Rögles Lukas Elvenes verkar haft stor nytta av utlåningen till Oskarshamn, På bilden till höger jagas han av Mattias Tedenby som också han i början av seniorkarriären var utlånad till Oskarshamn.Foto: Bildbyrån

En av de stora snackisarna för tillfället i Hockeysverige är ämnet lån. Det finns de som vill begränsa antalet lån per säsong – men är det verkligen så klokt?

Har man bara de goda viljan kan man irritera sig på mängder med saker runtom i världen. Även i ens egna närhet finns det saker, stort som smått, som kan få blodtrycket att rusa iväg en aning.
Med åren har jag lärt mig att det inte är värt att ödsla energi på småsaker, det tar mer än det ger, och mitt enda egentliga irritationsmoment på det privata planet för tillfället är att mina barn envisas med att förvandla vår nyinköpta (och hutlöst dyra) soffa till hinderbana så fort någon av deras stackars föräldrar behagar titta bort. Soffkuddar staplas på hög och bestigs som om de vore Mount Everest. Målarstunden (med tuschpennor SÅKLART!!!) ska självklart till vilket pris som helst förläggas till den stackars soffan som måste undra var den hamnat någonstans. Att tvätta händerna efter födointag (helst då såsiga rätter) är såklart inte att tänka på.

På det yrkesmässiga planet finns det för tillfället en sak som irriterar mig rejält. Det är gnället, det eviga gnället på lånespelare mellan SHL och Hockeyallsvenskan som får mig att känna mig som jag druckit åtta liter ättika vareviga gång jag läser kommentarer som ”Buhu, svensk hockey är förlorad” och ”Buhu, klubbarna saknar själ. Buhu”.

Två klubbar har framförallt fått klä skott i den alltmer osakliga och emellanåt osmakliga debatten. Topplagen Oskarshamn och IK Pantern. Det pratas om avsaknad av själ, hjärta, klubbkänsla och att SHL är elaka hit och dit.

Nu när jag fått ur mig ovan svada ska jag förklara varför jag inte gillar vilken vändning den här debatten tagit. Jag passar även på att redan nu nämna att inte heller jag är odelat positiv till lån. Jag återkommer till det längre fram.

Vi lever för tillfället i en verklighet där många klubbar dagligen tvingas brottas med ekonomin. I många fall säkert självförvållat, men i många fall säkert också beroende på alla andra krav som ställs på de Hockeyallsvenska klubbarna samtidigt som de inte direkt får skratta hela vägen till banken när exempelvis TV-avtalspengar ska fördelas.

Det är en bister ekonomisk verklighet vi ser i landets andradivision. Är det då så konstigt att klubbarna utnyttjar de fördelar som finns genom att låna in spelare? Ska klubbar tvingas kontraktera trupper på 30 man, som de knappast lär ha råd med, för att säkra upp vid eventuella skador för att de anses ”fult att låna”?

Likadant ser det ut i SHL. Om än en annan ekonomisk verklighet. Men även de klubbarna måste ha stora trupper för att klara av 52 omgångar och (högst troligt) slutspel. Några klubbar spelar dessutom CHL och en olycklig duo tvingas varje år ner till kval.

Man kan få för sig att många vill att SHL-klubbarna ska sätta sina spelare som inte är heta för stunden på läktaren/J20-hockey istället för att låna ut dem lägre ner i seriesystemet. Hur het hade exempelvis Lukas Elvenes varit för Rögle och Tomas Montén om han spenderat hela säsongen i Superelit med juniorspel?

Med det menar jag inget illa mot Superelits kvalité. Men hur man än vrider och vänder på saken så är det skillnad mellan junior- och seniorhockey.

Skulle Filip Ahl och Johan Wiklander suttit på läktaren i Örebro och kallnat rejält istället för att få speltid med BIK Karlskoga i Hockeyallsvenskan? Det hade ju knappast varit utvecklande för dem att spela som överåriga i Superelit. Finns det ens någon som tror det?

Folk pratar om att det råder farmarlagssystem i svensk ishockey och jag måste erkänna att jag drar lite på smilbanden åt det där. Jag hade köpt resonemanget om de allsvenska klubbarna till en majoritet bestått av lånespelare. Men så är ju inte fallet. Långt ifrån.

Kollar man exempelvis på den allsvenska tvåan Oskarshamns interna poängliga så är det endast två av de tio främsta där som är/har varit i klubben på lån. Kikar vi sedan in på SHL-laget Frölundas dito så har även de två lånespelare från högre liga (NHL) på sin topp tio.

