Det finns fog för att tro att detta kommer bli en allt vanligare syn i Toronto framöver.Foto: All Over Press

Pittsburgh, Chicago och Los Angeles har dominerat NHL de senaste tio åren. Men nu kan klassikerklubben Toronto vara på väg att bli en maktfaktor i NHL – 50 år sedan senaste Stanley Cup-vinsten.

Toronto Maple Leafs vann sin senaste Stanley Cup 1967. Då med storheter som målvakten Terry Sawchuk, backen Tim Horton och anfallarna Dave Keon, Frank Mahovlich och Red Kelly i laget. Bland andra.
Sedan dess har klassikerklubben aldrig varit i en Stanley Cup-final och har endast nått semifinal fem gånger på de femtio år som passerat. Senast 2002 med svenskarna Anders Eriksson, Jonas Höglund, Mikael Renberg i laget och med Mats Sundin som fixstjärna och härförare. Sedan dess har det faktiskt bara blivit fyra slutspel för klubben från hockeyns huvudstad.
Värt att nämna i sammanhanget är att klubben var i slutspel åtta av de 13 säsonger Mats Sundin spenderade i Toronto. Då ska man ha i åtanke att de varit i slutspel 15 gånger på de 30 senaste säsongerna. Det säger väl lite om Sundins storhet.

Mats Sundin. Foto: All Over Press.

Vid tre av klubbens semifinaläventyr sedan 1967 har vi haft svenskt i ledande positioner: Förutom 2002 fanns Mats Sundin med även 1999 och firma Börje Salming/Inge Hammarström var i semifinal 1978. 1993 och 1994 var det förövrigt spelare som Doug Gilmour, Wendel Clark och Dave Andreychuck som ledde laget. Namn som kittlar nostalginerven rejält.

I mitten av 80-talet flyttade en nära vän till familjen över till Toronto för att jobba något år. Hon mötte sin stora kärlek därborta och bor fortfarande kvar. Den kopplingen gör att jag har Maple Leafs som favoritlag i NHL, även om jag håller en del andra lag högt också. Jag har tidigare skrivit om mitt vurmande för Edmonton exempelvis. Men den personliga kopplingen till staden Toronto gör såklart att jag håller det laget lite högre än andra och jag har följt deras öden och äventyr sedan jag var liten knatte.

MATTHEWS MOTSVARADE FÖRVÄNTNINGARNA

Det har knappast varit en rolig resa ska sägas med alla misslyckanden klubben stått för genom åren. Men nu finns det faktiskt fog för optimism för de som håller på klubben.
Denna säsongen tog de sig till slutspel för andra gången på tolv säsonger och de gjorde det med spelare i spetsen som har framtiden för sig.
Förra sommarens draftetta Auston Matthews motsvarade förväntningarna direkt och levererade 69 poäng, varav 40 mål, under sin rookiesäsong.
20-årige Mitch Marner levererade stabila 61 poäng under sin debutsäsong.
Dessa två har kontrakt till 2019, men Maple Leafs ledning lär göra allt för att skriva långtidskontrakt.

Nikita Zaitsev och Morgan Reilly var andra spelare som är 25 år eller yngre som stod för solida insatser under den senaste säsongen. Reilly är sedan några år etablerad i NHL, medan Zaitsev gjorde sin rookiesäsong.
Vi ska inte heller glömma de som är äldre än 25. James van Riemsdyk (28 år), Nazem Kadri (26 år) och Tyler Bozak (31 år) är forwards som samtliga gjorde sina poängmässigt bästa säsonger i sina NHL-karriärer och som kan beskrivas att fortfarande vara i en ”bra ålder”. Backen Jake Gardiner (26 år) slog till med 43 poäng och det är hans bästa notering i NHL-karriären.

Målvakten Frederik Andersen, 27, stod för en bra insats sin första säsong i klubben och stod hela 66 matcher i grundserien. Även han är i en bra och utvecklingsbar ålder och som målvakt finns det fog att tro att han kan hålla hög nivå i minst tio år till.

Samtliga de som är uppräknade ovan har kontrakt över nästa säsong och i många fall betydligt längre än så. Det talar för att Toronto inom överskådlig framtid kommer få behålla sin stomme, vilket är viktigt. Dessutom har de väldigt intressanta namn på väg in. Igår kunde ni läsa min hyllning av Andreas Borgman och i det inlägget skriver jag att han kommer till Toronto i precis rätt läge: En klubb på uppgång, men det finns absolut chans för Borgman att kunna tävla på lika villkor om en plats bland sex backar. Zaitsev, Gardiner och Reilly kan kanske bli svåra att passera år ett. Men topp fyra ska Borgman kunna vara med att tävla om.

MÅNGA BLÅGULA FRAMTIDSNAMN

Calle Rosén är jag lite mer tveksam till. 23-åringen gjorde det jättebra i Växjö säsongen som var och fick, liksom Borgman, landslagsdebutera. Men jag tror något år i farmarligan är att vänta för Rosén till att börja med. Men absolut finns det en NHL-framtid i honom.
Carl Grundström gjorde en bra säsong i Frölunda (20 poäng) och spelar just nu AHL-slutspel med Toronto Marlies där han producerat fint med poäng. Om jag har förstått saken rätt kommer han lånas ut till Frölunda nästa säsong också, men till 2018/2019 lär han vara mer än mogen för en fast plats i Torontos NHL-uppställning. Personligen tycker jag han är redo redan nästa säsong. Han passar väl in i Toronto med sitt hårda och riviga spelsätt. Att han är en skridskoåkare av rang gör ju inte direkt saken sämre.

Som ni märker är det endast blågult bland de framtidsnamnen jag räknar upp. Det finns ju självklart andra prospects också att ta upp:
Kasperi Kapanen har gjort några korta inhopp i NHL de två senaste säsongerna men har mest fått hålla till i AHL där han snittade en poäng säsongen som var.
Josh Leivo gjorde tio poäng på sina 13 framträdanden andra halvan av säsongen och powerforwarden Kerby Rychel vann Marlies interna poängliga under grundserien. Rychel draftades i förstarundan av Columbus 2013, men trejdades i somras till Toronto.

Vi ska inte heller glömma namn som Andreas Johnsson och Andrew Nielsen där det också finns NHL-framtid. Utöver dessa finns det fler namn att nämna i talangbanken och det känns som att det enda som kan ställa till det för organisationen är när lönetaket kommer börjar spöka. För det kommer det göra och ledningen i Maple Leafs kommer få pussla rejält för att behålla sina framtidsstjärnor 2019 när både Marners och Matthews rookiekontrakt går ut.

”Men var är William Nylander. Herregud han glömmer William Nylander. Kan han ingenting om hockey eller?”, kanske en del resonerar efter att ha kommit så här långt i inlägget. Nej. Självklart har jag inte glömt honom.

William Nylander stod för en mycket bra rookiesäsong i Maple Leafs med sina 61 poäng och han håller för tillfället på att slå sig in i den svenska folksjälen med sitt fina spel i VM. Nylander har länge ansetts som en jättetalang som har potential att slå sig in bland våra främsta genom tiderna och säsongen som var har han definitivt visat det. Killen är bara 21 och han kommer bara bli bättre och bättre.

Hans kontrakt går ut redan 2018 och ska fogas till pusslet med lönetaket.

TRO PÅ FRAMTIDEN

Ni ser. Det finns all anledning till framtidstro, om man undantar lönetaket, för de som önskar Toronto välgång. Personligen är jag fullständigt övertygad om att vi inom två år kommer få se tre blågula inslag i ledande position i laget. Nylander, Grundström och Borgman har alla tre potential att vara ledande spelare inom respektive gebit. I Roséns fall är jag lite mer tveksam, men jag skulle inte trilla av stolen av förvåning om han lyckas stjäla en tröja han heller. På något vis får jag känslan av att svenskar hålls högt i organisationen och där har väl högst troligt Mike Babcock ett finger med i spelet. Han lyckades ju rätt bra med svenskprägel under sina år i Detroit.

När Mats Sundin spelade för Toronto såg man en hel del kepsar med Maple Leafs logga på stan, likadant med Peter Forsbergs Colorado. På senare år har Rangerskepsar dominerat i och med Henrik Lundqvists briljans mellan stolparna där. Samtliga dessa tre har gjort stora avtryck i landslaget under VM och OS. William Nylander har just nu stor show under årets VM och är på väg mot sitt definitiva genombrott på hemmaplan. Ett tips till alla kepsåterförsäljare: Dags att lägga in en stororder på Maple Leafs-kepsar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *