Jag har med stort intresse följt de två första allsvenska finalerna mellan AIK och Oskarshamn och jag har noterat en sak. En sak som måhända kan spela en avgörande roll inför fortsättningen.

För att summera intrycket jag lämnats med överlag efter de här två första finalerna så är det att jag tycker AIK varit det klart bästa laget. Just den biten är väl ingen skräll och något som någon kan säga emot, men jag tycker dessutom att AIK varit så pass mycket bättre att jag faktiskt inte riktigt kan se hur Oskarshamn ska kunna slå ut dem över fem matcher. Där antar jag att det kanske finns den del som inte håller med mig. Det brukar ju vara så.

De svartgula känns större, starkare och snabbare. De känns mycket bättre på allt och mer fyllda av självförtroende. Det är i alla fall det som återspeglas genom TV-rutan. Dessutom har de hemmaplansfördelen och hemmaplan är något som varit utslagsgivande de sex gånger lagen mötts hittills under säsongen.

Mycket talar för AIK. Men det finns en sak som talar starkt för Oskarshamn. Tredje perioderna. Smålänningarna vann 24 av 52 tredjeperioder under grundserien. De förlorade bara elva. AIK vann 18 och förlorade 15.

Kollar vi inbördes mellan lagen på de sex mötena som hittills spelats så ser det dock lite annorlunda ut. I grundserien vann AIK en a fyra tredjeperioder, medan de övriga slutade kryss. I de två första finalerna har Oskarshamn vunnit båda de avslutande akterna.

Jag antar att jag vid det här laget redan retat upp en och annan som är i färd med att kasta sig på mejlen och dumförklara mig. Men, var bara lugna. Jag förekommer er.

Jag är nämligen fullt medveten om att vinster i tredjeperioderna kan bero på en mängd olika saker och egentligen kanske inte säger ett smack om någonting alls.

Det vinnande laget kan redan i de två första perioderna ha tryckt ner sina motståndare såpass mycket att avslutningen åker med av bara farten. Det kan också vara tvärtom, laget kan vara i så pass stort underläge att motståndarna slår av på takten. Eller så kan de helt enkelt bero på att tredjeperioderna är Oskarshamns grej.

Jag lägger alltså egentligen ingen större vikt vid det jag skriver ovan, men jag tycker ändå att det är intressant och det borde finnas med i AIK-ledningens tankar. Märkligt vore annars.

I match ett så vann Oskarshamn den tredje perioden med 1-0. Men då hade de å andra sidan kölhalats med 5-0 i den andra perioden och då är det knappast någon större överraskning att de kunde vinna den sista akten.

Dock tycker jag att det var lite talande igår att de är starka under avslutningen. Jag vet att rubrikerna efteråt var att AIK föll efter Fredric Weigels matchstraff i den andra perioden. Men jag har lite svårt att köpa den förklaringen att det enbart skulle bero på det. Är inte AIK starkare än så alltså? Att de står och faller med Weigel? Nja, jag köper inte det faktiskt, då är det en monumental svaghet om de lutar sig mot en enda spelare. Hur genial i sitt spelsätt han än må vara.

Oskarshamn var helt enkelt starkare i den tredje perioden och fick AIK att fundera. Smålänningarna gjorde två mål för att vända matchen och skickade in det tredje i öppen kasse. Skotten vanns med 15-8 och jag tycker de vaskade fram en hel del farliga chanser som kunde gett ännu fler mål.

För att summera: Jag håller nog AIK fortsatt som favorit här. Men de gör nog bäst i att skaffa sig större ledningar än uddamålet innan den tredje perioden tar vid. För där har Oskarshamn genom hela säsongen visat att de kan bråka och stå i.

@hockeystaden