Fotboll är en världssport. Världens största idrott och en sport som spelas överallt i hela världen mer eller mindre.
Fotbollen är också en sport där många som har som jobb att skriva om den måste försöka hävda sig och förklara hur smart och genial sporten som sådan är. "Det gröna fältets schack" och "det är så vackert, den här sporten" är några av standardrapningarna som en genium fotbollsjournalist håller sig med till vardags.
Som när Diego Forlan "avslöjade startelvan" redan dagen före semifinalen mot Holland.
Stora rubriker om det trots att det i mina ögon inte betyder ett skit.
Holland löper givetvis inte större chans att vinna matchen för att man vet Uruguays startelva.
I hockeyn är det liksom inga som helst problem för en tränare att dagen före match förklara att man planerar att göra ett skifte i ett par av kedjorna och förklara vilka skiften man ska göra och varför man väljer att göra dom.
Jag vet inte om jag vill bedöma det som att hockey är en mer taktiskt drillad sport än fotboll. Det går nog ganska mycket på ett ut och ingen av sporterna är nära exempelvis amerikansk fotboll eller ens basket när det kommer till att vara "den tänkande sporten".
Snackar vi schack, så är det bara löjligt att jämföra fotboll av alla sporter med det.
Amerikansk fotboll är den överlägset mest taktiska av lagidrotterna. Det är ju inget snack om saken.
Ska man hårddra det är det en hel drös olika coacher som har ett eget litet strategispel med riktiga människor utplacerade på en bana.
Spelarna själva bestämmer sällan vad som ska göras, utan i princip allt styrs "utifrån".
Basket vill jag också hävda är en mer taktisk gren än fotboll och hockey, även om det kan tyckas se väldigt enkelt ut och "bara handla om att nån skjuter en boll i en korg", så är det så mycket mer än bara det.
Jag vill nog till med och påstå att tennis, inte minst när vi snackar på gruset och när vi snackar om bra spelare, är mer taktiskt utvecklat än vad fotboll är.
Däremot ska fotbollen ha all cred för att det känns mer taktiskt än baseball. Där undrar jag lite vad och varför en coach i MLB kan få åtskilliga miljoner för att utföra sitt jobb och vad jobbet egentligen går ut på.
Men kontentan av allt: Har fotbollen någon som helst rätt att springa runt och kalla sig finare, smartare och bättre än andra sporter?
Jag vill nog påstå att man inte har det.
Fotboll handlar, precis som hockey, i stora drag om talang, tillfälligheter, misstag, individuella prestationer och ett par enstaka bra kombinationer mellan ett par spelare och att stå så rätt som möjligt och jobba så hårt du kan i defensiven.
Så mycket mer än så är det inte som avgör en match i varken hockey eller fotboll.
"Det gröna fältets schack", fan vad jag garvar varje gång jag ser något fotbollspretto skriva skiten.
Det enda som möjligen hade gjort själva mantrat legitimt är om man syftar till att en match kan pågå i 120 minuter utan att någonting alls händer.
Men jag vetefan om man kan kalla det vackert.
Undrar ven som ens kom på det här med att påstå att fotboll är en smart och fin sport.
Kontentan är ju fortfarande att både hockey och fotboll rent taktiskt är ganska korkade sporter båda två jämfört med gräddan av taktiska sporter.
David Villa gjorde mål direkt för Barcelona. Precis som Zlatan gjorde när det begav sig.
Märkligt nog gjorde han det via att Leo Messi släppte bollen ut på högerkanten som gav ett inlägg som Villa fixade in.
Skumt. Messi släpper ju aldrig bollen, säger en del.
Skönt radarpar kan dom bli iallafall, Messi och Villa. Dom kan bli det Zlatan och Messi aldrig blev eftersom Zlatans ego inte accepterade det.
Men vafan, nu går jag på semester och kastar härmed in handduken för fyra veckor framåt.
Men oroa er inte, haters... jag kommer givetvis fortsätta blogga till och från. Någon måste ju hålla er uppdaterad på ja... det som jag håller er uppdaterad på.
Det vill säga allt som inte är viktigt och allt som inte handlar om hockey.
Kommer eventuellt att dela med mig om lite hockey också.
Jag kommer spendera mina fyra veckor med att dels följa US Open, dels åka till Liseberg utan barn och dels vara halva tiden i USA. Kommer bli grymt.
Har ni tänkt på hur den svenska mediabevakningen runt Zlatan funkar?
En svensk tidning vågar skriva lite grann vad man tycker om Zlatan. Vågar vara lite kritiska, lite mer ärliga i vad man tycker, medan alla andra tidningar inte vågar annat än att hämningslöst hylla Zlatans alla val han gör.
Visst är det märkligt?
Johan Esk på Dagens Nyheter kallar till och med Pep för pajas och tycker att Zlatan är en vinnare och Raiola för smart.
Någon som tror att dessa ord hade skrivits om man inte kände sig manade att hylla Zlatan av rädsla för att man han ska vägra prata med dom på landslagssamlingar?
Att kalla Barcelona för humorbefriade känns också märkligt, när man skriver om Zlatan.
Samma Zlatan som i jag vet inte hur många år sprungit runt och bojkottat AB för att man slängde in en skämtkontaktannons i ett passande sammanhang.
Men just det tjurandet från Zlatan är vad som gör att vi iallafall har en tidning som har möjligheten att skriva om Zlatan på ett lite vettigare och lite ärligare sätt än all annan svensk media.
Rövslickeri för att fjäska sig kvar i nån form av intervjuernas pole position gör mig illamående.
Å andra sidan: AB hade troligen stått först i den kön om det hade råkat vara exempelvis XP som varit den som lagt in den där kontaktannonsen.
Så det är ju bara tillfälligheter och slump (kanske Gud också är inblandad) som gör att det är som det är.
Jobbigt att vara Zlatan. Lämna Inter för att vinna Champions League och går till Barcelona för att åka ut mot Inter och sedan få se Inter vinna hela skiten bara året efter man lämnat klubben.
Sen tvingas lämna Barca efter att ha floppat och nu troligen få sitta och se Barcelona vinna CL i maj. Kan inte vara jättekul.
Å andra sidan kan det inte vara kul att vara Barcelona heller. Tänk att betala en grym summa pengar - PLUS Samuel Eto'o som gjorde runt dubbelt så många mål som Zlatan året innan, och sen inte få mer än 200 miljoner för honom.
Det är lite pinsamt.
Men jag gillar läget som uppkommit. Pizzabagarn säger att "Historiskt är Milan bättre än Barcelona" och tror att det liksom hjälper nånting.
Historiskt är IK Göta bättre än HV71.
Zlatans stora problem är att han inte kunde acceptera att han inte var störst i laget. Att han bara var en väldigt liten lallare i en väldigt stort lag.
Det var också det som en del ifrågasatte redan när han kom dit. "Kommer Zlatan verkligen kunna acceptera att minst 4-5 spelare i laget som är större än han själv?"
Svaret på den frågan blev nej. Det blev för jobbigt att inte få all uppmärksamhet och nu sitter han och snyftar om att Pep tagit glädjen från honom.
Och läser man mellan raderna inser man ju att glädjen då var att vara störst i laget.
Sen förstår han inte varför Pep inte pratat speciellt mycket med honom sedan förra säsongen. Nej, den är svår med tanke på hur han beordrat sin agent att bete sig.
Nej, Zlatan passar inte in i ett storlag i Spanien. Han blir för liten. Svårare än så är det inte.
Det gick helt okej att spela med Del Piero i Juve när han var färsk och ny i Italien, men från flytten till Inter så kan han inte leva med att inte vara störst.
Det passar inte hans ego.
Därför hade han exempelvis inte kunnat spela i Roma, exempelvis.
Men Italien passar Zlatan bra. Lite mesigare, betydligt färre bra spelare.
England hade slukat Zlatan. Det vet han nog om också.
Det var ju ungefär det jag påstod förra helgen, efter svensklagens Europaturnéer. Att HV71 och möjligen Färjestad kommer spela i slutspelet.
Så blev det och när man har haft med en tredjedel av lagen de totala lagen i ET, så får man ju konstatera att det är lite av ett misslyckande att bara få med två av de sju lagen som tog sig till slutspelet.
Två svenska, tre finska, ett tyskt och ett schweiziskt lag vidare dit tillsammans med direktkvalificerade Salzburg. Det tycker jag inte är ett speciellt bra facit.
Att Linköping dessutom åker iväg och förnedrar sig själva med att släppa in sju mål i Oslo får symbolisera det hela rätt bra.
Nu tror jag ju för all del att det mycket väl kan bli så att HV71 står som slutsegrare därnere nästa söndag. Jag skulle till och med förvånas om det inte blir så.
Jag har ingen aning om hur finalspelet kommer se ut just nu. Det bestämmer väl ET-ledningen sedan utefter vad man tycker låter rimligt.
Jag vet inte alls hur man har planerat det där. Om Ettan i ena gruppen ska möta fyran i andra gruppen, eller om man kör ettan i en grupp mot fyran i samma.
Det blir ju en smula problematiskt i och med att tre lag i ena gruppen gick vidare och fem i andra.
Men jag tycker väl att Salzburg bör "få" fjärdeplatsen i FBK-gruppen och ställas mot HV71 i sin kvartsfinal och att Eisbären således möter fyran i andra gruppen (TPS).
Färjestad får i sin tur trean i andra gruppen (Kärpät).
Det är vad jag anser vore det logiska. Sen återstår att se om någon kan fylla i vad som verkligen gäller och framförallt om det teoretiskt kommer kunna bli FBK-HV71 i en drömfinal.
Jag har vid ett par tidigare tillfällen förklarat hur bra KHL hade kunnat vara med pengarna man har, om andra hade skött det administrativa och skött scouting och sportchefsjobb och dylikt.
Men jag börjar fundera på om det verkligen stämmer. När svenskar sköter saker blir det inte nödvändigtvis sådär jätteproffsigt heller.
Ta bara det där med att alla matcher i European Trophys sista runda inte startar samtidigt.
Nu har det visat sig inte spela någon roll eftersom VIF-LHC, Malmö-Tappara och Bern-Salzburg är oviktiga för vilka lag som går till slutspel (det enda som spelar roll är att Bern kommer veta vad man måste göra för resultat beroende på var man vill komma i gruppen).
Men det är irrelevant. Det hade kunnat bli riktigt pajasartat.
Och nu visade det sig under natten eller gårdagskvällen att inbördes möten inte avgör vid lika poäng.
Bara där felar det ju rätt friskt när man ska låta målskillnad gå före och därefter gjorda mål.
Inbördes möte är ingen faktor överhuvudtaget och en sådan sak, när det är helt uppåt väggarna jämfört med alla normala tajbrejking-regler i gruppspel där man möter varandra en gång, så kan man ju tycka att det borde ha meddelats tydligare i ett tidigt skede.
Nej, European Trophy har en del att jobba med.
Men passande nog så passar reglerna bra för Djurgården, som om inbördes möten regerat hade varit körda på en slutspelsplats om Mannheim vinner mot Eisbären.
Nu är man plötsligt slutspelsklara vid seger idag, precis som Färjestad.
Skönt att den avvikande regeln kring tajbjrekern passade Sverige så bra.
Undrar vad Tyskland anser om det.
Det stormar runt Zlatans agent. Det är kul. För precis som Laul skrev på AB häromdagen så hade ju Zlatte inte haft kvar den här märkliga agenten om det inte vore för att han själv ansåg att det som spelats ut är vad han tycker är vad som ska spelas ut.
Så funkar ju verkligheten.
Och det är också det som är anledningen till varför Zlatte har den här skojaren till agent. För att ingen seriös agent hade kunnat göra den här typen av utspel och låtsas som att det är han själv som står för det.
Och AIK ska blixtsälja Dulee Johnson. Där får man väl säga nån form av lycka till.
Känns ju lite grann som att köpa en stulen bil, så att säga.
Any given day kan polisen komma och ta varan och låsa in den.
Hittade ytterligare saker som visar på att European Trophy ännu är långt ifrån något perfekt spektakel och att det finns en del att jobba med i framtiden.
En så banal sak som att alla matcher i sista rundan inte går parallellt är ju väldigt illa och visar att det där med att kalla det för en storturnering snarare än bara en träningsturnering kanske är lite förhastat.
De flesta matcherna startar klockan 16. Men Vålerenga-Linköping, Malmö-Tappara och Bern-Salzburg startar andra tider.
LHC en timme tidigare, Malmö en timme senare och Bern två timmar senare.
Det är inte okej. I Malmös fall är det väl skitsamma. Varken Malmö eller Tappara kommer spela slutspel (men det visste man inte när man satte schemat, mer än att man kunde ana det).
Däremot drar ju flera lag nytta av att veta hur LHC:s match mot Vålerenga gått och vet mer om vad som kommer krävas för resultat av dom för att gå vidare.
Om man måste plocka keepern för att gå för tre poäng, eller om det räcker med en eller två poäng.
Samma sak då i andra gruppen där Bern och Salzburg båda också kan ha att spela för och ingen riktigt vet idag vad dom har att spela för mer än att deras match startar när alla andra betydande gruppspelsmatcher mer eller mindre hunnit avslutas.
Nej, matcher i sista omgången ska alltid spelas parallellt. Det trodde jag var en självklarhet.
Nu är det ju en omgång ikväll också som kanske gör att matcherna som faktiskt betyder något går parallellt imorgon ändå.
Men likväl: Det visste man inte när man gjorde schemat.
Okej... nu var det ett tag sedan jag såg filmen för all del, men jag slänger ändå ut frågan.
Varför denna hajp kring Snabba Cash? Vad gör egentligen filmen till en bättre rulle än exempelvis random Beck eller random Wallander, mer än att man mer är från skurkens synvinkel än polisens?
Tycker inte alls att filmen lever upp till hajpen och framförallt förstår jag inte hur man lyckats kränga den till att bli Hollywoodrulle när man sett ett antal filmer i liknande skepnad därifrån genom åren.
Visst, Joel Kinnaman är för all del snygg och det klart att det rycker lite. Men det hjälper ju liksom inte riktigt fullt ut.
Nu är jag för all del hockeyexpert och inte filmvetare, så därför skickar jag ut frågan till er. Ni brukar ju ha en tendens att tro att ni vet något om saker.
US Open, som startar på måndag, är lottat och klart. Årets sista Grand Slam blir Roger Federers chans att visa att han fortfarande kan vara med där och slåss om stora titlar.
Förberedelserna inför turneringen har ju gått bra för honom med dubbla finalplatser (en seger) i Mastersturneringarna i Kanada/USA.
Han har Robin Söderling på sin kvartsfinaldel i US Open, men i övrigt en lott som ska kunna ge honom bra arbetsro.
Två enkla inledande matcher, sedan kan Lleyton Hewitt, som han föll mot i Halle på gräset, vänta därefter enkelt igen och sedan troligen Söderling eller Cilic i en kvartsfinal.
Söderling öppnar mot kvalspelare, tar sedan emot Dent eller Falla i andra rundan och det ska inte vara några bekymmer. Gonzalez i tredje rundan kan däremot bli lurig även om han inte direkt rosat marknaden i år.
Nadal har två enkla inledande matcher. Får sedan Gilles Simon eller Phille Kohlschreiber och sen eventuellt Fille Lopez eller Ivan Ljubicic i fjärde och Verdasco, Ferrer eller Nalbandian i en kvart.
Jag vill ju tro en del på Nalbandian jag, och han har en helt okej lott med tanke på hans låga seedning.
Borde ta sig vidare till tredje omgången enkelt, där han möter Verdasco och mycket väl kan vinna. Sedan bör han isåfall även klara sig fram till det där eventuella Nadal-mötet via seger mot Chardy, Knulbis eller Ferrer.
Djokovic är på Federers semifinalhalva. Har en tuff lott med stekhete Mardy Fish i en fjärderunda - om Fish överlever en match mot likaledes hete Baghdatis i tredje rundan.
Andy Murray och Thomas Berdych är på samma kvartsfinaldel - samma semihalva som Nadal.
Där har Murray det klart enklare schemat fram till en eventuell Berdych-kvartsfinal.
Värsta hotet är väl egentligen Almagro, men det bör han överleva smärtfritt på det här underlaget.
Berdych å sin sida har lurige Llodra i första, får Benneteau, Stepanek eller Robredo i tredje, Juzjnyj eller Isner i fjärde.
Inget han inte ska kunna hantera, men samtliga spelarna kan ställa till det.
Bra så, va? Nu är ni med i matchen.
Min semester börjar med US Open. Och ja, det kommer givetvis att vara högprioriterat att skriva om.
Har ni tänkt på det här med hur lätt - men ändå svårt - det är att gå upp i Elitserien från Allsvenskan?
Folk har ju en tendens att överdramatisera svårigheten att göra det. Mestadels genom att dra exempel som att det tog ett bra tag för Skellefteå att lyckas, att Leksand misslyckas år efter år.
Att lagen som helst enkelt satsar inte tar sig upp, därmed är det svårt att göra det.
Jag vet inte det jag. Det handlar ju inte alla gånger så mycket om att ha bäst trupp, utan att helt enkelt ha rätt flyt. Att hamna i zonen, helt enkelt.
Kort serie, små marginaler. En vinst hit och dit som leder till en ny och så vidare.
Rögle, Mora och nu senast AIK har ju med eftertryck visat att det inte är så jäkla svårt att gå upp, utan att det handlar om att helt enkelt snubbla sig upp.
Att snubbla i rätt läge. Ett läge där du, så att säga, hinner att springa ikapp balansen. Ja, nu vet ju hur det funkar det där. Man snubblar och sen försvinner man framåt med en jävla fart. Har man otur så ramlar man, har man tur springer man ikapp överkroppen och fortsätter köra vidare.
Lite så funkar Kvalserien.
AIK är väl det tydligaste beviset. Laget gick ju till och med upp med en målvaktshjälte som i slutet av augusti inte ens har ett jobb för den nya säsongen.
Det är väl bevis nog på att det där med zonen är vad som gäller när det väl drar ihop sig till den där tio matcher långa serien.
Varför skriver jag ens detta nu? Jag har ingen aning. Kom bara att fundera på det när jag insåg att Luleå faktiskt kan bli ett lag som åker ut den här säsongen.
Jag fick en framtidssyn. Jag får sådana ibland.
Den sa att Luleå mycket väl kan byta plats med... ja, tro det eller ej... men Örebro kan bli laget som hamnar i den där zonen i år.
Conny Strömberg har ju sett märkbart glödhet ut på försäsongen. Och när den typen av spelare - som mest ska glassa sig igenom en försäsong - ser het ut redan där... då vet man att det är stora grejer på gång.
Så ja... det är här ni läser det först. Och ja, troligen också här ni läser det sist.
Satan vilket elände det är att spekulera i vem, hur, var eller varför lag ska gå till slutspelet i European Trophy, denna försäsongs konungarnas konung.
Från början trodde jag att det var tre lag från Salzburgs grupp som gick vidare eftersom Salzburg var direktkvalificerade. Det fick jag för mig för att någon ledare eller tränare i antingen Frölunda eller HV71 själv sa att det var så det var.
Minns inte vem det var, men någon var det som sa något i stil med att "vi har ju en tuff grupp i och med att bara de tre bästa går vidare eftersom Salzburg har direktplats".
Men sen upptäckte jag att det är den sämsta fyran som ryker. Så nu är det väldigt många, alldeles för många, olika scenarion som ska bearbetas i en relativt liten hjärna för att komma fram till hur det eventuellt kan gå om den och den matchen slutar si eller så.
Så nu har jag bestämt mig för att jag helt enkelt inte ska lägga ner energi kring det där utan helt enkelt låta morgondagens matcher spelas och sen när det bara är en runda kvar så borde det vara enklare att komma fram till vad som händer om, när, var, hur och varför den och den vinner.
Kommer säkerligen fortfarande vara invecklat, men åtminstone tillräckligt utvecklat för att kunna få fram vilka svenska lag som är kvar i matchen och vilka som inte är det.
Det enda jag väl mest kan konstatera så här just nu är att om svensklagen vinner sina två sista matcher rakt av i Capital Division så har FBK och LHC 15 poäng, Djurgården 14. Jokerit 12 och HIFK är avsågade helt.
Då hänger allt på hur Eisbären går mot Sparta och Mannheim och hur man än vänder och vrider på det kan DIF ligga lite pyrt till där i och med deras inbördes torskar mot både Eisbären och Mannheim, vilket betyder att DIF inte vill ha tyskarna att nå 14 poäng eller mer medan man kommer före Sparta på inbördes möte om båda får 14 poäng.
Det gör DIF:s läge minst sagt prekärt eftersom man inte kan få alla dessa tre lag bakom sig.
Minst ett av dom kommer komma före på ett eller annat sätt, troligen till och med två av dom, vilket betyder att DIF måste hoppas till att något av svensklagen tappar poäng för att man ska komma före något av dessa istället.
Men samtidigt vill man inte att HIFK tar full pott mot FBK/LHC - eller att Jokerit tar mer än en poäng mot LHC.
LHC har man inbördes fördel mot, Färjestad har man det inte mot, så i Färjestads fall måste man tappa mer än en poäng - men inte mot Jokerit och helst inte alla tre mot HIFK.
Så ja... som ni ser är det invecklat. Och då vet vi inte ens om det är tre eller fyra lag som går vidare från gruppen.
Frölunda har något liknande illa invecklat läge i sin grupp.
Och nu har jag tömt hjärnan på kvarvarande hjärnceller. Igen.
Så fort vi nyttjar en klockren rubrik som folk anser vara fel av en eller annan anledning skriver man om kvällstidningsrubrik.
Trots att man egentligen inte vet vad det är man snackar om.
Skillnaden mellan våra rubriker och kvällstidningarnas värsta rubriker har jag tagit upp flera gånger om och bevisat vad skillnaden på en dragande rubrik och en dragande felaktig rubrik är.
Idag har jag en annan grej. Uffe har redan postat länken via Twitter och jag för in det på HS-världen.
Det handlar om det där med "nyhetstorka" och att vi skulle skriva vissa saker i brist på att det finns riktiga saker att skriva om.
Det stämmer inte. Vi skriver det vi skriver och vad vi skriver har ingenting med vad som inte finns att skriva om.
Jag har vid åtskilliga tillfällen valt att kalla Lill-Strimma-stipendiet för Kiss of Death. Att den som får utmärkelsen har svårt att direkt lyckas i karriären. Åtminstone inte riktigt bli lika bra som det har spåtts när den vann utmärkelsen som TV-Puckens bästa back.
Killa på länken ovan bara och se namnen. Det är ytterst få namn som verkligen blivit stora. De namnen som blivit stora är i många fall namn som inte blivit så stora som man förväntades - Anders Eriksson och Lars Jonsson exempelvis.
Tomas Jonsson är väl undantaget på listan egentligen. Han lär väl troligen följas av Oliver Ekman Larsson och Adam Larsson dock.
Men i övrigt är det i stora drag närmast tragiskt (har jag tyckt med tragiskt som bara idrottsmässig tragedi) att se hur många namn som varit bäst i den där turneringen och inte tagit sig längre än man gjort.
Men nu efter det här har det där med Kiss of Death fått en helt annan innebörd och likaså ordet tragiskt att inte komma nånstans.
Niklas Öhman, Calle Åslund, Jonas Fändriks och Alexander Täng har givetvis all anledning att tycka att man har relativt lyckade karriärer numera.
Däremot måste jag ju säga att det är imponerande att man lyckats försätta sig själv på kåken i två år för våldtäkt - utan att ha fått ligga. Det visar nånstans att det där med viljan och orken hos killen kanske aldrig var hans starka sida.
Man vill liksom ta sig hela vägen, men nånstans så misslyckas man med allt man företar sig för att man helt enkelt är för lat och slö för att göra det fullt ut.
Undrar lite grann hur det gick till den gången som Matti Nykänen (Finland har sköna nationalidoler) knivhögg en granne i ett gräl om vem som var bäst på armbrytning för ett gäng år sedan.
Hur funkar den?
"Jak e pettre på armprytning!!"
"Ne... jak e pettre!"
"Ja sa först!!"
"Jamen sist e först i Finland pronsi rulez!"
Och sen körde man på.
Och istället för att helt enkelt bryta arm om vem som var bäst på att pryta arm, så drog han kniv istället för att bevisa att han var bäst?
Det finska finnarpsyket är ingen bra grej.
Men ja... det är dom bra på. Finnarna. Sitta naken med andra män inne i ett varmt rum, köra bil fort som fan, kasta järnspett och hoppa med skidor ut för ett stup.
Psykopatsporter rakt igenom. Känns inte direkt som en slump.
Livet kan omöjligt vara kul för TV4-gruppen. Nu har jag för all del ingen som helst ork eller lust att rota alltför hårt i vem och varför som äger vad och hur allt är uppbyggt, mer än att TV4 och C+ har samma ägare och att C+ har blivit väldigt hårt påsatta av Viasat det senaste året.
Viasat har vunnit allt från TV4 och C+, mer eller mindre.
Man snodde Allsvenskan i hockey mitt upp i när TV4 valde att starta upp Hockeykanalen. Det slutade med praktfiasko för Hockeykanalen som tycks sjunga på sista versen eftersom man ja... just inte är Hockeykanalen överhuvudtaget.
Viasat snodde sen NHL och fick med sig superstarkommentatorn Niklas Holmgren på kuppen.
Sen plockade man Premier League.
Och nu fortsätter eländet för C+satsningen. Man valde ju att lyfta över hela spanska ligan till C+ för att kunna locka folk att köpa C+ för att det är där man kan följa Zlatan.
Så verkar Zlatan hamna i Milan istället. Och TV4 har valt att leverera budskapet att man ska kunna följa Serie A i TV4 Sport under säsongen. Reklamen lyder i stil med att det är där man följer Serie A. Så det finns liksom inte utrymme att korrigera det.
Så nu tappar man alltså dragplåstret Zlatan från C+ som alla som vill se honom inom kort istället kan se live gratis på TV4.
Man skulle kunna tro att Gud är riktigt förbannad på TV4-gruppen överlag.
Men visst, hade Zlatan valt England istället hade det ju varit ännu värre. Men Gud ville väl inte att det skulle bli för uppenbart, antar jag.
Men låt gå. Nu kommer ju C+ köra argentinska ligan i fotboll framöver, så en del av kanalens framtid är ju säkrad.
Man skulle kunna hävda att Viasat är Skellefteå och TV4/C+ är Luleå.
Men Zlatan har det bra. Han vinner oftast.... ligan.
Han vann med Ajax 2004, han vann med Juventus 2005 och 2006 (även om man nu blev fråntagna titlarna senare), med Inter 2007, 2008 och 2009 och med Barcelona 2010.
Det är ett bra facit. Vet inte vilket som är mest imponerande. Den sviten av titlar med storlag - eller att han lyckats spela i storlag så länge, med så många ligatitlar i följd, utan att egentligen vara ens nära att ha vunnit Champions League.
Sega dagar nu. Igår och idag. Inte mycket av värde händer. Men vänta bara.
Detta är lugnet före stormen.
Lugnet före försäsongens näst viktigaste vecka. Lugnet före när gruppspelsfasen i European Trophy ska avgöras.
Det är onsdag, fredag och lördag som gäller. Svensk hockey ska göra ett gott försök att visa var man står. Man ska försöka få inte bara HV71 vidare till finalrundan. Man ska försöka få Färjestad och Frölunda dit också.
Linköping - utan tjecker - bedömer jag som totalt chanslösa att äta upp det som måste ätas upp.
Men det är nu det gäller. Det är nu svensk hockey måste visa vad man går för.
Misslyckas man blir detta försäsongens viktigaste vecka. För då blir inte finalhelgen speciellt viktig. Inte för svensk hockey iallafall.
Och ja, detta skrev jag mest bara för att pliktskyldigt få ur mig ett blogginlägg idag också. Det händer ju, som sagt, inte ett dugg varken i tennisvärlden eller hockeyvärlden.
Inte före stormen. Och nu är den inte långt borta.
Vad spännande det ska bli. Hockeysverige håller andan.
En återkomst till Luleå (ett Luleå i kris efter jul?) skulle ge 250 gånger pengarna. Om Osten himself går in och satsar en större summa pengar på det så kanske hela värvningen dessutom skulle betala sig av sig självt.
Själv tror jag att man är ganska rätt ute i att leverera lägst odds på Asplöven. Det känns som en trolig ändstation för Hedström den här säsongen.
Det är ju en jäkla tur i oturen för SIF att Magnus Pääjärvi åker och spelar i NHL i vinter och att han därmed inte är aktuell att bli Årets Rookie i Elitserien.
