Hockey-VM-tider är målvaktstider. Turnering på turnering ser vi burväktare från mindre nationer kliva fram och göra stormatcher mot mer meriterade landslag. 

Om det är något jag älskar med ishockey-VM så är det alla nya bekantskaper vi får stifta med de mindre nationernas bärande spelare. Om vi direkt leder ämnet in på vad detta inlägg ska handla om, nämligen målvakter, så har vi redan i den pågående turneringen fått lära oss namnen på Storbritanniens Ben Bowns och Italiens Marco De Filippo. Två målvakter som släppt in mängder med mål, men det har knappast varit deras fel, utan det går att skylla på utespelarnas undermåliga försvar.

Cortina-målvakten Marco De Filippo blev förövrigt omtalad i matchen mot Sverige beroende på sina läckra old school-skydd. Precis som det var förr i tiden.

Marco de Filippo med sina läckra skydd. Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN

Det är också flydda tider jag fokuserar på i denna text. På målvakterna, som innan Internet fanns i var mans hem, dök upp en gång om året och tog sig hela vägen in i våra vardagsrum genom TV-apparaterna. Därför finns exempelvis inte fransmannen Florian Hardy med på den är listan över blåbärsmålvakter vi minns. Ni minns väl att han för två år sedan sänkte Finland, men trots det fick han inte priset som matchens lirare. Där kan man snacka otacksamt.

Great moment as Pierre-Édouard Bellemare rejects the player of game award and gives it to goalie Florian Hardy (41 saves). #IIHFWorlds pic.twitter.com/ZgTnilY1Yl

— Alex Nunn (@aj_ranger) May 7, 2017

Men några målvakter från modern tid kommer vara med bland de tio vi minns tillbaka på nedan. Urvalet har inte skett på något speciellt sett, utan enbart baserats på de som främst fastnat i mitt egna medvetande. Samt att de måste ha spelat för någon nation som då när det begav sig klassades som blåbärsnation.

David Delfino, Italien

Förutom att han har ett rejält smaskigt namn så minns vi honom kanske allra bäst (Eller värst) på grund av att han lyckades med konststycket att hålla nollan mot Tre Kronor i Prag-VM 1992. 0-0 slutade matchen och det var faktiskt den enda poäng Italien tog förutom de två i 7-5-segern mot Polen.

VM 92 var Delfinos debut i VM-sammanhang, han hade spelat OS i Albertville ett par månader tidigare, och totalt blev det fem A-VM för keepern. Tre Kronor gick senare och vann sitt andra raka VM-guld, men kritiken i media var knappast nådig efter plumpen mot Italien. Och absolut ingen brydde sig om att också Peter Åslin höll nollan.

Andrej Mezin, Vitryssland

Målvakten var inblandad i ett av Sveriges största idrottsliga fiaskon genom alla tider. Tre Kronor var redan i semifinal i OS 2002. Det var så det lät inför kvartsfinalen mot Belarus och absolut ingen tippade på förhand att den tänkta mumsbiten ens skulle kunna störa Sverige.

Men det kunde de! Vi vet alla hur det gick. Längst bak vaktade den dåvarande Berlin-målvakten Mezin kassen med den äran. Att Vitryssland senare fick stryk av Kanada i semin med hela 7-1 är en annan historia.

Men det var inte bara i OS Mezin briljerade. 2009, när laget tog sig till VM-kvartsfinal, så utsågs han till turneringens bästa målvakt.

Jim Marthinsen, Norge

1990, vid VM i Bern, var första gången sedan 1965 som Norge skulle tampas med de stora nationerna igen i VM-sammanhang. Detta efter att ha varvat spel i både B- och C-VM.

Mannen som tog dem dit heter Jim Marthinsen och han vann under sin karriär en rad norska mästerskap för Vålerenga och Storhamar. Vidare spelade han fyra OS och tolv VM på olika nivåer för Norge. 1996 spelade han fyra matcher och med en räddningsprocent på 97,1 var han faktiskt bäst bland alla de som vaktade kassen fyra eller fler tillfällen i den turneringen.

Har efter karriären kanske gjort sig mest känd för att ha deltagit i norska TV2:s underhållningsprogram ”Isdans” där han fick visa upp sina färdigheter i dans på is. Detta var 2007 och tre år senare var han med i den norska versionen av ”Mästarnas Mästare”.

Helmut de Raaf, Tyskland

Med ett namn som hämtat från en spionthriller om Kalla kriget tog sig den tyske målvakten omgående in i våra hjärtan. Han spelade sex VM och tre OS för Västtyskland/Tyskland och i Albertville-OS 1992 kom han faktiskt tvåa i målvaktsligan bakom USA:s Ray LeBlanc. Räddningsprocenten var imponerande 93,3.

I kvartsfinalen tvingade Helmut och hans tyska kamrater självaste Kanada, med Eric Lindros och Joe Juneau i laget, till straffar. Det var faktiskt den första OS-matchen någonsin som avgjordes på straffar. De Raaf stoppade 33 av 36 skott under ordinarie tid och förlängning. Under straffläggningen kunde han dock inte göra mer än att tvingas skåda när motståndarmålvakten Sean Burke gick segrande ur striden.

Helmut de Raaf hade i övrigt en enastående karriär hemma i Tyskland och utsågs till landets bästa målvakt vid sex tillfällen. Han är dessutom invald i den tyska hockeyns Hall of Fame.

Arturs Irbe, Lettland

Gränsfall det här. Irbe spelade den mesta tiden av sin karriär i NHL och fick även spela två All Star-matcher där. Vidare hade han tidigt i karriären vunnit två VM-guld med Sovjetunionen. När Lettland blev självständigt så var det dock inget snack om vilket land Irbe skulle representera och han satte en enorm stolthet i det.

Nio VM (Varav ett B-VM) och två OS blev det för burväktaren för sitt älskade Lettland och vid två tillfällen tog han dem till kvartsfinal. 2003 var han den stora hjälten när självaste Ryssland besegrades i en gruppspelsmatch. Passande nog på tolvårsdagen av landets självständighet.

Mike Rosati, Italien

Den 7 november 1998 kommer nog för alltid vara ihågkommen hos Rosati som är både kanadick och italienare. Det var nämligen då han fick kliva in för Washington mot Ottawa i NHL sedan Olaf Kölzig skadat sig. På de 28 minuter han fick räddade han samtliga tolv skott och kan skryta med att aldrig ha släppt in mål i världens bästa liga. Det blev förvisso inga fler framträdanden.

I VM-sammanhang hade måhända Rosati sin absoluta prime i Sverige-VM 1995. På de drygt två matcher han spelade kom han undan med en räddningsprocent på 97,22 och ett snitt på ett mål blankt per match.

Totalt blev det åtta VM-turneringar för Rosati, som draftades av Rangers 1988, men ingen turnering var nog vassare än den 1995.

Ádám Vay, Ungern

Ungern var tillbaka i A-VM och den då 22-årige målvakten ställdes i sin första match mot Finland. Han fick 51 skott emot sig, men släppte bara tre förbi sig. Vay, som då tillhörde klubben Debreceni HK hemma i Ungern, fick förtroendet även mot USA i matchen efter. Det blev förlust med 5-1, men målvakten stoppade 32 av skotten.

Hans insatser i den ungerska kassen ledde till ett kontrakt med Minnesota Wild. Där blev det dock inga matcher. Nästa säsong hittar vi Vay i Västervik i Hockeyallsvenskan.

Dennis Endras, Tyskland

Det var knappast någon som på förhand hade räknat in Tyskland som en medaljkandidat i VM 2010. Men de tog sig faktiskt hela vägen till en bronsmatch efter att semifinalen förlorats mot Ryssland. Endras storspelade och vann bland annat mot både USA och Slovakien.

I kvartsfinalen mot Schweiz höll han nollan, han stod över semifinalen mot Ryssland, men var tillbaka till bronsmatchen mot Tre Kronor där han stod för 39 räddningar i förlusten.

Dennis Endras utsågs till hela VM:s bästa målvakt och dessutom till turneringens MVP.

Jan Lasak, Slovakien

Det är väl förvisso fel att benämna Slovakien som en blåbärsnation, det har de aldrig varit. Men målvaktssidan har aldrig varit deras starka sida. 2002 ställde de dock en intressant och NHL-draftad målvakt mellan stolparna. Jan Lasak var med i sitt tredje VM och var faktiskt med i det lag som två år tidigare tog VM-silver.

Men nu skulle det bli ännu bättre. Lasak spelade sex VM-matcher och storspelade när nationen tog sin hittills enda guldmedalj i VM. Slovakien har tre VM-medaljer i vardera valör och Lasak har varit bidragande till samtliga. Utan hans storspel hade det nog inte blivit några medaljer alls. Han var i missa matcher briljant och stod för enastående parader längst bak när den rakbladsvassa offensiven finsnickrade framåt. Miroslav Satan, Peter Bondra,  Zigmund Pálffy…Vilka spelare de hade.

Totalt blev det nio VM för keepern.

Reto Pavoni, Schweiz

Fick ofta kampera ihop med Renato Tosio i det schweiziska landslaget och den senare fick allt som oftast det mesta av förtroendet. Men kändes det inte som att Pavoni var den bättre av de två!? Det påståendet backas upp av statistik som visar att Pavoni i de allra flesta fall var den bättre, trots färre matcher.

Pavoni spelade sju VM på A-nivå och var i fyra av dessa över 90 i räddningsprocent. Då ska vi komma ihåg att alplandet på den tiden inte var i närheten av den klass de håller idag. Undantaget VM 1992 och 1998 när Pavoni, först i par med Tosio och sedan David Aebischer, tog Schweiz till semifinal.

Hade även en bra karriär på hemmaplan i NLA och tog Kloten till fyra titlar.

Slutligen passar det väl alldeles utmärkt att lassa på med lite fler sköna målvaktsnamn från flydda tider. Vi kan kalla dem bubblare. Karl Friesen, Klaus Merk, Josef Schlickenrieder, Olivier Anken, Robert Schistad, Petri Ylönen (Frankrike), Brian Stankiewicz, Michael Puschacher, Mario Brunetta…

Jag har garanterat bommat massvis.

@hockeystaden