Timrå tappade hela sin förstalina. Den smällen slipper lagen i år.Foto: Bildbyrån

Truppen till J-VM släpptes tidigare idag, vilket alltid är intressant ur allsvensk synvinkel. Vilka lag drabbas hårdast och vilka lag kommer att kunna dra nytta av att motståndarna saknar sina tongivande juniorer när lagen möts under perioden som J-VM pågår?

Det blir alltså sex svenska spelare från årets upplaga av Hockeyallsvenskan som får chansen i J-VM som i år spelas i Kanada. Anmärkningsvärt är att tre av dessa är målvakter; Adam Åhman (IKO), Samuel Ersson (VIK) och Olle Eriksson Ek (BIK). Övriga spelare är Jakob Ragnarsson (back, AIS), Oskar Bäck (forward, BIK) samt Filip Svenningsson (forward, IKO).

Vi har IKO och BIK som alltså stoltserar med två spelare vardera. Jag ser dock inte att något lag ska behöva rasa i tabellen i samband med spelarbortfall för J-VM. Med undantag för Ragnarsson så tillhör övriga spelare lag i tabellens toppskikt. Dessa lag står inte och faller med juniorstjärnorna, inte ens på en så viktig position som målvakt. Alla tre målvakter har stått mellan 10-14 matcher, vilket vittnar om att det finns fullgoda ersättare hos de tre lagen.

Med andra ord slipper vi scenariot som Timrå råkade ut för säsongen 2016/17. De hade byggt hela sin offensiv kring sina unga spelare vid namn Elias Pettersson, Jonathan Dahlén och Jens Lööke. Tre offensiva spjutspetsar som bar Timrås offensiv på sina axlar, spelarnas ringa ålder till trots. 

”GÅR DE INTE UPP I ÅR GÅR DE ALDRIG UPP”

Jag minns vårt (Västerviks) första möte med Timrå den säsongen. Vi kom från en ”streak” med nio raka segrar och åkte upp till Sundsvall fyllda med självförtroende för en tidig seriefinal. Inför matchen hade vi förhoppningar om en seger, men i ärlighetens namn hade vi inte susningen av en chans och fick vända hemåt med en 6-2-torsk i bagaget. Deras offensiva och kreativa uppsida medförde att de byggde bo i anfallszonen i var och vartannat byte. Känslan efteråt var att vi knappt fick låna pucken på hela matchen.

Efter den matchen övertog Timrå serieledningen och jag minns att jag tänkte:  ”går de inte upp i år så går de aldrig upp”.

Sedan kom december och med det lämnade lagets spjutspetsar för landslagsuppdrag. Under perioden utan sin stjärntrio plockade laget inte många poäng och tiden efter J-VM blev heller inte densamma för klubben. Självförtroendet hos övriga spelare hade dalat i samband med förlusterna och laget hittade aldrig tillbaka till nivån man hade innan J-VM. 

När säsongen var över strandade man till slut på en sjätteplats i tabellen och lyfte inte i slutspelet inför direktkvalet heller där man slutade näst sist.

KAN LEKSAND VÄNDA TRENDEN?

I år slipper vi alltså debaclet för två säsonger sedan då högljudda diskussioner fördes hur man skulle kunna förhindra att enskilda lag drabbas på det här sättet.

Nu laddar vi för kvällens sex matcher i ligan där störst fokus kommer ligga på:

  • Fortsätter Leksands kräftgång?
  • Jumbomötet mellan Almtuna- Vita Hästen.
  • Streckkampen mellan Björklöven-Södertälje
  • Lämnar Tingsryd bottenträsket för gott ikväll?