En sak vill jag klargöra. Det är att den enda anledningen att jag placerar Luleå lågt i den superfräcka rankingen jag gör löpande, är faktumet att man bara har sex backar - och att Robin Olsson och Johan Ejdepalm är två av dessa.
Det skulle aldrig hålla i längden. Därför finns man där man finns fram tills en bättre bredd och spets är ordnad på backsidan.
Men den lär nog komma vad det lider.
Och då åker mest troligt Brynäs ner.
För vad Gävle-laget sysslar med är lite mer oklart.
Av allt att döma så ser man ut att lyckas med konststycket att ställa upp med en av tidernas mest orutinerade målvaktslösningar där rutinen består i en halv allsvensk säsong och en fjärdedels elitserie/kvalseriesäsong på seniornivå.
Målvaktssatsningen är jag den första att hylla för all del. Jag ser inte hur den nödvändigtvis måste misslyckas.
Jacob Markström är värd chansen som etta i Elitserien och har alla möjligheter att lyckas.
Skulle nästan vilja sträcka mig så långt som att påstå att är det någon som kan rädda det här gänget - så är det han.
Han utklassade trots allt alla andra målvakter i Kvalserien i våras. Ed Belfour, Jani Hurme, Christopher Nihlstorp och Juha Pitkämäki.
Och sannolikheten att han faktiskt blir bättre med tiden är ju skapligt stor.
Problemet för Brynäs är ju bara att man valt att ställa upp med seriens kanske sämsta backbesättning framför sin orutinerade målvaktsduo.
Där har man lagt mycket krut på att få Lars Jonsson, som gått skadad halva säsongen både ifjol och i förfjol.
Att Mads Hansen känns som en av Brynäs hetaste anfallare säger också en del om truppen man förfogar över just nu.
Skulle Mikael Lind, vid 36 års ålder och utan någon givet producerande medspelare likt Pavel Brendl, inte leverera som ifjol så ser man mer än lovligt bleka ut även offensivt.
Att Daniel Widing kan upprepa fjolårets säsong är ju långt från självklart. Han har fortfarande att bevisa att fjolåret inte bara var en engångsgrej.
Till Brynäs fördel talar väl egentligen bara faktumet att man har en hel del yngre spelare i laget som kan ta ett kliv framåt jämfört med ifjol.
Men för att rädda det här gänget från att vara ett av seriens tre slagpåsar krävs att samtliga har blivit 15-20 poäng bättre.
Känslan man får när man tittar över Brynäs trupp är att om Pavel Brendl inte var tvungen att säljas för att rädda elitlicensen till klubben, så var försäljningen en usel affär.
För en omotiverad Brendl hade, som laget ser ut nu, kunnat avgöra fler matcher själv - än resten av laget kan göra tillsammans.
Brynäs känns sämre i år, än det lag som var sämst i Elitserien redan ifjol, och om man inte prickar rätt med diverse halvdesperata värvningsförsök nu inför säsongsstarten, så är känslan att hoppet om att undvika kval i stora drag ligger på en 18-årig målvakt.
Skaplig press på en kille som lirat sju elitseriematcher. Och så tilldelas han ett sånt försvar till råga på allt.
Nu är Ziggy Palffy återigen nära KHL och Dynamo Minsk. Efter att ha ledsnat ganska rejält på nivån i slovakiska ligan (som ni kunnat läsa om tidigare) tycks han nu ha kommit fram till att han ska lämna Skalica.
Enligt slovakiska sajten Sport är det bara en tidsfråga innan han skriver på för Minsk och den största anledningen till att han väljer att flytta till KHL är att han har bestämt sig för att göra landslagscomeback och spela i OS.
Därför vill han öka konkurrensnivån och spela i så bra liga som möjligt för att komma i så bra form som möjligt till OS.
Palffy toppar den slovakiska ligans poängliga överlägset med 25 poäng på 13 matcher.
När man är göteborgare blir livet oftast snäppet lättare än för andra.
Minns en intervju på TV-Sporten i våras eller somras med ÖIS målvakt Bengt Andersson, runt 60 år gammal, som efter ännu en i raden av alla de förluster inte såg alltför nedstämd ut.
"Du verkar inte speciellt ledsen ändå" tyckte Chris Härenstam som intervjuade Bengan.
"Nej.. jag blir ju inte gladare av att vara ledsen"
Men vilken besvikelse det varit med NCAAF ikväll så här långt.
Bradford blev skadad tidigt för Oklahoma och tog lite grann musten ur stormötet nere i Dallas. När Cory McCoy inte alls kom upp i sin normala standard blev matchen en ganska stor besvikelse till slut.
Tim Tebow håller på och lirar nu, 13-13 hemma mot Arkansas och gör inte heller speciellt bra ifrån sig.
Återstår att se om det blir någon sprutt i Georgia Tech-Virginia Tech som startade för en liten stund sedan, eller Alabama-South Carolina som startar kvart i två.
Hoppet lever ännu.
Än så länge är det mest imponerande jag fått se under veckan Dion Lewis springspel för Pittsburgh mot Rutgers igår natt.
Smart drag av Hento att tacka nej till kortidslösningen i Färjestad. Nu kan han fortsätta försöka sälja in sig för ett helsäsongskontrakt någonstans och fortsätta försöka spela på sina gamla meriter.
Hade han valt spel i Färjestad och visat upp ett färskt dåligt spel hade han kanske riskerat att bli helt utan klubb för resten av säsongen när Färjestad var klara med honom.
Det är vad vi i USA kallar för good call. Det kommer gynna Hento senare under säsongen. Det kan jag garantera.
Mitt hockeysinne är av hög nivå. Det måste nämnas.
Jag påstod ju tidigare idag att Frölunda troligen hade större segerchans mot Rögle när man åkte ner med halva laget skadat/sjukt, än man hade haft med hela sitt stjärnfyllda lag.
Och så blev det också.
Efter två utskåpningar ifjol blev det seger den här gången. När det mesta egentligen talade emot laget.
Psykologin spelar förstås in i allt det där. När alla stjärnor är med kan det i vissa lag (sällan HV71 dock) bli så att alla blir för bekväma i att man vet att någon annan lika gärna kan ta tag i det.
Med halva backbesättningen - och centerbesättningen - indisponibel inser de kvarvarande stjärnorna att det är upp till dom att ta tag i det samtidigt som de unga spelare som normalt inte får så mycket istid och utrymme sliter ihjäl sig för att visa vad dom går för.
Med det inte sagt att det är bättre ju färre stjärnor man har. HV71 är ju ett lysande exempel på ett lag där man kan ha väldigt många namnkunniga spelare och där man ytterst sällan de senaste tre säsongerna haft några som helst problem med att få ihop lagbygget.
Frölunda har rätt stora problem med skador och sjukdomar just nu.
Tobias Viklund, Philip Larsen och Ville Mäntymaa saknas på backplats mot Rögle idag. Kanske, kanske Mikko Lehtonen också.
På centerplats saknas Riku Hahl och Andreas Karlsson.
Samtidigt säger mig något att det faktiskt kan vara bättre för Frölunda att sakna folk, hur märkligt det än må låta.
Att vissa spelare tvingas slita hårt för att ta bort bördan från de juniorbackar som kommer med istället, samtidigt som juniorbackarna gör allt för att inte gå bort sig.
Blir nånstans en märklig form av perfekt mix. Stjärnorna får den istid man vill ha men aldrig riktigt får när man spelar i ett stjärnfyllt lag som Frölunda.
När ett ordinarie Frölunda åker till Ängelholm för spel, som man gjorde ett par gånger ifjol, så är den allmänna inställningen alltid att "där vinner dom ju lätt".
Men så blev det aldrig ifjol. Tvärtom spelades man ut i i båda matcherna man gjorde därnere.
Den här gången kommer man ner med ett kraftigt skadedrabbat lag och allmänt tänker nog folk att Rögle borde vinna det där.
Fan vet om det inte blir tvärtom bara just därför.
