Champions Hockey Leauge - ett sorgebarn eller ett på sikt mycket bra projekt?Foto: GEPA pictures/ Markus Fischer © Bildbyrån

Det är faktiskt förvånande att fler inte ser den långsiktiga nyttan med Champions Hockey League. Man kan raljera över publiksiffror och kvalité hit och dit. Man kan också (med all rätt, med all jävla rätt) oroa sig för spelarsäkerheten. Men i det långa loppet kommer svensk ishockey och hockeyvärlden tjäna på turneringen.

Jag är en person som till största del tror på mångfald och utbyte. Jag är fullständigt övertygad om att ju slutnare vi blir, desto mer hämmas utvecklingen och upptäckandet av nya saker som skänker oss glädje. För att ta ett till mig liggande nära exempel så var jag för ett par år sedan väldigt, väldigt skeptisk till en viss matkedja specialiserad på mackor. Utan att ha testat utbudet.

Men mitt i en påtvingad shoppingrunda tillsammans med min livskamrat och tillika mamman till mina barn blev jag tving.. vänligt övertalad att testa den tidens nymodighet i vår stad. Sedan dess är jag fast och skulle mer eller mindre kunna gå i döden för läckerheterna matkedjan serverar.

Visst, visst, säger ni. Men vi har redan testat CHL och vi tycker inte om det.

Jag säger inte att de som kritiserar CHL är helt fel ute. Turneringen är inne på sin femte säsong och ur svensk synvinkel har publiksiffrorna varit under all kritik. Men samtidigt får jag känslan av att det kan vara på väg uppåt.

Även kvalitén på matcherna har kritiserats, det går ju såklart hand i hand med publiksiffrorna. Men det kanske allvarligaste av allt är spelarsäkerheten. De regler och bestraffningar vi är vana vid från SHL har de tidigare åren knappast följt med ut i Europa. Det mest uppmärksammade fallet gällande det är såklart Mannheimspelaren Thomas Larkins överfall på Brynäs Daniel Paille i november förra året. Att den bara gav fyra matchers avstängning i turneringen är för mig (och väldigt många andra) en stor gåta.

Sen har jag högst personligen ett motstånd mot den löjliga Top Scorer-tröjan som lagets poängkung för stunden tvingas åka runt med. Jag tycker att det är att kladda ner i onödan och det finns ingen som helst anledning att komma med såna jippon. Stryk det till nästa år, tack!

Men om vi lämnar det som ligan behöver utveckla och förbättra och istället ser det här på längre sikt så hittar jag positiva saker.

Det jag främst tycker ska lyftas fram är intresset det ger i mindre hockeynationer att exempelvis få möta Djurgården eller Skellefteå i en tävlingsmatch. Det är klart att det hela blir mer omtalat som när exempelvis Bolzano i fredags tog emot Skellefteå inför drygt 3 000 åskådare. Långt ifrån fullsatt förvisso, men till söndagens möte mot IFK Helsingfors kom det över 700 personer mer.

Hade de kommit om Bolzano dyngtorskat mot Skellefteå?

Bolzano överraskade stort mot Skellefteå och vann på straffar men överträffade det hela mot finländarna när de vann med 4-1.

Samma sak med Fredrik Söderströms gäng Storhamar. I fredags knallade de rejält när de straffade de finska dominanterna på senare år, Tappara. 3 883 personer hade letat sig till Hamar OL-Amfi. Mot Djurgården i söndags hade 900 personer till hittat dit. Nu kan det ju höra till saken att Djurgården kittlar mer hos den norska publiken än Tappara. Men jag hade inte blivit förvånad om det kommit mindre människor i söndags om laget förlorat stort mot finländarna. Vi är ju alla lite sådana att vi i högre utsträckning följer i framgång än i motgång.

I förra säsongens turnering skrällde brittiska Nottingham och vann sin grupp före Bern och TPS Åbo. Något som uppmärksammades stort inom den brittiska hockeyn.

Ju mer utbyte vi har med mindre hockeynationer, desto bättre blir de. Bara genom att de deltar i Champions Hockey Leauge sätter ju viss press på de som kan påverka den inhemska hockeyn, man vill ju inte åka dit och bli en slagpåse, då får ju hela ligan skämmas. Likadant när klubbar från de här länderna faktiskt skräller och visar att de också kan. Det ger näring och en extra energi till att bygga vidare. Samtidigt som snacket på stan ökar, skriverierna tar fart och förhoppningsvis kliver det in fler kapitalstarka sponsorer som vill ge klubben en extra skjuts mot framgång.

Ju mer framgång, desto mer attraktiva kan dessa klubbar bli för bra spelare. Och ju bättre spelare som kommer in i de mindre ligorna, desto större blir chansen till att de inhemska spelarna och tränarna snappar upp tips och råd på vägen och därmed blir bättre hockeyspelare. Kunskap som sedan förs vidare till andra spelare och ledare.

Den så kallade ”ringarna på vattnet-effekten” alltså.

Titta vi riktigt brett på det så kommer ju de så kallade blåbärsnationerna på sikt kunna dra nytta av detta också genom starkare landslag och för vår egen inhemska ligahockey är det såklart inte kattskit heller att nya marknader kan öppna sig att värva spelare ifrån.

Självklart är det en lång väg och vandra. Men ur det breda perspektivet ska vi i Sverige vara glada åt CHL. Alla tjänar på att hockeyvärlden växer.

@hockeystaden