Hade sett ut det om en spelare som startar säsongen med 134 matcher och 49 poäng skulle bli Årets Rookie och gått in på sin fjärde säsong.
Nu finns ju fortfarande risken att något liknande inträffar för all del, även om Anton Lander på inget sätt varit lika profilstark och framträdande som Pääjärvi.
128 matcher och 29 poäng startar han upp med när han går in på sin fjärde elitseriesäsong och blir en av favoriterna till titeln.
Han kan vinna, men samtidigt tror jag att Skellefteåbackarna Adam Larsson och Tim Erixon kan ligga bättre till på förhand.
Enligt mig får Adam Larsson gälla som skyhög favorit. Speciellt när jag antar att Elias Fälth faller för åldersstrecket och inte är tillgänglig.
KHL "tillåter" slagsmål numera och han slipper få 5+20 minuter varje gång (det vill säga inte långt från varannan match) han väljer att kasta sina små söta handskar och slåss.
Något Vitiaz från Tjechov utanför Moskva givetvis är mest tacksamma för. Laget är ju till för att vara ligans stora maffiagäng och har inte direkt någon ambition att vara annat än så heller.
Verot är inne på sin fjärde säsong i klubben och har varit avstängd i en rad olika matcher på grund av de tidigare reglerna. Han har dessutom fått avsluta en hel del matcher i förtid på grund av det automatiska matchstraffet.
På tre säsonger har det bara blivit 105 matcher - men 1053 utvisningsminuter.
Roger Federer var på vippen att förlora sin fjärde raka final. Efter torskar i Madrid, Halle och Toronto var han illa ute mot pånyttfödde Mardy Fish.
Fish vann första i tiebreak. Federer det andra i tiebreak och sen kom matchens första och enda brejk när Federer bröt vid 4-4 i tredje set.
Spännande match och jag kan väl tycka att det var lite trist att Fish inte fick vinna sin första Mastersturnering. Han har varit glödhet den senaste tiden. Vann i Newport, vann i Atlanta, torskade mot Cilic tidigt i Toronto och har varit glödhet i Cincinnati.
På de fem matcherna fram till finalen slog han ut fem spelare som legat topp 7 i världen nångång under dess karriärer.
Gilles Simon (6) i första rundan, Fernando Verdasco (7, just nu åtta), Richard Gasquet (7), Andy Murray (2, just nu fyra) och Andy Roddick (1, topp tio igen från och med imorgon).
Hade bara fattats att ta Federer också så hade han stått för en minst sagt magisk turnering rakt igenom.
Ifjol var han ju skadad efter Newport (veckan efter Wimbledon) och missade US Open, som han var i kvartsfinal i 2008 (torskade mot Nadal).
Med nuvarande form kanske han blir att räkna med i US Open om han får en vettig lottning.
Ingen slutsegrare, men nog kan han gå en bit. Hans nedbantade jag borde dessutom orka med att spela hårda femsetare i 30-gradig värme.
Roger Federers form i dom här två senaste Mastersturneringarna får mig lite grann att tro att det nog kan bli så att han får gälla som huvudfavorit i US Open.
Nadals vilja att få knipa den fjärde Grand Slam-titeln får inte underskattas dock. Andy Murray brukar kunna blanda och ge och får väl därmed vara tredjehandsfavorit.
Novak Djokovic tror jag inte alls på, och på hemmaplan får Andy Roddick och Mardy Fish såpass gott om boost att någon av dom alldeles säkert kommer spela åtminstone kvartsfinal.
Jänkarna hade ju, veckan som gick, ingen spelare topp 10 på rankingen för första gången sedan rankingsystemet infördes. Det ni.
Men det höll ju bara i en vecka.
David Nalbandian hoppas jag förstås också på i US Open nu när han är tillbaka och i relativt gott slag.
Sverige går mot ett rätt praktfullt fiasko i European Trophy. Det går till och med så dåligt att svensk hockey nog för vara glada så länge det inte blir en Europaliga på allvar och man med alltför tydliga tecken får bevis på att svensk hockey snart är där svensk klubbfotboll är.
Nu går ju allt släta över med att det är försäsong.
Malmö är redan avhängda i sin grupp. Frölunda går vidare om man vinner sina tre sista matcher och samtidigt får hjälp på traven.
Hjälpen man behöver är att HV71 slår TPS och Kärpät och att Bern förlorar mot Salzburg och Zürich. Jag tvivlar på att det kommer hända.
Både att Frölunda tar full pott och att Bern inte vinner minst en av sina kvarvarande matcher. HV71 skulle man däremot kanske kunna få hjälp av.
Men HV71 är inte heller helt givna att ta sig vidare. Det kommer krävas en del i hemmamatcherna mot de finska lagen för att hålla sig topp tre i gruppen.
I den andra gruppen har Linköping, Färjestad och Djurgården inte direkt skaffat sig ett utmärkt läge inför de tre sista matcherna och det kommer behöva plockas en hel del segrar mot Jokerit och HIFK (och Vålerenga) nästa vecka för att det ska ske.
Jag skulle vilja påstå att max ett lag spelar slutspelet i Salzburg i början av oktober och att det hoppet står till HV71, men att jag är långt ifrån säker på att det blir så. Det kan mycket väl bli svensklöst i Salzburg.
Möjligen kan Färjestad blanda sig in i leken. Men då krävs tre raka segrar nästa vecka och av lagen i den gruppen känns Färjestad som det lag som kan stå för den bedriften.
Grym match, grym vändning. Den nya, smala Mardy Fish har varit en skön bekantskap.
Igår slet han hem matchen mot Andy Murray och ikväll/natt en skön drabbning mot polaren Andy Roddick.
Fish var bra i första set. Ända fram till regnet kom in och störde. Då stod det 4-5 och Fish skulle serva. Han hade gjort det strålande fram till det en timme långa uppehållet.
Då gick han ut och missade varenda förstaserve och tappade gemet enkelt och förlorade därmed också setet.
I andra hamnade han i tidigt underläge. Fortsatte serva dåligt. Roddick gick fram till 5-2 och regnet kom precis när Fish skulle ut och serva igen.
Avbrottet var på kanske 15-20 minuter. Jag satt mest och tyckte lite synd om Fish som var tvungen att vänta ut lidandet. Men han slet på. Gick ut och vann sitt gem och sen bröt han Roddick till 4-5 med sitt första brejk i matchen. Vann senare setet i tiebreak och körde därefter över Roddick med 6-1 i tredje set.
Helt sanslöst och ett så tydligt bevis på att en tennismatch inte är över förrän matchbollen är inslagen. Mot Roddick har du definitivt inte många procents segerchans om du är under med ett set och 2-5.
Men den där MTV-reklamen vi har. Gillar ni den? Tycker det är skitkul när den börjar spela sin musik. Det irriterar mig inte ett dugg när jag har sajten uppe.
En annan sak... hur kunde folk åka ut för ELBOW och HI-ST i Kenny Jönssons avskedsmatch? Borde inte den ha varit av uppvisningskaraktär?
Trodde att armbågstacklingar (det är väl en tackling, sägs det?) var bannlysta i sådana tillställningar. Likaså höga klubbor.
Eller var det bara knuffar efter att man fått armbågar i magen som var bannlysta?
Mattias Weinhandl och Tony Mårtensson var heta när SKA Sankt Petersburg avancerade till final i turneringen man spelar i Basel.
Man slog KHL-konkurrenten Barys Astana med 6-1 i semifinalen sedan duon svarat för var sina mål. Weinhandl hade dessutom två assist och Mårtensson ett. Tillsammans låg dom bakom allt från 2-1 och framåt.
I finalen imorgon ställs man mot Geneve eller Bratislava.
Idag är jag ledig och imorgon är jag ledig. Men jag kan ändå inte liksom bara sitta här och bara vara ledig. Det finns ju folk som ogillar min existens, och hur vänligt vore det att helt enkelt inte skriva ett irrelevant blogginlägg då?
Då får ju inte alla något att sysselsätta sig med under dagen. Vore väl inte rätt av mig. Så jag bjuder på mig själv. Som alltid.
En artist, skulle man kunna säga.
Jag har bara nästa vecka kvar att jobba också, sen har jag vad vi brukar kalla semester. Tror att det är den första sammanhängande fyraveckorsperiodens ledighet jag har haft på många år.
Kommer bli grymt. Men jag kommer ju förstås blogga en del ändå (läs inledningen igen).
Cincinnati igår: Slimme Mardy Fish (gått ner 15 kilo) vann en grym match mot Andy Murray, som var ordentligt sliten men ändå stretade emot till tiebreak i tredje set och sånär vann. Fan vad spännande matchen var.
Andy Roddick slog sedan Novak Djokovic lätt. Djoker var riktigt usel, faktiskt.
Nu möts de båda amerikanska polarna i den ena semifinalen ikväll.
Kan bli en helt okej match. Fish lyckades efter nio raka förluster slå Roddick i Atlanta för bara några veckor sedan.
Federer möter Baghdatis i den andra semifinalen. Baghdatis slog överraskande ut Nadal i sin semifinal och förstörde den möjligheten till supermöte.
Nej, nu ska jag se om jag kan hitta någon granne som jag finner lite bättre än mig (tveksamt om någon sådan finns i det här jävla ghettot dock) och så ska jag ut och kissa på hans bil "bara för att".
Nej, något SM-guld blev det inte för Luleå ikväll. Men ett fall framåt. Man lyckades skjuta två mål i en och samma match och gjorde dubbelt så många mål som på de två första.
Däremot har man inte lyckats göra mål i fem mot fem ännu på tre matcher.
Antar att det kan låta något åt det här hållet i omklädningsrummet - och på läktarna - efter slutsignalen.
Ikväll kan Luleå vinna SM-guld. Bara två dagar efter den förnedrande nollningen mot Björklöven som förstås inte betydde något eftersom det "bara är försäsong", så vinner man via seger mot Skellefteå mer eller mindre SM och vips skulle försäsongen vara minst lika viktig som den stundande kvalseriehockeyn.
Det är grymt kul det här med att se hur så kallade fans reagerar under försäsongen. Det slår aldrig fel.
Varje match är livsviktig inför matchen. Sen avgör liksom själva matchens utgång om den fortfarande betydde något eller inte.
Men jag kan förstå Luleåfansens förtvivlan. Man har ju liksom i många, många år haft Modo som "stora derbyrival". Övik ligger ju bara ett stenkast på 36 mil från Luleå, så det är ju förståeligt att man ville ha upp Skellefteå och kunna få lite enkla sköna segrar och kalla någon för nån form av lillebror.
Sen blev det nånstans bara "ooops" av allt ihop. Det tog bara en anpassningssäsong för Skellefteå innan man tog över banan helt. Man plockade det man ville ha från Luleå och framför ögonen på Luleå och blev stora bror redan säsong två och har varit ohotad sådan sedan dess.
Klart det blir jobbigt läge och klart att man börjar att tycka att det är skitviktigt att plocka en match - om än så bara på försäsongen.
För vad är det man har sedan Skellefteå gick upp igen? Fem segrar och tretton förluster mot Skellefteå över 20 matcher?
AIK-"fansen" skämde ut sig igår när man mötte Levski Sofia, sägs det. Man kunde som vanligt inte hantera någonting och valde att "slåss för Gnaget" och vara allmänt coola.
Har vi riktig, riktig tur så stängs Sverige ute från Europaspel helt och hållet i och med detta.
Det hade varit svensk fotbolls stora räddning, på sitt sätt.
För tänk hur jävla misslyckade Sverige är i klubblagsfotboll. Har inte kommit någonstans alls på tio års tid och bara försöker hitta ursäkter till uselheten och den ena är sämre än den andra för ingenting håller på riktigt.
Tänk då om Sverige blir portade. Då kan vi ju faktiskt på allvar ha något att skylla på.
"Jomen.... vi är ju egentligen bra nog för Champions League vettu... det är bara det att vi är ju portade från spel... jävla AIK vettu. Sååå... det är liksom det som gör att det är som det är... vi hade lätt varit i CL varje år om vi bara hade haft chansen... vi är grymt mycket bättre nu än för ett par år sen. Svensk fotboll har gått fram en hel del sörrö"
Så hade det kunnat låta isåfall. Räddningen för svensk fotboll.
Det är ju som när vi försöker leka att Elitserien är bästa ligan utanför NHL. Det är liksom ingenting man behöver bevisa, utan det kan man bara påstå att det är så det är för det är så det borde vara.
Att Sverige misslyckas kapitalt i Europa gång efter annan skyller vi ju på att Europa är så mycket mindre betydande än Sverige och ingen bryr sig ju riktigt om skiten där. Man tar det med en klackspark bara, när man spelar i Europa. Vi är ju egentligen bäst sååå.
Som när man försöker bortförklara att svenska lag aldrig vann Super Six eller vad skiten i Sankt Petersburg hette. Då var det för att "vi inte fick spela i Ryssland".
Som om en svensk förlust mot Davos har med var matchen spelas att göra.
En sak som jag finner lite lustig och samtidigt en smula beklämmande är dom mobbare som tycker att jag är en hemsk person för att jag "inte tar med alla kommentarer".
Då tar jag ändå med bra många fler än många andra sajter skulle göra. Jag plockar bort större delen av de påhopp folk kommer med kring spelare. Jag ser inte varför man ska mobba spelare i alltför stor utsträckning.
Där tar jag oftast bara med mobbkommentarer om dom är så sorgliga att jag kan skjuta ner dom direkt. Samma sak med många mobbkommentarer som kommer kring min egen person. Jag tar bort det som jag helt enkelt inte känner att jag vill, hinner eller orkar skjuta ner för stunden.
Det är liksom så det funkar. Ni ÄR inte den här sidan, ni som kommenterar. Ni är bara en del av showen, där jag har huvudrollen.
Allt ni skriver kommer inte alltid komma med. Så funkar det här. När man exempelvis spelar in CSI och man har valt att låta en rätt kass och okänd skådis spela ett uppskuret lik på Robbins likbrits, så kan inte den personen - hur mycket han än vill visa omvärlden att han existerar - resa sig upp och skrika att han vill ha större roller.
Han får acceptera sin roll och ta det för vad det är. Ställer han sig upp och skriker, så väljer någon att klippa bort just det ur scenen.
Så funkar showbizz.
Egentligen borde jag givetvis klippa bort varenda retarderad människas kommentar på sajten. Allt för att slippa ägna mina dagar åt att skjuta ner det.
Men jag accepterar min roll i showen och gör det för er som finner den stora humorn i det och jag vet att ni är många som gör det.
Att någon skulle få sitta och mobba mig helt oemotsagd på min egen arbetsplats finns liksom inte och den dagen ni som så gärna sitter här och mobbar folk har fått tillräcklig status i livet så kommer ni kunna göra samma sak.
Men så länge era liv går ut på att sitta och i ren avundsjuka mobba folk som råkar ha det lite bättre än ni har det, så kommer ni troligen inte nå den statusen.
Men nu vet ni lite mer om hur det funkar i showbizz.
Darius Kasparaitis hade inte bara den goda smaken att nobba spel i AIK kommande säsong och välja en roll som tränare i stjärnbygget SKA Sankt Petersburg.
Han har nyligen, igår närmare bestämt, blivit pappa för fjärde gången och man passade på att döpa den lilla pojken till Marley.
"Vi har döpt honom efter Bob Marley", säger Kasparaitis möjligen något överraskande, enligt sportdaily.ru.
Marley är Darius första son. Tidigare hade han (ja, logiskt nog då om detta är hans fjärde barn) tre döttrar.
I eftermiddag, klockan 17, spelar Sankt Petersburg mot Geneve-Servette.
Känner ni hur det rycker?
Och jag som valde bort Söderling-Roddick i natt. Satan vilken miss. Var tydligen en riktig gastkramning och någon form av Roddick-utbrott i andra set vid någon underlig situation med hawkeye där Roddick inte greppade att det var han som blivit bortdömd och när han väl förstod det fick han inte utmana för att det tagit för lång tid och sedan var det tydligen igång med en sån där skön diskussion mellan Roddick och domaren där han helt enkelt ville ha en tidsangivelse på hur lång tid man har på sig att få utmana ett domslut, men bara fick "mannerly time" som svar och inte kunde få ett svar på hur lång tid det innebär.
Men domaren kanske bara sa det med glimten i ögat.
Stefan Liv fick stå på den förlorande sidan för Sibir på torsdagen. Med bara två sekunder kvar av matchen mot värdlaget i cupen man deltar i avgjorde Jekaterinburg med sitt 3-2-mål, inslaget av slovaken Miroslav Lazo.
Sibir ledde annars med 2-0 halvvägs in i matchen innan Angel Krstev - det sena FBK-lånet från ifjol - öppnade målkontot för Jekaterinburg.
En annan rysk match som spelades under torsdagen var Lokomotiv Jaroslavl mot Vitiaz - skräcklaget.
Jaroslavl vann med 8-3 i en match där Pavol Demitra, stjärnförvärvet, sköt 1-0 redan i första bytet.
Daniel Tjärnqvist hade en assist i matchen och finska värvningen Jori Lehterä, poängkung i FM-ligan ifjol, hade två assist.
I CSKA Moskva fick Ilja Zubov, ny i laget efter en ganska misslyckad säsong i Ufa ifjol, en bra start när han sköt både 3-3 och 4-3 när man besegrade mästarna Kazan hemma med just 4-3.