Här kommer ett ja, låt oss kalla det för historiskt inlägg.
Alla som heter Lukas, låt oss börja där måste klicka igång klippet som följer och helst slå igång högtalarna.
Vi måste få igång lite stämning.
Ja, det gäller i synnerhet Lukas Alexandersson. Så få på ljudet där nu och fortsätt neråt.
Det är så här att din sambo ville göra något speciellt och tycker att eftersom du tydligen läser den här bloggen dagligen, så skulle det vara ett bra tillfälle för Therese att ta tillfället i akt att helt enkelt få dig lite förvånad.
Hon är trött på att bara vara sambo med dig helt enkelt och vill ta nästa steg. Så hennes stilla undran är om du vill gifta dig med henne.
Så när du kommit över förvåningen eller chocken och slutat mumla "vafan är det här?" för dig själv, så kan du väl gå in till Therese och komma med ett svar, så har hon en annan överraskning åt dig där.
Alexander Hellström närmar sig tydligen Luleå. En kille som verkligen ogillar Skellefteå och blir en skön injektion till de heta matcherna mot Skellefteå.
Hellström lämnade ju Björklöven samma år som Erik Andersson valde att flytta till Skellefteå. Vill minnas att han tydligt uttalade att ingen i Umeå behövde vara orolig för att han någonsin skulle ta samma steg senare i karriären.
Sa nåt i stil med "ja, inte kommer jag någonsin göra den flytten som han gjorde iallafall".
Tänka sig att det blev Rögle för Mathias Månsson. Precis som jag skrev redan när han valde att säga upp sig från Skellefteå.
Folk, som tror att dom vet bäst, tyckte i kommentarer att det inte var möjligt eftersom Månsson minsann spred så dålig stämning i laget senast han var där och att Rögle absolut inte ville ha honom igen.
En del som skriver kommentarer vet ofta väldigt mycket om väldigt många saker. Tycker dom.
Många försöker skriva sin egen sanning och försöka få folk att tro att det är fakta. Lögner, förtal och dylikt är vardagsmat när spelare ska baktalas.
Jag börjar bli rätt less på hur spelare ska behöva ta den skiten bara för att folk i sin anonymitet ska kunna vräka ur sig vad dom vill.
Josh MacNevin fortsätter att leverera i HockeyCoachen. Ett mål i första perioden. Tre utvisningar i andra perioden. Så ska det se ut.
Den enda jag är lite besviken på i mitt lag just nu, utöver att jag inte lyckas pricka rätt på målvaktssidan, är Per Ledin.
Pelle... du tar för få utvisningar. Något matchstraff eller någon tia kan du väl bjuda på i någon match där ni leder stort i slutet och matchen ändå är över?
Förslagsvis gör du ett par mål mot Luleå på lördagen, låter Cam Abbott hänga någon kasse, och sen plockar du en fight med honom i slutet av matchen.
Inget allvarligt så att ni blir avstängda. Men någon lagom stor omgång slagsmål så att ni får matchstraff.
Ja, det innebär väl att ni puttar två gånger var på varandra. Kanske petar lite lätt med handsken i ansiktet på varandra. Det är väl nånstans där maxgränsen ligger för att undvika avstängning.
Ni andra, som inte heter Per Ledin, kan fortfarande gå in och delta i HockeyCoachen och anmäla lag och vara med och tävla om månadspriser.
Sidney Crosby får ju finna sig i att vara ganska illa omtyckt i internetvärlden. Han är ju inte direkt den hårdaste av spelare och gnäller för mycket. Tycker pöbeln.
Det får mig att fundera lite på hur Wayne Gretzky hade tagits om han spelat sin prime time hockey på internets tid.
Jag misstänker nämligen ganska kraftigt att karln hade hånats på ganska rejält och varit illa omtyckt.
Han tacklades ju aldrig. Var en ganska vek spelare och en ganska taskig skridskoåkare.
Antar att folk hade klankat en hel del på hans icke-komplettness.
