En AHL-kille som öst in poäng i Tyskland, ska Josh Soares bli Växjös frälsare nu när viktige kuggen Johan Markusson gått sönder så illa att många månader av säsongen är i fara?
Ja, jag tror faktiskt det kan vara så. Nu är poängstarke Soares förmodligen inte tänkt som direkt ersättare till kämpen Markusson (det vore direkt märkligt), men att det blir ett rejält tillskott för ett annars svårbedömt Lakers-lag står klart innan han ens hunnit ta sitt första skär i Småland.
Tillsammans med Steve Saviano, David Lundbohm och Dustin Johner (som är en betydligt mer tveksam värvning) kommer Soares nu utgöra den transatlantiska kärna som ska bära Växjö i vinter. Intressant, verkligen.
* * *
Leffe Strömberg som expert i Viasat Hockey alltså. Kanalen fortsätter alltså att proppa studiorna fulla med folk som det är dödligt jobbigt att lyssna på. Efter småsege Tornberg, Håkan ”va-va-va-va” Södergren, totalt genomusle Tomas Sandström och dödligt klämkäcke Niklas Jihde ska vi behöva lyssna på Strumpans nasala stämma också...
Visst, en och annan skön oneliner kanske det blir, men jag är tveksam till att det kommer göra sig särskilt bra i längden.
Tur för kanalen att de förfogar över Sveriges i särklass skönaste kommentatorspar i Holmgren/Johansson då.
* * *
Offtopic:
Ni läsare som har den goda smaken att inte bara vara hockeynördar utan dessutom gillar musik hittar den absolut bästa summeringen av festivalsommaren som gick här: http://www.joyzine.se/?p=4351
Hockeyn är stekhet i Kronoberg. Det började med ett avancemang, fortsatte med en fräck värvningskupp som föranledde ett tjurskalligt avhopp från en träningscup och mynnade ut i en förestående premiärmatch av högsta dignitet.
En premiärmatch vars biljetter det nu uppstått en sanslös cirkus omkring.
Som sig bör släppte Växjö Lakers ett antal biljetter som var öronmärkta för bortalaget. Eftersom bortalaget händelsevis råkade vara Tingsryd som inte bara slutligen lyckats klättra tillbaka in i finrummet efter år och åter år i farstun utan dessutom är en stor konkurrent till Växjö sålde de naturligtvis, trots hot om bojkott, slut i ett nafs.
Resterande biljetter sålde förstås också bra och det börjar närma sig utsålt i den där ladan neråt landet som de kallar för Lakerdome. Som sig bör såldes biljetter till annat än klacksektionerna till vem som helst, till kreti och pleti. Man får anta att många bortafans som inte hann med i första vändan köpte biljett lite här och var i hallen, det uppstod spekulationer om att de köpt på hemmasektionen...
Här någonstans fick berättelsen en synnerligen märklig vändning.
Plötsligt ville som det verkar Växjö Lakers inte ha fler bortasupporters i hallen och bestämde sig för att bara sälja resterande biljetter till hemmapublik. Hur de nu rent praktiskt skulle kunna kontrollera det (uppgiften att folk med grönvita kläder skulle stoppas i entrén trots köpt biljett framstod som ett lustigt litet skämt). Märkligt, men okej...
Sen kom cirkusen igång på allvar.
Plötsligt påstod någon vid kansliet att ordningsmakten (märk väl ordvalet) tagit ett beslut. Att de som är neutralt klädda kommer släppas in, medan de som kommer i bortafärger stoppas.
Det är förstås en fars. Ett argument som faller på sin egen rimlighet. Sen när sitter uppförande och lagsympatier i kläderna? Sen när tog polisen beslut om vad folk har på sig och inte har på sig? (rent tekniskt vore det ju snarare praktiskt för polisen om eventuella bråkmakare var uppklädda i lagfärgerna snarare än en anonymt klädd massa om avsikten är att hålla isär dem).
Nu är Tingsryds supportrar visserligen kända för att fukta struparna och masochistiskt njuta av att i högan sky gala och känna sig synnerligen förfördelade. Men i det här fallet får man ändå ge dem rätt. Stämmer uppgifterna är agerandet i Växjö synnerligen märkligt och det är bara att hoppas att Tingsryd inte tar efter och vill ge igen med samma mynt när derbyt senare på säsongen flyttar några mil längre neråt landet.
Hur det än ligger till egentligen och hur det hela än slutar kan ju den här soppan inte beskrivas som annat än tragisk.
Hockeyn kan ju (än så länge i de flesta fall) tvärtemot fotbollen där rivaliserande fans måste låsas in i burar, fortfarande ståta med en stämning där hemma- och bortafans kan hårdhålla och heja på sina lag men ändå hålla sams och käka korv ihop i periodpaus. Det är ju så vi vill att det ska fortsätta.
Sådant här trams skapar bara irritation och mer dålig rivalitet än nödvändigt.
Hudiksvall är det division ett-lag som är störst favorit att vinna sin serie. I alla fall om vi ska tro Svenska Spel som precis släppt oddsen på seriesegrare i de sex division ett-serierna.
Det ger bara 1,55 gånger pengarna att Hudiksvall ska ta hem den så svaga B-serien. Där bakom lurar ”nya” Örnsköldsvik på 4,50 och Östersund på 5,00 och sen är det bara öken och åter öken.
Näst störst favorit är Björklöven som ger 1,90 gånger pengarna i A-serien, tätt följda av Asplöven (3,10) och Kiruna (4,65).
I C är det inte helt oväntat Borlänge och Enköping som tar de främsta förhandstipsen med 2,10 respektive 2,20. Lite överraskande dock att Arboga värderas till hela 12,00 gånger insatsen.
I värderingen av D-serien vill jag nog gärna påstå att Huddinge (2,00) värderas väl högt medan Nyköping (4,50) är ett helt okej spel.
E-serien kommer om vi ska tro Svenska Spel bli synnerligen oviss. Så väl Skövde som Vita Hästen värderas till 2,75 och bakom dem finns den ständiga outsidern Skåre på spelvärda 4,50.
Karlskrona (2,25) och Nybro (2,75) väntas göra upp om segern i F-serien, men här skulle jag vilja påstå att det faktiskt kan vara värt att kasta in några kronor på Kristianstad som ger hela 7,00 gånger insatsen. Det är inte alls långsökt att de skulle gå och ta hem den här serien.
Om Hudiksvall är den största favoriten, vilka är då den största slagpåsen? Utan någon som helst tvekan Clemensnäs. Skulle de gå och ta hem A-serien ger det 250,00 gånger insatta pistoler. Bakom dem skuggar Västervik som ger 150,00 gånger satsade kulor.
Botten är avklarad, de här gängen undviker träsket, men når inte hela vägen till Allettan:
Surahammar Kommentar: Ifjol gjorde gamla klassiska Sura en riktigt slät figur under hösten för att sedan revanschera sig en aning i fortsättningsserien. Jag anar att det kan bli tal om något liknande i år. Truppen ser inte alls tillräckligt stark ut för att kunna utmana uppåt, men det finns några intressanta killar som borde räcka för att undvika botten och sen göra en bra avslutning efter jul.
Daniel Odehag gjorde bra ifrån sig för Enköping ifjol innan rutinerade Ola Nilsson dök upp och snodde förstaspaden från honom. Han kan garanterat fortsätta utvecklas till en bra division ett-keeper. Thomas Paananen är en ytterst stabil division ett-lirare och i Ted Jokiniemi och Marcus Åkergren har man talang så det räcker och blir över.
Dessutom har man i vanlig ordning kapat åt sig ett helt koppel med talanger ifrån Västerås J20. Det kan bli en bättre säsong för Sura i år.
Utropstecken: Surahammar kommer att göra en bättre säsong än ifjol, något annat vore märkligt.
Frågetecken: Vem kommer att kliva upp som den riktige skarprättaren i vinter?
Hedemora Kommentar: Visst måste det betraktas som en rejäl skräll att Hedemora på Valbos bekostnad lyckades ta sig hela vägen till Allettan ifjol. Väl där hade man som väntat dock inte särskilt mycket att hämta och landade tillslut på sistaplats i tabellen. I år får man däremot ställa in sig på fortsättningsserie efter jul.
Förra året var det många som bestämt ville påstå att Mikael Gråbo redan höll allsvensk klass och var högvilt hos de fina klubbarna. Ändå står han där mellan stolparna i Hedemora i år igen. Det säger en hel del om hur fel fansen hade ifjol, men är samtidigt något de ska skatta sig lyckliga över. Gråbo är en väldigt skicklig målvakt under utveckling och kommer betyda mycket för Hedemora till vintern.
Annars ser det lag som Hedemora kommer att ställa på isen inte tillräckligt starkt ut för att kunna utmana om Allettanplatsen på allvar. Poängmakaren Henrik Lantz försvann redan under förra säsongen och under sommaren har en lång rad av de bättre poängplockarna från ifjol valt att lämna Hedemora för lite mer attraktiva division ett-klubbar. De ska ersättas av ett gäng herrar hämtade från lägre divisioner och det känns inget vidare stabilt.
Utropstecken: Fortsätter han sin utveckling är det ingen tvekan om att Mikael Gråbo är lagets utropstecken.
Frågetecken: Ses det som en besvikelse om Hedemora missar Allettan i år efter fjolårets succé? Det borde inte göra det.
IFK Ore Kommentar: Är det något lag från C-serien som det snackas om söderut så är det IFK Ore. Nykomlingen som inte lägger några fingrar emellan och satsar stenhårt mot toppen.
Klubben som härjade i trean för bara två år sedan har förstärkt sin avancerande trupp med en rad starka namn (om man ser till serien och vad Ore egentligen är för lag). Främst utmärker sig naturligtvis kanadensarna Brad Clark (som sedermera lämnade klubben pga familjeangelägenheter) och Casey Fazekas som kommer att få dra ett tungt lass offensivt. Att det kommer regna in poäng från den senares klubba i den här serien håller jag för ytterst troligt.
Men man har även i övrigt ett lag som ser vasst ut med många unga hungriga killar. Att det här är ett lag som är byggt för att sikta mot toppen snarare än finna sig i rollen som nykomling och vara nöjda i botten är tydligt. Blir spännande att se om de lyckas, även om jag inte tror att de klarar sig så långt som till Allettan.
Utropstecken: Hela IFK Ores satsning är skäl nog för ett utropstecken.
Frågetecken: Vad händer med IFK Ore om satsningen skulle misslyckas?
Årets allsvenska kommer förmodligen bli den mest intressanta sedan nord och syd gick samman och bildade en enda superserie. Många lag har förstärkt bra och det ser på papperet ut som att de flesta kan vara med och slåss om åtminstone de åtråvärda playoff-platserna. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att platserna mellan 4 -12 är helt öppna, där finns nio lag som, beroende på hur formen artar sig och skadebilden ser ut, kan vara med och slåss om platserna precis bakom toppen. Seriens egentligen enda säkra konstant är att Sundsvall kommer att vara sämst och sist från start till mål.
Sundsvall Kommentar: Det vore förstås tjänstefel att börja förbereda sig för kvalserien redan så här innan seriestart, men är de realistiska är det precis vad Sundsvall borde göra. Egentligen åkte man ju ur ifjol, men efter den beklagliga såpan med Björklöven fick man en friplats och kom igång oerhört sent med sitt lagbygge. Ett bygge som dessutom skulle genomföras med en ekonomi som knappast är särskilt mycket att hurra över.
Ser man på den trupp som ska möta säsongen för Sundsvall är man sämre än sina motståndare på så gott som alla positioner. De som ska göra det för tränare Pär Djoos är ett gäng lojala hockeyarbetare som sällan glänser och en samling juniorer som får sin första smak på tuff seniorhockey till vintern. Många av de här killarna är naturligtvis högst lämpade att spela allsvensk hockey, men borde kanske göra det i en tredje eller fjärde-femma, inte vara förgrundsfigurer som ska bära laget. Det gäller både juniorerna och arbetarna. Sundsvall saknar helt enkelt spetskompetens.
Tim Sandberg imponerade under sin första seniorsäsong med Vita Hästen ifjol, men det var division ett och tätt matchande i en stentuff allsvenska är en helt annan sak. Det kommer vara bra för Sandbergs utveckling, men han är (ännu) ingen målvakt som lyfter sitt lag mot högre höjder.
På backsidan kommer rutinerade, men knappast bländande, Daniel Wågström få dra ett oerhört tungt lass och framåt ser det snudd på impotent ut. Vilka ska göra poängen är en väldigt befogad fråga. Niklas Zetterström har förvisso gjort det förut och trogne arbetshästen Daniel Olsson finns kvar i klubben, men sen då? Mikael Simons? Mikael Brancalion? Nicklas Johansson? Skulle inte tro det. Sundsvall kommer få gnugga sig till poängen och förlita sig på att hårt arbete lönar sig. Det kommer det inte att göra.
Utropstecken: Om något av de haussade Skellefteå-lånen tar de utvecklingssteg man hoppas kan de i alla fall skänka lite ljus i Sundsvalls mörker.
Frågetecken: Vilka ska göra poängen? Sundsvall har en trupp med idel hockeyarbetare, men knappast någon spets.
Troja/Ljungby Kommentar: Sin första säsong efter återkomsten till finrummet skrällde sig Troja hela vägen till playoff. Ifjol kom verkligheten ikapp och man låg länge farligt till i seriens nedre regioner innan man tillslut redde upp situationen och jag blir inte det minsta förvånad om det blir en liknande visa i år igen. I jämförelse med de andra lagen så ser Troja inte något vidare starkt ut.
Målvaktsparet är ett enda stort frågetecken. Petter Sandström blir knappast bättre med åren och har blandat högt med lågt under de två senaste säsongerna i allsvenskan. Tanken är förmodligen att han ska backa upp unge och mycket lovande Sebastian Idoff som provat med både Frölunda och Borås utan att få det där riktiga genombrottet. Det viskas om attitydproblem, men får han till det kan han bli svaret på Trojas frågetecken.
I alla fall ett av dem. Försvaret är nämligen också omgärdat med frågetecken. En snabb titt på det manskap man förfogar över gör att det inte är särskilt förvånande att sportchef Jerry Andersson fortfarande dammsuger marknaden i jakt på backar. Försvarssidan är både tunn och i brist på toppar. Niklas Karmhag och Joakim Nettelbladt är okej allsvenska backar och HV-lånet Jesper Williamsson går en ljus framtid till mötes, men annars är det tunt.
Anfallet är Trojas klart starkaste lagdel, men även här ser man lite svagare ut än många av konkurrenterna. För att verkligen kunna vara med och slåss kommer det behövas flera formationer som producerar och även om herrar som Daniel Håkansson, Sami Sandell och Mattias Persson naturligtvis kommer hänga en hel del baljor tillsammans ekar det ganska tomt där bakom. Man förfogar över några stabila vattenbärare som alltid gör ett gott jobb utan att egentligen glänsa, men frågan är om det räcker.
Finske Ossi Pellinen och division ett-förvärven Mikael Ahlén och Sebastian Ellerstad känns fortfarande som oskrivna kort i den småländska leken.
Utropstecken: Trotjänaren Daniel Håkansson börjar bli gammal som gatan men fortsätter notoriskt att ösa in poäng för sitt kära Troja. Han är värd den största av eloger.
Frågetecken: Hur mycket kommer Troja att förstärka innan seriestart? Det känns som det behövs både offensivt och defensivt.
Bofors Kommentar: Jag trodde Bofors skulle hamna långt ner i tabellen redan ifjol, det är inget att hymla med. Då sprattlade man emellertid till och skrällde sig hela vägen till playoff, mycket tack vare en ung duo vid namn Jacob Blomqvist och Patrik Lundh.
Så blir det inte i år. Inte bara på grund av att de vassa ungtupparna flyktat till Elitserien utan även för att Bofors blivit aningen svagare samtidigt som konkurrenterna blivit starkare. I målet blir det hälsosam konkurrens mellan Andro Michel och Micael Andersson, där Färjestads yngling förmodligen kommer få flest chanser och har goda möjligheter att växa. Bofors målvaktssida tillhör varken de starkare eller svagare i allsvenskan.
På backsidan ser det heller inte så tokigt ut. Man lutar sig mot stabila herrar som Fredrik Ericson och Peter Messa och i talangfulle Magnus Nygren kan man ha en riktig guldklimp. Om han fortsätter utvecklas vill säga.
Framåt är Bofors knappast något stjärngäng, men det finns några duktiga killar. Förhoppningen är naturligtvis att Linus Persson och Kristofer Näslund ska fortsätta producera poäng och dynamon Tobias Thermell är väldigt viktig för laget. På nyförvärvsfronten är jag inte helt säker på att Mikael Lidhammar från Luleå kommer bli den injektion som man hoppas, men möjligheten finns. Däremot är värvningen av återvändaren Daniel Wessner mer kul än bra. Snubben kommer sin vana trogen att reta gallfeber på motståndare och bejublas av hemmasupportrarna lika flitigt som han uppsöker utvisningsbåset, men så mycket till hockeyspelare är han egentligen inte. I alla fall inte i den mån så många så ofta vill tillskriva honom.
Anledningen till att jag sätter Bofors så långt ner i tabellen är inte att laget ser jättesvagt ut, snarare att konkurrensen blivit tuffare och motståndarna förstärkt bättre. Men det kommer som sagt bli tight...
Utropstecken: Om Magnus Nygren får förtroende och vågar ta för sig kan han bli en riktig attraktion.
Frågetecken: Kommer Daniel Wessner hjälpa eller stjälpa Bofors i vinter?
Det råder som bekant delade meningar om huruvida Alexander Bergh är en målvakt som tar ett lag till allsvenskan eller inte, men att han är uttalad etta i Vita Hästen till den här säsongen är etsat i sten.
Nu verkar det dock inte bättre än att han dragit på sig en fingerskada. Det talas om fraktur och att han kan bli borta i ett gäng veckor för att det ska hinna läka ordentligt. Det kan innebära att han missar den på förhand så haussade premiärmatchen mot det andra tippade topplaget Skövde.
Som det ser ut nu står Hästen med en oprövad junior att sätta spaden i händerna på ifall Bergh inte skulle bli spelklar till premiären. Nästan så man med lite överdrivna ord kan börja tala om målvaktskris i Hästen.
Får se om Sigfridsson och co, som naturligtvis har alla fakta på bordet, håller sig kyliga och väntar in återkomsten för sin förstemålvakt, eller om de faktiskt går ut och jagar en reserv. De har ju haft krokarna ute tidigare under sommaren.
D-serien brukar alltid vara hyfsat oförutsägbar då många av lagen saknar någon direkt struktur och består av herrar som spelar mer för skojs skull än för att det ligger någon sportslig satsning i botten. Ena dagen är ett lag grymt för att nästa vara fullständigt värdelöst. Ingen serie att ge sig in och spela om pengar på således, men i år tycker jag mig se en lite tydligare skiktning. Vissa lag känns en aning starkare och då blir det några föreningar som halkar efter och tvingas kriga i bottenträsket.
Vallentuna Kommentar: Är det något av mina tre utpekade bottenlag som kan hota uppåt är det utan tvekan Vallentuna. Truppen ser inget vidare stark ut, men bredden talar för att åtminstone några spelare kommer kliva fram och göra lite skillnad.
Spelaromsättningen har visserligen varit ganska stor, men någon av de J20-lirare som man plockat åt sig från storstadens lite finare klubbar borde kunna blomma ut i en miljö där pressen att prestera på topp inte är särskilt stor. Att ständigt produktive Toni Alasaarela lägger skridskorna på hyllan är naturligtvis ett avbräck.
