Foto: Bildbyrån

Jag vet inte om frågan varit på tapeten tidigare. Men, när får vi se den första kvinnliga tränaren i ett bås i SHL/Hockeyallsvenskan?

Idag meddelade Toronto Maple Leafs att de anställer den forne storspelaren Haley Wickenheiser som assisterande utvecklingschef i klubben. Jag tänker inte grotta ner mig så mycket i just henne som person, eller den rollen hon får. Jag vet helt enkelt för lite om både henne och vad hon kommer göra i detalj för att rapa ur mig en massa klokskaper om det.

Men rent generellt tycker jag att det finns för få kvinnor i ledande roller inom herrhockeyn. Katie Strang skrev tidigare idag i the Athletic att Wickenheiser inte är den första kvinnan i ansvarsfulla positioner i NHL. Det har funnits en del innan Wickenheiser. Men Strang ställer sig också frågan när den första kvinnliga coachen kommer i NHL, huvudcoach eller assisterande. Någon som finns med i båset under matcherna och drar upp riktlinjerna.

Jag har faktiskt länge själv tänkt tanken. Men då har jag inte just förbundit mig till NHL i mina funderingar, utan rent allmänt inom topphockeyn.

Jag har kollat runt lite och mig veterligen så har aldrig någon kvinna ingått i en klubbs ledarstab när det kommer till att vara med i båset under matcherna och få vara med och påverka. Då pratar jag alltså huvudtränare och assisterande tränare och jag pratar hockey på högsta nivå. NHL, KHL, SHL och så vidare.

Jag ska utan omsvep erkänna att jag har jäkligt dålig koll på damhockey överlag och om vi tittar på de huvudtränare som är aktiva på högre nivå i Sverige, SDHL, så är det bara Madeleine Östling (Linköping) och Alana Blahoski (Djurgården) som är kvinnor där. Resten är män. Fråga mig inte varför. Hursomhelst. Kollar vi på dessa två och adderar förbundskaptenen Ylva Martinsen så kan jag för lite om deras kvalifikationer för att veta om de skulle passa i exempelvis ett SHL-bås.

Men om vi kastar oss över till fotbollen så är Pia Sundhage ett alldeles lysande exempel på en som mycket väl skulle kunna träna ett herrlag i den sporten enligt min uppfattning.

Rent generellt så är det så att jag tycker att det borde finnas plats i SHL-båsen för kvinnor. För det första (inte bara en skröna, ren fakta) så har de en betydligt mycket bättre simultankapacitet än oss män överlag. Något jag kan tänka mig kommer väl till pass i ett stressigt och hetsigt SHL-bås. Dessutom ser de detaljer på ett annat sätt än oss män.

Dessutom är hockey hockey. Det ska egentligen inte spela någon som helst roll på vilken nivå du spelat eller tränat förut. Spelet är detsamma och det enda som skiljer exempelvis Hockeyettan från SHL är egenskaperna som respektive spelare besitter samt de yttre faktorerna som exempelvis högre medial uppmärksamhet och större krav från fans och sponsorer.

Men spelet är detsamma och nog skulle en tränare som verkat i division ett för damer som högst, ändå kunna ha kvalifikationerna för en roll i SHL just taktik- och detaljmässigt?

Men kanske viktigast av allt: Kvinnor står i större utsträckning än män för det mjuka ledarskapet och har lättare för att se individen. Jag satt och räknade lite innan och jag tror att jag under mitt arbetsliv har haft cirka tio chefer. Två av dessa har varit kvinnor och tar utan konkurrens plats på min mentala topp fem-lista.

Av de cirka åtta män jag har haft som närmaste chef så är det ett par, tre stycken som jag håller hur högt som helst. Men det finns också veritabla svin som i sin egen maktfullkomlighet kört sitt egna rejs utan hänsyn till det personalansvar de faktiskt har.

Kvinnor kan självklart vara svin i en chefsroll också, det är inte det jag försöker påstå här. Men rent generellt, byggt av egna erfarenheter, så har de oftast ett bättre ledarskap än män sett till att SE den anställde. Jag återkommer till vad jag menar längre ner.

Nu är det ju självklart stor skillnad på att vara chef ute på et företag kontra att ha ansvar i ett SHL-bås. Det är inget snack om det. Men samtidigt så krävs det bra ledarskap där med och jag tror inte kvinna skulle göra bort sig i en sådan roll.

Det är många som säger att den nya generationens hockeyspelare har ett större behov av att bli sedda än den äldre generationen. Det vill säga att de vill ha individuell träning i högre utsträckning. Därav HV:s kontrakterande av tränaren Pär Johansson häromdagen exempelvis. Han ska ju jobba med individen i smålandsklubben.

Som jag nämner ovan så är min uppfattning att en kvinna i en ledande roll har lättare än en man för att SE just individen och sett till det tror jag det skulle kunna bli ett rejält plus med en kvinna in i båset. Det finns säkert de nu som hävdar att en kvinna skulle få problem med att hon skulle mötas av misstänksamhet från spelartruppen. Nja, jag är inte så säker på det. Dagens hockeyspelare tror jag inte bryr sig så mycket om vilket kön dennes tränare nu råkar ha. Även om det såklart kommer bli en del uppståndelse till en början. Så är det ju alltid när något utöver det vanliga sker.

Precis som står i the Athletics artikel som jag länkar till ovan, så lär nog den största misstänksamheten komma utifrån klubben.

Varför har vi inte då redan fått se en kvinnlig huvudtränare/assisterande i ett SHL-lag? Ingen aning, men det skulle väl inte förvåna mig om det helt enkelt beror på bara en sån enkel sak som tradition. Det har ju alltid varit gubbar i båsen, varför ändra liksom?

Sen vet jag inte om någon kvinna på allvar försökt att dra sig mot herrhockeyn i en coachroll. Och om så har skett, så kan hon såklart ha fallit på att hon inte haft rätt kvalifikationer givet den roll hon sökt just där och då.

Sist. Jag är en förespråkare för det mjuka ledarskapet där individen får stå i centrum. Något jag tycker vår inhemska hockey lyckats få fram de senaste åren, Jag hoppas att det fortsätter så och nu hoppas jag också att någon SHL-klubb blir föregångare med att plocka in en kvinna som matchcoach på tränarbänken.

@hockeystaden