Lånelaget Frölunda någon? Vem kastar första ”saknar kultur”-stenen mot dem?

Succélaget IK Pantern har inte en enda lånespelare bland sina tio främsta poängplockare. Regerande svenska mästarna HV71 har två lånespelare från NHL bland sina främsta poänggörare. Fyra totalt i truppen.

Sen fattar även en stofil som mig att det är lite skillnad på lån från NHL som sträcker sig över en hel säsong kontra de match-för-match-lån som vi ser ibland mellan SHL/Hockeyallsvenskan.

Jag har även läst kommentarer om att lånen bör upphöra för ”svensk hockeys bästa”. Vad är då svensk hockeys bästa?

För mig är en viktig del för svensk hockeys bästa att spelare utvecklas genom att få speltid på en nivå som passar för stunden. Om man känner sig färdig som junior, men inte riktigt platsar i SHL, vart ska man ta vägen då? En våning ner i seriesystemet såklart. Att spelare som har en liten, liten bit kvar till att platsa i SHL får komma in i seniorhockeyn genom spel i Hockeyallsvenskan ser jag som en av svensk hockeys stora fördelar faktiskt.

Jag roade mig med att kolla poängligan just nu för svenskfödda spelare i SHL. Nio av tio har tagit vägen via Hockeyallsvenskan innan de blev etablerade SHL-spelare. Nio av tio alltså. Bara Oscar Möller valde en annan väg då han åkte över till Nordamerika i unga år.
För ordningens skull ska sägas att det inte var jätteånga av dessa som var på just lån i början av seniortiden. Men i allsvenskan var de hur som och fick en skjuts i positiv riktning på sina karriärer.

Frågan om lån är alldeles för komplex och stor för att den ska kunna målas upp som svart eller vit. Det är alldeles för många parametrar att ta hänsyn till. Det har börjat pratas om begränsningar, något jag personligen tycker är helt fel väg att gå i dagsläget.

Däremot skulle jag vilja se en liten reglering av tidsperioden en spelare kan vara på lån i en klubb och antalet utlåningar per säsong och spelare. Nu är ju såklart folk olika och det ska man ha respekt för. Men i många fall tror jag inte att det är speciellt utvecklande för en ung kille att lånas ut först en match till en klubb, sen tillbaka till huvudklubben i två veckor för att nöta bänk. Sen ny utlåning till ny klubb i åtta matcher, återigen återkallad för att nöta bänk. Und so weiter, und so weiter.

Kanske det skulle vara på plats med att ett lån minimum ska gälla i en månad i stöten och maximalt en klubb per säsong?

Nu ser jag i och för sig nackdelar med en sådan deal med, framförallt för målvakter där konkurrensen på positionen är stor.

Sen tycker såklart även jag att det är synd om fansen till Hockeyallsvenska lag som i ett nafs kan bli av med profilstarka spelare då huvudklubben kallar. Exempelvis i fallet Oskarshamn och poängbäste spelaren Lukas Elvenes som nyligen kallades tillbaka till Rögle.

Ängelholmsklubben lånade ju dessutom ut Kevin Marshall i början av säsongen till Oskarshamn och backen gjorde stor nytta där. Men Rögle bröt senare kontraktet med kanadensaren och då blev Oskarshamn av med honom också.

Surt för fansen. Men jag tror knappast de klagar ändå på sin andraplats i Hockeyallsvenskan för tillfället.

Jag sitter inte inne med någon lösning. Men nog tror jag att lånen bidrar mer till spelarutvecklingen (och därmed svensk hockey i stort) än vad den hämmar. Jag är rätt bestämd i min uppfattning att spelare utvecklas av att spela tuffa, täta matcher som verkligen gäller något.

Det finns de som med bestämdhet hävdar att man som klubb inte har i eliten att göra om man är beroende av lån. Samma personer skriker sig också hesa över de ekonomiska skillnaderna mellan SHL och Hockeyallsvenskan och vrålar om orättvisor i parti och minut och att SHL går mot att bli en stängd liga.

Well. Tar vi bort lånemöjligheten/begränsar den kraftigt för de allsvenska lagen kan jag lova att den där dörren till SHL kommer slå igen fortare än kvickt då klubbarna lär tvingas belasta ekonomin med att bygga större trupper för att säkra upp för skador.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *