ELIAS OCH VEDHUGGAREN. Hockeyallsvenskan innehåller alla sorters spelare, konstaterar Joakim Englund.Foto: Bildbyrån

Jag har kommit till en punkt där det inte går längre. Jag har nämligen varit borta från hockeyn alldeles för länge och har under en tid känt att jag på något sätt vill jag vara involverad inom hockeyns varma famn. När möjligheten att skriva för hockeysverige.se dök upp var det således inget att tveka på.

LÄS ÄVEN: Möt hockeysverige.se:s nya allsvenska bloggare Joakim Englund

Vissa av er kanske känner igen mig som en brunkig ”sarg-ut-spelare” i Västerviks IK som oftast långsamt åkte omkring med raka buggar. Men kanske även som bloggare på Västerviks-Tidningen under några år när föreningen huserade i Hockeyettan.

Ni som kommer ihåg mig som en offensiv bloggare där jag sköt riktade hagelskurar omkring mig kan andas ut. Många av den bloggens inlägg skrev jag i syfte att föreningen och det egna laget skulle dra vinning av mina texter på olika sätt. I den här bloggen har jag ingen sån agenda utan kommer skriva så objektivt som möjligt. Men givetvis kommer jag ha kvar glimten i ögat.

Vad ska då dessa rader handla om? Bloggen kommer kort och gott att handla om Hockeyallsvenskan. Eventuella sidospår med anknytning till ligan kommer förmodligen förekomma.

Jag törs redan nu lova att ni inte kommer hålla med mig i alla texter jag kommer att skriva, men hoppas kunna bidra med något tänkvärt, humoristiskt eller kanske rent av bjuda in till ett annat synsätt. Allt är inte svart eller vitt utan det finns en arsenal av gråskalor däremellan. Ibland kommer ni säkert tycka att jag är helt fel ute i mina texter för att i nästkommande text kanske ändra uppfattning, vem vet? Jag hoppas i alla fall kunna underhålla och beröra.

HÄNDER SAKER HELA TIDEN”

Tillbaka till Hockeyallsvenskan som i mitt tycke är en av världens häftigaste ligor, en riktig rock´n´roll-liga. En liga där vi varje säsong får se drömmar uppfyllas oavsett om det handlar om den enskilda individen eller laget. Det är fartfyllt och det händer saker både på isen och inte minst utanför densamma. Spelare som tjänar 6 000 kronor i månaden kommer att ställas mot spelare som lyfter 70 000 kronor i månaden. Den differensen i lön är förmodligen ännu större då man endast kan räkna ut en spelares lön efter att denne fått avstängning och böter som följd.

Med den skillnaden i lönenivåer hos spelare inom ligan är det inte långsökt att dra parallellen att även skillnaden i kvalité och hockeykunnande också är stor på isen. Hela det här spannet i kvalitétsskillnad, samt att många av spelarna är relativt unga och inte speciellt mediatränade, gör att det händer saker kring ligan hela tiden. En riktig rock’n’roll-liga med andra ord.

Här hittar vi (i sammanhanget) stora drakar som Leksand, Modo och AIK som drömmer om avancemang till SHL, medan lite mindre drakar som Pantern, Västervik och Tingsryd kämpar med näbbar och klor för att behålla den allsvenska statusen. Vissa lag spelar i slott medan andra har en hall som nästan kan jämföras med en hemmasnickrad koja.

PANTERN SLÅR EXPERTERNA PÅ FINGRARNA

Isytan är ca 30x60m hos alla lag och pucken ser identisk ut oavsett om man befinner sig i Fjällräven Center eller i Gränbyhallen. Flest mål efter 60 (alternativt 65) minuter vinner matchen. Det är nästan omöjligt att förutspå utgången av en match, vilket för mig är positivt för ligans charm. Vi får i nästan varje omgång se mindre klubbar skaka om de större. Pantern är ett utmärkt exempel på detta som gång på gång slagit expertisen på fingrarna med topplaceringar i tabellen de senaste säsongerna.

För inte så länge sedan lirade faktiskt Elias Pettersson och vedhuggaren Joakim Englund i samma liga (fattar ni: spelade i samma liga).  Med de kontrasterna mellan spelare kanske ni förstår att det kan hända saker, både på och utanför isen.

Tips och feedback tas gärna emot och ni når mig enklast på Twitter under namnet @englundjoakim. Om jag dröjer med svar kan det bero på att jag har fullt upp med blöjbyten eller andra bestyr.