Emil Sylvegård och Malmö går över förväntan.Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN

SHL har hunnit fem omgångar (fyra och sex i vissa fall) in i serien och det har blivit dags att syna ett gäng som gått över förväntan, nämligen Malmö. Ett lag som tappat spets – men som har någonting mycket viktigare än så.

Alla som har befunnit sig i nära anslutning till ett hockeyomklädningsrum precis efter avslutad segermatch känner igen de dova lätena bakom den tjocka betongväggen, när någon drar igång segersången, de andra hakar på och det sedvanliga tjoandet och tjimmandet tar vid.

Men det där brukar å andra sidan vara över relativt snabbt och andra aktiviteter såsom nerjoggning och snack med media tar vid.

I torsdags befann jag mig i Kinnarps Arena där HV71 mötte Malmö och efter matchen stod jag utanför bortalagets omklädningsrum och tog del av de sedvanliga dova lätena. Skillnaden här var bara att det liksom aldrig ville ta slut. Det vrålades, skreks, tjattrades och skämtades i säkerligen 10-15 minuter innan spelarna skingrades för sina efter matchen-procedurer.

Grabbar som verkar trivas utomordentligt fint ihop. Låt vara att det i det fallet handlade om en segermatch. Men ändå, det var något utöver det vanliga.

Efteråt pratade jag med bröderna Sylvegård och båda två vittnade om vilket härligt gäng årets upplaga av Malmö Redhawks är. Jag kan inte ta gift på det, men jag tror båda nämnde ”alla är som bröder därinne”. En av dem gjorde det definitivt.

ALLA säger ju så, säger ni säkert. Jo, absolut. Men skillnaden här var bara att det var de själva som gled in på ämnet i sina utläggningar om varför Malmö startat säsongen så bra. Det var alltså inte på en direkt fråga av mig.

Efter sju svåra år år i Hockeyallsvenskan tog sig skåningarna tillbaka till finrummet SHL 2015 efter en oförglömlig matchserie mot Leksand. Faktum är att årets säsongsstart med nio inspelade poäng på fem matcher är deras näst bästa sedan dess. Den bästa var för två år sedan när de efter lika många matcher hade 14 poäng och ledde SHL.

Ska man vara negativ gentemot Malmös chanser att hålla sig kvar på övre halvan när serien är färdigspelad så kan man ju alltid spela ut kortet att laget de tre senaste säsongerna slutat sämre än vad de låg efter fem spelade matcher.

Men om vi återvänder till det positiva. Malmö tappade/gjorde sig av med tunga namn inför säsongen. Vad jag har läst i media mycket beroende på den ekonomiska situationen. Istället bygger man mer på en trupp som signalerar kämpaglöd och krigarhjärta. Bröderna Sylvegård är två ypperliga exempel på detta.

Kollar man truppen just nu så är det hela tio spelare som har antingen någon Malmöklubb eller andra skånska klubbar som moderföreningar. Icke att förringa. Utöver detta så har de stomspelare likt Frederik Storm och Nichlas Hardt som varit länge i klubben och vet hur det funkar. Killar som går i bräschen för de andra varje dag.

Spelare med krigarattityd som gör allt för märket på bröstet och allt för sina lagkamrater är oftast ett recept för framgång. Malmö är ett ruggigt tungt lag att möta och de kommer ta sina poäng framöver också.

Vad vill han säga med den här krönikan egentligen?

Jag vet faktiskt inte. Jag vill egentligen bara belysa att jag är imponerad över skåningarnas start och att jag gillar det faktum att man kan nå väldigt långt genom bra lagsammanhållning och stämning. Mår vi bra på jobbet så presterar vi därefter.

Inga konstigheter.

@hockeystaden