Får Leksands fans jubla över Ben O´Connors offensiv kommande säsong?Foto: IBL Tidigare i veckan nåddes vi av beskedet att Leksand värvat den 29-årige brittiske backen Ben O’Connor. Ett exotiskt inslag i svensk ishockey och meningarna är tudelade om det väntar succé eller fiasko. Men… är det inte gott nog om det stannar mittemellan?
Storbritannien är inte direkt den första regionen man sneglar åt när det handlar om att scouta nyförvärv till våra tre högsta ligor. Men tidigare i veckan gjorde Leksand en värvning som kan ändra på den saken. Jag talar naturligtvis om kontrakteringen av backen Ben O’Connor.
Inte sedan Robert Dowds dagar i Troja/Ljungby har vi fått se en britt i svensk ishockeys toppdivisioner. Säsongen 2012/2013 gjorde Dowd 24 poäng på 42 matcher i allsvenskan för smålänningarna och det placerade honom på en femte plats i den interna poängligan. Helt okej siffror ändå för forwarden i laget som den säsongen placerade sig på en tionde plats i Hockeyallsvenskan.
HÖG STATUS I EN LIGA PÅ FRAMMARSCH
Det blev bara en säsong i Sverige och sedan dess har Dowd hållit till i storklubben Sheffield Steelers där han varit en av lokomotiven. Detsamma gäller i landslaget. I stort sett samma status har Ben O’Connor som tillsammans med Dowd var med att plocka upp Storbritannien i A-VM i april.
I mars var jag och besökte deras klubb, Sheffield Steelers och fick med mig en hel del lärdomar hem på planet. Bland annat att den brittiska ligan EIHL nog är bättre än vad vi i Sverige tycks tro, om än något ojämn. Men topplagen skulle definitivt inte göra bort sig i Hockeyallsvenskan. Dessutom hörde jag bara gott om Leksands blivande back.
Dessutom sa alla som jag pratade med att ligans kvalitet ökat säsong för säsong de senaste åren och till störst del beror det på alla importer. Varje klubb får ha 16 importer ombytta till varje match. Man kan självklart höja en varningens lans för att detta på intet sätt utvecklar de inhemska spelarna, vilket så klart är helt rätt. Å andra sidan drar det importerade hockeykunnandet med sig att en del brittiska spelare utvecklas i rätt riktning.
UNGDOMSHOCKEYN HAR MER ATT ÖNSKA
För man ska veta att ungdomsishockeyn på ön knappast är någonting att hänga i julgranen och det där beror väl, skulle jag tro, på att högstaligan är ägarstyrd och det är bara resultaten som räknas. Varför satsa på 13-åringar på lång sikt när en meriterad kanadensare kan värvas in och leverera direkt?
Men hursomhelst. Till viss del tar även de brittiska spelarna tagit kliv framåt när de varje dag får träna med spelare från högre rankade hockeynationer och med tanka på att kvalitén på ligan gått stadigt uppåt är det högst troligt resultatet av det vi nu ser. Liam Kirk kommer högst troligt draftas i helgen. Samuel Duggan har fått sin juniorutbildning i Örebro. Cole Shudra och Kieran Brown är andra unga spelare som av alla förståsigpåare sägs gå en ljus framtid till mötes. Den senare är tillgänglig i nästa års NHL-draft.
Dessutom har landslaget tagit steg framåt och det tror jag hör samman med ligans utveckling.
I det senaste avsnittet av Mjörnbergs trashtalk lyfte jag lite försiktigt frågan om varför inte fler sportchefer i Hockeyettan sneglar åt de brittiska öarna i sin jakt på förstärkningar. Nu ska vi veta att hockeyspelarna i EIHL har det väldigt bra, i toppklubbarna är det proffsmiljö på minst SHL-miljö och där spelar såklart motivationen för den egna utvecklingen in om man är beredd att ta klivet till andra eller tredjeligan i Sverige.
Hyfsat med pengar tickar in på kontot och på många matcher är det rejält bra med folk som bidrar till högklassig stämning. Det kanske inte är alla som vill byta en plats i fjärdekedjan och minimalt med speltid med tanke på de yttre faktorerna och istället i Sverige jobba vid sidan av och spela hockey i smällkalla ishallar inför 50 åskådare, trots löfte om mer speltid.
Vad vet jag.
FLIPP ELLER FLOPP?
Nåväl. Ben O’Connor till Leksand alltså och det satte igång våldsamma diskussioner på sociala medier om huruvida han kommer bli en flipp eller flopp. Personligen tror jag att det kommer sluta någonstans mittemellan med övervikt åt flipphållet och det tycker jag alla inblandade parter ska vara nöjda med. O’Connor var faktiskt klar för KHL-spel i Barys Astana under några veckor innan klubben bytte ledning och de nya bossarna annullerade backens kontrakt. Så någonting finns ju helt klart i honom och jag tycker det är ett häftigt val av Leksand.
Leksand som är en klubb där det råder ständig press för spelarna. Något deras nyförvärv är van vid då Steelers i England åtnjuter samma dignitet av att vara en storklubb och det mesta granskas av de tusentals fans klubben har.
Den offensive backen har på de fyra senaste säsongerna gjort närmare 200 poäng för Sheffield Steelers. Detta i en liga som många menar håller samma klass, kanske till och med högre än de norska och danska motsvarigheterna. På samma tid har han även öst in poäng i landslaget som på bara ett år klättrat två divisioner i VM:s seriesystem och nästa år ska mönstra upp mot toppnationerna med O’Connor på isen.
Med Liam Kirk och Ben O’Connor i spetsen känns det som att det kommer öppna upp för en ny marknad för svenska klubbar. Gör de det halvhyfsat i sina nya miljöer nästa säsong (Det mesta talar för att Liam Kirk kommer spela juniorhockey i Kanada) har de ändå bevisat att det finns guldkorn i fotbollens förlovade hemland och då vill nog fler sportchefer i övriga hockeyvärlden vara med på det tåget.
