En Boro-spelare på väg ut på isen för en kvalmatch under 90-talet.Foto: Henrik Skoglund

Nu för tiden är Boro/Vetlanda mest känd för sina två NHL-exporter i Erik Karlsson och Johan Franzén. Men klubben sitter på en annan historia att berätta – den när landslagsstjärnor som Rolf Ridderwall och Anders ”Masken” Karlsson värvades in och nästan tog klubben till elitserien. 

Denna artikel publicerades första gången 1 juli 2017 och har även uppdaterats en smula.

Har man någon gång varit i Landsbro är det nog en smula överraskande att den lilla orten med cirka 1500 invånare för drygt 27 år sedan var snubblande nära att få ett lag i den högsta svenska hockeyserien. Men det var precis så det var när klubben presenterade stjärna efter stjärna i en satsning av sällan skådat slag med husfabrikanten Team Boro och vd:n Curt Wrigfors i spetsen.

Skärmdump Google maps.

Landsbro IF startade upp sin hockeyverksamhet 1958 och mellan 1968 och 1979 spelade man i landets andraliga. I samband med att en ishall byggdes på orten 1969, mycket tack vare husfabrikanten Borohus, tog man namnet Boro/Landsbro IF och 1978 var det dags för ett nytt namnbyte när man gick ihop med grannen 15 kilometer bort, Vetlanda HC.
Fusionen blev dock ingen större succé och 1979 rasade man ur andraligan.

TOG SPONSORNS NAMN

I slutet på åttiotalet sjöd det av aktivitet på industriområdet i den lilla orten och ett stort antal färdigproducerade hus lämnade dagligen Team Boros fabrik. Till säsongen 1988/1989 togs första steget till den satsning som bara ett par år senare skulle ge eko i hela hockeysverige. Småhustillverkaren Team Boro AB sköt till en ansenlig summa pengar och hockeylagets nya namn blev nu Team Boro HC.

Från Team Boros matchprogram 1992.

Laget tog omgående klivet upp till division ett, på den tiden den näst högsta serien i landet och till återkomsten landade man nyförvärv med elitserierutin som Bert-Roland Näslund från HV71, Stefan Svensson från Skellefteå, Tord Engdahl från Väsby och Robert Tedenby från Modo.

Dessutom värvades Ivan Hansen från Leksand som säsongen innan gjort 47 poäng i elitserien och med det kommit tvåa i den totala poängligan bakom Luleås Lars-Gunnar Pettersson. 34-åringen hade spelat landskamper med Tre Kronor så sent som säsongen innan han flyttade till Boro och det var självklart en värvning som gav eko.
Men det stannade inte där. Från Wiener EV plockade man in kanadensaren Ray Côté som även han spelat landskamper för Kanada året innan han landade i Småland.

TRÄNAREN FICK FORTSATT FÖRTROENDE

Anders Sörensen, som skrällartat tog upp Väsby IK till elitserien 1987, tränade Team Boro redan när de tog klivet upp i ettan och han fick fortsatt förtroende i den nya serien. Som nykomling placerade sig laget fyra innan jul då Malmö och Rögle steg av för att spela i allsvenskan efter helgerna. I fortsättningsserien kom Team Boro tvåa och fick i playoff ett möta Hammarby som blev för svåra.
De båda stjärnvärvningarna Hansen och Côté gjorde vad de skulle och gjorde tillsammans 101 poäng. Mest mål gjorde Pelle Hånberg (Hämtad från Vita Hästen) som hittade nätet 24 gånger under säsongen.

Till säsongen 1990/1991 fortsatte satsningen och nu började det mullra rejält från de småländska skogarna och hela Sverige höll andan. Från Djurgården hämtade man den färske svenske mästaren och landslagsmålvakten Rolf Ridderwall och från Leksand hämtade man in finländaren Jarmo Mäkitalo som varit en stabil poängleverantör i elitserien under tio års tid.
Dessutom värvade man tillbaka egne produkten Anders Johansson från Rögle som efter fyra säsonger iväg från Landsbro bevisat att han var en pålitlig poängplockare på division ett-nivå. Johansson är kanske mest känd för att under flertalet år varit assisterande coach för juniorkronorna. Från Olofström hämtades kanadensaren Randy Edmonds som på sina två säsonger i division två gjort hela 146 poäng.

Rolf Ridderwall. Foto: Bildbyrån

Vi ska komma ihåg att det här var vid samma tid Malmö IF, med Percy Nilsson som frontfigur, hade lyckats ta sig upp till elitserien med en satsning av stjärnvärvningar som Pekka Lindmark, Peter Andersson och Raimo Helminen i spetsen. Malmös satsning uppskattades inte från övriga hockeysverige och nu kom det ett nytt lag som försökte ta sig till högsta serien på exakt samma vis.
— Det blev lite som att det var vi mot resten på något sätt, det gjorde nog att vi gick ihop ännu mer som grupp. Det var nog att vi hade den där satsningen. Allt med pengarna och den biten, så det var nog det jag tror att det handlade om, berättade Mikael von der Geest för Vetlanda-Posten för ett par år sedan om sina minnen från den tiden.
Von der Geest var bara 20 år när han kom till Landsbroklubben och var inte som många andra en redan etablerat stjärna.
— Visst var jag ung men jag kände att jag blev väl bemött av de mer etablerade killarna i laget. Om vi säger om alla tre åren så var ju exempelvis Ivan Hansen, Rolf Ridderwall och Jarmo Mäkitalo med i laget de var runt 30 år och stjärnor, men i vårt lag spelade inte sådant någon roll, vad du hette var mindre viktigt, berättade han vidare för tidningen.

FÖRLORADE BARA EN MATCH

Rolf Ridderwall var affischnamnet. Från Team Boros matchprogram 1992.

Team Boro vann division ett södra och inkasserade endast en förlust under höstens 18 omgångar. Mikael von der Geest, Jarmo Mäkitalo, Ivan Hansen och Pelle Hånberg gjorde livet surt framåt för motståndarna och i mål gjorde Rolf Ridderwall det han skulle.

I allsvenskan fick de bland annat motstånd av Västra Frölunda och Leksand som var de lag som fått kliva av elitserien innan jul. Det gick inte lika lätt som i division ett och man gick till playoff med endast en poängs marginal till Skellefteå som kom nia och missade vidare spel.
Team Boro klev in i playoff två och fick möta Smålandsrivalen Troja. Det krävdes tre matcher för att Boro skulle ta sig vidare, varav två avgjordes i sudden.
I playoff tre väntade Huddinge och smålänningarna kunde genom sina två raka segrar avancera vidare till kvalserien till elitserien.

Där ställdes de mot Västra Frölunda, som förlorat den allsvenska finalen mot Leksand, Rögle och Mölndal. Endast seriesegraren skulle ta klivet upp.
Den 21 mars 1991 var det kvalseriepremiär och Team Boro fick i den första omgången ta emot Frölunda på hemmaplan. Det har vittnats om den febriga hockeystämning som rådde i det lilla samhället med omnejd under åren som den stora hockeysatsningen pågick och frågan är om den inte kulminerade den där torsdagskvällen när hemmalaget kunde vinna med 6-3 och få en kalasstart i jakten på elitserien.
I omgången efter tappade man poäng mot Rögle och i omgången efter det förlorade man på bortaplan mot Mölndal.

Men när serien sen vände vann man två raka och stod så torsdagen den 2 april inför en helt avgörande match på bortaplan mot Västra Frölunda om vem som skulle ta klivet upp.
Team Boro skulle också ta ledningen i matchen och under drygt tio minuter var man i elitserien. Men Frölunda kunde vända och vinna med 6-2.

SATSNINGEN FORTSATTE

På våren vann målvakten Rolf Ridderwall VM-guld med Tre Kronor i Åbo. En av hans lagkamrater där var Brynäs Anders ”Masken” Carlsson som även var med och vann 1987 och som var en av den tidens största stjärnor i svensk ishockey. Strax efter guldet levererades det ännu en värvningsbomb från Småland när ”Masken” presenterades. Från Färjestad hämtade man in stabile backen Peter Hasselblad och från Jokerit hämtade man in deras lagkapten Anssi Melametsä som spelat både VM och OS för Finland. Som om inte detta vore nog plockade man in den rutinerade och tripple SM-guldmedaljören med Djurgården, Anders Johnson. Från Mörrum hämtades det förre NHL-proffset Thommie Bergman in som tränare.
Upplagt för avancemang denna gång?

Anders ”Masken” Carlsson 1990. Foto: Bildbyrån

Samtidigt började ekonomin att svaja i Sverige, något som drabbade tillverkarna av småhus väldigt mycket när folk helt enkelt passade sig lite extra noga för en sådan investering. Även Team Boro AB började få problem, något som direkt påverkade hockeylaget då många spelares löner betalades av hustillverkaren.
Problemen började hopa sig nere i Vetlandatrakten och Team Boro slutade bara på fjärde plats i division ett södra. Med en poängs marginal lyckades man ta sig vidare till playoff från fortsättningsserien.

KONTRAKTEN GICK UT MITT UNDER KVALET

Man slog ut Köping i omgång ett och i andra omgången väntade Hammarby som man också kunde slå ut. I den tredje och sista omgången innan kvalserien väntade Huddinge. Match ett kunde vinnas på hemmaplan, men inför match två uppe i Björkängshallen hade kontrakten för Rolf Ridderwall, Anders ”Masken” Carlsson, Ivan Hansen och Anders Johnson gått ut med L B Invest, som tagit över efter Boruhus konkurs. Men Team Boro kunde ändå ställa upp med bästa laget.
–Det hela löste sig på bästa sätt, våra kontrakt förlängdes bara till säsongens slut, berättade Rolf Ridderwall för DN inför matchen.

En löpsedel på Boros kansli när det begav sig. Foto: Bildbyrån

Team Boro kunde vinna med 4-3 och återigen stod man i en kvalserie. Denna gång hette motståndarna Leksand, Södertälje och Vita Hästen.
De förlorade första matchen på bortaplan mot Vita Hästen med 4-2, men i omgången efter besegrade laget Södertälje på hemmaplan med 5-2. Man fick stryk två gånger om mot Leksand, men vann de två sista matcherna i serien. Dock räckte det inte till mer än en andraplats och återigen ett missat avancemang.

Nu var pengarna slut i den småländska klubben och stjärnorna försvann vind för våg från Landsbro och Vetlanda. Till säsongen efter tvångsnedflyttades föreningen till division två och efter ett besök i division tre för den skuldtyngda klubben mellan 1997 och 1999, nu med namnet Boro/Vetlanda och en viss Johan Franzén i laget, har man sedan dess varit ett stabilt division två-lag.

FASCINERANDE HISTORIA

Historien om Team Boro fascinerade och grep tag i mig redan där och då och gör det fortfarande. Nu för tiden känns det nästan smått surrealistiskt att en klubb från lägre divisioner kan tokvärva sig till framgång på bara några år. Men Malmös Percy Nilsson öppnade dammluckorna och många lag följde efter i hans fotspår, med ekonomisk ruin som följd. Rögle var det enda laget som enligt konceptet lyckades ta sig upp i elitserien. Men när de rasade ut några år senare drogs de med stora skulder.

Många vill hävda att Växjö tokvärvat sig till SHL, men jag är inte riktigt beredd att skriva under på det. Deras klättring i seriesystemet byggde mer på långsiktigt tänk. De spelade faktiskt allsvenskt i åtta säsonger innan SHL-avancemanget och byggde under den tiden en fungerande organisation runt laget.
Jag brukar ofta tänka på hur den småländska hockeykartan sett ut om Team Boro lyckats slå Frölunda i Scandinavium den där kvällen 1991. Nu är det långtifrån säkert att klubben hade kunnat hävda sig i elitserien med tanke på hustillverkarens konkurs som då låg runt hörnet.

Men om de rett upp ekonomin är det en kittlande tanke att tänka. HV71, runt sju mil bort, var på den tiden långtifrån den storklubb den är idag och Växjö Lakers fanns inte ens. Knappast någon trodde väl att Oskarshamn skulle ta klivet upp våren 2019. Hade Team Boro kunnat vara ensam herre på täppan i Småland?

Vill ni diskutera Team Boro, påpeka fel eller ge mig en klapp på axeln om detta inlägg finns jag på Twitter under namnet @hockeystaden.

Väl mött.