Jonas Gunnarsson funderar.Foto: Bildbyrån

För bara ett par år sedan hade målvakten denna text till största del handlar om inte haft några som helst problem att hitta ny klubb. Men Jonas Gunnarsson har på något vis hamnat lite i kläm i den målvaktsboom vi just nu åtnjuter i Sverige.

De senaste dagarna har jag gått runt och funderat över inlånade HV-målvakten Jonas Gunnarssons situation. De flesta av er känner till bakgrunden: Fredrik Pettersson Wentzel tvingades i somras till en höftoperation och som komplement till Linus Söderström i säsongsinledningen lånade Jönköpingslaget in Gunnarsson från Malmö.

Den i Eksjö fostrade målvakten har gjort det riktigt bra under de sex matcher (Tre i SHL och tre i CHL) han gjort i HV-tröjan den här säsongen och jag har noterat att det från visst supporterhåll uttryckts önskemål om att behålla Gunnarsson i HV även efter hans låneavtal går ut den sista oktober.

OMÖJLIGT ATT BEHÅLLA ALLA TRE

Men det låter sig såklart inte göras. Varför skulle sportchefen Johan Hult sitta med tre, i sina bästa stunder snudd på landslagsmässiga, målvakter hela säsongen när han kan nöja sig med de två han redan har i Söderström och Pettersson Wentzel? Sen är det ju inte säkert att Malmö, som har kontraktet med Gunnarsson fram till i vår, skulle gå med på att släppa honom helt till en seriekonkurrent resterande del av säsongen.

Däremot är jag rätt övertygad om att Gunnarsson lär återfinnas i HV-tröjan igen nästa säsong. Då i par med Fredrik Pettersson Wentzel, som jag tror klubbledningen går ”all in” på att förlänga med när hans kontrakt går ut i vår. ”PW” är en grymt skicklig målvakt i sina bästa stunder och dessutom får jag för mig att han är en skön kille att ha i ett lag. Känslan är att han skattas högt internt i HV71.

Linus Söderström lär nog dra till Nordamerika till nästa säsong och då skulle det högst troligt vara en perfekt kombo med paret Gunnarsson/Pettersson Wentzel längts bak. Hade jag varit Johan Hult hade jag kört på det spåret i alla fall. Gunnarsson, som är från Eksjö några mil från Jönköping, skulle nog brinna av lust att bevisa ett och annat i klubben han SHL-debuterade för som junior. Han fick det inte riktigt att lossna under sin förra sejour i klubben, och med några års mer rutin i ryggen lär han nog kunna spela ut likt han gjorde i Malmö 2015/2016 när han halkade in i deras SHL-trupp lite på ett bananskal på grund av skador på deras ordinarie målvakter.

Dessutom har han skaffat bostad i Jönköping. Så nog ser han staden som hemma.

INGET LEDIGT

Men det var spekulation om nästa säsong det. Frågan är vart Gunnarssons resterande säsong tar vägen och det är något jag har gått och klurat på rätt länge nu. 25-åringen har visat att hans genombrottssäsong i Malmö för två år sedan inte var en engångsföreteelse och att han håller hög SHL-nivå.

Men det finns ju inga lediga platser för honom att ta i SHL för stunden. Rögle hade rejäla problem för några veckor sedan, men det laget har blivit synonymt med stabilitet ända sedan Justin Pogges intåg. Brynäs är väl krislaget för tillfället i ligan, men det beror knappast på målvaktsparet Felix Sandström/David Rautio. Det skulle bara kännas enormt onödigt att börja rodda i den konstellationen nu.

Enda möjligheten jag ser till att Gunnarsson skulle få spela kontinuerligt i SHL efter att låneavtalet med HV71 går ut skulle vara en långtidsskada på någon. Annars blir det nog utlandet för målvakten.

För i Malmö, som han är kontrakterad av, lär han nog knappast ens få chansen att spela bort någon av Oscar Alsenfelt/Christopher Nihlstorp. De känns som en homogen konstellation och där vill nog knappast ledningen vara inne och rota i onödan.

VÄLBESTÄLLT LÄNGST BAK

Jonas Gunnarssons situation är också ett bevis för hur grymt hög målvaktsstandard vi har i det här landet. Trots att han stundtals var helt överjävlig i Malmös mål häromåret var det precis som att han glömdes bort under sin säsong i AHL för Milwaukee Admirals. Mig veterligen spekulerades det inte speciellt mycket i vart han skulle hamna i somras.
Det är faktiskt inte jättemånga år sedan svenska AHL-målvakter var högvilt på marknaden under ”silly season”.

2010 var det Daniel Larssons klubbval som åtnjöt stort intresse efter ett par säsonger i Detroits organisation och 2013 var det Mark Owuyas kommande klubbadress som producerade mängder med tangentnedslag av spekulerande hockeyskribenter. Två exempel av många och två exempel på målvakter, likt Gunnarsson, som inte platsat i NHL men ändå spelat tvåsiffrigt antal matcher i AHL säsongen innan det var dags för dem att flytta hem. Henrik Karlsson och Gustaf Wesslau är andra exempel när de beslöt sig för att lämna Nordamerika.

Gustaf Wesslau. Foto: Bildbyrån

Men om Gunnarsson spekulerades det inte mycket i somras vad jag minns och det beror till störst del på den enormt breda och höga målvaktsstandard vi har för tillfället. Räknar jag rätt nu så har sju svenskar redan vaktat ett NHL-mål under den ännu unga säsongen. Fyra har fått speltid i AHL och i KHL är det fem stycken som hittills vaktat kassen.

Rätt bra siffror så här tidigt på säsongen om ni frågar mig. Det fanns en tid då vi var nöjda med att ha sju svenska utespelare totalt i NHL.

GRYM BREDD I SVERIGE

Den höga standarden internationellt spiller såklart över på våra inhemska ligor. Jag brukar säga det, och det står jag för till hundra procent: Jag är fullständigt övertygad om att de 10-15 främsta målvakterna i Hockeyettan skulle lösa uppgiften galant att vakta ett SHL-mål en eller två matcher i rad. Om inte fler. Den skickligheten har de. Sen gäller det att prestera över tid också, och det kan såklart bli en tuffare nöt att knäcka. Men sådant kommer med rutin.

När vi ändå är inne på Hockeyettan och målvakter. Jag följer ligan med stort intresse och har så gjort under flertalet år, och varje sommar blir jag lika förundrad över att den och den målvakten blir kvar. Nu är det såklart inte så, men nog känns det ibland som ett lotteri om vilka målvakter som från säsong till säsong tar klivet en våning upp till Hockeyallsvenskan? Med det menar jag inget negativt, utan vill bara peka på hur många ofantligt skickliga målvakter det finns längre ner i det svenska seriesystemet. Ett överflöd, men ett roligt överflöd.
Bara i år har bland andra Almtunas Oscar Fröberg (ifjol Arboga och Vimmerby) och Panterns Robin Jensen (Ifjol i Kallinge/Ronneby) inlett strålande under sina första matcher i Hockeyallsvenskan och förra året var det Tex Williamsson och Niklas Rubin, med flera, som tog andraligan med storm och visade att skillnaden inte är så där värst stor för en målvakt mellan serierna.

För bara tre år sedan spelades Karlskronas Johannes Jönsson i Hockeyettan.

VAR HITTAR HAN LÖSNINGEN?

Mitt i allt detta står Jonas Gunnarsson. En målvakt som bevisat mer än väl att han håller för hösta nivån i Sverige, men som vad det verkar ändå inte kommer lyckas sno åt sig en fast plats i något SHL-lag denna säsong på grund av den mördande konkurrensen.

Jag intervjuade honom häromdagen och känslan jag fick var att han inte föreföll speciellt oroad över att hans låneavtal med HV71 snart går ut. Antingen har han redan något annat klart, eller så tänker han väl att det där löser sig. För det lär det absolut göra. Frågan är bara var han hittar den lösningen.

Det är jag väldigt nyfiken på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *