Igår avslutades grundserien av SDHL och precis som tippat på förhand så hittar vi SDE och Göteborg på de två sista platserna och de går nu in i ett ovisst kval mot division ett-motstånd. Eller – är det så ovisst egentligen? Statusen på ligan hade nog höjts om det blivit lite ”buzz” kring bottenstriden och det negativa kvalet också. Som det är nu så känns det rätt så givet hur det kommer gå.

Ni vet hur pulsen alltid brukar gå upp när det är kvaltider mellan SHL och Hockeyallsvenskan. Nyfikenheten på hur de framgångsrika lagen från andraligan ska stå sig mot bottenlagen från SHL är stor och det är ett gigantiskt publik- och mediaintresse kring de två direktkvalsserierna.

Känslan är att direktkvalen röner mer intresse än självaste SM-finalen. I en SM-final kan du egentligen bara vinna, inte förlora mer än att en guldmedalj byts ut mot en silverdito. I ett kval däremot står precis allt på spel. Kommer du underifrån så kan du vinna precis allt, kommer du från SHL kan du förlora rubbet.

Dessutom kittlar bottenstriden i SHL där vi egentligen hela vägen från seriestart frågar oss vilka lag som ska få kvala neråt framåt våren.

Vi människor är ju ett blodtörstigt släkte så jag kan förstå att det tilltalar.

En annan ingrediens för det stora intresset kring SHL-kvalet gissar jag beror på att vi vet att det troligtvis kommer bli ett nytt lag i den högsta ligan. Tar vi direktkvalen och dess föregångare kvalserien så har den, med få undantag, vaskat fram ett nytt lag varje vår till nästa säsongs elitserie/SHL..

Riktigt så ser det inte ut när det gäller SDHL. Redan på förhand känns det rätt givet vilka gäng som kommer få kvala och lika givet känns det att de kommer klara av kvalet.Detta tror jag är skadligt för ligans möjligheter att växa och bli populärare för publiken. Det behöver komma hot underifrån.

I fredagskväll fick jag en uppenbarelse, eller snarare en nyfikenhet som uppstod när jag vilade mina ögon på SDHL-tabellen och började fundera på SDE:s och Göteborgs chanser i kvalet som drar igång i slutet av februari.

Ni vet hur det var förra säsongen. SDE och Göteborg tog tillsammans 38 av de 540 poäng som delades ut totalt i ligan. Sju procent alltså. Tillsammans släppte de in 315 mål.

Men i kvalet, där SDE ställdes mot Skellefteå och Göteborg mot Färjestad, var det inget snack. Totalt på de fyra matcherna vann SDHL mot Damettan med 20-4. Då ska vi veta att Färjestad gått fram som en slåttermaskin i västra ettan, vunnit samtliga matcher och bara släppt in sex mål på de 18 matcherna. Men mot Göteborg hade de inte en chans.

Det var till säsongen 2015/2016 som SDHL, eller Riksserien som det hette då, utökades till tio gäng. Säsongen innan slutade SDE och Sundsvall på de två sista platserna, sjua och åtta. Lång, långt bakom övriga lag.

Men i kvalserien klarade de sig kvar som trea och fyra och fick med sig HV71 och Djurgården upp till högsta ligan som säsongen efter skulle innehålla tio gäng.

Djurgården och HV71, med stora organisationer i ryggen, placerade sig fyra respektive sexa säsongen efter och gick båda till slutspel. Sundsvall och SDE? De plockade totalt 24 poäng, släppte in 336 mål och tvingades återigen ner till kval. En kvalserie där de båda såklart knep de två första platserna utan några som helst problem.

Säsongen 2016/2017 slutade Djurgården och HV71 tvåa respektive fyra i SDHL. De bägge gängen gjorde också upp i SM-finalen den säsongen där Djurgården tillslut stod som segrare.

Sundsvall och SDE kom nia och tia och återigen var det kvaldags för dem. Där var det faktiskt lite dramatik inför den sista omgången. Men SDHL-gängen redde upp det tillslut och lämnade Göteborg på en försmädlig tredjeplats.

Göteborg skulle dock få sin chans. Sundsvall fick ekonomiska bekymmer och kvalserietrean erbjöds den lediga platsen i SDHL. En plats de tog och har nu på två säsonger skrapat ihop totalt 23 poäng på två säsonger. 72 matcher.

Jag vill betona att jag inte spottar och sparkar på SDE eller Göteborg här. Jag är medveten om att det kan tolkas som det. Men så är det inte, all heder åt dem och SDE har ju faktiskt tagit kliv framåt den här säsongen och gjort en del riktigt fina matcher. Tyvärr har Göteborg gått bakåt jämfört med debutsäsongen och kan med rätta kallas slagpåse.

HV71 och Djurgården är goda exempel på att det går att kliva upp i SDHL och även kunna flytta fram sina positioner. Detta beror såklart på att de har starka organisationer i ryggen, organisationer som är att likna vid medelstora företag. Något SDE och Göteborg har saknat, likaså Sundsvall när de var med i leken.

Hur ser det då ut i ettan? Där är det ettorna från de fyra serierna som går vidare till kval.

Om vi börjar i söder så är det Karlskrona och Malmö som gör upp om seriesegern och de båda möts i den allra sista matchen den 10 februari. Lär bli gastkramande.

I väst är redan Färjestad klara för kval uppåt. I öst står det mellan Södertälje och Hammarby om vem som tar hem segern och i norr gör Björklöven och Skellefteå upp om förstaplatsen.

En hel del starka organisationer där alltså och det är ju inte utan att man hoppas på att någon av dessa tar klivet upp nu i vår. Återigen, inget ont om SDE eller Göteborg, men visst vill vi ha en oviss SDHL-serie där inte botten känns avgjord redan i september?

Jag är fullständigt övertygad om att vi får en mer spännande serie med starka organisationer som kan satsa resurser på sina trupper.

En annan grej för att spetsa lagen underifrån skulle vara att skapa en Alletta av något slag. Jag är fullständigt medveten om att det här handlar om ekonomi men om vi bara tänker sportsligt så skulle det ju smaka mumma med en serie om exempelvis tolv gäng som får spela tuffa och täta matcher var och varannan vecka.

Det skulle skapa utveckling för spelarna och klubbar som trycker på underifrån.

@hockeystaden