvvägs in i loppet - men vet att det är hans enda chans att ta medalj om det blir den där enda gången av 100 det lyckas.
I ett sånt läge snackar vi "inget att förlora" eftersom det han gamblar bort är en sketen 10-20:e placering som inte betyder ett smack i den världen där bara medalj räknas.
Men en semifinal i hockey,... inget att förlora? Bullshit.
Tänka er. Imorgon sparkar vi igång Elitserien igen också. Mitt upp i OS-hetsen.
Två och en halv veckas hårdkör med matcher må/ti-to-lö rakt av för de sju sista omgångarna.
Det finns ju fortfarande ett par intressanta frågor att lösa där.
# Kampen om förstaseeden
# Kampen om 3-4:e seeden
# Kampen om de sista slutspelsplatserna
# Kampen om att undvika Kvalserien
Fräckast av allt är att LHC-HV möts i sista omgången i vad som kanske kan bli en direkt avgörande match om förstaplatsen.
Eftersom alla kan slå alla och ingenting är givet, så kan man inte göra så mycket mer än diverse spekulativa gissningar kring vad som kommer hända.
Skulle jag göra sådana skulle jag nog tro att Linköping vinner grundserien. Man har ett lite svårare kvarvarande schema än HV71, men skulle kunna dra fördel i slutändan av att man har den sista matchen på hemmaplan mot HV.
3-4:e platsen?
Djurgården, Skellefteå och Färjestad slåss initialt om den. Brynäs skulle kunna blanda sig i, men är ett långskott.
Jag tror att Färjestad har tänkt börja varva upp och ta sig upp bland de fyra bästa. Frågan är bara om det blir på Djurgårdens eller Skellefteås bekostnad.
Min gissning är på Djurgårdens bekostnad. Mest på grund av att Skellefteå har hemmamöte inbördes mellan de två.
7-8:e platsen?
Frölunda, Luleå, Modo och Timrå slåss initialt om två platser.
Som alltid känns det fel att inte tro på Frölunda, så dom tar en av platserna.
Luleås form har varit sådär efter nyår och det som talar för att man ändå kan hålla undan är att det är sex poäng ner till Timrå.
Modo känns tveksamma om dom kan ta sig ikapp eftersom man dels saknar Skröder och dels kommer få spela ett par matcher med resetrötta och slitna OS-lirare.
Modo spelar dessutom bortamatch mot Timrå, en livsviktig sådan, redan på måndag, så jag skulle nästan tro att Timrå är det stora hotet mot Luleå.
Lagen möts dessutom i sista rundan, uppe i Luleå och beroende på målskillnad så skulle det kunna räcka om man bara tagit in tre poäng fram till den matchen för att fortfarande ha chansen att passera.
10:e platsen?
Med tanke på att Timrå skulle kunna hota Luleå så utesluter det väl nästan Södertälje från att kunna ta sig upp på säker mark.
Skulle vara om man spelar riktigt bra under avslutningen och klarar av att ta sig förbi Modo.
Det är i praktiken åtta poäng (på grund av betydligt sämre målskillnad) att äta upp. Det kan gå om Modo får problem direkt i omstarten och bommar samtidigt som SSK plockar några poäng i omstarten.
Sedan möts lagen, i Södertälje, i näst sista rundan.
Jag ger SSK en hygglig chans att lyckas. Men då krävs att Modo inte vinner i sina säg två första matcher efter uppehållet och att SSK tar in poäng redan där.
De kanadensiska hockeydamerna fick be om ursäkt sent i natt för sitt beteende efter slutsignalen då det utspelade sig SKANDALSCENER i GM Place (även töntigt kallat Canada Hockey Place under OS).
Kolla här bara:
Foto: Getty Images
IOK var väl inte direkt överförtjusta i ölen, champagnen och cigarren... om man säger så.
Men man klarade åtminstone av att ha lönnlövet åt rätt håll på flaggan när man tog bilder. Man klarade till och med att ha en flagga utan att det står REGINA eller liknande tvärs över den.
Funderar lite på hur SVT väljer ut vem som ska kommentera vad i OS-hockeyn.
Som igår när excellente Chris Härenstam fick köra USA-Schweiz och Finland-Tjeckien... de två, ja... det vore väl fel att säga skitmatcherna, men dom två klart minst statusfyllda matcherna av dom som spelades igår.
Kör man sten, sax, påse (eller sten, sax, papper som man gör i Nordamerika)?
Väljer SVT medvetet att sätta Chris och Wikegård på "de sämre matcherna" för att dom har förmågan att elda igång en sämre match medan Ryssland-Kanada och Sverige-Slovakien är såpass stora i sig att Staffan Lindeborg inte kan förstöra dom fullt ut, utan att dom är lite mer av självspelande piano?
Någon form av anledning måste det ju finnas till varför A-laget inte kör A-matcherna, menar jag.
Men det vore synd att påstå att Slovakien inte vore tidernas kanske mest värda OS-mästare om man vinner den här turneringen.
Det är inte speciellt troligt, men möjligheterna finns. Och vinner man så gör man det genom att dels slå finalfavoriten Ryssland i gruppspelet, regerande mästarna Sverige i kvarten, guldfavoriten Kanada i semin och tredjefavoriten USA i finalen.
Skulle man ställas mot Finland i finalen vore det liksom ingen värdig seger på samma vis. Man har visserligen slagit Ryssland, Kanada och Sverige på vägen, men skulle ju få ett frislag i finalen.
Men vilken match det var mellan Ryssland och Kanada ändå. Den slog ju dom andra tre kvartsfinalerna tillsammans.
Ni som såg den förstår nog vad som menats med hur alla insatta valt att kalla det för en drömfinal.
Anspänningen inför matchen, den brutala och furiösa inledande första halvan av matchen var ju helt makalös och två lag som inte ville annat än framåt.
Och då spelade Ryssland ändå en bra bit under sin förmåga.
Jämför då det med Finland-Tjeckien, Sverige-Slovakien och USA-Schweiz där det totalt bara fanns ett enda lag som egentligen ville mer framåt än bakåt.
Semifinalerna kommer inte vara i närheten av Kanada-Ryssland. Det kan vi nog fastslå redan nu.
Däremot har en finalmatch mellan USA och Kanada en viss chans att nå något liknande.
Men tänk om Slovakien kunde vinna... då skulle man göra allt som Sverige aldrig någonsin gjort på sina vägar fram till guld. Slå ut de bästa lagen på vägen. Inte bara det bästa, utan det näst bästa och tredje bästa och den regerande mästaren.
Det vore en bedrift jag har svårt att se Sverige fixa.
Sen kan man ju ta det där med värdiga vinnare och "mest värdig" med en nypa salt om man vill.
När Sovjet vann alla sina guld på 70- och 80-tal var man ju givetvis mest värda av alla någonsin om man väljer att se det från den vinkeln.
Men det är svårt att komma ifrån att Tre Kronors OS inte alls var speciellt bra. Tre raka segrar i gruppspelet, visst. Men motståndet var ju enklast möjliga och man stod i den faktiskt överlägset sämsta gruppen i turneringen.
Ändå gick man ifrån OS-turneringen med bleka tolv mål på fyra matcher och det visar ju faktiskt lite grann vad svensk hockey står för. Även när man kommer och spelar på liten rink.
Och visst får Bengt-Åke Gustafsson ta på sig en stor del av varför det gick som det gick.
Hans val att köra åtta backar istället för sju var något jag och många med mig kritiserade redan när han valde att göra det.
Jag var övertygad om att han skulle välja 7+13 eftersom det är det normala att göra i ett sånt här läge. Det är så man räknar med att JVM-gänget ska se ut varje år.
Det är ju på alla möjliga sätt en självklarhet att ha en extra av varje snarare än två extra av en och ingen av den andra.
Bengan motiverade ju det hela med att "det är enklare för en back att spela forward än en forward att spela back". Så han var mer rätt att TRE backar skulle gå sönder, än att en eller två anfallare skulle göra det.
Men det är ju inte mest just med skaderisken det var ett problem, utan när det kom till att kunna ändra om i laget. Med ingen extraanfallare fanns ingen chans till förändring i laget och när Mattias Weinhandl inte visade sig hålla måttet fanns det ingenstans att göra av honom.
Ingen att laborera med.
Men det var skönt att Peter Forsberg kom igång till slut i turneringen och fick vara inblandad i två mål. Nu kan man skriva upp honom till skyarna och tycka att han gjorde en skitbra turnering, trots att han var långt ifrån ens bra.
Micke Samuelsson hade varit bättre.
Men Foppa har det bra. Han har bidragit så mycket till svensk hockey att han i det närmaste har satt sig i positionen som fridlyst.
Men totalt sett i turneringen var han faktiskt riktigt dålig och måste skrivas upp på samma konto som Mattias Weinhandl. Det kontot som heter "Var det verkligen värt att ta med honom?".
* * *
Wikegård är lite less på diskrimineringsmamman. Han twittrar om att SVT sänder Damkronornas bronsmatch med en timmes eftersändning och tycker att det kanske vore nåt för DO.
Och ja... mamman kanske skulle valt att hålla på sina kort lite längre och spela DO-kortet i det skedet istället.
För det där hade definitivt inte hänt om Tre Kronor spelat bronsmatch.
Med all rätt, får man väl tillägga. Damhockey är värdelöst.
* * *
Men har ni tänkt på hur lik den här turneringen är den i Salt Lake för åtta år sedan?
Ett Sverige som hajpas efter ett ja... i mina ögon inte så jäkla bra gruppspel, men enligt många andra och folk börjar räkna med guld och sen uttåg i kvarten.
Samtidigt blir Kanada utskrattade i gruppspelet för att sedan varva upp och komma fram som en mäktig maskin när det verkligen gäller.
Fast egentligen är det bara en myt att Kanada inte varit bra tidigare i turneringen.
Man var inte nämnvärt bättre mot Ryssland än man var mot USA, trots allt.
Skillnaden nu var att ryska backarna och målvaktsspelet var brutalt mycket sämre än USA:s och att man fick utdelning nu och inte mot USA.
Hade puckarna trillat in mot USA på det sätt dom borde ha gjort, sett till spelmässigt övertag, så hade den matchen slutat på liknande sätt.
Och det är ju alltid det som avgör matcher. Hur bra motståndarens försvar och målvakt spelar och hur stor effektivitet du har.
Det är aldrig hur stor dominans du har som avgör. Aldrig någonsin.
Niklas Wikegård är anmäld till diskrimineringsombudsmannen av en mamma till en av spelarna i Damkronorna.
Hon blev ledsen när Wikegård inte hyllar spelarna trots att dom är dåliga.
Till allehanda.se säger mamman:
"Det har varit väldigt låg nivå på kritiken. Damerna har framställts som dåligt tränade, att de knappt kan åka skridskor och att de saknar speluppfattning"
Frågan man ställer sig är ju bara om det verkligen är diskriminerande. Jag är tveksam.
Jag vet med säkerhet att Wikegård sagt liknande saker även om manliga hockeyspelare.
Många, många, många gånger. Han har till och med varit ännu hårdare än så i sin kritik mot manliga hockeyspelare.
Till Wikegårds fördel kan ju däremot sägas att den där anmälan inte kommer ge någonting alls.
Roligast av allt är att mamman anser att det är fel att "jämföra med killar" och därför anmäler hon till diskrimineringsombudsmannen.
Är det inte lite ologiskt? Det torde väl vara mer diskriminerande att INTE jämföra med killar?
Det är väl just att sära på könen som är diskriminerande?
Vilken jäkla match det är! Påminner en hel del om JVM-mötet, det så upphaussade mellan nationerna under lockouten där Kanada kom med ett lag som var bra mycket vassare än man haft i normala fall, just eftersom det inte var NHL-spel.
Patrice Bergeon, Brent Seabrock, Mike Richrds, Shea Weber, Ryan Getzlaf, Corey Perry och Sidney Crosby var med i matchen och i Ryssland lirade både Aleks Ovetjkin och Jevgenij Malkin och likaså Aleks Radulov.
Den matchen gick också till Kanada efter övertygande spel och grym utdelning. Då var det i andra perioden man hade utdelningen och gick från 2-1 till 6-1.
Den här gången var det i första perioden man gjorde rycket som gav segern.
Och Kanada visar återigen att man inte låter sig nedslås av en knackig första vecka. Man tuggade vidare och lite grann som jag misstänkte visade man sig vara obarmhärtiga när det gällde.
Känslan av att det ska väldigt mycket till om inte Kanada ska stå där som olympiska mästare på söndag blir bara större och större.
För Sveriges del - om man nu slår Slovakien - så är det nog mest att beklaga att inte Ryssland vann. Ryssarna hade kunnat göra en plattmatch mot Sverige och det hade kunnat ge svensk seger en bra svensk dag.
Mot Kanada ska det mycket till för att det ska hända. Inte i en OS-semifinal. Inte i Kanada.
För ja, det må bara ha gått en period här nu. Men vi kan redan nu avskriva den som klar.
Men vilken period det har varit. Undrar vad en kille som Niklas Czarnecki tycker om en sån här match.
Det har varit mer action här på 20 minuter än vad det varit totalt i Brynäs matcher på hela säsongen.
Buääää, buääää, SVT presenterar laguppställningarna med SVENSK stavning på ryska namnen. Jag ser ju inte vem som är vem nu.
Buääää, skriv som dom gör i NHL istället. Era jävlar!
Snart dags... Supermötet, den moraliska finalen... drömfinalen redan i kvarten.
Något säger mig att Kanada tar hem det. Det vore typiskt Kanada att visa att första veckan av OS-hockey är helt betydelselös och att det är den andra veckan som gäller.
Man gjorde ju likadant i Salt Lake när spelen senast gick i Nordamerika. Torskade mot Sverige i gruppspelet och reste sig sedan och plockade hem hela klabbet.
Gör man likadant nu kommer ingen minnas att man torskade mot USA i gruppspelet och behövde straffar för att slå Schweiz i gruppspelet.
Men hur det sett ut tidigare så finns det egentligen inget som talar för Kanada i den här matchen.
Ryssarnas offensiv ska vara för mycket för det kanadensiska försvaret.
Men en match. En vinst. En förlust. Det är det som gäller.
Återstår att se om vi får se Sidney Crosby eller Aleks Ovetjkin åka runt isen med nerklottrad flagga efter matchen.
Troligen inte.
Kul för Sverige att det går bra i OS, men Marcus Hellner borde definitivt ha tagit sig ännu mer extratid till att plocka rätt flagga när han hämtade upp en för att vifta med på alla klassiska bilder.
Att komma på den typen av bilder med en flagga SOM DET ÄR SKRIVET PÅ är helt enkelt jävligt inte okej.
Hehe, nu är vi där igen. Slalom/storslalom och det där med att pappa sätter banorna.
Det är tamejfan helt sjukt system man har ändå.
Här gnäller vi ofta på partiska domare hit och dit och hur Kanada drar nytta av, snyft, allt möjligt i hockeyns värld.
Och så har vi en slalomvärld där pappa gör banorna.
Vi ska nog inte gnälla så mycket på hur det funkar i hockeyns värld. Det är nog rätt okej där, trots allt.
För det är jäkligt kul när media vinklar på hur orättvist det är att Kanada får bäst omklädningsrum i hockeyn, som vore det elakt och orättvist.
Och sen vinklar man på att pappa Pärson sätter banan i storslalom och får det till något bra.
OS-hockeyn har, redan innan kvartsfinalspelet ens börjat, med all (o)önskvärd tydlighet visat vad en del av folket redan vet sedan tidigare.
Det finns inga säkra matcher.
Det finns ju en och annan svensk därute som spelat bort en och annan krona när man satsat pengar på "stensäkra matcher" och många av er som spelar på exempelvis hockey tänker helt fel, kan jag avslöja redan här och nu och ge er en hjälpande hand mot att faktiskt vinna pengar på ert spelande.
Det enklaste sättet att vinna pengar är förstås taktiken där du helt enkelt spelat på det resultatet det blir i en match.
Men det är ett system som håller illa i längden.
Ett system som också håller illa i längden är att spela fler än en match på samma kupong. För varje match du lägger till förlorar du ett visst antal procent i värde på varje match.
Och för att vinna pengar på spel så gäller det att helt enkelt satsa efter värdet i en match.
Varken mer eller mindre.
Igår satt det säkert folk och körde enligt modellen att "höhö, Tjeckien, Slovakien och Kanada kommer pissa på sitt mostånd" och körde trippeln rakt av.
Valde man 1X2-varianten och inte bara vilka som skulle ta sig vidare gick det inget vidare alls - och man hade dessutom ett löjligt dåligt odds.
Istället ska du, för att bli framgångsrik, satsa efter sannolikheten kontra oddset och inte bara efter vad som är mest troligt tecken kontra ingenting, vilket är missen som merparten av spelarna gör.
Även om det är 19 chanser på 20 att Slovakien slår Norge, så bör du spela norsk seger om någon är korkad nog att ge dig 30 gånger pengarna för norsk vinst.
Inte för att du är speciellt trolig att vinna just då. Men för att du har sannolikheten att gå plus i längden på din sida eftersom Norge, i exemplet, vinner en av 20 vilket skulle ge dig fyra vinster på hundra spel och därmed ett plus på 20% i längden - trots att du sitter som en förlorare i 96 av 100 matcher.
Jag förstår att många inte ens vill tänka på att lira enligt det modellen, just eftersom det är en modell som förlorar oftare än den vinner (i antal matcher).
Samma sak gällande alla andra matcher. Får du fem gånger pengarna på ett lag som kan vinna 3 av 10 matcher så är det ju bara att köra på, även om du förlorar 7 av 10.
Det här är ju extremt basic grejer egentligen och sånt som varenda person borde inse i grunden.
Men jag tänkte att OS om något, med schweiziskt kryss mot Kanada, lettiskt kryss mot Tjeckien, slovakiskt kryss mot Ryssland och nära på norsk superknall mot Slovakien med eftertryck visat hur tydligt det är att ingenting är självklart.
Och det är oftast just där spelvärdet ligger. I matcher där ett lag är väldigt sannolikt att vinna är det lätt hänt att oddset för motståndaren seglar iväg ett par snäpp för högt.
Men nu vet ni reglerna. Nu är ni redo att bli rika på ert spelande.
Svisch svisch. Mats Zuccérello Aasen flyger hemåt med destination Övik igen.
På lördag ska han spela med Modo i en superviktig match.
Om jag förstått det hela rätt är han inte hemma förrän strax före nedsläpp, om man ska tro vad han själv säger till Expressen, men Modo inser ändå hans vikt av att få honom till spel.
I Frölunda gör man troligen tvärtom. Vilar sina norrmän eftersom man inser att det troligen bara blir pannkaka av allt ändå.
Att komma från en flygresa på över 20 timmar och kliva av planet och gå in och spela elitseriehockey är inte världens mest optimala förutsättning.
Speciellt inte med tidsomställningen heller. Matchen spelas klockan 1830 svensk tid, vilket är 0930 den tid som norrmännen är har i kroppen just nu.
Så stämmer det att Zuccarello kommer hem två timmar innan match så kan jag nästan tycka att det nog kan vara lite dumdristigt att lira honom alls. Även om det nu är så att man får svårt att få ihop ett fullt lag utom honom, Krippe Forsberg, Per-Åge Skröder och Peter Forsberg.
Men jag vet ju hur jag mår efter 20 timmars flygning. Men Modo kanske bjussar på business och ger honom en värdig chans att klara av det.
Det finns förmodligen en anledning till varför Frölunda inte anser det vara värt att spela med varken Olimb eller Röymark i sin omstartsmatch.
Att Conny Strömberg är en lirare av högsta mått har ingen, som följt mig genom åren, undgått att ta notis om.
En superlirare och kul människa överlag som gärna bjuder på sig själv.
Han har också världsrekordet i att trixa med medicinboll. Har aldrig tidigare sett klippet innan jag fick länken skickad till mig av Fredrik igår.
Har för mig att det gjordes runt hans period i Herlev och att jag eventuellt kan ha haft en del med kontakterna att göra. För jag minns att jag på min tid på Hockeymagasinet fick ett mail från någon som ville ha kontakt med Conny eftersom han hört att han var en hejare på att jonglera med medicinboll. Det kan ha varit just för det här ändanmålet.
Så se och lär, Pelle Prestberg. Det här klarar du aldrig att upprepa.