Det gör det ju ganska ofta så här efter karriären också. En del svenskar (vilka annars?) vill ju försöka få det till att Peter faktiskt är bättre än Gretzky eftersom han är/var mer komplett och att Gretzky gjorde många poäng för att han spelade på en tid då det "gjordes många mål".
Det brukar ofta vara komisk läsning att uppleva när folk försöker få Peter större än Gretzky.
Peter brukar ju också få plussas på lite mer grejer än han verkligen gjort, bara för att han varit skadad så mycket och då kan man ju alltid applicera en massa om hit och dit.
Andra teorier som brukar läggas upp så här efter karriären för att dra ner på Gretz prestationer är ju faktumet att "ingen någonsin tacklade honom" för att man helt enkelt var rädda för att skada honom.
"Ingen ville ju vara den som skadade Gretzky", brukar det heta.
Därför hade det varit kul att få återuppleva Gretzkys storhetstid ur en internetvärlds perspektiv.
Jag misstänker nämligen att den hade varit väldigt komisk.
Om jag någon gång får chansen att uppleva den tiden, med internet, så hade jag gärna velat ha med Peter Forsberg också. Bara för att få se hur mycket som faktiskt skiljde mellan de båda på riktigt.
En sak med mainstreammedia som jag inte riktigt förstår är varför man fått för sig att man ska kalla Henrik Karlsson för Monstret.
Känns inte det lite fel redan från start att hitta en ny kille att kalla samma sak som man redan kallar en aktiv målvakt?
Jag förstår inte hur man tänkte där, riktigt. Hur trodde man att det rent lanseringsmässigt skulle vara gångbart i längden?
Personen som kommit på idéen känns inte så speciellt het. Visst, det är väl kul om Henrik Karlsson får kallas nåt fräckt, men varför kallas samma sak som man döpte Gurra till för ett halvår sen?
Känns lite som personen som på presskonferensen i Luleå igår frågade Roger Rönnberg "vad är special teams för något?".
Låt gå att frågar man inget så får man inga svar. Men sitter man på en presskonferens efter en hockeymatch och en hockeyterm kommer upp - så bör man spela med och anteckna och sen gå hem och googla fram ett svar istället.
En elitserietränare ska inte behöva sitta på en presskonferens och svara på vad special teams är för något.
Modo fortsätter ha problem i Elitserien. Snart måste nog Josh Green börja visa de där egenskaperna som någon av sedinarna valde att tycka var så imponerande bra med killen.
Sakerna jag ifrågasatte och som alltid fick höra "tror du inte att den och den vet bättre än dig?".
Men riktigt så enkelt är det inte alla gånger.
Vet inte vad som är mest pinsamt med Modo. Att en ganska dassig Josh Green är lagets fjärde främsta poängplockare, eller att Peter Forsberg ligger femma trots bara tre spelade matcher - matchotränad.
Kan inte bestämma mig.
Men visst, Modo har haft problem mycket på grund av att man störts av skador i en trupp som redan från start varit ganska så tunn på alla platser utom målvaktssidan.
Sånt tar hårt.
Och tänk att Färjestad ligger trea i tabellen med -7 i målskillnad. Trots att man har sex segrar och tre förluster.
Jag är fortfarande förbluffad över hur jäkla bra Abbotts ger svar på tal till dom som helt enkelt hävdade att dom är sönderlästa nu efter sitt år i Rögle.
Hur man nu kan läsa sönder två energiska, irrationella killar som kör på maxfart i varenda byte.
Det är som att påstå att Ovetjkin går att läsa sönder.
Men jag imponeras ändå över deras produktion som är snäppet över vad jag hade räknat med.
Nyckelspelare och goda poängplockare med över 40 poäng under säsongen, jovisst, det hade man ju räknat med.
Men 23 poäng ihop på nio omgångar. Nej, det är mer än vad jag trott.
Och då har ju tredjelänken K-Fab levererat nio pinnar utanpå det också.
Kanske är det därför Abbotts höjt sig ett snäpp. Att man fått en tredjelänk värd namnet. Det hade man ju aldrig i Rögle ifjol utan fick köra sitt eget race i stora drag.
