Jodå, när NFL fick sig sin DRÖMFINAL mellan de två på riktigt bästa lagen för första gången på år och dagar, så visade det sig också i det amerikanska folkets intresse.
106,5 miljoner TV-tittare hade man i USA, vilket var nytt tittarrekord alla kategorier och åtta miljoner fler än den näst mest betittade Super Bowl-matchen innan.
Så kan det bli när drömfinaler blir verklighet. Tänka sig.
Det är inte lätt att vara succébloggare alla gånger. Jag tror, helt ärligt, att jag får mer negativ respons varje dag än jag får positiv respons på ett helt år.
Det är tur att jag har vetskapen att svensken tycker att det är betydligt roligare att förklara att någon har fel än att tycka att han har rätt.
Hade det inte varit för att gruppen över folk som gillar mina texter är så brutalt mycket större än den som tröttnat på mina patetiska artiklar, annars hade man ju kunnat tro att man inte var uppskattad alls.
Nu vet jag ju att jag rockar, trots att 90% av kommentarerna som kommer in förklarar att jag har fel.
Sällan utan att förklara vad som är rätt för all del... men ändå.
Tror att det ligger mycket avundsjuka bakom en hel del av kommentarerna också.
Inte mitt dygn. iPoden fick ett ryck och ville göra någon uppdatering via iTunes, och det funkade inte (tydligen) och det enda som man kunde välja på därefter, tyckte skiten, var att återställa allt. Så där försvann allt och ledde till att jag får slänga in alla skivor igen.
Förkyld som fan också vilket ledde till att jag inte kunde sova mer än enstaka minuter i stöten innan jag vaknade till igen. Var så förstoppad i näsan att det gjorde ont i både huvud och tänder och fan vet vad. Så jag klev upp redan vid 5, less på att ens försöka somna mer.
Tydligen hade någon sniffat i sin hela nässpraysflaskan. Har aldrig begripit mig på folk som använder nässpray som om det vore godis.
Men låt gå. Det har man ju sett massor med folk på stan också. Folk som springer runt där med sin nässpray och snortar i sig 5-6 snabba sprut i varje näsborre och nästan ser ut som riktiga jävla junkies när dom gör det.
Själv har jag aldrig haft behovet av att sniffa i mig det där speciellt hårt. Jag är nöjd om jag kan få i mig lite när jag är förkyld och ska sova. Det är enda tillfället då det behövs.
Om man nu inte är beroende.
Men det är ingen jättebra känsla när klockan är 8 och man redan är less och vill att dagen ska vara slut så man kan få ett nytt försök att sova.
Börjar faktiskt tvivla lite på att Foppa faktiskt kommer åka till OS. Han är inte typen som drar iväg och tar upp en plats om han inte känner att han kan tillföra maximalt, och hans spel efter han kom tillbaka från revbensskadan har inte varit samma Peter som vi är vana att se.
Mot Brynäs idag var hans formbesked minst sagt svagt och känner han inte att han kan betydligt mycket mer än han visat senaste veckan så vetefan om vi får se honom spela OS.
Jag tror det lutar mer och mer åt att han faktiskt avböjer.
Han känns trots allt inte som personen som drar iväg med inställningen att "eeh, jag är ju Foppa... det räcker ju att jag blixtrar till i en semifinal så är ju allt lugnt och allt förlåtet".
Men det är också det som är bra för svensk del. Att Foppa bara ställer upp om han känner att han kan leverera.
Han åker inte dit på chans med tanke på de regler som finns att om han kommer dit och inte duger, så finns det ingen anfallare att ersätta honom med.
Foppa skulle aldrig välja att riskera så mycket för att få vara med och spela ett OS.
Det känns lite typiskt svenskt. Det där med att folk rasar över att någon svensk tycker att det vore den bästa möjliga spelmässiga finalen om det blev den logiska OS-finalen mellan Ryssland och Kanada.
Märkligt hur det ens kan ses som provocerande.
Alla som sett Ovetjkin och Crosbys duster genom åren och vet att dom aldrig kommer spela en Stanley Cup-final kan ju inte göra annat än att önska att dom ska få göra upp i en OS-final.
För hockeyn som sådan vore det förödande av närmast tragiska mått om drömfinalen gick om intet. Om Ryan Miller skulle gå in och spela bort Kanada eller Ryssland i en semifinal.
Att få hockeyns två stora (både gällande nationer och spelare) till final är hela OS allra viktigaste detalj och det skulle vara ett enda stort antiklimax om drömfinalen gick om intet.
På något sätt skulle det bli som att få fram ett sketet jävla Grekland till EM-final i fotboll. Det skulle liksom förstöra hela festen. Hela upplevelsen.
Och detta gäller även finalen i SM-slutspelet vad det lider.
Blir det inte Linköping-HV71 så kommer allt kännas väldigt tomt och oäkta.
När två lag är så mycket starkare än alla andra så får helt enkelt inget gå fel på vägen som förstör det som är det enda som kan skapa en högkvalitativ final.
Ja, om HV71/LHC inte kan vinna sin kvart/semi så förtjänar dom inte att gå till final. Men det förändrar inte att dom enda lagen i Elitserien som kommer kunna bjuda upp till en sevärd och äkta final är just HV och LHC. Mot varandra.
Samma sak i OS. Det enda som är äkta är en final mellan Kanada-Ryssland. Mellan Ovetjkin-Crosby.
Allt annat känns bara fel.
Sen får folk i allmänhet ha sina egna önskemål om vilka som bör spela final eller inte. Men det ändrar inte principen att Ryssland-Kanada och Linköping-HV71 är det enda som går under det allmänna begreppet drömfinaler.
Allt annat skulle bara bli en final. En halvt förstörd sådan.
Har ni tänkt på hur tråkig, dålig, usel och värdelös Bibeln egentligen är?
Jag läser den två timmar varje kväll och har gjort det i flera år. Är inne på min sjunde vända nu och den är lika tråkig, dålig, usel och värdelös varenda gång.
Det är helt enkelt inte alla leksingar som har huvudet på skaft. Jag förstår om många av er tycker att det är stor humor att få läsa leksingar löpa amok i kommentarfälten, för det är understundom folk som helt misslyckas förstå saker i sin jakt på att hitta ett sätt att försvara sitt lag.
Igår förklarade jag för en leksing, som förklarade hur AIK var obrydda mot Almtuna eftersom dom ska möta Leksand i nästa match (förstås) och att det ju är den viktigaste matchen för säsongen för AIK.
Att alla lag bara spelar för att få slå Leksand.
Jag tyckte att det kanske var lämpligt om Leksand helt enkelt stannade kvar i Allsvenskan, eftersom det är där man får vara centrumpunkten. Laget som alla vill slå. Stället där man får känna att man är störst och viktigast.
I Elitserien skulle man aldrig kunna nå upp i den statusen. LHC, HV71, Frölunda och Färjestad har redan kopplat ett för stort grepp om den positionen.
Lagen som, för serien, är för stora och har för mycket pengar och som motståndarfansen och motståndarlagen är avundsjuka på.
Det kanske skulle bl för jobbigt för leksingarna att hålla till där, när man inte skulle få lika mycket uppmärksamhet, menade jag på.
Svaret blev väl kanske inte helt logiskt.
"Vi vidarebefordrar Robert P:s eminenta kommentarer till Strumpan - som tändvätska - inför Leksands möte med AIK på onsdag. Och delar uppfattningen att Leksand inte spelar i Elitserien om man inte vinner mot AIK. Upp till bevis Leksand"
Jag begriper inte alls hur han tänkte där. Förmodligen blev det jag skrev för invecklat för honom. Det brukar bli så. Många av mina utläggningar är för svåra för generella hockeyfans att förstå eftersom det krävs viss eftertänksamhet.
Men just det här borde ha varit enklare att greppa än sådär.
Men jag gillar den här kommentarfunktionen. Den får mig att känna mig så extremt mycket smartare än alla andra i hela världen.
Det är inte ofta man får känna så i det verkliga livet. Men bland hockeyfans (som yttrar sig) är jag tamejfan av en IQ som i hockeyvärlden får betraktas som MENSA-nivå.
Dra på trissor. Peyt Manning lyckades inte leverera när det som bäst behövdes. Efter en hel säsong full av konstant levererande i fjärde quartern slängde han en helt usel pass som gav Saints "ointagliga" 14 poängs ledning.
Att Saints skulle kunna vinna var inte ologiskt. Man har en bättre offensiv än Colts och visade i den här matchen och att man hade en bättre defensiv när det gällde som mest.
Drew Brees var precis så lugn och stabil han varit hela säsongen och visade inga som helst nerver för att vara uppe i sin första Super Bowl. Men det var inte han som imponerade mest.
Det var coachen Sean Payton som körde stenhårt. Onside-kicken som startade andra halvlek och också gav laget dubbelt momentum med dels att man fick bollen och dels att det gav en TD kommer är ju redan klassisk.
Men kul som fan för New Orleans som stad. Förstås. Det går inte att komma ifrån att staden är värd en framgång av det här slaget.
Triumfen är ju på alla möjliga sätt en framgångssaga av stora mått. Dels då allt det här med Katrina och sen hela storyn bakom Drew Brees som för bara fyra år sedan nära på invalidförklarades med en trasig axel innan han hamnade i Saints, där han aldrig hade hamnat om det inte vore för den där axelskadan.
Men matchen blev i sak ganska mycket som man förväntade sig. Bortsett från att Manning inte lyckades med det där anfallet där han slängde bort bollen.
Jag trodde att Saints skulle vara i ledning i slutskedet (därav mitt tips om +4,5 poäng för Saints) och att Peyt skulle få slita i underläge precis som större delen av säsongen.
Men istället för att lyckas med det där anfallet så bommade han för första gången på hela säsongen. Och han gjorde det dessutom oväntat grovt.
Och som om det inte vore nog med alla framgångssagor för Saints del så är ju det kanske mest lustiga ur Colts-vinkeln att Peyt är uppväxt i New Orleans där pappa Archie spelade hur många säsonger som helst utan att ens lyckas ta laget till ett enda slutspel.
Det här är stort på så många olika sätt att det nästan känns uppgjort.
Men Super Bowl är en skön händelse på sitt sätt. Undrar hur stor procentandel av alla svenskar som sitter uppe och ser Super Bowl enbart ser just Super Bowl varje år och aldrig har sett en enda NFL-match i övrigt.
Skulle gissa på att det rör sig om en ruggigt hög procent och visar ju hur stor match det verkligen är.
Och det är ju ofta det händer när man diskuterar NFL med folk överhuvudtaget. "Naa, jag är inte intresserad av NFL... det klart man ser Super Bowl, men..."
Det är nog den troligen vanligaste svenska meningen kring amerikansk fotboll överhuvudtaget.
Men vi är ett par här runt den här bloggen som följer NFL lite mer ingående. Det har jag noterat. Jag är inte ensam. Ni är allt några grabbar därute som är med mig.
Spike Lee gör sig redo för Super Bowl. Han håller om jag förstått det hela rätt på och gör någon form av dokumentär om New Orleans där Saints Super Bowl-deltagande troligen har kommit som en rätt skön bonus på dokumentären som sådan.
I normala fall är han ju en riktig Yorker, den där och syns på Knicks och Yankees allt som oftast och så sent som för två veckor sedan, när Colts pissade på Jets, så fanns han i publiken i Jets-kläder.
Och Peyt är inne på planen och känner sig för innan allvaret börjar.
Nu börjar det dra ihop sig. Tiden då Drew Brees och Peyton Manning kommer att visa att Sidney Crosby och Aleks Ovetjkin trots allt är två ganska betydelselösa och små personer i jämförelse.
Och då ska ni veta att jag ändå njöt varje sekund av Caps-Pens. Det säger en del om hur stor Super Bowl kommer vara.
Det är tur för gossar Crosby och Ovetjkin att NFL är färdigt efter i natt, så att OS-finalen får vara i ett eget majestät, liksom Stanley Cup-slutspelet.
Fick just ett spammail från avsändaren Abdullah Anderson. Det var ett lite småkul namn, men fick mig ändå att fundera lite på hur länge det kommer ta innan det faktiskt kommer anses vara naturligt att folk heter Mohammed Andersson, Abdullah Svensson och så vidare i Sverige.
Kommer Mohammed, Abdullah och dylika namn att om 50 år vara vad Sven var i Sverige på 40-talet?
Kommer vi någonsin hamna där, om säg 30-40 år, eller kommer det aldrig att nå dit trots det förändrade kulturella samhälle vi lever i idag jämfört med 20 år sedan?
Det sägs ju att det Mohammed är ett av de namn som allra flest barn får i Sverige numera.
Men jag tror att ni alla fattar hur GIGANTISKT Super Bowl är med tanke på att NHL inte ens lirar matcher parallellt med tillställningen.
Det spelas två matcher i NHL idag. Båda är tidiga matcher som är klara i gott om tid till Super Bowl.
Det visar vem det är som är den stora regenten.
Inte ens Crosby-Ovetjkin vågar man lägga annat än som förspel. Det säger det mesta.
Och vilket jävla förspel det är! Folk med problem med tidig utlösning lär ju ha kommit ett par gånger redan.
Snart smäller det. Super Bowl. Vet att inte många av er lär missa det. Finns ingen sansad människa som gör valet att avstå, nämligen.
Är helt öppen i mitt sinne om vem jag tror kommer vinna. En del av mig säger ju att Peyt Manning är oslagbar i år och att han inte går att besegra.
Vet inte hur många gånger under säsongen man sett besegrade ut och han ändå alltid, lugn som en filbunke, lyckats vända till seger för Colts.
Samtidigt har Saints gjort en del magiska vändningar under säsongen också, men där har man torsken mot Cowboys - när man ville vinna - i färskt minne som ett bevis på att laget faktiskt är möjligt att slå.
Med Colts har man inte samma känsla.
Men den kanske viktigaste vetskapen att gå in i matchen med är faktumet att båda har visat sig kunna vända till synes omöjliga lägen under säsongen.
Det är någon form av trygghet att ha när man sitter och kollar. Att man hela tiden kan hoppas på dramatik även om nåt lag skulle leda förhållandevis stort.
En annan viktig faktor som gör att man verkligen ser fram emot matchen är att det är ligans två bästa lag som spelar för första gången på hela 2000-talet.
Det är också ligans bästa quarterbackar som är inne och lirar, vilket borgar för en högkvalitativ match.
Saints är ju det mer offensivt skickliga laget av dom båda, medan Colts har en mer defensiv grund att falla tillbaka på.
Måste jag placera ett tips utifrån det amerikanska sättet att se på odds så skulle jag säga Saints +4,5 i natt.
Om det betyder att Colts eller Saints vinner matchen vågar jag däremot inte säga.
Men jag tror nog att det blir så till slut. Jag tvivlar aldrig på Manning.
Eller är det så att ju fler fingrar man har desto svårare är det att hitta klickfingret?
Men Lövenfansen är kända för att kunna det här med omröstningar. Vem minns inte den LEGENDARISKA kuppen när man fick in Jesper Jagr i All Star-matchen?
En kul och intressant sak med den här backrekordsjakten som pågår är att det är två backar som jagar... precis som det var när Johan Åkerman och Janne Niskala duellerade sida vid sida 06/07 om att slå det tidigare rekordet men där båda misslyckades med att passera 50.
I år tror jag att både David Petrasek och Magnus Johansson kommer passera 50 och om jag skulle tippa vem som kommer att vara den som står där med poängrekordet när säsongen är slut så tror jag nog på David Petrasek i egenskap av att Johansson riskerar att missa matcher i och med OS.
Han har med tanke på såpass många färre mål i praktiken fyra poäng upp för att passera Petrasek och antalet matcher som är kvar är nog för få för att trots hysterisk form kunna passera om man missar ett par matcher.
Vad tror ni, kära läsare? Vem vinner och framförallt - vem av de två backarna är bäst?
En myt en del leksingar lever efter är att hela Sverige kretsar runt deras lag. Att folk helt enkelt inte bryr sig om andra lag än just Leksand och att det - ja... helt enkelt bara är Leksand som berör.
Är det så illa? Finns det andra lag därute som berör, eller är Leksand det lag som berör överlägset mest av alla?
Vi testar. Jag håller pollen öppen här under dagen och ger er en chans att visa vilka det egentligen är som berör mest.
Härlig debatt kring Jantes rubrikval efter Skellefteås match igår. Folk RASAR verkligen över ordet "dvärg" och egentligen är det bara en översättningsmiss från engelskan som gör att den typiske PK-svensken stör sig på ordet dvärg.
I USA säger man "Little People" eller "Dwarf" om dvärgarna. Däremot är ordet "Midget" ett det negativta ord som man aldrig bör använda om man inte vill hamna i trubbel.
Men eftersom vi är svenskar och det bara finns ett ord för både midget och dwarf och eftersom vi tvunget måste se något som negativt, så har vi valt att dvärg är ett fult ord. Trots att det korrekta engelska uttrycket för en dvärg är just dvärg.
Men egentligen borde man istället ha valt att översätta dwarf till dvärg (det ordet man bör nyttja) och midget till lilleputt (ordet man inte bör använda).
Då hade det sluppit bli missförstånd för det typiske svensken.
Men i grund och botten vill jag påstå att rubriken och benämningen av matchen igår som mer klockren än jag trodde i och med att jag visste att PK-Sverige skulle vakna direkt jag såg att han skulle spela ut dvärgkortet. Men...
Från Wikipedia:
"The universal modern description of a Dwarf is something short, usually associated with magic"
Vad beskriver Tedenby och Söderberg bättre än det där?
Ibland är det här med att avslöja saker en kul grej.
Ta Expressen som exempel. För två veckor sedan avslöjade man att Marcus Nilson är klar för KHL till nästa säsong.
Det var den klassiska HOCKEYEXPRESSEN AVSLÖJAR-vinjetten som gällde och, citat: "Matchhjälte mot Frölunda - men Marcus Nilson är förlorad till KHL för nästa säsong"
Idag körde man vinjetten igen. Om Marcus Nilson. För att avslöja att han nobbar spel i Ryssland.
"Jag har inte riktigt tagit en funderare om framtiden, men jag vet i alla fall att det inte blir Ryssland"
KHL har överhuvudtaget inte varit ett alternativ, avslöjar man två veckor efter man avslöjade att han var klar.
Jag säger ingenting om det senare avslöjandet. Det är en bra artikel och med facit i hand så är det ju ett avslöjande. Men bara för att samma tidning valde att förklara att han är klar i en text som egentligen bara helt byggde på uppgifter från DIF om att Nilson aviserat att han kanske lämnar klubben till nästa säsong = klar för KHL.
Jag säger egentligen inte så mycket om artiklarna som sådana, mer än att den första var ganska dåligt underbyggd och bristfällig faktakoll. Men det är just det där med att man avslöjar saker som gör att det blir så fel.
Men med tanke på Sportbladets överlägsenhet i kontaktnät gällande spelarövergångar så får det ju ändå anses som logiskt att man väljer att chansa ofta på Expressen, med risken att trovärdigheten faller.
Aftonbladet å sin sida har ju inte direkt gott rykte i fan-kretsar, märkligt nog kan jag tycka. För man har nästan uteslutande alltid rätt. Ändå är myten att man alltid har fel.
Här i Sverige vill vi gärna tro att vi på något vänster är världsbäst på det där med att gilla sport för vad den är. Att det är här all läktarkultur härstammar ifrån, medan vi gärna försöker se ner på all amerikansk publiksport som någon form av ja... vi vill gärna se det som att ingen amerikan går på sport för sportens skull, utan vill gärna tro att dom bara är där för att äta korv och dricka öl (som vore det inte ett billigare alternativ att köpa en paket korv och en sexpack i affären och dricka den hemma).
Collegebasketens Final Four är ju på ingång om någon månad. Slutspelet startar ju, som alltid, i mars och tuggar på.
Final Four spelas i Indianapolis i år. I Lucas Oil Stadium, Colts hemmaarena. Tar in 70 000 när man ska spela basket där.
Och så tuggar det på när collegegrabbarna spelar sina semifinaler/finaler. På superarenorna runtom i USA, på amerikanska fotbollsarenor.
Ifjol lirade man i Detroit Lions hemmaarena när North Carolina slog Michigan State i finalen. Det såg ut något sånt här, fast förmodligen betydligt häftigare än så om man hade fått en fylligare överblick.
Foto: Getty Images
Sport ska onekligen upplevas i USA om man är ute efter någon form av upplevelse. Sverige har liksom ingenting att komma med. Inte ens nära någonstans.
En sak som jag funderade på när jag såg Frölunda göra 4-1 här nu var hur frenetiskt Ulf Rådbjer pekar att det blir mål. Och då slog det mig att det inte direkt var första gången jag sett honom stå och slå näven ner mot målen runt 55 gånger för att visa att det blev mål.
Är det något som är speciellt just för Rådbjer och hans behov av att visa att "tjoho... här är jag. Jag är också en del av spelet" eller är det något domarna blivit tillsagda om?
För jag vill hävda att det normala är att domaren bara helt enkelt pekar mot målet och visar att det är mål. Men just Rådbjer tycks tro att det måste visas extra tydligt.
Såg att min gode vän Järpegård på sin supersköna blogg på nwt.se att han lite grann tycktes vara förvånad över att Johan Franzén inte fanns med på listan över de åtta reserverna till OS.
Där finns det logik som styrker att han inte finns med. Skulle han funnits med på reservlistan skulle landslagsledningen erkänna att man gjort fel.
Och dom är väl som jag och vill inte erkänna sånt.
Så dom snubblar vidare med att fortsätta nobba honom, något som motiverar deras utspel om att "han kommer ändå inte bli fräsch nog till att spela i ett OS".
Kör man vidare på den versionen så kommer man ju undan, anser man.
Och det är så det ligger till. Jag som aldrig erkänt ett fel i hela mitt liv vet exakt hur man tänker för att täcka upp sånt som eventuellt kan tänkas uppfattas som fel.
Däremot måste jag säga att jag blev förvånad när Mats Wennerholm, av alla, valde att spela ut kortet att det lite grann var lite förnedrande att bli uttagen som reserv och tvingas säga till fru och barn att man inte kanske kan åka på den där semestern trots allt under OS.
Det var ett förvånande kort för att vara från honom, som jag känner som vassare än så.
Att folk måste ställa in sig på att vara reserver är ju givet. Att folk kan bli skadade inför turneringen är ju ingen hemlighet och blir någon skadad måste en ersättare kallas in.
Så långt är vi väl alla med?
Och det går bara plocka folk från listan man lämnade in i höstas, vilket gör att runt 40 spelare kan plockas in som reserver.
I det läget tycker jag ju att det är lämpligt att förbereda, specifikt, åtta grabbar på att dom står på tur så att övriga 30-talet killar mer eller mindre kan slå bort det där med OS och vara säkra på att kunna åka på den där semestern.
Och vill exempelvis Alexander Edler inte vara reserv, utan dra iväg till Bahamas under OS istället, så har han all rätt i världen att bara dra iväg och säga att han inte är intresserad av att vara reserv.
Att någon spelare som känner att han var på gränsen till OS-truppen skulle ha sagt "nu drar vi på semester istället" och inte haft en tanke på att dom kan kallas in som reserver finner jag högst osannolikt.
Men med hockeyspelare vet man för all del aldrig.
Däremot har Wennerholm helt rätt i sakfrågorna kring OS. Det är just det som gör det där kortet så märkligt spelat.
Har fått en del mail som påpekar att Hockeyligan väljer att kalla Linus Klasen för Gandalf i någon form av highlightsgenomgång.
http://tv.hockeyligan.se/...
Trogna läsare som dom är utgår dom från att det härstammar från hur jag spann vidare kring hans uttalande om att han inte ville se ut som någon jävla Gandalf och skulle vägra spela med den gula hjälm han haft minst tre matcher sedan dess.
Tråkigt nog har Bildbyrån aldrig varit på plats i just dom matcherna, så jag kan inte visa bild på honom i gula hjälmen. Senaste matchen var man däremot på plats, men då var det Videll som lirade med hjälmen typiskt nog.
Det är tydligen vad Niklas Lihagen ska syssla med under tiden han inte kan spela hockey. Kanske samtidigt som han kan spela hockey så småningom också.
Så kom inte och säg att jag inte är en god människa. Detta gör jag utan att varken Fahlander, Conny Strömberg eller Lihagen himself är med i min fan-grupp på Facebook.
Men jag gör det i hopp om att få med mig Fahlander till Las Vegas. Det är min nya dröm just nu. Att få åka och göra Vegas med honom.
