Vi lever i en extremt orolig tid och anledningen till att vi gör det beror till stor del på vad som kastas över oss via sociala medier. Det finns de som mer eller mindre kräver att kändisar ska ta politisk ställning för att kyla ner hettan. Men – nej, ingen ska pressas till att göra det.

Om lite drygt ett år har vi riksdagsval i Sverige och eftersom känslan är att det är ett av de viktigare valen vi haft i modern tid finns det nog en stor chans att intervjuer och reportage med icke politiskt aktiva kändisar kommer handla en hel del om politik fram till september 2018. Känner jag mig själv rätt lär nog jag också ställa frågan till någon stackars hockeyspelare, om reportagetypen passar för detta, vad denne kan tänkas rösta på och vad denne tycker rent allmänt om det politiska läget. Vill personen inte svara på det lär jag nöja mig med det och inte pressa på ytterligare. Jag lär nog inte ens nämna i min text att frågan ställts, för då spelar det ju högst troligt ingen roll och ger inget värde för läsaren.

KRÖNIKAN RISKERAR ATT SPÄ PÅ FRÄMLINGSFIENTLIGHETEN

Men det finns de som kräver att de som råkat klampa in i vårt offentliga vardagsrum ska ta politisk ställning. Senast var det Göteborgs-Postens nöjeskrönikör Annah Björk som mer eller mindre krävde att artisten Håkan Hellström skulle ta politisk ställning under sina konserter på Ullevi i helgen. Jag känner inte Annah Björk och hon är säkert en förnuftig person, men just denna krönika gillade jag inte och den gjorde mig faktiskt förbannad, då den, enligt mig, riskerar att spä på främlingsfientligheten ytterligare med hennes snack om de ”svenska, vita medelklassnävarna i luften”. Det är väl det dummaste vi kan göra; att dela in folk efter hudfärg?

Sen håller jag med Annah Björk i sak. Det vore väl jättebra om en sådan stor artist tog ställning politiskt. Många lyssnar på Håkan Hellströms låtar och skulle definitivt lyssna på vad han hade att säga om politik och världsläget. Men då ska det komma på hans egna initiativ, inte påtvingat.

Efter att ha läst krönikan och lugnat mig lite började tankarna spinna vidare till hur det skulle bli om våra svenska hockeystjärnor gick ut och tog politisk ställning. Jättebra såklart. Många lyssnar på spelarna då många är idoler för tusentals. Men även där är det i så fall spelarens egna val. Man ska veta det att uttala sig politiskt ofta innebär ett energiläckage utan dess like då mejlen och kommentarerna ofta strömmar in med frågor, påståenden och, tyvärr, negativa påhopp. Oavsett åt vilket håll på den politiska skalan någon skulle uttala sig positivt om kan jag garantera att hat- och hotmejl lär komma. Det är väl knappast någon som vill ta den risken?

MASSPSYKOSEN

Men det skulle absolut behövas att ett gäng förebilder slog näven i bordet och i alla fall gjorde ett försök att städa upp i masspsykosen som verkar råda på sociala medier. Senast denna tweet som man vid en första anblick kan tycka är hysterisk rolig (då tänker jag de idiotiska kommentarerna) om man är lagd åt det hållet på humorskalan. Men tänker man något varv till är det ju faktiskt enormt tragiskt att det är på detta vis det ser ut. Källkritiken är som bortblåst.

Vi kallar det här verket för: Är klänningen blå eller vit, Svärjevänlig edition… https://t.co/uqJrAatAu4 pic.twitter.com/QLc2pUjXFK

— Inte rasist men (@interasistmen) July 31, 2017

Det här med källkritik och eftertänksamhet är något som monterats ner successivt de senaste åren i takt med hastigheten på allt vi matas med på sociala medier. Folk orkar helt enkelt inte läsa allt utan reagerar instinktivt, skapar sig en snabb bild (ofta felaktig) och trycker sedan snabbt som attan på dela-knappen. Oftast med någon illa genomtänkt kommentar som krydda.

GULDGRUVA FÖR DE MED EN AGENDA

För de som har en agenda är detta självklart en guldgruva att ösa ur. Det finns folk som sätter detta i system på ett mycket obehagligt vis. De tar ofta artiklar från olika slags medier, skriver en egen liten sammanfattning, som allt som oftast inte alls stämmer överens med det artikeln faktiskt handlar om.
Men det funkar. Folk nöjer sig med sammanfattningen (som alltså är felaktig) och bryr sig inte om att klicka på artikeln. Men de orkar trycka på dela-knappen och de orkar minsann kommentera med att det ”ÄR FÖR JÄVLIGT”, och att ”NU FÅR DET MINSANN VARA NOOOOOOG”. På så sätt bidrar de till masspsykosen.
Hade de orkat klicka på artikeln är jag fullständigt övertygad om att antalet delningar stannat vid ett minimum.
Det här beteendet att förvanska sanningen bidrar starkt till att spä på misstron mot olika grupper i samhället, då folk inte orkar läsa mer än rubriker och sammanfattningar. Jag överdriver inte när jag säger att det här ett av de största hoten mot samhället vi har för tillfället.

”Jaha, är det så det är. Är kommunalrådet i Knäckebröhult ekonomisk brottsling. Det måste jag ju självklart dela”, tänker säkert en och annan av pur välvilja mot Knäckebröhults stackars invånare. Men artikeln med rubriken ”Kommunalråd brände 20 miljoner på ett halvår” kan ju faktiskt handla om något helt annat än just oegentligheter. Hen kan ju ha använt skattemedlem till att förbättra det för kommunens invånare, men att artikelförfattaren kände sig manad att krydda rubriken lite extra, samt att den som delar artikeln på sociala medier råkar vara en politisk fiende till kommunalrådet. Denna person kan ju då salta och peppra sin egen delning med orden: ”Fy farao vad oansvarigt av kommunalrådet att slösa bort våra pengar på sån här skit. Hen har inte på ett halvår tagit ett uns ansvar för våra äldre eller våra skolbarn. Usch och fy.”
Artikeln i mitt fingerade exempel kan ju då handla om att kommunalrådet vurmar för ungdomsidrott och har varit med att besluta om nya faciliteter på Knäckebröhults idrottsanläggningar som i förlängningen leder till att den lilla kommunen kommer dra in det dubbla när externa hyresgäster hyr in sig på de olika idrottsanläggningarna.
Hen har gjort detta för att hen är en förbannat skicklig politiker och inte har skolomsorg eller äldrevård som sitt ansvarsområde, utan fritidsverksamheten.

Man kan tycka att personer som genom sina sammanfattningar förvanskar sanningen på sociala medier är de största bovarna i detta drama. Självklart är det ett vidrigt beteende att vilseleda sina följare så grovt. Men har inte folk ett eget ansvar att faktiskt kolla igenom de artiklar de delar först för att kontrollera vad det faktiskt är de bidrar till? Självklart är det så. Det är vuxna människor det handlar om och som vuxen har man ett ansvar för att ta ansvar. Men jag får intrycket av att en del av dessa ”Följa John-typer” har ett behov av att uppmärksammas. Högst troligt mår de dåligt av helt andra orsaker än det politiska läget, men tar chansen att få en endorfinkick i fem minuter när deras delning uppmärksammas av andra. Att de genom sitt handlande trycker ner ännu svagare människor verkar inte bekomma dem ett smack. ”Bara lilla JAAAAAAG får uppmärksamhet så blir det bra”.

VILSELEDNING PÅGÅR ÖVERALLT

Försök till vilseledning pågår överallt, oavsett politisk färg (Även om vissa politiska färger är ”bättre” i grenen än andra), och det vore nog bra om kända människor och förebilder för tusentals drämde näven i bordet och gav sin syn på saken. Men det får de självklart bestämma själva.

Jag vill även poängtera att det är väldigt, väldigt lätt att ryckas med i hetsen kring det här att ta ställning via sociala medier. Jag har nog gjort en och annan delning i mina dar som inte varit helt genomtänkt. Men det är viktigt att vi alla tar ansvar för vad vi delar med oss av. Kan vi stå för åsikten en specifik artikel handlar om i det verkliga livet? Alltså vid kafferasten på jobbet. Jag tror att i en majoritet av fallen är svaret på den frågan nej.

*Detta inlägg ska inte tolkas som en politisk ställning åt något håll. Den ska tolkas som en upplysande och vädjande text om att det är allas vårat ansvar att förmedla en rättvis bild av världsläget på sociala medier.