Ibland svänger det snabbt i hockeyns värld. Jag kommer inte att vara kvar i Perm och Molot-Prikamie. Istället kommer jag att spela i Sverige. Vilken klubb jag kommer att representera vill jag vänta med att tillkännage tills klubben i fråga gör det
officiellt. Men jag ser fram emot att spela hockey i Sverige igen!
Vad som först var tänkt att bli ett "Välkommen till Perm" inlägg blir nu istället kort och gott, "Hej då, Perm"
Här nedan följer lite bilder på vad staden Perm har att erbjuda.
Kama-floden
En av många kyrkor.
Stadens cirkus.
"Herr springer-man". Som skylten så tydligt visar MÅSTE man skynda sig över gatan
i Ryssland.
Huvudgatan, Komsomol'skiy prospekt.
Till vintern får vissa utvalda träd halsdukar.
Leninagatan. Varje stad i Ryssland har en Leninagata.
Räls finns det gott om i Perm.
Så här ser spårvagnarna ut.
Gorkogoparken med massor av åkattraktioner, jag skulle dock aldrig våga testa någon av dem.
En livs levande Matruska bor det i Perm. Jag har av någon konstig anledning, innan min flytt till Ryssland alltid trott att dockan heter Babuschka, vilket är helt fel, om man inte syftar på en äldre dam.
Wargh, apan och jag.
Sportområdet bakom arenan som jag korsar varje dag på väg till och från lägenheten.
Vårt favoritfik, Porta.
Fotografen i brons som...
...tar kort på människor med stora öron.
Hur det blir med bloggandet i framtiden vet jag inte nu. Det har helt klart varit en väldigt rolig och givande erfarenhet. Men för denna gång får jag tacka för mig. Stort tack till er som läst och kommenterat i bloggen och Robert Pettersson på hockeysverige.se som gav mig tillfället att dela med mig av mina upplevelser i Ryssland.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg blev det mycket riktigt ingen mat under resans gång. Däremot stannade vi något oväntat till vid ett kafé.
Efter endast 6 timmar var vi framme vid hotellet. Rummet såg ut på detta vis och även denna gång hade jag en rumskamrat. Nu i form av tredjemålvakten, vilket var lite utav en rolig utmaning då han i princip inte kan ett ord engelska. Bra för språkinlärningen alltså.
Omklädningsrummet i Glazov hade en minst sagt personlig prägel.
Även ismaskinerna var något utöver det vanliga!
Till matcherna kom delar av klacken, 6 timmar anses som sagt inte som någon längre restid enligt det ryska folket.
Hult parkerad framför motståndarmålet. Matcherna slutade för övrigt med två vinster.
Jag skulle vilja passa på att tacka för alla trevliga och uppmuntrande kommentarer. Verkligen jätteroligt att ni tycker om bloggen.
Idag är det -38 grader(!) här i Perm. Kan nog helt ärligt säga att jag aldrig känt en liknande kyla i hela mitt liv! Skulle helst vilja hålla mig inomhus. Men idag flyttar Wargh med sambo in i samma trappuppgång som oss, vilket ska bli mycket trevligt. Så planen för dagen är att hjälpa dem med flytten. Vi är lediga från hockeyn i några dagar så vi passar på att ta det lugnt och ha lite skoj de här dagarna.
Idag är det dags att ge sig ut på de ryska vägarna igen, en resa som känns rätt human ändå. Vi ska till Glazov och spela mot Progress, vilket borde betyda att vi inte behöver spendera mer än ungefär 6 timmar i bussen. Dessutom är vi bara iväg i tre dagar då vi endast möter ett lag under resans gång.
Resan skulle jag tro är upplagd ungefär på följande sätt:
Fredag
Kl. 10.00 träffas vi och äter gemensam frukost på arenan i Perm.
Kl. 10.30 bussen lämnar Perm.
Eventuellt får vi lunch längs vägen. Det är lite lurigt det där, det är inte säkert att vi får mat förrän vi är framme i Glazov. Det brukar kunna vara så. Därför gäller det att alltid medtaga snickers för att stilla hungern. När vi anländer till Glazov kommer vi att träna. Därefter blir det middag och lite sedvanligt kortspel för oss svenskar.
Lördag och söndag kommer vi att spela match mot Progress, och matchdagar ser i stort sett likadana ut (frukost, värmning, lunch, vila). Och på söndagkväll sätter vi oss i bussen igen för att åka hem till Perm.
Kulturerna mellan Sverige och Ryssland är olika på väldigt många sätt.
Några av skillnaderna jag fått erfara så här långt är att man i Ryssland:
* ALLTID skakar hand med varandra första gången man träffas för dagen (gäller endast män). Vilket betyder att vi i laget skakar hand med varandra varje morgon i omklädningsrummet.
* ALLTID säger "Приятного аппетита!" när man kliver in i en matsal. Det uttalas ungefär priyatnaga appetita och betyder smaklig måltid.
* ALLTID ber några sekunder i tystnad innan man går ut till matchen.
* ALLTID sitter på samma plats i en lokal. Den plats man får första gången man sätter sig i en lokal anses som din plats, man kan därmed inte sätta sig någon annanstans vid nästa tillfälle. Detta tycker
vi svenskar är ganska lustigt. Det kan komma in två ryssar tillsammans i en tom matsal, ta mat tillsammans, men när de ska sätta sig ner och äta sätter de sig i olika ändar av matsalen, om deras platser är där.
* Om man träffar någon för första gången och ska presentera sig, tar bara männen varandra i hand.
* När det skålas måste alla glas nudda varandra.
* Det är inte tillåtet att fylla på ett glas som hålls i luften.
* Många verkar tro att bilder på helgon i bilen skyddar bättre än bilbältet.
Helgonbilder i en taxi.
Vidare så skiljer sig även vidskepligheten. Några exempel på vad som anses ge otur i Ryssland är:
* Om man packar en hockeytrunk innan matchen är färdigspelad.
* Om man bara "räcker" över t. ex saltkaret vid matbordet. Man måste först ställa ner det innan nästa person kan ta den.
* Att vissla, då får man ekonomiska problem.
* Att inte säga "будь здоров!" (Uttalas "bod ztarov") när någon just nyst. Det kan översättas som engelskans "Bless you".
* Att skaka hand eller räcka över något till någon i en dörröppning.
Det finns att köpa, men jag har aldrig under hela min tid i Ryssland sett någon använda en dammsugare. De använder istället dessa verktyg för att ta bort (läs: skjuta runt) smutsen.
Tycker alltid lika synd om de stackars äldre damer som står med böjda ryggar och sliter dag in och dag ut.
I år har vi dock köpt en dammsugare, man måste tänka på hälsan.
Samara är en stad med ungefär 2 miljoner invånare, enligt mina ryska lagkamrater. Jag såg givetvis inte ens en bråkdel av vad staden har att erbjuda. Men jag fick intrycket av att staden var aningen sliten. Med många byggnader likt bilden ovan.
Mackan köpte en twix på hotellet, det ångrade han.
På den här resan var jag sambo med Bacon och Hult. Mycket trevligt! Min avdelning i rummet såg ut på detta vis. Kan meddela att den lutande bäddsoffan var sådär att sova på. Men här i Ryssland har man lärt sig att inte vara så kinkig!
Jag fick faktiskt se de båda matcherna mot CSK VVS från läktarplats. Vi fick ont om backar så Mackan var tvungen att spela båda matcherna, därmed var kvoten för utlänningar fylld. Matcherna slutade med en förlust (3-1) och en vinst (1-3). På bilden är Hult (till vänster) och Bacon (mitt i bilden) på väg in i anfallszonen.
All heder till fotografer, att ta bra actionbilder är inte lätt!
Omklädningsrummet var kanske inte optimalt. Men det fungerade utmärkt.
Duschrummet var färgglatt.
Toaletten var (helt otippat) förmodligen den fräschaste vrån i hela arena
Jag har själv besökt nattklubben vid ett tillfälle, för att fira min födelsedag tillsammans med några i laget.
Jag hade först tänkt att skriva om den resterande delen av vår resa. Men när det inträffar något så tragiskt känns hockeyn inte som någon prioritet. Därför väntar jag lite med det.
Imorgon, måndag, kommer hela Ryssland att ha en sorgedag.
Resan till Orenburg gick lite snabbare än beräknat. Den tog "bara" ungefär 15 timmar.
När vi kommer fram och ska träna visar det sig att isen har smält(!). (Kan vara svårt att se på bilden.) Så det blev ingen träning...
...Istället fick vi åka till hotellet, som var övrigt var väldigt fräscht.
Även omklädningsrummet var trevligare än vad det brukar vara på bortaplan.
Isen hann frysa i tid och matcherna blev av. Vi vann de båda mot Gazprom och befäste serieledningen. På bilden ser ni mig under en match.
Dagen efter sista matchen begav vi oss mot Samara. Under en av väldigt många busspauser (vi har ingen toalett i bussen) mitt ute i ingenstans ser vi en bur utanför en restaurang. Vi blir givetvis nyfikna på vad som finns i buren...
...När vi kommer fram visar det sig vara en livs levande björn!.
Nu befinner jag mig i Samara på ett hotell med internetuppkoppling, riktigt skönt. Imorgon och i övermorgon spelar vi match mot CSK VVS. Efter matcherna åker vi tillbaka till Perm. En resa som beräknas ta ungefär 16 timmar.
Imorgon bitti (lördag, men på grund av tekniskt strul kommer det inte förrän nu) är det dags att åka på roadtrip igen. Vi ska ska till
Orenburg och Samara. I och med att det är en lång resa kommer vi att
vara iväg i åtta dagar. Att åka till Orenburg imorgon beräknas ta
ungefär 20 timmar med buss. Så kvällens aktivitet har bestått av att
ladda Ipoden med musik och lägga in filmer och serier i datorn. Känns
som att jag kommer att ha nytta av det.
De två senaste matcherna resulterade i två vinster. Vilket betyder att
vi fortfarande är i serieledning.
Bilden är tagen i ett köpcentrum där vi brukar spendera en hel del tid.
I Ryssland tycker de inte att det är okej att ta kort inne i offentliga
lokaler. Under tiden bilden tas kommer det en vakt i full fart med
bister min och säger till oss, så kameran åkte undan fortare än den kom fram. Därav det suddiga.
Då har jag varit hemma från Basen i två nätter, men om någon timme är det dags att bege sig tillbaka. Två nya matcher på schemat, denna gång mot Ariada-Akpars. De två senaste matcherna slutade med en vinst och en förlust. Det har varit lite glest med uppdateringarna, dels för att jag varit på Basen och dels för att min internetsladd beslutade sig för att gå av i förrgår. Här nedan kommer lite efterfrågade bilder av hur Basen ser ut inifrån.
Entrédörren till Basen som ligger ungefär 100 meter från arenan.
När man öppnat entrédörren kommer det ytterliggare en dörr. Till höger ser ni "receptionen" där man hämtar rumsnyckeln.
Innan man tar hissen upp till vår våning är det nästan ett måste att handla med sig något gott från godisautomaten på första våningen (dvs bottenvåningen, för i Ryssland räknas alltid bottenvåningen som våning ett).
Här har Wargh svårt att välja mellan alla godsaker.
Hissarna, som jag inte känner mig särskilt bekväm att åka med. Man får känslan av att vajern kan gå av vilken sekund som helst.
Framme på våning 5 där vår korridor ser ut på detta vis. Mitt rum ser ni direkt till vänster. Jag har ett eget rum tillskillnad från de andra grabbarna, varför vet jag inte riktigt.
När man öppnar min dörr ser man först toaletten till höger...
... sedan kommer man in till (det rosa) rummet där jag spenderat en hel del nätter.
På väg till de andra svenskarnas rum ligger "allrummet", där vistas vi inte ofta.
Att gå på hockey i Ryssland är inte så dyrt, det kostar mellan 100-200 rubel (25-50 kronor) per match. Här har vi arenan i Dmitrov där jag spelade förra säsongen.
När man entrar arenan måste man gå igenom en metalldetektor och kvinnorna får alltid sin väska visiterad. Det de i första hand letar efter är dryck, vilket är strikt förbjudet att medtaga in.
Det är ofta mycket militärer på matcherna.
I pauserna försvinner majoriteten av publiken ut för att röka eller köpa öl i kiosken bredvid hallen. De som är kvar inhandlar oftast en kopp te eller en glass. (Ryssarna är tokiga i glass, det spelar ingen roll hur kallt det är)
Så gott som alla lag har cheerleaders som underhåller på matcherna. Dessa hör hemma i Neftyanik.
Det varierar väldigt mycket hur stor publik det är på matcherna. I Molot ligger publiksiffran på runt 4000 per match. Förra säsongen i Dmitrov rymde arenan endast 3000 och snittet per match låg på runt 1000 stycken. I serien på bortaplan kan publiksiffran variera mellan 300-5000 ungefär. Bilden visar en bortamatch mot Sokol Kiev förra säsongen.
Arenornas storlekar och uppbyggnad skiljer sig ofta från varandra. I vissa arenor är det läktare runt om hela isen, endel arenor har läktare på långsidan och de båda kortsidorna och ibland är det bara läktare på ena långsidan. Här på bilden ser ni mig i Dmitrovs arena, där det var läktare på tre sidor.
Ibland är det gott med en kebab hemma i Sverige. Jag har ännu inte provat på den ryska kebaben och kommer nog heller inte att göra det efter ha läst denna artikel.
Bussresorna här i Ryssland är alltid ett äventyr.
Vägarna är inte riktigt lika fina som hemma i Sverige. Ibland känns det som att den bästa jämförelsen skulle vara att man sitter och är på väg nerför en puckelpist.
Man stöter dessutom på en hel del oväntade problem, som denna gång när vi åkt längs en åker i ungefär tre timmar och det plötsligt dyker upp två tjurar som vill korsa vägen.
Den första tjuren korsar vägen i god tid för att busschauffören ska hinna bromsa in i tid. Men sedan (antar jag) måste busschauffören tänkt att det är självklart att tjur nummer två stannar och ser sig om innan han går över vägen. Så busschauffören gasar upp bussen för fullt igen. Detta verkar dock inte alls tjuren tycka är lika självklart då han börjar korsa vägen i sin egen takt. Busschuffören fortsätter att gasa och tuta men tjuren har inte bråttom.
Det hela slutar med en riktigt tvärnit där min dator flyger in i stolen framför, saker kastas ner från hyllorna och Mackan är livrädd och tror att han snart kommer att sitta med en tjur i knät.
Bussen lyckas ändå stanna ungefär fem centimeter från tjuren som verkar oberörd av vad som nyss hållt på att inträffa. Efter ungefär fem minuter hade tjuren korsat vägen och vi kunde fortsätta den blott 5 timmar långa resan till Neftekamsk.
Arenan i Neftekamsk, där vi spelade mot Toros.
För att nämna de fyra matcherna så slutade de med fyra vinster varav två på straffar. Vi gick därmed upp i serieledning.
På svenskfronten så gjorde Wargh 1+2 och Bacon 2+2 (varav ett mål på straff).
Igår (lördag) möttes vi alla upp tidigt på Arlanda för att bege oss tillbaka till Perm. Efter lite frukost tog vi flyget till Moskva.
Svenskar fyller i imigrationspapper innan vi får gå igenom passkontrollen i Moskva.
Eftersom vi hade 11 timmar att fördriva innan planet till Perm gick var vi några som bestämde oss för att åka in till Moskva. Jag gillar verkligen Moskva, det är en vacker stad! Jag fick chansen att se mig omkring där endel förra året då Dmitrov endast ligger 6 mil därifrån.
Vi passade på att äta middag på T.G.I. Friday's, som inte finns i Perm. (McDonald's finns förövrigt inte heller i Perm.)
Spanar in en av många exklusiva bilaffärer.
Kreml. På andra sidan ligger Röda Torget.
Jag i GUM, ett av de lyxigare köpcentrumen i Moskva.
Väntan på flyget till Perm. Något trötta efter en lång dag.
Imorse blev vi upphämtade klockan halv 6 på flygplatsen i Perm. Vi stuvade in oss i en minibuss och åkte hem till lägenheterna för att sova i någon timme, innan det var dags för träning.
Imorgon är det en ny roadtrip på en vecka. Bussen går mot Republic of Tatarstan och fyra nya matcher väntar.
Som jag skrev i förra inlägget blev resan hem till Sverige inte riktigt som vi tänkt oss...
Dygnet börjar så här:
Vi lämnar lägenheten mitt i natten utan någon sömn då vi kommit hem sent från arenan. Tar taxi i snövädret till flygplatsen i Perm för flyget mellan Perm-Moskva.
Transportmedlet mellan gate och plan.
Vi anländer något sent till Moskva och får vänta länge på bagaget. Därefter slänger vi oss in i en taxi för att hinna med nästa plan (Moskva-Stockholm) som går från en annan terminal.
Grabbarna lyckligt ovetandes om vad som väntar.
Vi kommer tack o lov fram i tid till check-in kön. Väl framme vid disken börjar problemen. Det är så att Wargh, Mackan och Bacons visum gått ut sedan två dagar tillbaka (något vi vetat om och påpekat men fått till svar att det inte skulle bli några problem). Efter olika sorters försök att få den mindre hjälpsamma kvinnan bakom disken att hjälpa oss visar det sig att de inte får lämna landet.
Dessutom stänger in-checkningen i samma stund som detta sker, vilket gör att jag, Lotta och Andreé blir tvugna att skynda oss in till den långa passkontrollskön för att ens hinna med planet.
Vi hinner precis med planet medan de andra grabbarna blir kvar i Moskva, väldigt besvikna över att inte få åka hem.
Efter många turer med mycket strul bokar de till slut en biljett till Sverige morgonen efter. Men det visar sig att det tillfälliga utresetillståndet de lyckats ordna bara gäller under söndagen. Alltså måste de boka om biljetten ytterligare en gång, men denna gång till Helsingfors då biljetterna till Sverige är slut.
De tar sig till Helsingfors och väl där kan de boka en ny biljett till Sverige. Och hem kom de till slut efter ett väldigt långt dygn.
Imorgon slår vi ihop resväskorna och beger oss tillbaka till Ryssland, forhoppningsvis går resan smidigare denna gång.
Bacon tycker att han sällan är med på bild i bloggen, så här kommer en! :)
I skrivande stund befinner jag mig hemma i Sverige, efter en resa som inte riktigt blev som vi hade tänkt oss. Då jag nämnt tidigare i bloggen att det inte alltid blir som man har tänkt sig i Ryssland tänkte jag i nästa inlägg beskriva lite mer konkret vad det ibland kan innebära...
Men nu till matcherna mot Toros:
Första matchen såg jag från läktaren. Det var en riktigt spännande historia med många mål, fartfylld hockey och väldigt bra stämning på läktaren.
I Toros spelar några killar som jag, Andreé och Bacon (Kenneth) spelade tillsammans med i Dmitrov förra säsongen, så det var skoj att träffa dem igen.
Efter att Toros tagit ledningen flera gånger om lyckas vi vända på matchen och ta ledningen med ett shorthanded mål då det bara var 3,5 minuter kvar av matchen. Dock lyckas Toros få in ett 5-5 mål 30 sekunder från slutet. Då matchen ser ut att gå till förlängning lyckas vi med blott 5 sekunder kvar göra 6-5 och vinna matchen.
Extra kul för oss svenskar var att Bacon gjorde ett viktigt mål.
Andra matchen spelade jag, det var hög fart och mycket att göra. Riktigt roligt med andra ord!
Toros tog ledningen med 0-1 då det var knappt en minut kvar av första perioden. Efter ett skott som dessvärre tar på egen försvarare och ändrar riktning. I andra perioden får vi in ett tidigt kvitteringsmål. Vi är sedan tillbakapressade delar av matchen och när det återstår 3,5 minuter av matchen drar vi på oss en utvisning som Toros utnyttjar och tar ledningen med 1-2. Sedan lyckas de hålla undan och vinna, skapligt rättvist ändå.
Det blev alltså 1 vinst och 1 förlust, vilket betyder att tabellen är oförändrad på den övre halvan och vi ligger fortfarande på andra plats, 1 poäng efter Toros.
Nu väntar ett matchuppehåll på 1 vecka och som sagt några härliga dagar hemma i Sverige.
Bildtext: Jag och Wargh in action.
Bild från: akpars.ru
Nyligen hemkommen från arenan, aningen stressad då jag packar för en vecka i Sverige och taxin till flygplatsen går om en stund. Nytt visum måste ordnas och vi får en (efterlängtad) chans att träffa nära och kära, andas svensk luft, äta svensk mat och eventuellt hinna med lite shopping.
Skriver om matcherna när jag befinner mig på svensk mark.
Då är det återigen dags att packa väskan för att snart bege sig till Basen. Match imorgon och övermorgon mot serieledande Toros. Det blir säkert 2 tuffa och intensiva matcher vilket jag ser fram emot.
Efter matchen på lördag blir det hem och packa resväskan för något som vi svenskar har sett fram emot ett tag nu.
Arenan går i olika nyanser av grått, med inslag av lite vitt, rött och blått. Den rymmer ungefär 6000 åskådare. Antalet åskådare på matcherna brukar ligga på runt 3000-4000 stycken.
Ena kortsidan på arenan.
Uppställning på blålinjen för den ryska nationalsången. Bredvid björnen längst till vänster ser ni Hult (31) och mig (22).
Cheerleaders.
Ryska flaggan följt av ryska ishockeyförbundets och Molots egna flagga.
Då var 2 matcher till spelade, det blev vinst i match 1 (4-2) och förlust i kvällens match (2-4). Jag spelade igår. Matchen var en rätt så jämn tillställning där vi med lite flyt i slutet lyckades vinna. Personligen tycker jag att det kändes rätt så bra och stabilt. Fick inte den roligaste starten på matchen när de redan efter 39 sekunder gjorde 0-1 på ett 2-1 läge, sidledspass och direktskott i krysset. Men vi kom igen och lyckades vinna, riktigt skönt!
Dagens match var lite av en rysare att se från läktaren (dit jag är förpassad när jag inte spelar eftersom jag bara får vara ombytt 50% av matcherna i grundserien). Det var en jämn första period där Wargh gjorde 1-0. I andra perioden gjorde Neftyanik ett tidigt mål och lyckades sedan (dessvärre) göra 2 snabba shorthanded mål följt av ett kontringsmål. Men med 1-4 i baken gjorde Hult mål (assisterad av Högström) och fick liv i matchen igen. Tyvärr räckte det inte idag då Neftyanik gjorde en bra defensiv sista period.
Nu har vi 2 dagar med träning innan veckans tredje och fjärde match äger rum, då vi spelar mot Toros som är serieledare med 1 poäng mer än oss.
De som är intresserade av statistik kan gå in på lagets hemsida: hc-molot.ru. Har ni svårt att förstå ryska kan ni gå in på googles språkverktyg och få sidan översatt till svenska. Det blir dock oftast mindre sammanhängande texter, men man förstår helheten.
Nu har jag lite bråttom, incheckning på Basen snart. De andra killarna står ute och väntar på mig.
Dags att pälsa på mig mössa, vantar och halsduk, det börjar bli riktigt kallt i Perm.
Igår var det en harmonisk dag i Perm. Den började med styrketräning klockan 10 följt av isträning klockan 11, sedan serverades det lunch på hallen som vanligt.
En väldigt trevlig sak i matväg med Ryssland är att det alltid serveras soppa som förrätt till lunchen. Igår var det borsch (rysk rödbetssoppa) som stod på menyn, vilket är en personlig favorit. Till huvudrätt fick vi kyckling med potatismos. Kyckling serveras ofta i Ryssland, till exempel som på matchdagar. Då serveras det alltid och då menar jag verkligen alltid kycklingsoppa som förrätt och kyckling med pasta till huvudrätt, hemmamatch som bortamatch. Tur att man gillar kyckling!
Efter lunchen begav vi oss till stan för en långfika. Under fikan kom förslaget bio upp. Då det ligger en riktigt bra biograf i närheten bestämde vi oss för att gå dit. Valet föll på "Couples retreat" med bland andra Vince Vaughn. Det man ska veta är att allt som visas i Ryssland på tv och på film är dubbat till ryska, så Vince lät inte riktigt som han brukar. Annars var det en kul upplevelse.
Framme i Izhevsk, där hotellet visar sig vara motståndarnas bas.
"Hotellrummen" höll rysk normalstandard.
En typisk rysk frukost, dock med en svensk touch. I Ryssland har man inte mjölk till gröten utan den serveras med en klick smör på platta tallrikar. Jag dricker även kaffe istället för te (som är Rysslands alkoholfria nationaldryck).
Även större delen av omklädningsrummet var av rysk normalstandard.
Då jag misstänker att det kan finnas känsliga läsare visar jag bara handfatet i omklädningsrummet, ni kan säkert med lite fantasi förstå hur toaletterna såg ut.
Matcher mot Izhtal, det blev en förlust (0-2) och en vinst (5-1).
Dagen efter sista matchen begav vi oss till Republic of Tatarstan, närmare bestämt Volzhsk (som ligger ungerfär 6 mil från Kazan). Denna bild är tagen mitt ute i ingenstans, där det längs vägen helt plötsligt dyker upp en parkeringsficka med en massa kiosker där man kunde handla...
...fisk i lass och...
9...glass med mycket annat. Här funderar Rune (Hult) och Warghen på vilken glass de ska köpa.
Framme på hotellet i Volzhsk, som höll hög rysk standard (obs, ingen ironi).
Omklädningsrummet var mindre rymligt men helt okej...
...om man bortser från ståtoaletten(!).
Matcher mot Ariada-Akpars, där det blev 2 vinster (2-0 och 3-2).<(i>
Här i Ryssland måste man vara extremt noga med att se sig för innan man korsar en väg. Inte bara för att de kör om vid övergångställen, struntar i att sätta på framlyset, kör som om det vore trefiligt då det egentligen bara är en fil utan det kan dessutom komma en spårvagn eller trådbuss i full fart när man minst anar det.
Under tiden vi var på roadtrip fick jag höra att denna olycka skedde här i Perm. Bussen skenar bara några meter ifrån en restaurang där vi brukar äta. Lyckligtvis så skadades ingen allvarligt.
Då var man tillbaka i Perm efter en vecka på resande fot. Veckan har spenderats i städerna Izjevsk och Volzhsk som båda ligger sydväst om Perm.
Med oss hem fick vi 9 poäng utav 12 möjliga, alltså åkte vi på första förlusten för säsongen.
Efter matchen igår satte vi oss på bussen igen för 12 timmars resa hem till Perm. Då resan på de mindre körvänliga ryska vägarna och de olika tidszonerna satt sina spår, återkommer jag imorgon med ett längre inlägg om resan. För just nu kallar sängen på mig, bör försöka ta igen de sovtimmar jag missat.
Idag har det varit en ganska vanlig dag här i Perm. Dagen började med isträning mellan klockan 11-12.30. En träning där spelövningar var inriktningen, 2-1, 3-2, 5-5 och mycket powerplay.
Träningen avslutades med en strafftävling, där "förloraren" får bära en stor tomteluva och utföra "sälen" i hög fart, för att under tiden bli slagen av klubbor på diverse kroppsdelar.
"Förloraren" får även bära tomteluvan under nästa strafftävlingstillfälle tills det att han gör mål. Efter träningen äter laget alltid gemensam lunch i arenan. Idag serverades Kulyash och kartoshka (köttgryta och potatismos).
På eftermiddagen så unnade jag och Hult oss en varsin thaimassage, vilket var skönt för lite stela muskler. Efter det åkte jag, Lotta och Hult in till down-town Perm för att strosa runt lite och ta en långfika.
Ikväll har det blivit middag och packning inför en veckas roadtrip, 4 bortamatcher på 6 dagar väntar. Motståndet är Izhtal och Ariada-Akpars. Så förmodligen spenderas större delen av morgondagen i buss.
I och med det kan det bli tyst på bloggen i några dagar framöver, om jag inte mot förmodan hittar en internetuppkoppling längs vägen.
Korridoren in till omklädningsrummet. Dörrarna ni ser leder in till sliprum, läkarrum och Babushkinas rum (de äldre kvinnorna som städar och fixar i omklädningsrummet).
Här har vi omklädningsrummet, som ni ser går väggarna i en lite bastuinspirerad anda.
Självklart har klubbjörnen en central plats i rummet.
Direkt till höger ser ni min plats. Då jag inte tyckte att den var optimal såg jag till att modifiera om den lite med hjälp av en klubba.
Mindre vackert, men ack så praktiskt.
Här har vi tvättrummet tillsammans med toaletter, dusch och bastu.
Klubben har ordnat lägenheter till oss spelare. De flesta bor inom 5 minuters promenad från arenan. Här promenerar eller tar vi taxi dit vi ska.
Köra bil i Ryssland är inget jag skulle vilja prova på då de har en, låt oss säga annorlunda körteknik här. Det är lag på att använda bilbälte i Ryssland. Men chauffören kan ta det som en förolämpning om man vill ta på sig bilbältet utan att det är en polis i närheten, ungefär som att man inte litar på deras bilkörning.
Åter till lägenheten. Vi bor på tolfte våningen och har en rätt bra utsikt. Det finns hiss men vi har inte lyckats hitta några trappor än. Vi har även en liten butik precis runt hörnet där vi kan handla vatten och andra småsaker. Området känns rätt säkert då det finns en hel del vakter både dagtid och nattetid. Det är inte riktigt som hemma såklart men jag och min sambo trivs trots allt väldigt bra!
Nu blir det tacokväll hos Wargh.
пока пока
Utsikten från vardagsrummet. Där vi ser Kama-floden.
Köksutsikten där vi ser innegården. Vi kan vinka till Wargh då han bor precis mittemot.
Sovrumsutsikten
Om jag hade likadan balkong som vissa av våra grannar skulle jag inte ens tänka tanken att vistas på den.
Hemma i lägenheten igen efter 2 nätter på Basen och 2 matcher. Det blev 2 vinster även denna gång, 3-0 och 5-1. Jag spelade den första matchen, var skönt att hålla andra nollan för säsongen.
Idag är vi lediga, så nu blir det ut på stan och äta en god lunch.
Jag, Hult och Bergqvist spelade tillsammans redan ifjol i Dmitrov. Nya i Rysslandsgänget är Tommy Wargh och Marcus Högström.
Ikväll är det incheckning på Basen igen för 2 nya hemmamatcher. Denna gång mot CSKA VVS från Samara. Jag återkommer efter matcherna.