En del tycks nästan vara lite förvånade över att Norge klarar av att ställa en superkedja på benen som levererar bra hockey.
Den med Vikingstad, Zuccarello och Thoresen.
Men vi snackar trots allt om tre toppspelare från ligor i Europa.
Zuccarello som är trea i poängligan i Elitserien, Thoresen som är sjua i poängligan i KHL (etta i plus/minus) och Vikingstad som är trea i DEL:s poängliga.
I min bok hade det varit mer överraskande om dom inte visade hög klass i en OS-turnering.
Och ja... trots att man kanske inte har en världsmålvakt eller har bredden varken anfallsmässigt eller försvarsmässigt så kan man en bra dag skaka Slovakien.
Nu vinner ju säkert Slovakien 9 av 10 matcher, kanske till och med 19 av 20, under rådande omständigheter.
Men en bra norsk start och ett tidigt mål kan förändra så mycket.
Men Norge har gjort en helt okej första period mot Kanada, en strålande andra period mot USA och en rakt igenom bra match mot Schweiz, så det vore fel att döma ut dom norska chanserna helt.
Är det någon nation som står för en knall i kvalmatcherna idag så kommer det vara Norge.
Som sagt... Kanada har vunnit på att få en "åttondelsfinal" på sitt konto.
Nu får man en god chans att testa nya grejer och väljer också att göra det. Crosby-kedjan ändras om ytterligare och Luongo får chansen mellan rören.
Nu kan man göra förändringarna utan att det är speciellt panikartat. Hade man gått direkt upp i en kvartsfinal och det skitit sig med ändringarna där hade det lätt infunnit sig panik.
Jag tror fortfarande att Kanada har stor guldchans i OS. Ser dom fortfarande som den största favoriten av alla baserat på faktumet att när det väl klickar för laget så blir man svårslagna.
Det är det som gör sannolikhetslära till vad det är och det är därför Kanada är spelbolagens favoriter också.
Hur man spelar i gruppspelet har ingen som helst betydelse för hur dina guldchanser blir.
Visst, lite grann har ju Kanadas chanser minskat genom att man dels inte kommer kunna matcha byten mot Ryssland i kvarten. Likaså att man kanske helst hade velat möta Ryssland när man redan hade hittat sitt spel och sina formationer fullt ut.
Men på det stora hela så är det nu man ska vinna tre raka matcher. Inte tidigare.
Sen vet jag inte om Kanada verkligen har varit så dåliga som en del vill göra gällande.
Visst, resultaten har varit minst sagt dassiga. Poängtapp mot Schweiz och förlust mot USA... men jag vet inte om jag vill påstå att Kanada varit spelmässigt dåliga, även om man nu tveklöst varit det målmässigt.
Problemet Kanada haft är väl knackigt målvaktsspel (senast) och dåligt backspel (överlag). Men med rätt matchning kan man nog komma ifrån det problemet.
Och tar man sig förbi Ryssland, bygger upp lite självförtroende (ja, det är ju kanadensarnas största problem, verkligen) så har jag svårt att se hur Sverige ska stå pall i en semifinal.
Om nu Sverige når dit. Slovakien (om dom nu når dit) är riktigt bra.
Och dom slog ju Sverige i senaste OS-turneringen. Sverige gjorde inte ens mål.
Jag ser tre lag som troliga olympiska mästare idag. USA, Kanada och Ryssland.
En sak jag funderat på under OS är varför Chris Härenstam väljer att uttala tjecksiska och slovakiska namn som tjeckiska och slovakiska namn ska uttalas, medan han inte väljer samma väg på ryssarna.
Härenstam, tillsammans med Jesper Hussfelt landets mest pålästa kommentator, har ju alltid varit extremt noggrann i det här med uttal. Hela vägen ända sedan Eurogoals-tiden på Eurosport då han närmast med nitisk noggrannhet såg till att ta reda på hur varenda namn uttalades.
Så gåtan för mig är varför han väljer Semin och Fedorov framför Siomin och Fjodorov.
Här hör ni tydligt vad Sergei och Fedor Fedorov egentligen heter:
Och här hör ni tydligt vad Alexander Semin egentligen heter:
Så frågan är: Varför är en språknazi som Härenstam inte inne på den linjen när han är lika mycket språknazi som jag kring alla andra namn?
För jag vägrar tro att det är så att han inte vet. Han vet mycket väl.
Kan det vara så att han inte finner samma obryddhet som jag i faktumet att det på allvar sitter ett gäng därute och inte fattar vem man menar om man säger Siomin och Fjodorov?
Försökte kolla på damhockey igår och kan nog direkt säga att sporten faktiskt är ojämnare än vad bandy är. Det är egentligen inget snack om det.
Sverige sköt knappt ens fler skott än USA gjorde mål. Man sköt tolv skott, USA skot nio mål. Finland sköt elva skott mot Kanada och var bara en överjävligt storspelande målvakt ifrån att inte förlora med 0-15.
Bandysemifinalerna på VM är inte i närheten av att vara så här ojämna och ensidiga och jag är faktiskt fullständigt övertygad om att bandy skulle göra sig bättre på OS än damhockeyn gör.
Nu är jag ju alltid för drömfinaler, men samtidigt är en stor del av tjusningen med hockeyn att ingenting ska vara säkert. Att det ska kunna bli skrällar.
Det blir liksom inte seriöst när man har semifinaler med 46-12 och 50-11 i skott på mål (i bortalagens fall troligen också till hälften "nedlägg/misslyckade icingpuckar på mål).
I damhockeyn existerar knappt den faktorn. Sverige vinner en av 100 på ordinarie tid mot USA och Kanada, bokstavligen.
I stora sammanhang har Sverige 0-0-14 mot Kanada och 0-1-10 (straffseger för Sverige på krysset) mot USA.
28-195 i målskillnad totalt på de 25 matcherna.
Ser man på totaltabellen mot laget, med vänskapsmatcher inräktat, ser det ut så här:
1-4-65 mot Kanada och 0-1-40 mot USA
Två av kryssmatcherna mot Kanada är från 1996 och den tredje från 1998 och den fjärde oavgjorda vann man i förlängning och jag kan egentligen inte påstå att jag vet hur Kanadas lag sett ut i dom två förlustmatcherna man haft mot Sverige.
Det skulle lika gärna kunna vara så att man skickat B-laget.
Totalt alltså 1-5-105 och 106-729 i målskillnad på 111 matcher.
Det hade varit helt okej om man ville ha sporten som en uppvisning i OS år efter år och låta Kanada-USA spela drömfinalen mot varandra.
Den övriga delen av damhockeyn kan man gått skippa i ett OS.
Elitserielagen måste hata det här OS-uppehållet som är. Dels kommer det tre veckor av icke-hockey och därmed inga intäkter till klubbarna.
Dels är allsköns aktiviteter för att underhålla spelarna under uppehållet på väg att ta knäcken på lagen.
Först Patrik Zackrisson som bröt foten efter skoterkörning och kanske kan ha kostat LHC det efterlängtade guldet. En skada som inte hade inträffat om OS-uppehållet inte varit.
Nu har tydligen FBK-spelare lyckats krascha med skoter, dom också.
Sen kan man ju fråga sig varför klubbarna är så oansvariga att dom tillåter den här typen av aktiviteter.
Jag vet att till och med italienska klubbar - i hockey - har haft förbud då och då mot att åka skidor utför under säsong just för att man inte vill se spelarna bli skadade.
Och då är italienska ligan knappast världens mest seriösa.
Sen vet jag inte med säkerhet, men vill åtminstone minnas att det är så att NHL-spelare här och var är förbjudna att åka skidor även dom.
Det finns fotbollsklubbar som har förbud mot att spelarna åker motorcykel för att det finns en viss skaderisk.
Men OS-uppehållet skördar sina offer. Det tycks vara farligare än att faktiskt spela matcher.
Sen kan jag ju förstå om typ Luleå och Skellefteå inte inför skoterförbud. Spelarna måste ju ta sig till och från träning.
Synd att Conny Strömberg inte kom till spel idag mot Sundsvall. Han hade kunnat passera Pelle Prestberg i poängtoppen. Hade varit förjävla kul om Conny hade visat sig vara en poängstarkare spelare än Prestberg och ja... hela Leksand.