Dessutom är det killar som är rätt coola som personer också. Jante berättade en gång att dom suttit och diskuterat Linus Omark sinsemellan efter en match.
"Omark scored today", sa den ene.
"That´s great!", sa den andre.
Den cyniske kan förstås se det som att Abbottarna är glada att Omark levererar, så att dom inte kommer tillbaka till Luleå och snor deras istid.
Men jag tror att dom är genuint glada att det går bra för Omark.
* * *
Annars var ju kvällens roligaste, eller ja, roligt och roligt... när Lance Ward för första gången fick felbehandlas efter sin elitseriecomeback.
De första matcherna har han sluppit det.
Han gruffade lite med Jonas Almtorp, båda borde fått två minuter.
Almtorp fick två, Ward 2+2. Sen lackade förstås Ward för att han fick en extra tvåa och fick därför en tia på köpet också.
Klassiskt. Och samtidigt jävligt sjukt hur killen diskrimineras på det viset han gör.
Det är mobbing det handlar om.
En extra tvåa för att han är han, och sen en tia extra på det för att han blir arg för att han felbehandlas.
"Tyst, tyst, tyst" är väl domarens svar när Ward vill förklara hur orättvist livet är.
Jag fattar inte hur Ward orkar med att spela i Elitserien.
För mig som var stenhårt Luleåfan på 90-talet så är det ju en spelare som Lars Edström för alltid någon form av en hjälte.
När han slog igenom så gjorde han det så rejält att han tog plats i Canada Cup och OS samma år (OS var ju inte då vad det är nu, men Eric Lindros var med i samma OS) men han spelade aldrig någon VM-turnering.
Sen blev det ju lite loserstämpel på killen. Han flyttade till Frölunda efter Luleås fiaskosäsong 93/94 och två år senare fick han sitta i "fel" omklädningsrum när Luleå firade SM-guld i Göteborg.
När Edström kom tillbaka till Luleå senare i karriären var det roligaste med honom hans ständiga jakt på andra-assist. Fanns den en lucka i målprotokollet, så försökte han övertyga domaren om att det var han som passat.
En vass jävel längs sargerna var han hur som helst, den gode Edström och riktigt bra när han var som bäst.
Jag vet inte om det är en skröna eller på riktigt, men jag har fått berättat för mig att Edström åtminstone i inledningen av sin karriär i Elitserien, på fullaste allvar, ska ha åkt runt och nynnat på temat till Batman (den gamla TV-serien alltså) när han närmade sig sargen för att trycka till motståndarbackar.
Som ett budskap att "moaha, nu kommer Lasse Edström och tar dig", vilket då ska ha fått motståndarna att bli nervösa. Förstås.
Det snackas mycket om Johan Harjus poängtorka i KHL. Bara tre poäng på 15 matcher och allmänt tycks en del mest gå och fundera kring när man tänkt sparka honom.
Men en spelare som går lika dåligt som Harju lite i skymundan för oss svenskar är dubble världsmästaren Oleg Saprykin, som gjort två mål och en assist på 13 matcher sedan han kom från CSKA.
Till skillnad mot Harju kan man inte bortförklara Saprykins misslyckande med att han är ny i ligan och behöver anpassa sig till det ryska spelet och den ryska kulturen.
Det går ganska kraftiga rykten om att Dynamo ska försöka byta bort Saprykin till Slava Bykovs Salavat Julajev.
Slava gillar ju Saprykin ganska hårt och försökte värva honom redan när han tog över Salavat, men så blev det aldrig.
Andrej Chomutov, ny coach i Dynamo och lite lustigt nog just Slava Bykovs gamla superradarpartner, säger däremot att det inte är aktuellt med ett byte.
- Jag vill bygga vidare på den truppen jag har och tror att Saprykin kommer att ge utdelning till slut, säger han till sport.ru.
För Salavats del uppges man vara villiga att ge upp både Vladimir Antipov och Vladimir Vorobjov för att få Saprykin.
Olof Mellberg bästa svenska målskytt i VM-kvalet. I ett landslag som förfogar över Zlatan Ibrahimovic.
Det är inte så konstigt att VM missades, trots allt. När anfallarna och mittfältarna gör så få mål att en mittback, som "aldrig" gör mål gör flest mål.
Andreas Johansson har gjort en del snygga mål i sin karriär, bland annat ett mot Norge(?) i VM 1995 där han körde solo från egen zon.
Men det coolaste målet han gjort var när han spelade med Färjestad borta mot Västerås samma säsong och kom fri mot tom kasse, stannade upp framför mål och lade pucken till rätta på mållinjen och klappade den lite lätt med bladet innan han slog in den i mål.
Minns att VIK-backen som kom åkande blev rätt arg på det hånfulla målet. Likaså tyckte någon bisittare på TV att sådär får man inte göra.
Jag är inte säker på att Andreas Johansson, 36, är så sugen på att bli påmind om ett mål som Andreas Johansson, 21, gjort på ett sådant sätt som han troligen idag hade fördömt i sin roll som expertkommentator själv. Men det bjuder han nog på.
Och tänk att det är 15 år sedan det hände. Tiden går fort när man har roligt.
Leksand fortsätter att gå rätt väg i sina värvningar (om man nu bortser från Jean-Luc Grand-Pierre då) den här säsongen.
Vinnare som Peter Nordström och Thomas Rhodin och nu Andreas Johansson.
Spelare med hjärta som vet vad som krävs för att vinna. Kanske inte vet vad som krävs just för att vinna en kvalserie.
Värvningarna kommer ge Leksand ett riktigt bra utgångsläge inför Kvalserien. Det bästa man haft sedan man gick upp senast.
Det är jag övertygad om.
Andreas Johansson har fortfarande en hel del kvar att ge. Det visade han om inte annat redan på försäsongen när han fick lira igen efter ett års uppehåll.
Allt handlar bara om att kroppen ska ge fan i att bli skadad. Gör den den snackar vi om en spelare som rent spelmässigt hade gått rakt in i samtliga elitserielag.
Jag tycker för all del att Leksands bredd på laget i anfallsväg kan diskuteras ganska kraftigt kring hur bra den är - på pappret. Men det finns många krigare i laget som kommer slippa den där stora pressen när det drar ihop sig i Kvalserien.
Den är det meningen att veteranerna ska ta. Det har dom betalt för. Det vet dom om. Och det kommer dom lösa.
Press att lyckas har Rhodin, Nordström och Andreas Johansson levt under hela sina karriärer.
Problemet med en uppgång skulle bara vara att alla viktiga spelare mycket väl kan lägga av eller inte vara pigga på en elitseriesatsning.
Men det är ett senare problem. Om än kanske inte nödvändigtvis ett sekundärt problem.
Kent Norberg plockade Lill-Kenta till Timrå som ersättare till sig själv och Peo Larsson.
Nu står Nubben förmodligen snart inför valet att kunna plocka åt sig Lill-Kenta igen.
För Lill-Kenta är nog inte långt ifrån att få sparken nere i Lugano. Klubben där man inte direkt visat sig ha speciellt stort tålamod med misslyckande. Jag vet inte hur ofta laget bytt tränare senaste fem åren - men det är en hel del. Vet att man hade tre olika tränare 07/08 när man missade slutspel för första gången på runt 25 år.
Lill-Kentas "hopp" står till att hans legendstatus i klubben gör att han får extratid på sig. Men jag har svårt att se det i längden.
Idag föll man med 1-5 hemma mot Davos och efter 14 omgångar ligger man tredje sist i ligan, bara en poäng från jumboplats.
Det är långt ifrån det facit Lugano ville ha.
Man är redan nu tio poäng från en slutspelsplats - och då har man spelat fler matcher än alla lagen som ligger topp åtta.
Man har 14 poäng upp till den fjärdeplats som måste ses som ett minimum i en klubb som Lugano. Och då har fyran Geneve två matcher färre spelade.
