Foto: Bildbyrån

Det är ingen nyhet att i stort sett allt kostar pengar. Men tydligen verkar många tro att god journalistik ska vara gratis. Det går ju liksom inte ihop.

Ibland brukar man tala om sociala medier i termen ”på gott och ont” och det är en beskrivning jag håller med om. Om vi i denna lilla anspråkslösa text enbart håller oss till Facebook, så är det en mycket bra plattform för oss att hålla kontakten med nära och kära, hålla oss uppdaterade på nyheter och dessutom kunna diskutera våra intressen med likasinnade.

Å andra sidan kan det vara på ont också. Alla kanske inte vill ha kontakt med nära och kära på ett offentligt forum, men kan känna sig tvingade till det. Och i diskussionerna kan det allt som oftast balla ur och det finns de som inte kan hålla igen när det upplever sig emotsagda och går till hårda verbala angrepp med hot och kränkningar som följd. Det finns även de som upplever en inre stress över att inte räcka till när de ser sina bekantas allt som oftast fetsminkade bilder på det ”perfekta livet”.

Personligen är jag övervägande positiv till sociala medier. Jag anser mig kunna hantera det på ett bra sätt och dessutom kan jag i min yrkesroll som journalist få bra uppslag till nyhetsartiklar/reportage. Dessutom en gräddfil till att sprida mitt namn.

Det var just en händelse under gårdagen som gett upphov till denna text. I en av alla otaliga Facebook-grupper var det en person som ställde frågan om någon kunde vara snäll och dela med sig av en låst artikel från en av våra större tidningar, en artikel som handlade om hens lags chanser kommande SHL-säsong och vederbörande ansåg sig uppenbarligen inte vilja betala för att ta del av profetiorna. Var det så viktigt då egentligen? undrar man ju en smula.

Well. Det dröjde inte länge innan en välvillig medlem hade serverat skärmdumpar på hela texten och därigenom både gjort sig skyldig till brott mot upphovsrätten och åsamkat den drabbade nyhetssajten ekonomisk skada.

För mig är det ett mysterium att tidningsbranschen inte slår ner hårdare mot det faktum att folk sitter och själ deras verk och delar hejvilt på sociala medier. Men jag antar att det är en resursfråga och samtidigt har väl rättsväsendet andra och mer akuta saker att jobba med.

Dagligen på sociala medier delas det skärmdumpar, eller rena copy/paste, av journalisters verk och ingen verkar egentligen förstå vad det i längden lär leda till att medieindustrin inte får betalt för det fina arbete de allt som oftast lägger ner. Betalt genom betalartiklar, eller rena klick som ger annonsintäkter.

Jag menar, det finns ju en anledning till att artiklar ligger bakom betalväggar och den anledningen är inte att branschen vill vara elaka som så många verkar tro. Journalisterna måste få betalt, precis som vilken hantverkare som helst. Det är ju liksom ingen som renoverar om sitt badrum med professionell hjälp som räknar med att det ska vara gratis. Det är ingen som går in på snabbköpet och räknar med att få gå rätt igenom kassan utan att betala för sig.

Varför är det då så svårt för människor att förstå att bra journalistik också kostar pengar?

Jag har faktiskt inget bra svar på den frågan, men jag TROR att felet mediebranschen gjorde i tidernas begynnelse var att slänga ut sina artiklar på nätet helt gratis i tron att annonsintäkterna för alltid skulle ge guld och gröna skogar. Folk har helt enkelt vant sig vid att kunna läsa artiklar gratis och det är en vana som nu är ytterst svår att vända tillbaka.

En annan faktor till mångas ovilja tror jag är att branschen fortfarande inte hittat något system till att paketera alla mediers artiklar på ett och samma ställe och sedan saluföra detta med ett enda abonnemang, typ ett Spotify för tidningsbranschen. Här måste det kunna gå att hitta en lösning och jag erkänner utan omsvep att det här skapar irritation även hos mig. Jag betalar rätt dyra pengar för att prenumerera på artiklar hos olika mediehus och anser mig täckt upp flertalet. Bland annat är jag premiumkund hos ett mediehus och via ett samarbete mellan olika aktörer kommer jag även åt alster från flera olika tidningar vi mitt konto.

Men ibland bommar jag att komma in i en intressant artikel på grund av att jag inte har abonnemang hos just dem och så stor plånbok har jag inte så jag kan täcka upp allt.

Om vi ser bortom de ekonomiska aspekterna så har jag på senare tid märkt av ett allt större förakt mot kvalitetsjournalistik och det är faktiskt ingen överdrift att påstå att det fria ordet är i rejäl fara. Borta i Amerikat gastas det ”fake news” mot seriösa medier och det har spridit sig hit till Europa också, där det dessutom finns länder där staten stramat åt mediers frihet rejält.

Det här en stor fara och ett omedelbart hot mot demokratin. Vi ska inte fördjupa oss i det, men anledningen till att jag ens tar upp det är att det hänger lite ihop med oviljan folk verkar ha för att betala för sig när det gäller det fria ordet.

Igår ifrågasatte jag den här personen som delade upphovsrättsskyddat material helt gratis och undrade varför hen gjorde det. Som svar fick jag något som kan sammanfattas som ”en sekund av obetänksamhet”. Men det fanns andra ryggdunkare som ryckte in och mer eller mindre idiotförklarade mig i det hela. ”Jag tror inte mediebranschen faller samman för att en artikel delas gratis” och ”buhu”. Jag ser det sistnämnda som ett förakt mot hårt arbetande faktiskt. Det förstnämnda som ren och skär dumhet, men också som förakt.

Det finns ett uttryck som heter: ”Många bäckar små”. Dagligen delas artiklar helt gratis på nätet som egentligen ligger bakom betalvägg och det är klart att detta blir ett problem för tidningsbranschen. De som hänger med vet ju dessutom att branschen har varit i ekonomisk gungning under flertalet år och det finns ju såklart en anledning till att vi ser fler och fler låsta artiklar idag än för några år sedan.

Det som gör mig lite smått frustrerad mitt i allt detta är att folk inte verkar förstå vad det kommer leda till i sista änden. De som drabbas hårdast av stölderna av artiklarna (Jo, det är stöld och inget annat att skärmdumpa/kopiera hela artiklar och slänga ut gratis på sociala medier) är i första hand lokaltidningarna, de som står närmast det som händer hos det lokala hockeylaget och som allt som oftast är först med vassa nyheter. Tro mig, så är det.

Självklart är det så att när lokaltidningsbranschen urholkats tillräckligt så kommer det även drabba de stora kvällstidningarna/sajterna som får det mesta av sitt material/uppslag från lokaltidningarna. Kvalitén kommer såklart försämras även där och då kommer journalistiken försämras radikalt. Då kan ni glömma matiga och objektiva genomgångar av era favoritlag.

DET kan jag lova er. Då kommer vi alla vara utelämnade till den så kallade ”swishjournalistiken” där folk betalar för att hålla en sida på nätet vid liv och då kan vi vinka ajöken till rättvis och saklig rapportering. Då kommer vi tvingas tugga i oss duktigt vinklade artiklar som passar den skrivande journalisten och majoriteten av dennes läsekrets.

Så vill i alla fall inte jag ha det. Vill ni?

Till sist delar jag med av mig en tänkvärd episod som jag hörde talas om från en kamrat. Denne läste på ett forum om någon stöldräd på någon ort i Sverige där folk (med all rätt såklart) ondgjorde sig över att folk inte kan skilja på mitt och ditt. En person delade en artikel som avhandlade stöldvågen. Alstret låg bakom betalvägg och en av moralens allra ivrigaste väktare i den där tråden (som dessutom hade gått Livets hårda skola) tog till orda och ville att den som delat artikeln istället skulle kopiera texten rakt av och lägga ut i tråden, för ”den där jävla skittidningen betalar jag inte för!!!”.

Logiken?

För den som vill ta del av det här med upphovsrätt och vad som gäller på Facebook gällande det kan med fördel drista sig till att klicka på denna länk. Där kan man bland annat läsa följande att tänka på innan man postar något:
”Det bästa sättet att se till att innehållet du publicerar på Facebook inte bryter mot upphovsrättslagen är att enbart publicera innehåll som du har skapat själv.”

Detta ska inte misstolkas till att det inte är fritt fram att dela artiklar. Det är det självklart, det är även tillåtet att citera innehåll ur artiklar. Men att skärmdumpa eller kopiera en annan persons verk och lägga ut till allmän beskådan bör man passa sig för. För vår allas skull.

Så där. Nu fick ni er tankar som inte direkt rör hockey. Men hockeyjournalistiken är ju som bekant en del av den bredare journalistiken.

@hockeystaden