Sällan har ett NHL-kontrakt varit mer givet än det Andreas Borgman i dagarna skrev under med Toronto. Den odraftade 21-åringen stod för en makalös debutsäsong i SHL och det finns all anledning att tro att den resan fortsätter.

Andreas Borgman var ett okänt namn och ansikte för de allra flesta när han inför säsongen värvades från Västerås i Hockeyallsvenskan till HV71. Jag ska (o)villigt erkänna att han flugit under undertecknads radar också, och då är jag en enorm hockeykonsument. Visst, jag kände igen namnet, men hade ingen aning om var det var för spelartyp HV71 skaffat sig till sin backsida. Men det skulle jag snabbt bli varse.

Om vi till att börja med drar lite snabba statistikfakta om Andreas Borgmans debutsäsong i SHL visar den på att han blev HV71:s näst bäste back om man ser till poängen i grundserien (15), men han vann den interna målligan bland försvararna med sina fem strutar. Han var den som sköt näst flest skott på mål (101) och han vann ligan för matchavgörande mål med sina tre stycken.
I grundserien var han den med femte mest istid bland HV71:s backar, men i slutspelet var han den som fick mest förtroende av tränarna.. Bäst när det gäller alltså.

21-åringen hann också med att landslagsdebutera och krönte säsongen med SM-guld (10 poäng i slutspelet. Bäst när det gäller) och utsågs till årets rookie i SHL.
Jag kan omöjligt veta vad som rör sig i förbundskapten Rikard Grönborgs hjärna, men någonstans känner jag att Borgman varit rätt given i VM-truppen om inte alla NHL-backar tackat ja.

Det krävs inga högskolepoäng för att förstå att Borgman har varit högvilt på marknaden hos NHL-klubbarna och det slog inte direkt ner som någon bomb när det häromdagen kommunicerades ut att han skrivit på ett tvåårigt avtal med Toronto.
Min första tanke när jag nåddes av det beskedet var: ”Häftigt om han skulle bli årets rookie även i NHL”.
En tanke som kanske inte så många andra tänkte, vad vet jag. Det kanske hade varit mer på sin plats att tänka: ”Oj, vad snabbt det har gått. Tar han en plats? Vilka ska han konkurrera ut ur Maple Leafs backuppsättning”.

Vi i Sverige ska vara stolta över alla de hockeyspelare vi får fram och som får speltid i världens bästa liga. Efter Kanada och USA är det ju vi som producerar flest spelare och det är ett klockrent bevis på att talangutvecklingen är riktigt bra här hemma. Dock brukar jag alltid vid den här tiden på året, när spelare efter spelare försvinner till Nordamerika, tänka att många borde stanna något år extra i Sverige för att skaffa sig extra rutin och etablera sig i landslaget. Vet inte om jag är gammalmodig eller bara lider av separationsångest över att inte få se spelarna mer i SHL när de åker över, men det är en uppfattning jag har och som jag nog aldrig kommer släppa.
Sägas bör också att detta självklart inte gäller alla spelare. Vissa åker ju över efter att de satt rejäla avtryck i SHL och varit bofasta i landslaget. Då känns det genast tryggare hos eder krönikör.

I fallet Borgman tycker jag att det är helt rätt att han åker över. Han är mogen. Niklas Wikegård har i C Mores sändningar både en och två gånger sagt att han tycker att Andreas Borgman varit en av ligans bästa backar under säsongen, om inte till och med den bäste. Jag är benägen att hålla med. I vissa matcher har han inte gjort ett enda misstag, trots att hans position som försvarare är rätt utsatt då det märks mer om en back gör defensiva misstag än om en forward gör det.
Jag minns en match i december mellan HV71 och Djurgården där jag inte såg Borgman göra fel någon gång, han la precisa och väl avvägda passningar till sina lagkamrater, var delaktig över hela banan samtidigt som han verkade befinna sig på en lite högre nivå än alla andra aktörer på isen.
Här är det läge att utannonsera en rolig lek: Nästa SHL-match ni tittar på (det är ju några månader kvar, så jag kommer få påminna er), välj ut en spelare (förslagsvis lagets stjärna) att följa och räkna misstagen den spelaren gör. Jag tror ni kommer hitta några i varje match. Vad jag försöker säga är att i dagens SHL har vi inte kvalité nog för att hysa spelare som kan gå igenom en match helt utan misstag. Vi har bra spelare, men inte helt felfria.

Jag intervjuade Borgman efter den här Djurgårdsmatchen och han var väldigt blygsam över sin egen insats under säsongen och sa saker i stil med: ”Absolut har det gått bra den här säsongen. Än så länge i alla fall. Men jag känner väl också att jag har lite mer att ge”.
Han hade absolut mer att ge, även om han dippade lite stundtals, var han en av de mer bidragande faktorerna till HV71:s guld några månader senare och att han utsågs till årets rookie var knappast någon skräll.

Hur ser då Borgmans chanser att lyckas i NHL och Toronto ut? Mycket bra skulle jag vilja säga. Han kommer till ett Toronto på uppgång, lite liknande scenario som han kom till i HV71. Han kommer in utan någon större press på sina axlar och behöver knappast skämmas om han inte tar en plats bland sex backar direkt. Det är ju knappast så att han kommer in som en ”franchise player” som klubben ska bygga runt de kommande 15 åren. Men han kan mycket väl bli en av klubbens ledande backar om man ser det hela långsiktigt.
En faktor som talar för att han tar en plats direkt, trots konkurrens, är det jag nämner några rader upp om att han verkade spela på en lite högre nivå än övriga spelare på banan. Skicklighetsmässigt är han redo för NHL, sen är det ju lite politik och grejer i det där med.

Kommande säsong blir det nog svårt att ta en topp fyra-position i försvarsleden för Borgman. Men jag skulle inte heller bli överraskad om han gör det. Han kommer in med ett ruggigt självförtroende och kan han fortsätta rida på den vågen, samtidigt som alla andra bitar faller på plats, kan ”Borgman show” mycket väl fortsätta 2017/2018 också. Givetvis är det ju bra om han kommande sommar fortsätter sin utveckling han haft det senaste året.

Avslutningsvis återkopplar vi till rubriken och inledningen: Kan Andreas Borgman bli årets rookie i NHL? Såklart, mycket små chanser. För det första ska han ta en ledande position i sitt klubblag, för det andra ska han slåss mot alla andra nykomlingar. Men jag skulle inte bli överraskad. Faktiskt. Jag kan inte minnas senaste gången en spelare i SHL har imponerat så pass mycket på mig som Borgman gjort denna säsong. Om vi blandar in ingångsvärdena han hade med sig in i säsongen i höstas och vad som kom ut av det hela, ska tilläggas.