Förlusten mot Davos var lagets nionde(!) raka om man räknar med strafförluster.
Det duger inte och på sätt och vis är det en ganska stor knall att han inte redan fått kicken.
Att träna ett lag av den här kalibern och kunna förlora nio raka matcher utan att få gå. Med den historik klubben har i att kicka tränare.
Men Lill-Kentas legentstatus är som sagt stor. Den har räddat honom kvar så långt som den gjort. Men det kan omöjligt hålla länge till.
Lika samma borde Nubben förr eller senare komma till insikt med att Ulf Dahlén nog kanske inte riktigt kommer få fart på Frölundaskutan fullt ut.
Laget borde ha varit bättre totalt sett förra säsongen än man var, och laget borde ha haft bra mycket mer än tio poäng den här säsongen, sett till sitt material.
Dahlén är troligen inte rätt man att få fart på lagbygget.
Jocke Lindström satte sitt tredje mål för säsongen idag. Han har sedan tidigare sju assist på sina 14 matcher.
Målet kom i tom kasse i slutminuten mot Spartak Moskva där Torpedo vann med 4-2.
Torpedo har gått överraskande bra i säsongsinledningen och ligger faktiskt tvåa bakom suveräna Sankt Petersburg i den västra divisionen.
Daniel Tjärnqvist och hans Jaroslavl slog Vitiaz borta med imponerande 8-1.
Sergej Konkov sköt tre raka mål i tredje perioden och Tjärnqvist var +3 i matchen, vilket också gjorde att han nu är +3 på säsongen som helhet där han efter tolv matcher fortfarande är poänglös.
Tycker att det är lite sött, på ett tragiskt vis förstås, att det sitter ett gäng människor och på allvar mailar och hotar Ulf Hall...tränare i Nyköping, ett lag utan pengar och utan några som helst möjligheter att avancera uppåt i seriesystemet.
Ett skitlag helt enkelt.
Ändå sitter det på fullt allvar folk och hotar tränaren för att det går för dåligt - i en skitserie som svenska division 1.
Jag menar... varför ens bry sig om hur det går? Hur man kan binda upp hela sitt liv till att kretsa runt Nyköping Hockey så till den grad att man får för sig att hota lagets tränare?
Finns det verkligen så lite till liv i Nyköping att folk faktiskt orkar bry sig så här hårt om ett lag utan framtid?
Det är faktiskt skrattretande... om än på ett tragiskt sätt så lika fullt skrattretande.
Undrar ens hur man kommer på tanken.
"Nu ska jag jävlar i helvete maila den där jävla tränarjäveln som tränar mitt lag som är rankat runt 100 i Sverige och säga att jag ska döda den fan"?
Frågan jag ställer mig när det diskuteras så flitigt om vem som ska bli ny svensk förbundskapten i fotboll är om Pia Sundhage överhuvudtaget finns med bland alternativen som diskuteras?
Hon har ju haft imponerande framgångar med USA:s landslag och borde vara högaktuell.
Vi är på 2000-talet nu och det vore helt rätt att våga testa något nytt. Man ska inte vara så rädd för att testa saker och det finns inget som säger att ett fruntimmer skulle vara sämre förbundskapten än en karl.
Fast ja, i det här fallet kan man väl diskutera om hon blir mer eller mindre manlig än Lars Lagerbäck.
Jag är fortfarande förvånad över hur Sverige ens kan få vara med och slåss om VM/EM-platser på allvar. Att man ens var så nära att ett kryss mot Danmark faktiskt hade varit ganska nära en playoffplats är imponerande med tanke på att Sverige hela 2000-talet haft totalt värdelösa ytterbackar.
Tänk att man 2009 kan vara nära att ta sig till ett VM med en högerback som Mikael Nilsson. Och tänk att den där slog igenom som mittfältare och inte ens är offensiv nog för att kännas som en speciellt offensiv ytterback.
Det säger ändå en del om hur vi satsar i Sverige när han faktiskt fått spela allsvensk fotboll som mittfältare.