Utropstecken: Någon av alla de nya färska J20-spelarna kommer garanterat att göra avtryck.
Frågetecken: Vem ska göra målen? Förutom degraderade MB och Trångsund gjorde Vallentuna minst mål i grundserien ifjol.
Järfälla Kommentar: Idel hockeyadel hade det varit lustigt att skriva om Järfälla som ställer mediokre division ett-målvakten Malcolm von Rosen i kassen, men tyvärr är det ganska långt ifrån sanningen. Snarare består Järfälla av ett gäng synnerligen anonyma hockeyarbetare som inte kommer vara mer än ett lag som de andra lagen kan plocka hyfsat enkla poäng av i vinter.
Utropstecken: Han må ha tillbringat majoriteten av sin karriär på den svenska hockeybakgården, men visst är det lite fränt att i en svensk sunkserie ställa en herre med Spartak Moskva som moderklubb på isen – Dimitri Naumov.
Frågetecken: Kan Järfälla överträffa fjolårets fantastiska publiksnitt på 114 personer den här höstsäsongen?
Nacka Kommentar: Nacka har visserligen inlett försäsongen med att spöa seriekollegan Botkyrka och fjolårets seriekollega Trångsund, men resultat i träningsmatcher ska man inte ta på för stort allvar och Nacka känns knappast som någon utmanare i serien i år heller. Det var ju några säsonger sedan man var med och stred om platserna i Allettan.
Ifjol klarade man sig ganska hyfsat när det väl blev fortsättningsserie, men i år finns inga räddningsplankor som MB Hockey och Trångsund, då kan det bli tufft att slippa negativt kval för klubben.
Utropstecken: Carl Olsson gör i princip inga poäng, men var en av ytterst ytterst få som lyckades spela jämnt med sig själv i plus/minus-statistiken ifjol. Kan vara viktigt för ett inte allt för försvarsstarkt Nacka.
Frågetecken: Kan Nacka konservera träningsformen till seriestart?
E-serien kan bli tightare än vanligt i år, men precis som i de flesta andra ettorna känns bottenlagen ganska givna så här på förhand.
Munkfors Kommentar: Ifjol chockade Munkfors många under höstsäsongen och tog skalper mot flera av topplagen. Det var rent av så att det blev snack om att laget skulle kunna utmana om platser i Allettan ett tag, men sen kom verkligheten ikapp värmlänningarna och de blev snarare förknippade med fult spel och tjurigt uppträdande än något annat. Vårsäsongen innebar idel misslyckanden och Munkfors åkte faktiskt ur ettan, men får nu komma tillbaka på nåder.
En snabb titt på laget säger att det inte kommer bli särskilt mycket muntrare i år. Munkfors är en god kandidat till att åka ur igen. Vilket kanske inte vore mer än rätt egentligen. I trion Emil Sätterman, Stefan Thellberg och Stefan Wennerström har man tappat tre av sina giftigaste spelare offensivt förra säsongen och även om Robert Ewen som ansluter från Skåre är duktig, ser det väldigt tunt ut.
Utropstecken: Allt annat än en sistaplats i serien skulle vara ett utropstecken för Munkfors.
Frågetecken: Har någon tagit instabile Max Qwarnström i örat eller kommer han att dra på sig ytterligare tjurskalle-matchstraff den här säsongen?
Grästorp Kommentar: Steget från division två till division ett är betydligt större än vad många föreställer sig, det kommer Grästorp få känna av i år. För att kunna konkurrera i en förhållandevis stark E-serie hade krävts att nykomlingarna spetsade laget med en femma av riktigt starka spelare. Det har man inte gjort. Man har plockat in lite killar från tvåan och sätter ett gigantiskt hopp till återvändaren Jonas Lönn som under några säsonger med Karlskrona visat att han inte riktigt har vad som krävs för att lyckas på hög nivå i ettan.
Värvningsmässigt ser det svagt ut hos Grästorp. Däremot har man några spännande killar i laget sedan tidigare. Nu ska det förstås understrykas att det är stor skillnad på att briljera i tvåan och göra samma sak i ettan men herrar som Roman Bilek och Ewe Svantesson ska bli kul att följa. För att då inte tala om Carl-Johan Svensson som är för bra för att harva bottenträsk med GIK.
Utropstecken: i Melker Trumars och Pierre Svensson har Grästorp ett potentiellt väldigt starkt målvaktspar.
Frågetecken: Tar Grästorp en enda poäng i de heta derbymötena med Skövde och Mariestad?
Sunne Kommentar: Sunne brukar vara en typisk non-factor i den här serien. Ett lag som inte gör särskilt mycket väsen av sig, snor en och annan pinne från topplagen och sen är ganska nöjda med att fixa nytt kontrakt efter jul. Senast det fanns en attraktion i Värmlandslaget var när numera dopingavstängde klantskallen Robin Rahm vaktade dess kasse på ett storartat sätt.
Jag har svårt att se att säsongen som kommer skulle bli annorlunda på något vis. Sunne kommer fortsätta vara laget som topplagen förväntas slå och som kommer att spela jämnt med bottenlagen och krigarna i ingenmansland men ändå dra det kortaste strået i de flesta av matcherna.
Fjolårets poängkung, blott 19-årige, Marcus Nilsson har flytt till allsvenskan, men Henric Persson och Tobias Forss finns kvar i truppen och borgar för i alla fall lite krut framåt.
Utropstecken: Andreas Ellingsen är ung, lovande och kommer att bli fullkomligt bombarderad i vinter. Kan han växa i sin målvaktsroll kan han bli Sunnes utropstecken.
Frågetecken: Var sjutton ska duktige Niklas Hjalmarsson lira i vinter?
1B omtalas oftast som den sämsta av landets division ett-serier och det är högst troligt att det blir så i år igen. Ifjol lyckades bara ett av fyra B-lag placera sig bland de fyra främsta i den norra Allettan. Det var Hudiksvall som kom trea och sen åkte på en ordentlig stjärnsmäll när Vita Hästen lätt som en plätt skickade in 10 mål på bortaplan och sedan av ren lättja fastnade i Hudiks säckförsvar och tvingades till straffavgörande i hemmareturen.
Då snackar vi ändå om topplagen från B-serien som först inte kunde mäta sig med topplagen från A-serien för att sedan i det fall de ändå fick chansen bli förnedrade av motstånd från en annan serie. Det säger sig självt att de lag som hamnar i botten på den här serien inte är mycket att flagga för.
Jag tror i och för sig inte att något lag från den här serien kommer ha något att hämta längre fram på säsongen, men några kommer i alla fall att kapa åt sig lätta topplaceringar i grundserien och till dem hör inte Njurunda, Sollefteå, Kovland och Kramfors. Det blir botten och fortsättningsserie för dessa efter jul.
Nu tänker jag inte försöka påskina att jag kan särskilt mycket om de norrländska lagen på gräsrotsnivå och deras spelare, men den skillnad som finns mellan dessa gäng och de tydligaste spetsarna i divisionen visar än en gång att svenska ettan är alldeles för bred för att det ska vara gynnsamt för någon. Vare sig de är bra eller de dåliga.
Därmed är detta bottenträsk avhandlat och jag kan ägna resten av lördagen åt att gå ut och avnjuta rock'n'roll i solskenet.
Tänkte jag skulle slå ihjäl ett supporterargument så här på fredagseftermiddagen. Det verkar ju nämligen som att det är väldigt populärt att som division ett-supporter slå sig för bröstet och deklarera att ”mitt lag vågar minsann satsa ungt och borde ha en synnerligen stor eloge för det”.
Jag har alltid ställt mig väldigt tvekande till den typen av argument eftersom den ekonomiska verkligheten i division ett i stort sett tvingar klubbarna att satsa ungt. Det är ingenting man väljer utan blir tvungen att göra. Ytterst få har en plånbok fet nog att värva en massa rutin och då verkar det som sagt lite dumt att försöka framställa det där med många unga i laget som något nobelt.
Så jag kikade lite närmare på trupperna. Tog helt ovetenskapligt 23 år som någon form av medelvärde för vad som kan tyckas vara ungt och kom då fram till att det bara är 12 av sammanlagt 57 division ett-klubbar som har trupper där medelåldern överstiger 23. De flesta ligger i ett spann mellan 20 och 22. Så var det med det, det är inget speciellt med unga lag, de flesta har det.
Vill man spetsa det lite ytterligare kan konstateras att Kumla ligger på exakt 23 som medelålder, att Kristianstad och Visby/Roma bara är något år på någon spelare för gamla och att Skövde inte spräckte 23-vallen med minsta lilla marginal förrän de värvade Mike Wirll för några dagar sedan.
Det lämnar oss med 8 av 57 lag (Björklöven, Karlskrona, Kiruna, Mariestad, Mörrum, Nybro, Nyköping och Pantern) som håller sig med trupper en bit äldre än en medelålder på 23. Detta att jämföra med Elitserien där det inte finns en enda trupp som är så ung eller allsvenskan där Rögle och Mora är de enda klubbarna som landar precis under 23-gränsen.
Fört i bevis, att satsa ungt är inte något specifikt för någon enstaka division ett-klubb, det är ett mönster för hela serien.
Däremot är det inte det minsta märkligt att nästan alla av lagen som nämns som utmanare fram på vårkanten finns med bland dem som snittar över en medelålder på 23 i truppen. Man uppnår inga stora triumfer med enbart ynglingar det har jag sagt förr och det tål att sägas igen.
Division 1C ser faktiskt ut att kunna bli riktigt spännande i år, det finns en del lag som kan utmana och några lag som nog inte ska känna sig allt för säkra på sina topplaceringar. Men så finns också, precis som i de flesta andra serierna, ett gäng lag som inte kommer ha mycket att hämta över huvud taget. Här har ni dem:
Falu IF Kommentar: Falu IF är efter två säsonger i division två tillbaka i ettan igen, men är det verkligen uppe på hög nivå för att stanna? Jag är inte helt säker på det. En snabb titt på laget är nämligen ingen vidare upplyftande läsning. Surt också för föreningen att det förmodligen bästa nyförvärvet, Victor Sundberg som spottat poäng för Munkfors och Hedemora de två senaste säsongerna fick jobb i Stockholm och sa tack och adjö redan innan försäsongen hunnit komma igång på allvar.
Utropstecken: NHL-keeperns Jhonas Enroth bror Tommy har efter några mer eller mindre misslyckade försök i allsvenskan och Stockholms-ettan slutligen hamnat hos Falu IF. Skulle väl tro att han är en aning avis på brorsans karriär.
Frågetecken: Klarar Falu IF verkligen att hanka sig kvar med det här laget?
Lindlöven Kommentar: Nu ska man, som jag själv predikar om och om igen, inte dra några slutsatser av träningsmatcher och Lindlöven var visst kort om folk, men man släppte in 13 baljor mot Mariestad på hemmaplan härom veckan. Vi kanske ska ta det som ett omen.
Lindlöven har visserligen ett lag med några intressanta namn och en hel bunt med längtande try-out-spelare på besök, men att de skulle vara något annat än ett lag för bottenstriden har jag svårt att se.
Bland try-out-lirarna borde man kunna hitta ett fynd i någon av trion Bill Keenan, Juuso Laaksonen och Sami Martikainen. Annars blir det till att lita på tvillingarna Fromell, Thomas Strandell och ständigt lika poängstarke Daniel Wallén som borde vara för bra för att harva bottenträsk med ett lag i division 1C, men som ändå stannar (eller vänder åter efter att ha nosat på utflykt) i Lindlöven år efter år.
Utropstecken: Det kan bli en väldigt jämn serie och då har Lindlöven chansen att knipa några placeringar ytterligare.
Frågetecken: Varför vågar och vill inte Daniel Wallén testa vingarna i en starkare förening?
Tierp Kommentar: Mammas köttbullar smakar alltid bäst. 30-åriga tvillingbröderna Tomas och Tobias Berlin gjorde en kort sejour med Almtuna ifjol men valde sedan att vända hem till sitt Tierp där de säsong efter säsong producerat mängder av poäng. Vissa spelare levererar ju bara hemma i tryggheten.
Tyvärr är supertvillingarna lite för ensamma om att leverera i det här laget och jag har svårt att se hur det ska kunna bli något annat än bottenstrid för Tierp. Norrbaggen Frank Dahl är förvisso ett väldigt intressant nyförvärv men det verkar som om tränarna envisas med att spela honom i en kedja med just tvillingarna. Kanske vore det bättre att sprida ut poängproduktionen över laget.
Ett brett lag där de överflödiga lirarna kommer att skickas till Gimo räcker inte. Det blir botten för Tierp.
Utropstecken: Tvillingarna Berlin naturligtvis. Det är bara mentaliteten som står mellan dem och framgångar på ändra ställen än i Tierp.
Frågetecken: Tar man inte i så man spricker när man sätter upp Allettan som mål för säsongen?
Division 1C
1.
2.
3.
4.
---------------------------
5.
6.
7.
8. Lindlöven 9. Tierp 10. Falu IF
Rögle tänker vara med och slåss allra längst uppe i toppen i vinter. Det råder inget snack om den saken. Efter att invärvade kanadensaren Eric Himelfarb visat sig ha diskbrock väljer man nu att plocka in hans landsman Evan Barlow (visst låter det sjukt mycket som en pojkbandssångare!?) på tryout.
Det är väl ingen speciellt vågad gissning att ängelholmarna efter att träningsperioden kommit till sin ände och serien tar vid väljer att gå vidare med Barlow och vinkar ett bistert farväl till rehabande Himelfarb som inte hade mer än ett tremånaderskontrakt.
* * *
Inte helt oväntat tvingades Davor Dundic ställa sin post som ordförande i Örebro till förfogande. Det blir till för nya krafter att ta över.
Så nu är det upp till bevis. Det är nu sponsorförsäljningen ska ta fart och visa att Örebro faktiskt är en hockeystad. Låts oss vänta och se...
* * *
När jag för ett tag sedan påpekade att Troja med sin inte helt förtroendeingivande offensiv skulle vara i stort behov av Mike Wirll (som sedermera hamnade i Skövde där han tydligen inte alls imponerat så här långt) kontrade många supportrar med att man visst inte behövde någon forward för att det var försvaret som såg bräckligt ut. Som det var samma sak som att offensiven inte heller såg helt okej ut.
Men sportchef Andersson menade också att det var i försvaret om någonstans en förstärkning kunde vara på sin plats. Nu förnekas det visserligen av både honom och spelarens agent, men det verkar onekligen som att Marcus Götz efter en försäsong i den tyska andraligan kan vara på väg tillbaka till Småland.
* * *
...och folk fortsätter att dra för höga växlar på resultaten i träningsmatcherna. 2-2 mellan Karlskrona och Tingsryd betyder till exempel inte att TAIF är ett svagt allsvenskt lag och KHK ett ytterst starkt division ett-dito. I alla fall inte per automatik. Att Tranås smiskar upp lag efter lag betyder inte att de kommer vara ett topplag när serierna väl drar igång och att Peter Nordström ska latja lite med Munkfors betyder inte att laget kommer kunna rädda sig undan sistaplatsen i 1E när allvaret börjar och veteranen befinner sig någon helt annanstans.
Det är träningsmatcher och inte så mycket mer. Tiden har visat gång efter annan att resultat och insatser där inte betyder ett endaste litet skit.
* * *
Är det föresten inte ovanligt tyst om Leksand? Laget som engagerar så in i benmärgen...
Jag får en del mothugg när jag skriver att den norrländska hockeyn inte har mycket att hämta för tillfället och sunt är väl det, klart att supportrar ska stå upp för sitt lag eller sin byggd. Men det handlar inte om att jag på något sätt skulle hata Norrland eller något sådant korkat, utan det handlar kort och gott om en nykter skildring av verkligheten. Mer är det inte med det.
Ett argument (eller snarare påstående) som allt som oftast kommer upp är att ”vänta du bara så ska du se att det kommer något norrlandslag och slår ut lagen från söder”. Men det är absolut inte det som är själva grejen. Då har man missuppfattat allt.
Det är snarare ganska troligt att Asplöven eller Björklöven eller Hudiksvall (nej föresten, inte Hudiksvall) sprattlar till och slår ut några av de hårdast satsande lagen i söder. Jag har aldrig sagt att det inte finns bra lag i Norrland, bara att det är alldeles för få av dem.
För det är där problematiken ligger. I söder finns många bra lag i åtminstone två bra serier, medan det på två serier där uppe knappt finns en handfull utmanande lag. Resten skulle vara fruktansvärda slagpåsar om de bytte plats med säg Kungälv eller Västervik eller Munkfors. Det är inte spetsen utan bredden som utgör den allra viktigaste skillnaden mellan norr och söder.
När det väl gäller i korta playoff-serier tror jag säkert att de norrländska krigarna har lärt sig av fjolårsdebaclen och står upp tuffare i år. Men det har ingenting med klassen på serierna där uppe att göra för de krigarna kommer inte heta Teg eller Clemensnäs eller Boden.
Trots att Tingsryd tillslut lyckades krångla sig hela vägen upp till allsvenskan är division 1F fortfarande att betrakta som den starkaste serien i ettan och det är flera lag som kommer vara inblandade i kampen om platserna till Allettan. Det finns dock tre föreningar som tycks ha det hopplösa ödet att få kämpa krampaktigt längst ner i tabellen.
Västervik Kommentar: Det är givetvis en ren nitlott för Västervik att flyttas från en stark E-serie till en ännu starkare F-serie. Speciellt som flera av de bästa spelarna tröttnade på klubbens dåliga skötsel och de ekonomiska problemen och valde att flytta till division två-gänget Vimmerby under silly season.
Stefan Wennerström från Munkfors har potential och Joakim Englund som av personliga skäl sparkades ut från Vita Hästen är ett kanonförvärv för Västervik, men laget som sådant ser väldigt svagt ut. Något annat än en cementering i botten finns inte på kartan för det här gänget. Inte ens om de skulle överträffa sig själva.
Utropstecken: Joakim Englund är en stabil och duktig division ett-back som kommer få stort förtroende i Västervik. Många längtansfulla blickar kommer riktas mot Västervik när baklängesmålen börjar trilla in i Himmelstalundshallen i vinter.
Frågetecken: Håller Västervik hela vägen in i mål eller kommer det att bli turbulent i den misskötta föreningen i år igen?
Gislaved Kommentar: Ifjol var Gislaved rakt upp och ner värdelösa fram till jul. Sedan värvade man Mike Wirll och gick som tåget i fortsättningsserien. Man vet att man inte har muskler nog att konkurrera om Allettan-platserna och lägger därför allt krut och den lilla ekonomi man har på att lyckas efter julbordet. Jag skulle tro att det blir samma visa i år igen.
Truppen ser ganska anspråkslös ut, om än betydligt starkare än de lag som Västervik och Kungälv ställer på isen. Framförallt är ju värvningen av Fredric Korduner från AIK högintressant.
Utropstecken: Fredric Korduner hade det tufft att slå sig in i det AIK-lag som sedermera avancerade hela vägen till Elitserien, men i Gislaved blir han utan tvekan en stjärna. Det kan bli en kul vinter.
Frågetecken: Dyker det upp spetskompetens lagom till fortsättningsserien i år igen?
Kungälv Kommentar: Jag gillar uttrycket ”de dansade en sommar”. I fallet Kungälv får man väl i och för sig modifiera det till ”vinter”, men annars stämmer det in förträffligt på föreningen. Ni minns förstås hur laget under Tommy Salos ledning tog sig hela vägen till Allettan för några säsonger sedan. Väl där fick man sen stryk mest hela tiden och sedan dess har det inte varit mycket att hurra för utanför Göteborg. Det kommer det inte bli i år heller.
Varken nyförvärv eller förluster är spelare som gör särskilt stort avtryck, även om det förstås är värt att notera att keepern Tony Cuzic efter många säsonger och lång och trogen tjänst valt att lägga plockhandsken på hyllan, och en placering likt den ifjol är att vänta. Då slutade man sist i serien med en ynka seger och nio inspelade poäng. Kungälv kommer inte ha mycket att hämta innan jul.
Utropstecken: Kristian Luukonen väljer att köra ytterligare en säsong med Kungälv. Som den pålitlige poänggörare och kulturbärare han är, är han förstås oerhört viktig för det här laget.
Frågetecken: Hur kul kan det vara att spela i en så pass bra serie när man redan på förhand vet att man kommer cementeras i botten?
Det börjar bli hög tid att börja fundera på hur de olika serierna kommer sluta och jag kommer i flera olika etapper att ta itu med så väl allsvenskan som division ett-upplagorna.
Men det är ju så att vissa serier kräver mer uppmärksamhet än andra och tyvärr är Norrland och division ett-hockeyn där uppe en sorgefågel. Inte alla lag givetvis, men serierna som sådana. I de båda A och B-serierna sammanslaget finns det väl kanske en fyra, fem, sex lag som känns småheta och som kan bli något, men i övrigt är det mest en samling av utfyllnad i form av slagpåsar som kommer till spel. Både i jämförelse med de förväntade topplagen i norr och inte minst med de satsande föreningarna i söder.
Därför kommer jag av förståeliga skäl inte gå alls lika mycket på djupet med bottenträsket norröver.
Med det sagt ska det också sägas att det är synnerligen svårtippat under Allettan-strecket i division 1A. Nästan så man skulle kunna lägga lagen i en hatt och sen lotta fram serieplaceringarna. Men nå väl, Clemensnäs känns väl ändå som det svagaste av lagen i den här serien. Man ställer ett väldigt ungt lag på isen och det lär bli en hel del se och lära i vinter.
Likaså är väl Boden det lag som jag känner är starkast av de lagen som kommer att hamna utanför Allettan-plats. Därmed inte sagt att jag tror att de kommer vara särskilt nära ett avancemang, men en liten smak av det roliga med playoff fram i vår borde man kunna klara av. Martin Brännvall (med en högst medioker säsong i söder på meritlistan) får stå för rutinen och i Linus Styrman har man en intressant målvakt.
Mellan dessa två föreningar tror jag att vi kommer att finna Luleå Rebels, Kalix och Teg. Inbördes ordning dem emellan kan komma att bli hur som helst, jag höftar mest in dem i tabellen. Det roligaste med Kalix är förstås att det är bloggmaestro och silly season-experten Stålnackes förening. Rebels ser mest grått ut och i Teg highlightar vi förstås Jens Persson som är alldeles för bra för att hålla till i ett lag på den undre halvan i norrettan.
I övrigt känns det faktiskt inte särskilt engagerande över huvud taget att fördjupa sig närmare i lag som inte har några resurser, knappt någon publik och som inte kommer ha något med någon fight att göra över huvud taget efter jul. Som jag skrivit så många gånger förr: seriesystemet för ettan borde göras om och bantas.
Matcherna de här lagen emellan kan däremot säkert bli spännande för de närmast sörjande.
Jag märker att det är populärt bland många ev er skygglapps-supportrar att skylla på tidningen när något som kanske inte är helt bekvämt för era lag kommer i tryck. Vare sig det gäller att Nybro betalade svarta löner till kioskpersonal, att Vita Hästen vill sälja ett arenanamn som de inte äger eller att Örebro inte drar in i närheten av så mycket sponsorpengar som förväntat är det alltid samma visa. ”Tidningen bara vinklar och älskar svarta rubriker om hockeyn” heter det.
Alla som hyser den där uppfattningen varje gång något obekvämt hamnar i tryck har naturligtvis helt fel.
Det finns inga tidningar som med blåslampa jagar klubbar med avsikten att ”haha nu ska vi hitta något så vi kan skriva skit om dem igen”, det skulle vara befängt. Däremot är det ju helt naturligt att föreningar som kanske strulat till det för sig förut får lite extra ögon på sig.
Och det är ju också där någonstans som tidningarnas funktion finns. Lite som en kontrollfunktion. Händer det något av intresse berättar de det för allmänheten, vare sig det är positivt eller negativt. Det är så det måste fungera. Vet klubbarna om att de blir granskade kanske de drar sig för att göra i alla fall de värsta övertrampen (för ute och cyklar är ju många mest hela tiden). Det är samma sak som för politiker eller vad som helst i samhället egentligen.
Då tycker många skygglapps-supportrar att man ska låta bli att skriva så fort det inte gagnar klubben. ”Ni bara vinklar ju och ser inte till klubbens bästa” heter det. Just det, en tidning finns naturligtvis inte till för att se till en klubbs bästa utan för att rapportera om saker som händer så att läsekretsen får en inblick. Det är inget propagandablad.
För att dra en extrem parallell. I Kina censurerar man google för styrets bästa. Om tidningarna inte skulle skriva om negativa saker i föreningar skulle det vara lite samma sak om än i miniformat. Det skulle bara uppmuntra till vidlyftighet bland amatörmässiga styrelser.
Så var det klargjort. Att skylla på budbäraren när något går åt skogen är rätt löjligt.
* * *
Det blir lätt lite humor när folk diskuterar Örebros totalt misslyckade sponsorförsäljning och plockar fram argumentet att spelartruppen är för dyr. Då har man inte förstått någonting, eller i alla fall inte vad det innebär att göra en budget.
En budget kan grovt förenklat beskrivas som en uppskattning av ekonomin i en förening, hur mycket kommer man att kunna dra in och hur mycket har man utrymme att göra av med?
Baserat på detta får sportchefen sina ramar. Styrelsen meddelar att han har utrymme att värva för si och så många miljoner. Då är det klart att han går ut och gör det.
Om den som ansvarar för sponsring sedan inte ens är i närheten av att dra in de summor som finns angivna i budget och därför äventyrar ekonomin kan det ju inte skyllas på sportchefen som vidlyftigt gått och värvat för pengar man inte har råd med.
Då kan man inte klanka på en för dyr spelartrupp utan då är det helt andra saker i styret som fallerat, vilket jag också pedagogiskt och tydligt lyfte fram i mitt senaste inlägg.
Det är irriterat i Örebro Hockey, minst sagt. Sponsorintäkterna är inte ens i närheten av att motsvara det förväntade så här en månad innan seriestart och ett infekterat krig har blossat upp i lokalmedierna. Det där har ni naturligtvis redan koll på.
Att man inte ens är i närheten av det budgeterade sponsormålet är naturligtvis allvarligt och den givna frågan man måste ställa sig är vad det beror på. I Örebros ledning väljer man uppenbarligen att skjuta hela ansvaret och frågan som sådan ifrån sig. Det som ordförande (tillika ansvarig för sponsorförsäljningen) Davor Dundic säger till Nerikes Allehanda är synnerligen talande:
– […] många slår ner på själva hallen. Jag vet sponsorer som inte dök upp på matcherna i vintras för att de tyckte att det var för kallt i hallen.
– Hallen är a och o. Ska vi få in intäkter måste vi ha en modern hall.
Fritt tolkat, Örebro missar si så där fyra, fem miljoner i sponsorintäkter för att det är lite för kallt i den fula hallen. Hur troligt låter det?
Om vi till detta lägger det faktum att Örebro gjorde en riktigt fin säsong som nykomling ifjol, har en av hockeyallsvenskans allra mest intressanta trupper till den här säsongen och dessutom en uppfräschad och modern arena på gång redan till nästa säsong. Att man med stor säkerhet kommer dra mer publik i år med tanke på förväntade sportsliga framgångar och att man kommer fortsätta att synas flitigt i teve.
Hur troligt är det då att mer än hälften av de budgeterade sponsorintäkterna uteblivit för att de som håller i plånböckerna tycker att det är lite för kallt och fult i ishallen. Inte särskilt va?
Jag tycker snarare det låter som om klubben sitter med en sponsoransvarig utan förtroende från näringslivet och utan kompetent folk som faktiskt kan sälja in den fina produkt som Örebro Hockey borde vara. Något som det dessutom kommer tydliga indikationer på från dem omkring föreningen.
Att Örebro sedan är en stad där hockeyintresset inte är på topp och där många är svårflörtade (även om argumentet med hallen faller ganska platt även här när man ska reda ut varför det inte alltid kommer mycket folk på matcherna) är en faktor som måste vägas in. Men att Örebro dragit in så här lite pengar tyder på att något är väldigt galet och huvuden kommer säkerligen rulla innan den här infekterade striden får ett slut.
* * *
Det blev alltså Nyköping igen för Emil Mårtensson. En stor förstärkning för NH som befäster sin position som favorit i D-serien ytterligare. Att Mårtensson inte är någon storskrinnare har så att säga inte hindrat honom från att ösa in poäng förr.
Precis som jag skrivit tidigare hängde Emil Mårtensson väldigt löst hos Västerås och idag klippte de strängen fullständigt. Synd, för det är en kille med klar potential att bli en allsvensk poänggörare.
Frågan nu är var han hamnar istället, återvänder han till det Nyköping där han gjorde stor succé ifjol eller står något annat hungrigt division ett-lag ute med hoven? Att det blir ettan igen antar jag, men Mårtensson ska med sin potential naturligtvis spela med ett lag som har goda förutsättningar att lyckas gå långt.
* * *
Mike Wirll till Skövde alltså. Det är förstås en värvning som är lika bra som den är oväntad. Han är en sådan förstärkning som man skulle kunna tänka sig att ett lag som Skövde gick ut och gjorde inför Allettan efter jul, inte tidigare.
Men kul för hemmapubliken att det sker redan nu även om det bara är ett korttidskontrakt som gäller till en början. Skövde får hoppas att Wirll inte får ut sin fulla potential fram till oktobers slut för då är risken överhängande att de allsvenska gamarna kastar sig över honom innan offensive sportchefen Hasse Ljunggren ens hunnit föra en säsongsförlängning på tal. Blir han kvar en hel säsong kan han säkerligen bli tungan på vågen för de röda i jakten på allsvenskan.
Men samtidigt signalerar det faktum att Skövde chansar och går ut och gör en sådan här (förhållandevis) högprofilvärvning nu att det inte är frid och fröjd med alla skador. Hade det bara varit småskavanker på lirare som snart kommer vara i spel igen hade man inte behövt agera snabbt på marknaden för att bredda laget med både mannar och spets. Det kan vara så att det är riktigt illa ställt med flera av nyckelfigurerna i truppen.
* * *
Fredric Korduners övergång till Gislaved flög lite under radarn igår känns det som. Han lyckades aldrig riktigt slå sig in i det AIK som sedermera avancerade till Elitserien, men för ett på förhand tippat bottenlag i 1F är han givetvis en kanonförstärkning.
* * *
Vänskapsmatchen med stort VÄN, mellan min företrädares två stora hjärteföreningar slutade planenligt med enkel seger för satsande Örebro mot Karlskrona. 4-0 till bortalaget inför drygt tusen pers blev det och bäst på plan var tydligen de två keeprarna Leinonen och Zajkowski. Två synnerligen goda värvningar inför säsongen som komma skall.
* * *
Många frågar mig om Kristianstad och lagets chanser i vinter. Jag trodde på dem redan ifjol, men då gick det åt skogen fullständigt. Det kommer det inte att göra i år, jag tror på intet sätt att klubbens träningsresultat är en slump och att det är många i F-serien som kommer bli väldigt obehagligt överraskade när serien rullar igång.
Men mer om sådant där blir det efter helgen. Då sätter jag igång att granska och tippa serierna.
Ner med tuppkammen nu Västerås! Att spela 3-3 och vara på vippen att vinna (bara ett tveksamt ingripande av Daniel Sperrle i slutet stod ivägen för en sensationell seger) mot ryska stjärnlaget Salavat Yulaev och dessutom sätta dit några riktigt snygga baljor är naturligtvis en fjäder i hatten. Starkt jobbat med tanke på att ryssarna tidigare under sin Sverigeturné gjort processen förhållandevis kort med Almtuna och Södertälje.
Men nu gäller det att laget inte lägger den här skalpen till det faktum att man dessutom spelade jämt med Peter Forsbergs hockeybockeylag Icebreakers och blir lika stöddiga som de fans som naturligtvis tycker att VIK är världsmästare och så gott som klara för Elitserien redan efter det här.
Jag imponeras av den fina insatsen, men konstaterar ändå att det är långt kvar till våren.
* * *
Tingsryd passade på att tvåla till Nybro i försäsongens kanske hetaste derby. 1-6 på tavlan efter full tid kanske inte riktigt speglade händelserna på isen, men att det ska vara klasskillnad på ettan och allsvenskan är ju solklart och det var det visst också. En komisk notering är att Tingsryds så kallade blåa femma kommer upp respektabla 168 levnadsår tillsammans.
* * *
2-0. Björklöven som är fantastiskt bra eller Luleå som är genomusla? Luleå som är genomusla förstås. Men det har ju vem som helst kunnat se att det lag man ställer på benen där uppe i Luleå håller allt annat än hög Elitserieklass. Det blir nog rättmätig kvalserie för laget i vinter.
Därmed ska Björklövens insats förstås inte förringas. Att det blir ett bra lag med division ett-mått mätt i Umeå i vinter står ganska klart. Däremot tror jag inte alls på något avancemang direkt tillbaka till allsvenskan.
* * *
Bofors gled tillslut ganska enkelt ifrån ett junior- och skadebetonat Skövde-lag i sin matchdebut för säsongen. 4-1 blev slutresultatet och det är egentligen svårt att dra några växlar på något av lagens klass efter det resultatet med föreliggande förutsättningar.
* * *
Huddinge – Vita Hästen 2-4. Ett ganska väntat resultat faktiskt. Huddinge avlossade visst en hel del skott mot Hästens unge andremålis i sista perioden, men har fått en ganska dålig start på träningsmatchandet. Hästen å sin sida fick trots viss tröghet i leden inleda med seger och få ljumna betyg av tränare Bergman.
Däremot ställer jag mig en aning frågande till tidningarnas fäbless för att kalla Vita Hästen för ett ”ungt och oerfaret lag”. Det är ju rent faktafel. Ungt visst absolut, men oerfaret, nej knappast. I det här laget finns ju trots ungdomen erfarenhet från alla möjliga serier och heta tillställningar.
* * *
Och så gled Mariestad in i träningsleken också. 4-0 borta mot Enköping får kossorna att drömma om stordåd. För det var ju visst så att Enköping spelade kvalserie i våras, det här med träningsmatcher...
Alexander Sundqvist, Andreas Nordfelt, David Jonsson, Björn Hallner, Anton Lindgren, Niklas Ljunggren, Mikael Persson-Riis...det är en dryg femma av allsvenskt snitt (nåja) som står upplitad på skadelistan hos Skövde inför kvällens träningsdrabbning med Bofors. Och då har jag ändå inte nämnt några spelare ytterligare som snarare sitter i sjukstugan än på bänken till kvällens match.
Det är naturligtvis inte bra. Det är snarare en ren katastrof. Någonting måste ha gått väldigt snett i lagets träning. Att så många skickliga lirare är skadade på en och samma gång knappt ens innan träningsmatchandet dragit igång är naturligtvis ingen slump, det har sin orsak någonstans.
Då är det lätt att sluta sig till slutsatsen, eller i alla fall antagandet att lirarna är söndertränade. Med ny tränare, högt uppsatta mål och en tung satsning är det lätt hänt att det blir så.
Det är så klart lätt att falla in i defensivt försvarstänk a la ”det är ju bra att skadorna kommer nu och inte senare under säsongen”, men så fungerar det ju inte riktigt. Uppstår det problem med ljumskar och förslitningar redan nu är risken överhängande att de hänger i precis hela säsongen och då kan det bli ett väldigt haltande rödvitt lag som ställer upp på isen och faller långt i förtid.
För Skövdes och toppstridens del får vi hoppas att det är just bara småskavanker, annars kanske säsongens målsättning behöver omrevideras redan nu.
* * *
Bakom Asplöven och Björklövens stekheta lövhögskamp ser det ut som att Kiruna kommer kunna cruisa in som ohotad trea i vinter. Speciellt nu när man äntligen fått Kim Sunnas underskrift på papper. Är det månne en återkomst till Norrland som ska få den en gång så lovande men nu stagnerade liraren att hitta tillbaka till storspelet?
Läser man kommentarerna från Mike Wirll och Västerås sportchef Niklas Johansson till den utmärkta Svenskafans-sidan Gurkburken blir det snabbt ganska klart att det ligger en hund begraven någonstans.
Wirll beklagar sig ganska löjligt om att han värvades för att vara en toppspelare, men att han bara fick spela tillsammans med en massa sopor som gjorde att han inte kunde visa vad han gick för.
Niklas Johansson kontrar med att är man på try-out så ger man minsann järnet oavsett vem man spelar med. Det är en förklaring som jag absolut köper, om den hade kommit efter ett bra gäng träningsmatcher och inte som nu strax efter att laget beträtt isen för första gången.
Båda sidor står och surar, även om Johansson gör det i lite mer sminkade ordalag än vad kanadensaren gör och jag funderar på om det ändå inte ligger något annat bakom än Västerås vilja att plocka in en annan ännu bättre snubbe från andra sidan Atlantpölen.
Hur som helst, den här gnälliga Wirll-historien kommer förstås fasas ut i samma stund som kanadensaren hittar en ny klubb och så som läget är, är det förmodligen det bästa som kunde hända både för honom och för Västerås. Wirll behöver förtroende och Västerås behöver få drömma om en plats i toppen med ett dyrt spelarmaterial.
Troja har nämnts som en eventuell ny klubbadress för kanadensaren och då jag just nu håller på att granska de allsvenska trupperna för att få ihop ett snyggt tips har jag egentligen bara en enda sak att konstatera:
Jens Karlsson tillbaka i Borås. Inte helt oväntat. Bra för Borås. Bra för allsvenskan. Och en skön floskel från sportchefen Stefan Persson på klubbens hemsida.
Artikeln redogör för att Karlsson gör sitt första pass med klubben under dagen och Persson framhåller:
- Vi är överens om ett ettårskontrakt till att börja med. Det är roligt att han är tillbaka, det ökar konkurrensen i laget och truppen ser starkare ut än på länge. Dessutom ser Jens oerhört taggad ut!
Man brukar ju ofta säga att spelare är taggade när de flyger fram över isen, men med tanke på att Karlsson precis blev klar för klubben och ska börja träna med dem, när såg han taggad ut? Vid frukostbordet? När han kritade på kontraktet? I sänghalmen under helgen?
* * *
Det är förvisso måndag, men jag måste säga att jag är en aning förundrad över hur okritiskt vissa läser det jag skriver. Det finns förstås ingen ironi eller lustig ton i någonting i inlägget skrivet nedan och det börjar givetvis inte alls redan i rubriken "Förhastade slutsatser efter träningsmatcher".
Vad som sedan är på blodigt allvar och vad som skrivits i lite raljnat ton lämnar jag faktiskt upp till er själva att avgöra.
Nu ska man förstås inte dra allt för stora växlar på träningsmatchande. Minns bara Oskarshamn ifjol som gick som tåget på försäsongen för att sedan bli komplett värdelösa så fort det blev allvar och serien satte igång. Men nu när det äntligen rullat igång för de flesta av de intressanta lagen kan man naturligtvis inte låta bli att konstatera att...
...Nybro fått en synnerligen god start på sin försäsong. Efter en ganska skraltig insats i Karl-Oskar Cup där Växjö och Mörrum blev allt för svåra har man följt upp med segrar mot allsvenska Troja och Borås och gjort det med ett spel som sett helt okej ut. Nybro kommer bli en viktig utmanarfaktor i vinter igen, det är jag alldeles övertygad om.
...samma Herning som inte hade mycket att hämta mot nyallsvenskarna Tingsryd dagen därpå åkte och viftade upp deras ärkerivaler Karlskrona på läktaren. Bra för rivalitetstempen där nere i landet.
...Malmö väl egentligen inte har i European Trophy att göra.
…Leksand verkar gå bättre på isen än i styrelserummet för tillfället.
...Rögle verkar vara på rätt väg redan från start i sin strävan tillbaka mot Elitserien.
...Borås har öppnat synnerligen svagt på försäsongen och tycks ha problem med målskyttet. Förluster mot två division ett-gäng och sammanlagt två gjorda mål vittnar om en brist som kan komma att bli det som cementerar laget i botten när serien väl kör igång.
...Skövde uppenbarligen tycker det är en bra uppladdning att ha halva laget på skadelistan när spelet ska svetsas samman.
...Oskarshamn åkte på en halv skridsko och ändå inte hade några större problem att avfärda de skadedrabbade västgötarna nämnda ovan. Johan Ryno imponerade i träningspremiären och de flesta förstår nog inte riktigt hur farliga IKO kommer att bli den här säsongen.
...Almtuna kom undan med smickrande siffror mot superryssarna, men att de under Bobo Simensens ledning är en av de mest svårbedömda klubbarna inför seriestarten.
I skuggan av Foppas lipande om att en kille från ettan faktiskt tacklade i en hockeymatch sitter jag och funderar på helt andra grejer när det gäller Västerås.
Jag är naturligtvis mer intresserad av att man valde att se om sitt hus tidigt för att sen sparka ut nyförvärven ett efter ett när säsongen närmar sig. Det kan tolkas på flera sätt, men sänder givetvis signalen om att det är full fart framåt som gäller för Västerås i år. Fjolårsfiaskot ska bytas ut mot något helt annat i år och det ska ske med starka kort. Att killar man värvat eller gett try-out får dra kan bero på att andra, starkare, pjäser är på väg in.
Känslan jag får är dock att Mats Waltin, likt Kempe i Karlskrona, vill duka sitt eget bord. Nu gör han sig av med killar som sportchef Niklas Johansson plockade in innan han själv tillsattes som ledare för skutan.
Att en spelare med lite lyxlirarkaraktär som Daniel Despotovic inte riktigt passade i den tunga, rappa hockey som coachen vill spela och fick lämna innan träningsmatchandet ens hade börjat trots att han värvades efter att Waltin kommit till klubben är kanske inte så konstigt, men när det gäller Mike Wirll och Emil Mårtensson som också rapporterats hänga löst är det lite svårare.
Båda herrarna har definitivt potential att spela allsvenskt och är dessutom poängstarka spelare. Så vitt jag kan begripa har Wirll under den korta tid han fått vara med på is dessutom blivit en liten favorit bland gurksupportrarna. Men nu rök han. Kanske för att skridskoåkningen inte är den starka sidan.
Jag kan inte tolka det på annat sätt än att Waltin har en plan och nu rensar ut de Johansson-värvningar som han inte riktigt samtycker till.
* * *
Thomas Evans, Toumas Kallio, Mikko Juusola och så tungt meriterade Karo Koivunen på det. Visst är det kul med Asplövens offensiva satsning och det faktum att det regnar in spelare i laget. Men samtidigt tycker jag att det är lite trist att det blir en främlingslegion som ställer sig på is i Haparanda i år igen.
Jag vet, verkligheten är bister däruppe och det är svårt att få svenska spelare att flytta dit, men när nästan halva laget består av invärvade legoknektar från andra länder är det inte särskilt kul.
Det snackas mycket om att Norrlandshockeyn måste få ett lyft och på något sätt måste ju det ske med hjälp av den egna talangfabriken. Att det bästa laget där uppe kör på invärvade knektar tar snarare utvecklingen bakåt än framåt, tyvärr.
* * *
Som jag skrev härom dagen, Vita Hästen ville inte att det här med planerna på att sälja namnet på kommunens hockeyhall skulle bli offentliga och nu när de ändå blivit de hamnar de plötsligt i en situation där de står med byxorna nere och ser lite fåniga ut.
Alltransport, som var företaget som man pushade för i sin skrivelse till kommunen, förnekar nämligen att någon form av förhandling har förekommit.
- Där har man tyvärr gått händelserna i förväg. Vi har fått en förfrågan, ja. Men vi har överhuvud taget inte bearbetat den i bolaget, eller i styrelsen, säger företagets marknadschef Olof Kånge till Folkbladet.
Sista ord lär inte vara sagt (och det har även höjts ilskan röster från andra intressenter i hallen till exempel konståkare och bandylag) men så som den här historien artar sig kan vi nog vara synnerligen säkra på att det inte kommer bli någon försäljning av arenanamnet inom den närmsta framtiden.
Vissa satsar erfaret eller på transatlanter, betydligt fler satsar ungt och lovande. I en etta där den ekonomiska verkligheten är ganska bister har de flesta inget annat val än att släppa fram sina unga talanger. Serien är en grogrund för riktiga framtidslirare och i vinter har vi några killar under 20 som garanterat kommer att blomma ut till riktiga attraktioner.
Håll koll på de här ynglingarna:
Max Friberg, Skövde Ettans bäste junior? Mycket möjligt att det är så och något annat än att han är förlorad till högre serier efter den här säsongen är förstås fullkomligt otänkbart. Hade det inte varit för oavslutade gymnasiestudier hade Friberg, som redan ifjol hade en tongivande roll i laget, förmodligen redan flytt Skövde. Här har ni en offensiv spjutspets under utveckling, se till att inte missa i vinter.
Eric Persson, Vita Hästen Persson har ettans bästa skridskoåkning och poserar på bild i vilket uppslagsverk som helst där ordet friskus kan slås upp. Med sin tacklingsvilja, sina offensiva utflykter och sin totalt orädda spelstil kommer han bli en back som är värd hela entrépengen för att se. Det ända som saknas är kyla och förmågan att göra rätt avvägningar i spelet, men det ska väl utvecklas under säsongen är det tänkt.
Erik Thorell, Skåre Lille Erik Thorell visade redan ifjol vilken kapacitet han besitter, fick prova på Elitseriespel med Färjestad och spelade en stor roll i det framgångsrika Skåre-laget. Med ytterligare en säsongs rutin under bältet kan utvecklingskurvan förstås bara peka uppåt för liraren.
Det finns naturligtvis väldigt många fler, fortsätt gärna att flagga för era unga favoriter i kommentarsfältet.
Vita Hästen hade förstås föredragit att deras önskan att sälja ut namnet på Himmelstalundshallen inte blivit offentlig, i alla fall inte riktigt än. Men skickar man brev till kommunen får man kort och gott räkna med att det blir diariefört och en offentlig handling (och i förlängningen landar på den lilla lokaltidningsredaktionen).
Kort och gott: Frågan är uppe på bordet i offentligheten och frågetecknen blir genast väldigt stora.
Det finns nämligen en stor komplicerande faktor i skeendet där Vita Hästen vill sälja arenanamnet till Alltransport för den i det här sammanhanget lilla summan 500 000 om året.
Det är kommunen som äger hallen.
Således, ska Vita Hästen kunna sälja namnet på hallen de spelar i och själva kunna lägga vantarna på slantarna måste de ha kommunen i ryggen och det är därför de skickat den omtalade skrivelsen.
Brevet som skickats till kommunen är i sak väldigt spekulativt och orear i stora ordalag om allsvenska och rent av Elitserie utan att nämna så mycket som ett ord om det nålsöga man måste trockla sig igenom för att ta sig dit (citat "Publikmässigt/år kommer detta utan tvekan bli det som drar mest publik i Norrköping av samtliga idrottslag och andra kulturevenemang", "Ett avtal [...] är värt 500 000:-/år med spel i nuvarande division och betydligt högre vid spel i Allsvenskan alt. Elitserien"). Men det är ju helt förståeligt i sig, här gäller det att sälja idén.
Rent spontant reagerar min hjärna att det är ganska självklart att man inte kan sälja något man inte äger och att Hästens utspel därför är ganska märkligt (även om det förstås inte var menat att bli offentligt än). Men å andra sidan, eftersom kommunpamparna legat på alla fyra och slickat stadens stolta fotbollslag i skåran i åratal och hastat iväg hundratals och åter hundratals miljoner över en halvdan arena på kuppen har kommunen kanske inte så mycket val än att visa lite good will gentemot det lilla hockeylaget som faktiskt håller på att visa att de vill något.
Då kan det faktiskt bli så att Vita Hästen säljer och tjänar pengar på ett namn som de i själva verket inte äger.
Först tog man sig upp i division ett, sedan började man ösa in lirare efter lirare i truppen och så öppnade man träningsmatchandet med att läxa upp allsvenska Mora (5-3). Dansar IFK Ore en försäsong eller är detta något som kan komma att bli bestående genom hela säsongen.
En frisk satsning eller står ett hårt uppvaknande med stiligt magplask för dörren? Jag är nyfiken på detta dalalag, minst sagt.
* * *
Det blev som bekant ingen Peter Tsimikalis i Västerås sedan denne gick och skadade sig och Daniel Despotovic fick ta sina attitydproblem och flytta innan det roliga ens hade börjat. Nu fyller VIK istället ut truppen med en finne som gjort mängder av säsonger i finska Elitserien utan att egentligen vara så mycket mer än en no-factor.
Juha Kiilholma kommer till Västerås utan något egentligt tryck på sina axlar. Han är ingen stjärna och kommer förmodligen att kunna agera lite i det tysta. Återstår at se om han är den arbetsmyra sportchefen Niklas Johansson minns från tiden i Arboga eller inte.
* * *
Det verkar inte bara vara jag som är nyfiken på det lag Tommy Salo fått ihop i Oskarshamn. 1200 pers på första isträningen var visst något rekord, men egentligen borde man inte vara särskilt förvånad. Det kan vara något stort på gång där i Småland och jag håller det inte alls för otroligt att laget är med och kämpar om playoff-platserna när serien ska summeras. Ska det studsas tillbaka ska det väl göras ordentligt.
* * *
Intressant upplägg av Tingsryd i första träningsmatchen mot Kristianstad. Två femmor första delen av matchen, två femmor den andra. Förmodligen ett bra sätt att låta alla få en riktig genomkörare redan från start.
* * *
Det regnar in spelare i Enköping. Inga ögonhöjar namn dock. De riktigt viktiga lirarna (Persson, Pontusson, Mitell, Alba osv) finns ju redan på plats.
* * *
Allt annat än muntra tongångar i Skövde inför kvällens matchpremiär mot Borås verkar det som. Med nästan en och en halv femma av etablerade spelare på skadelistan ser det ut att bli ett ganska brandskattat garde som beträder isen i Skara.
* * *
Kul att träningsmatcherna börjar ramla igång på många håll. Även om resultaten är totalt oviktiga är det ändå skönt att hockeysäsongen kryper igång.
I si så där två och en halv säsong har Jens Karlsson varit en av Borås allra viktigaste spelare i allsvenskan. Inte minst säsongen när BHC som nykomling tog sig hela vägen till playoff var han en gigant i den röda tröjan.
Därefter har han valt att lämna klubben två gånger om. Först för danska Ålborg varifrån han ganska snabbt vände åter till Västergötland och ifjol imponerade han rent av så pass mycket att moderklubben Frölunda valde att plocka tillbaka honom hem till Göteborg strax innan transferfönstret stängde.
Att han inte skulle ha mycket att hämta i ett (förväntat) topplag i Elitserien efter att säsongen tagit slut var i och för sig ganska väntat, men Karlsson står märkligt nog fortfarande klubblös inför kommande säsong och nu flörtar han återigen med Borås.
Till Borås Tidning säger han att han vill till klubben och är öppen för en tredje återkomst. Från klubbens sida säger man att man självklart vill ha Karlsson men inte har ett ruttet korvöre över.
En sak är säker: Borås HC blir ett mycket bättre lag med Jens Karlsson i truppen och jag hoppas för deras skull att det löser sig med ekonomin. Karlsson är en attraktion för allsvenskan och ska förstås spela där han känner sig hemma.
Det märks att hockeytempen börjar stiga och rivalitetsnerverna börjar rycka när en så banal sak som publiksiffror på träningar och i träningsmatcher river upp infekterade debatter.
- Vi hade minsann fler på vår isträning än ni på eran match!
- Intresset för er är inte lika stort som för oss för folk kom inte och kollade när ni tränade.
- Buhu buhu, tidningen uppskattade fel publiksiffra på träningen, det är en ren praktskandal och måste vara en konspiration.
De upprörda ropen skallar, jag lutar mig nöjt tillbaka och konstaterar att nu jävlar, nu är det snart dags och det här kan bli en oerhört intressant och uppjagad säsong. Inte minst i allsvenskan.
* * *
Christer Andersson ville väl egentligen så vitt jag begripit göra ett försök utomlands men blir nu ändå kvar i Sverige och ettan. Olofström där han lirade ifjol byts nu mot Kristianstad och det är naturligtvis ett bra förvärv för Skåneklubben. Andersson är en rutinerad byggsten, om än inte något stjärnnamn och det känns faktiskt som att Kristianstad kommer flygande lite under radarn som en utmanare till topp fyra i höst.
* * *
En annan herre som hamnar i F-serien är Joakim Englund. Jag har aldrig riktigt lyckats få klarhet i varför han tvingas bort från Vita Hästen. Att han har mer att ge än flera av namnen i lagets befintliga backbesättning är ganska klart, men bort skulle han och detta trots att Jeff Hällegard sedan länge fått lämna tränarrodret.
Nu blir det istället Västervik för Englund. Ett kanonförvärv för dem, men lite synd om Englund som trots sina förutsättningar kommer få finna sig i att spela i södra division etts största slagpåse.
* * *
Jens Ivarsson vänder åter till svensk division ett-hockey. Återigen ska han vakta kassen för Kumla och för ett lag i deras konkurrensmässiga position är det förstås en riktigt bra förstärkning.
Det har blivit lite av en fluga att satsa på transatlanter i ettan. Kanske framförallt i Blekinge, men det är en trend som spritt sig även utanför landskapet på baksidan. Två icke-EU-spelare får man enligt reglementet ha och bortsett från några undantag, så som tryoutande Jared Cipparone i Huddinge och uråldrige Trevor Bremner i Kalix, är det två transatlanter man har.
Fem föreningar har en dynamisk duo fråna andra sidan pölen till säsongen som kommer och så här bra kommer dessa två musketörer att vara:
1. Simon Lambert och Evan Schwabe, Olofström Ser man bara till namnen imponerar kanske inte Olofströms två transatlanter mer än vare sig nyförvärven i Karlskrona eller Asplöven. Men det finns två faktorer som talar tydligt till Olofströms fördel. Jag syftar naturligtvis först och främst på Roger Jönsson. Sportchefen med ett uppenbart skarpt öga för det där med utomeuropeiska värvningar och som säkerligen har fullständig koll på vad han fått fatt i. Dessutom kommer så väl Lambert som Schwabe till Olofström med erfarenhet från europeisk hockey där de dessutom varit framgångsrika i England respektive Finland och Danmark. Ingen inskolningstid således, och OIK vet vad man får. Lovande.
2. Collin Circelli och Ed McGrane, Karlskrona Hade vi snackat om spel på liten rink och i nordamerikansk kultur hade jag tagit firma Circelli/McGrane framför duon Lambert/Schwabe många av dagarna i veckan. Men nu är det ju svenska division ett det handlar om och det finns inga garanter för att de kommer lyckas på vår stora isyta och i vår något annorlunda kultur. Att det är skickliga killar går det ju dock inte att sticka under stol med. Inte minst McGranes monstruösa poängproduktion de senaste säsongerna borgar ju för att det är en attraktion som kommer till division ett. Jag tror trots allt att det blir lyckat och då kan KHK bli grymt bra.
3. Eric Przepiorka och Shawn Snider, Asplöven Asplöven satsar på beprövade transatlantkort. Przepiorka gjorde sig ju ett namn med Olofström för några säsonger sedan och fortsatte sedan framgångsrikt i Danmark. Shawn Snider å sin sida gjorde stort avtryck med Örebro för några säsonger sedan. Att det är två herrar som kommer ha lekstuga mot dassiga norrlandsförsvar är lika givet som att de på grund av humöret kommer sitta ett antal minuter för mycket på botbänken. Blir väldigt intressant att se hur de står sig när allt ska avgöras på vårkanten.
4. Andy Contois och Keegan Dansereau, Mörrum Tittar man på Mörrum och deras transatlantvärvningar är det svårt att inte få känslan av att man inte gjort annat än storögt tittat på sina konkurrentklubbar och sedan försökt efterlikna dem så gott det bara går. Olofström och Karlskrona har ju landat transatlanter, klart att Mörrum också ska göra det. Skillnaden är bara den att där OIK och KHK landat tunga namn med fetlagda poängkonton har Mörrum chansat och tagit vad som ramlat framför dem. Keegan Dansereau är oprövad och Andy Contois har, en lyckad fjolårssäsong i Tyskland till trots, inte övertygat jättemycket. Det kan bli bra, men känns långt mer osäkert än för spelarna nämnda ovan.
5. Casey Fazekas och Brad Clark, IFK Ore IFK Ore satsar friskt och man gör det bland annat med kanadensiskt blod. Brad Clark har sprutat in poäng i den brödliga där han lirat och tryoutande Casey Fazekas kommer direkt från collegehockey. Kan säkert bli bra i den halvsvaga C-serie där Ore ska spela, men i jämförelse med övriga transatlanter på listan känns de som lågprofilvärvningar.
Nu är det ju i och för sig ganska onödigt att spekulera eftersom de flesta av lagen inte har någon chans på seriesegern ändå och därför inte är värda spel, men oddsen kan ju ändå ses som en termometer på hur bra lagen förväntas stå sig i den stundande serien och då är det några saker som slår mig som märkliga.
Först och främst måste man väl ändå anse att Örebro och Bofors fått synnerligen givmilda odds. De har spännande trupper visst, men det känns som att Bofors lyfts upp på grund av sin lyckade fjolårssäsong (en one hit wonder?) och Örebro för sitt storslagna agerande under silly season snarare än att de skulle vara så mycket bättre än några andra.
Likaså sänks Oskarshamn ner på grund av sunksäsongen man gjorde ifjol. Där spelar det visst ingen roll att man förstärkt riktigt fint inför kriget som komma skall och jag kan tycka att det oddset är oväntat högt. Det känns som att serien kommer bli så jämn att mängder av lag hade kunnat ligga ungefär lika oddsmässigt.
Men det största frågetecknet sätts naturligtvis för 150,00 på Tingsryd. Okej man är nykomling och okej de som storvulet drömmer om topp sju har inte riktigt kontakt med verkligheten, men att smålänningarna rankas så lågt med de värvningar man har gjort känns en aning märkligt.
