Tummen upp för Schweiz.Foto: Pixabay och Bildbyrån

Om vi lägger undan våra blågula glasögon och rejält osnygga peruker i samma kulör för en stund och reflekterar – vore det inte enormt kul om Schweiz gick och vann hela skiten ikväll? Och bra för hockeyvärldens tillväxt.

Söndag morgon när jag skriver detta. Jag sitter och är lite småarg och bitter på mig själv. Det kan ju låta som en efterhandskonstruktion av kolossala mått, men jag är en ärlig person och jobbar inte så mycket med efterhandskonstruktioner. Redan när det stod klart att NHL-spelarna Kevin Fiala och Roman Josi skulle ansluta till Schweiz VM-lag började jag ”skriva” en krönika i skallen med rubriken: ”Blir detta Schweiz VM?”. Men en kombination av utebliven tid och en känsla av att jag inte riktigt kunde sätta fingret på varför jag kände så, gav resultatet av att texten åkte ner i min själsliga papperskorg.

Men nu är de i en VM-final och vore det inte hysteriskt kul om de gick och vann? Innan ni kastar er på tangentbordet och börjar skicka arga mejl och meddelanden så ber jag er läsa nedan om varför jag känner som jag gör.

Jag är precis lika patriotisk som alla andra när Sverige går ut i strid i stora mästerskap. Många är de gånger när jag skrikit mig hes över motgångar och framgånger när Zlatan, Mats Sundin, Charlotte Kalla, Henke Larsson och Jan-Ove Waldner skänkt oss hopp och framtidstro genom sina prestationer och svetsat samman vårt land och folk, om än bara för några timmar, dagar eller veckor åt gången.

Men jag har faktiskt fasligt svårt att tända till när det kommer till just hockey-VM och den enkla anledningen till det är att det nästan uteslutande handlar om vilka NHL-spelare som kommer loss till turneringen. Att använda ordet lotteri är väl att ta i en smula…men, det är på något vis ett lotteri om vilka av stormakterna som kan skrapa ihop bäst trupper till världsmästerskapen. Allt beroende på vilka spelare som spelar i lag som hackat och gått på pumpen tidigare under säsongen i NHL. Allt också beroende på vilka kontrakt som ska omförhandlas och vilka som ska måla om huset eller gifta sig under sommaren.

Därför ser jag VM mer som en fest än något som ska tas på blodigt allvar. Det är där kontakter knyts mellan hockeymänniskor och det är där fans från olika nationer strålar samman under vårsolen och ger eventet en fantastisk stämning.

Det är också där de små nationerna får känna sig stolta för ett tag över att de får vara med och tävla med och mot stjärnor som de tidigare kanske bara sett på TV. Det är under hockey-VM drömmarna i dessa små hockeynationer tänds, och oftast också släcks.

Jag tänker inte kalla Schweiz för en liten hockeynation längre. Räknar jag rätt så hade de 13 spelare i NHL under säsongen, faktiskt fler än Slovakien som man kanske lite till mans skulle kunna tro har en bättre bredd. Schweiz hade noll spelare i KHL säsongen som var, men det sätter jag upp på kontot att de har en rätt pengastinn och kvalitativ inhemsk liga själva i NLA.

När vi ändå är inne på ligan, så är ju inte den direkt kattskit heller och att självaste Auston Matthews som 17-åring valde att spela för ZSC Lions säger väl en hel del. Det valet hade han knappast gjort om han inte trodde att det skulle gagna hans utveckling.

Men ändå. Schweiz är en hockeynation som räknas strax under de stora i hockeyvärlden och man ska komma ihåg att det är först de senaste 20 åren de etablerat sig på elitnivå i VM-sammanhang efter att under många herrans år åkt hiss mellan de olika divisionerna. Ett resultat av utvidgningen av hockey-VM till 16 lag måhända? Schweiz är ett av få lag som faktiskt närmat sig toppnationerna under denna period. Kanske också att Tyskland har gjort det, även om de blandar och ger.

Då undantar jag faktiskt Slovakien när det handlar om att närma sig. De fick starta om i den lägsta VM-divisionen när Tjeckoslovakien delades i början av 90-talet. Men med hjälp av kvalitetslirare med slovakiskt påbrå tog de sig bara på några år upp till toppdivisionen och 2002 stod de som guldmedaljörer. På senare år har de gått tillbaka i utvecklingen och jag är för dåligt insatt i varför.

Jag är av den tron att om Schweiz skulle vinna idag och stå som guldmedaljörer i VM för första gången någonsin, så skulle det ge ringar på vattnet i form av ännu en boost för sporten i landet. Fler ungar skulle nog få för sig att börja spela när de sett Fiala, Josi och alla de andra nå framgång.

Men jag tror även att det skulle ge en kick till andra nationer som, liksom Schweiz gjorde under flera år, legat och harvat på nivån under Kanada, Ryssland och Tjeckien med flera i VM-sammanhang. Kanske kan ett eventuellt schweiziskt guld ge idéer till närliggande länder som Österrike, Italien och Frankrike? Länder som länge haft hockeyverksamhet, men aldrig riktigt fått fart på den.

Kan Schweiz, så kan de, skulle de kanske tänka. Sen är det så klart en lång väg att vandra. Men Schweiz kan faktiskt bidra till att hockeyvärlden växer genom en seger ikväll mot Tre Kronor. På lång sikt.

Eftersom jag vill att hockeyvärlden ska växa så håller jag en extra tumme för Schweiz ikväll. Men jag skulle så klart inte gråta några floder om Sverige skulle vinna heller.

Visste ni förresten att Schweiz varit en stornation tidigare i hockeyn? Mellan 1928 och 1953 dribblade de ihop ett silver och åtta brons i VM.