Foto: Bildbyrån

Av de 14 tränare som ställde upp för den gemensamma bilden på upptaktsträffen 2017 så är sex inte längre huvudtränare för sina respektive klubbar. Av de som ställde sig framför kameran 2016 är det bara fyra som fortfarande är verksamma.

Bilden ovan är tagen från SHL:s upptaktsträff i september 2017. Alltså lite drygt ett år gammal. Sex av tränarna finns inte längre kvar på sina poster.

Anders Eldebrink, Roger Melin, Johan Lindbom och Mattias Karlin har sparkats, Dan Tangnes klev av själv och i Bert Robertssons fall så ville han, om jag har förstått saken rätt, tillbaka till en roll som assisterande.

För att förstärka vad den här texten fortsättningsvis ska handla om delger jag er tränarbilden från 2016 också.

Foto: Simon Hastegård / Bildbyrån

Tio av de 14 tränarna på bilden finns inte längre kvar hos de lag de representerade hösten 2016. Alltså för lite drygt två år sedan.

Stefan Nilsson, Luleå: Blev sportchef istället
Pelle Hånberg, Karlskrona: Sparkad
Leif Carlsson, Färjestad: Sparkad
Kent Johansson, Örebro: Sparkad
Anders Eldebrink, Rögle: Enligt klubben ett gemensamt beslut
Fredrik Öberg, Skellefteå: Sparkad
Per-Erik Johnsson, Leksand: Lämnade själv efter kvalmissen mot Mora 2017
Thomas Berglund, Brynäs: Bytte till Luleå
Dan Tangnes, Linköping: Hoppade av själv
Johan Lindbom, HV71: Sparkad

Utan att överdriva så känner jag att det är rätt hög omsättning på tränare i vår högsta liga. Frölunda och Växjö får sägas vara unikum här de senaste åren där de benhårt hållit fast vid Roger Rönnberg respektive Sam Hallam. Men sen har det å andra sidan inte gått så där genomuselt för deras lag heller.

Jag började på Hockeysverige 2016 med Uffe Bodin som närmaste chef. Han är fortfarande kvar. Jag frågade min sambo om hon hade samma chef nu som 2016 och, jadå det hade hon. Jag ringde upp en kompis. Han hade hade också sin närmaste chef kvar.

Men i hockeyns värld verkar det inte funka riktigt så.

Det finns så klart olika anledningar till att en tränare sparkas. Men sammanhängande för alla de som fått kicken är att resultatet på ett eller annat vis uteblivit. Sen kan man ibland som utomstående tycka att resultaten inte varit fullt så usla så att de borde genererat i en tränarsparkning.

Rent generellt, utan att gå in på specifika fall, så får man ju förstå att någon måste offras när resultaten uteblir. Det är enklare att sparka en tränare än att kicka tio underpresterande spelare. Så är det, och det får man ha förståelse för på något vis.

Elitklubbarna i ishockey är allt som oftast nummer ett på orten. Det är ett gigantiskt intresse runt föreningarna och deras öden och äventyr stöts och blöts på kafferaster och te-bjudningar.

Går det då dåligt så är det självklart att det pressas på mer mot de som är ansvariga i en SHL-klubb än vad det skulle ha gjorts mot de som är ansvariga för den lokala pizzerian.

Så på så vis är det kanske inte jättekonstigt att det ser ut som det gör med omsättningen.

@hockeystaden