Piratskepp och SHL:s VD Jörgen Lindgren.Foto: Pixabay och Bildbyrån

Under våren och sommaren har det på nätet börjat dyka upp bland annat skor och canvastavlor prydda med SHL-klubbarnas logotyper. Produkterna har blivit populära bland fansen, men vad få kanske känner till är att de som säljer varorna gör sig skyldiga till brott. De har nämligen inga avtal eller överenskommelser med klubbarna att nyttja deras varumärke. Detta kunde ni läsa om på Hockeysverige i lördags.

Ett tydligt brott mot allt vad upphovsrätt och varumärkesskydd heter och något som förvånat mig sedan i lördags är vissa som i kommentarer på sociala medier verkar rycka på axlarna åt det hela och menar på att SHL-klubbarna får skylla sig själva och att de säljer för dyra produkter till sina fans.

Well, jag har jämfört och piratkopiorna är inte så där värst mycket billigare än varorna i SHL-klubbarnas webbshoppar. Så jag tycker att det argumentet faller platt.
Ett annat argument som bör smulas sönder direkt är: ”De har råd”, med anspelning till SHL-klubbarnas ekonomi. Bara för att en klubb har mycket pengar innebär det inte att det blir mer rätt att någon skändar deras klubb- och varumärke.

Skärmdump.

Bilden ovan är ett montage av skärmdumpar från två av de sajter som säljer piratkopior, Shoelotus och Saleoffomg. Personligen är inte detta skor eller tavlor som faller mig i smaken, men alla tycker olika och det ska respekteras. Jag har därför full förståelse för att många tycker det är kul med något fräscht som inte funnits tidigare.

FINNS EN DEL ATT JOBBA MED

I sanningens namn, hur pulshöjande är egentligen SHL-klubbarnas webbshoppar kontra NHL:s diton?
Med detta menar jag inget illa, utan det är mer bara ett konstaterande faktum att många av klubbarna har mer att jobba med gällande sin merchandise. Jag skulle säga att hälften har det i alla fall utan att peka ut några specifika.

Vissa SHL-klubbar sköter sin försäljning själva över webben, medan andra har lejt ut det till andra aktörer. I det sistnämnda finns kanske risken att det blir lite likriktat.
För att ingen ska missförstå: Jag tycker inte att det är under all kritik, absolut inte. Men om man ska peka på något bra som kan komma ur den här piratsoppan är det väl det faktum att marknadsavdelningarna hos många klubbar kanske rannsakar sig själva och adderar lite mera flärd till souvenirstallet, eller för den delen sätter press på licenstagaren som säljer deras produkter.

KÄNNS INTE HETT

Ibland händer det att jag är inne på klubbarnas shoppar för att handla presenter till någon som råkar hålla på ett lag SHL. Känner jag mig riktigt elak vid tillfälle kan det bli så att jag spanar efter en souvenir hos någon klubb jag vet att personen tycker riktigt illa om. Bara för att liva upp relationen lite. Men det är faktiskt inte så ofta jag hittat något att köpa, och det beror då på det jag skriver ovan: Att många klubbar kör likriktade saker. Det känns inte så hett.

Jag kan förstå fansen som köper hos piratföretagen. Därmed inte sagt att jag försvarar det. Jag är av den bestämda uppfattningen att varumärken ska skyddas till sitt absoluta maximum. Det ligger oftast hårt slit bakom att bygga upp något och vårda det. Det är absolut inte rätt att någon annan olovligen ska få profitera på det.

”SLUGO BOSS”

Sen ska jag absolut inte sätta mig på några höga och moraliska hästar. Jag var i mina yngre dagar väldigt inne på det här med märkeskläder och betalade ibland hutlösa priser för det. Ibland hände det också att en och annan billig kopia klickades hem framför datorn i ungkarlslyan och jag minns än idag med fasa när jag under en hel sommar gick under öknamnet ”Slugo Boss” av några av mina närmaste vänner.

Men min märkeshets avtog, med åldern antar jag, och idag skulle jag aldrig medvetet köpa ett plagg, eller någon annan vara, som producerats för att tjäna pengar på någon annans varumärke.

En annan sak som slagit mig efter publiceringen i lördags är det att många verkar tro att SHL:s VD Jörgen Lindgren skulle vara någon slags bov i detta drama. Jag gissar att det beror på följande i det han säger:
—  Vi jobbar å alla klubbars vägnar och hjälper dem med svar och liknande, men det är respektive klubb som måste driva frågan eftersom det är deras eget varumärke.
Men vad annars ska han säga? SHL kan inte göra så mycket mer än så. Ligan äger inte klubbarnas varumärke och logotyper. Det gör de själva. Däremot kan SHL gå in som en stöttande part, och det säger han ju också att de gör i det här fallet.

POPPIS ATT GNÄLLA PÅ JÖRGEN

Men det verkar rätt populärt att gnälla på Jörgen Lindgren. Oklart varför faktiskt. Riktigt mycket dyngskit fick han i samband med att det nya lukrativa TV-avtalet blev känt i februari. Det som ger SHL-klubbarna i runda slängar 45 mille per säsong från och med 2018 och som många hävdar kommer stänga SHL för all framtid och utarma klubbarna i lägre divisioner. Det kan de ju såklart ha rätt i, men det är knappast Jörgen Lindgrens fel.
Sanny Lindström uttryckte det hela väldigt bra i denna krönika i Expressen i samband med att det nya avtalet blev känt.
”Nu läser jag folk som retar sig på SHL för att de sålt rättigheten och tjänat mycket pengar. Jag förstår inte. Marknaden, den är galen i och för sig, satte ett pris eftersom olika mediehus var delaktiga i budgivningen.
SHL är att gratulera.
Förväntade sig folk att de skulle tacka nej till pengarna? Skulle det ha varit att ta ett större ansvar? Är Jörgen Lindgren en skurk som tillsammans med SHL förhandlat fram avtalet?”

Jörgen Lindgren är anställd som VD av SHL-klubbarna för att se till deras bästa. Ett jobb han verkar sköta alldeles utmärkt om man ser till hur ligans varumärke stärkts sedan den bytte namn för ett par år sedan. Jörgen Lindgren har inte betalt för att se till Hockeyallsvenskan, Hockeyettans eller lägre divisioners intressen. Han har betalt för att plocka fram uppgörelser som gagnar de 14 klubbarna i SHL. Ingenting annat.

Ibland kan jag känna att det lite slentrianmässigt slängs ut kommentarer som att ”Jörgen Lindgren förstör svensk hockey” och så vidare.
Men han gör alltså bara det han har betalt för och ska man gå på någon så är det väl i så fall klubbarna i SHL som ger honom uppdraget, eller direktörerna på nivåerna under, Stephan Guiance för Hockeyallsvenskan eller Ronnie Glysing för Hockeyettan (Har Hockeyettan ens ett TV-avtal?) som inte lyckas förhandla fram bättre sponsor-och TV-avtal för sina klubbar. Om det nu ska vara så menar jag. Eller gå på någon annan som kan tänkas bära ansvar för fördelningen av TV-pengar.

Vill ni diskutera dessa rader träffas jag bäst på twitter under användarnamnet @hockeystaden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *