Vi har fått vänja oss vid att det allt som oftast blir skiften av lag som kommer till eller lämnar SHL mellan säsongerna. Men till starten av 2017/2018 får vi se exakt samma uppställning av lag som vi fick se i år. Det menar Hockeysveriges Henrik Skoglund.
Det är ytterst sällan SHL ser likadan ut två säsonger i rad gällande deltagande lag. Sedan 1987, när det för första gången sedan starten av elitserien fanns en möjlighet även för jumbon att klara sig kvar, har det endast skett vid fem tillfällen att bägge de två lag som tvingats till negativt kval via allsvenskan eller kvalserien inte rett ut det hela.
Senast det skedde att inga nya lag kom in i elitserien/SHL underifrån var 2009 när både Rögle och Södertälje klarade sig kvar via kvalserien. Nu tror jag att det är dags igen.
Det känns inte som att det är någon större fara på taket för vare sig Rögle och Leksand. Utåt sett verkar det råda lugn i bägge föreningarna och de har haft gott om tid att förbereda sig för sina respektive matchserier. Det hade varit lite skillnad om exempelvis Örebro eller Karlskrona kastats ner i avgrunden. Ett tag såg det ju ut som att Örebros försprång ovanför kvalstrecket skulle kunna ätas upp av Rögle. Hur hade närkingarna reagerat på en sådan sak? Hur hade Karlskrona reagerat om deras ras i tabellen börjat några matcher tidigare? Det är svar vi aldrig kommer få, men jag är övertygad om att, om någon av de lagen gått till kval, hade jag inte skrivit dessa rader.
Det finns inte heller någon oberäknelig raket i år, likt Leksand förra säsongen, som kan hota SHL-lagen. AIK strandade ju mot BIK Karlskoga igår.
I Leksands fall kan det knappast ha kommit som någon chock att de tvingas kvala sig kvar och där borde man vara förberedda upp till tänderna på kvalhockey. Laget gjorde en osannolik resa förra säsongen när man tog sig från botten av Hockeyallsvenskan ända till SHL när man slog ut Modo i förlängningsspel i den sjunde och avgörande matchen. Brock Montpetit avgjorde där och blev hela Dalarnas (exklusive Morafansen då) och Leksandssveriges hjälte. Montpetit finns inte kvar, men det gör å andra sidan hela 13 andra spelare som fanns i startuppställningen för Leksand i den matchen. Klart tusan de vet vad kval handlar om. Dessutom står Per-Erik Johnsson kvar i Leksands bås, mannen som verkar ha ett monsterförråd av rävar bakom öronen som plockas fram så fort det börjar gå troll i maskineriet.
Jag tror också att derbyrivalen Mora är helt rätt motståndare för Leksand och Leksand är helt fel motståndare för Mora. ”Slaget om Siljan” har målats upp som ”Superderbyt” och någonstans läste jag att det talades om ”århundradets slutspelsserie”. Fest kommer det absolut bli på läktarna och på isen lär det bli hett och grinigt. Inget lag vill förlora detta och det är klart att den nerven och spänningen som finns i allt det här plockar bort de allra sista tvivlen på att Leksand skulle gå ut och underskatta sitt motstånd. Leksand lär vara vakna från sekund ett när pucken släpps imorgon.
Självklart finns det stor potential i Mora. De har under säsongen vaskat fram genombrottsmän som Mathias Bromé och Jacob Nilsson som knappast lär stanna upp i denna matchserie. Dessutom har de en målvakt i Christian Engstrand som har kapaciteten att stjäla matcher på egen hand. I båset står Jeremy Colliton med sina vakande och analytiska ögon, beredd att förändra matchbilden om det skulle krävas. Mora har gjort en formidabel säsong och lär nog kunna hota Leksand rejält. Men utslaget över sju matcher ska Leksand ta hem detta.
Om det i Leksand har funnits kvaltankar ända sedan de tog klivet upp för snart ett år sedan räknades det nog med andra saker i Ängelholm. Sportchefen Anders ”Masken” Carlsson gjorde en bra ”silly” och landade potenta nyförvärv lagom seriestart. Men efter att ha drabbats av all möjlig otur med skador under säsongen, ett tag hade de tiotalet ordinarie spelare indisponibla, skulle SHL utvecklas till en mardröm för skåningarna.
Förutom skadorna hackade målvaktsspelet. Paret Oscar Dansk/Lars Volden ansågs inte hålla måttet och istället värvades Anders Lindbäck in, vilket skänkte en viss stabilitet. Beslutet att entlediga de båda assisterande tränarna, Mikael Gath och Magnus Bogren, väckte en del kritik. Men det går knappast klaga på ersättarna Roger Hansson och Patrik Ross där den sistnämnde sägs ha kommit in med bra energi till omklädningsrummet.
Trots kaossäsongen har ”Maskens” förändringar inte känts panikartade, utan istället andats välgenomtänkt strategiskt tänkande. Det lugnet smittar självklart av sig på spelartruppen och även i Ängelholm kom, sett till hur säsongen artade sig, inte kvalet som någon direkt överraskning och man har jobbat därefter. Det långa uppehållet sen SHL-epilogen har troligtvis också det gjort Rögle gott när de nu fått vila sitt skadeskjutna manskap.
BIK Karlskoga blev igår klart för direktkval. Liksom Mora har värmlänningarna stått för en fantastisk säsong när de grejade andraplatsen. En andraplats som grundlades i början av säsongen, ser man till de 20 avslutande omgångarna av Hockeyallsvenskan placerade de sig femma och frågetecken för formen lär nog finnas. Speciellt eftersom de i sina två playoffrundor (Mora och AIK) har förlorat mer än de vunnit.
Radarparet Victor Ejdsell och Alex Lavoie lär kunna hota även SHL-försvar. Kulturbärarna Carl Berglund och Daniel Wessner kommer fortsätta reta gallfeber på sina motståndare, det kan de flesta i laget. Sen är frågan om vi får se målvakten Andrew Engelage stå på huvudet som han gjort under säsongen. Han dras med en skada på baksida lår och det råder osäkerhet när, eller om, han kan vara tillbaka mellan stolparna. Reserven Emil Kruse har gjort det fantastiskt bra när han fått hoppa in i Engelages ställe och ska tillskrivas en av de stora hjälterollerna i segern med 2-1 i matcher över AIK. Men kan 22-åringen ladda om för en matchserie mot SHL-motstånd. Kan BIK Karlskoga det?
Det här grejar både Rögle och Leksand.