Tre domare blir fyra – men är det rätt väg att vandra för Hockeyallsvenskan?Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån

Hockeyallsvenskan inför fyrdomarsystem till nästa säsong. Något som spontant vid första tankesnurran känns som ett välkommet inslag i ligan, men vid närmare eftertanke känns det som att det kommer i fel ordning.

Jag förstår att man vill ha det likadant över hela ledet med SHL, Hockeyallsvenskan och J20 SuperElit. Men frågorna är många; vem ska stå för kostnaden det innebär att utöka varje match från sex till åtta ögon? Är merkostnaden det innebär med ytterligare en domare motiverad för en liga där merparten av klubbarna blöder ekonomiskt?

En huvuddomare i allsvenskan tjänade förra säsongen mellan 3 800:- och 6 000:- per match, sedan tillkommer resetillägg och eventuellt uppehälle på det. Detta innebär att klubbarna i runda slängar ökar sina domarkostnader med ca 130 000:-. Summan är beräknad på 26 matcher där ett snitt på arvodet ligger på 5 000:- per match.

Jag måste medge att jag inte är helt på det klara med vilka som betalar domarnas arvoden, men det spelar ingen roll om det är klubbarna eller om det är ligan som sådan. I slutändan är det ändå klubbarna som blir drabbade av den ekonomiska merkostnaden.

KOMMER HOCKEYN BLI RENARE?

Sedan ifrågasätter jag lite grann hur mycket mer åtta ögon ser jämfört med sex, och vad skulle det innebära? Kommer vi att få se konsekvent fler utvisningar i matcherna eller blir det en hög nivå (många utvisningar) i inledningen för att sedan trubbas av i vanlig ordning? Kommer hockeyn bli renare vad gäller färre obstruktion-situationer utanför själva spelet samt mindre hårda ”ut-boxningar” med ett par ögon extra? Eller blir det så att spelarna försöker spela precis på rätt sida gränsen i sina spelförstörande moment för vad just den matchens domare tillåter?

Med dagens hjälpmedel vad gäller målkameror och möjlighet att videogranska och straffa fulare tilltag i efterhand skulle jag säga att effekten av åtta ögon istället för sex endast utgör en marginell skillnad.

I sin strävan av högre domarnivå i Hockeyallsvenskan innebär det samtidigt en kedjereaktion där varje nivå under allsvenskan kommer att försämras. Kollega Mjörnberg beskriver konsekvenserna för Hockeyettan mycket bra här.

Jag är väl medveten om att en del spelare och även fans inte kommer att hålla med mig om mina åsikter i ämnet. Men jag är helt enkelt inte övertygad om att domarnivån blir så mycket bättre bara för att man kastar in ett par ögon till. I mina ögon måste den redan höga domarstandarden bli så pass mycket bättre att det motiverar kostnaderna det innebär.

På Hockeyallsvenskans hemsida går man ut med ”Sist men inte minst, så finns det en hel del spelare som slutat spela som börjat sin domarkarriär och även för dem så öppnar sig nya möjligheter, säger Pär-Olof Livf, domaransvarig i HockeyAllsvenskan”.

Det uttalandet ger sken av att domarbristen ska botas med före detta spelare som lockas med en snabb karriärsbana och en gräddfil genom systemet. ”Nja” säger jag som anser att bäst lämpad ska döma oavsett bakgrund.

HÖJ ALLSVENSKA STATUSEN

Jag har alltid hävdat att vi har fantastiskt bra domare i Sverige, åtminstone i våra tre högsta ligor. Det är inte där vi ska lägga krutet i ett försök att höja statusen på allsvenskan.

Hockeyallsvenskan kallas i folkmun för en professionell liga. Lägg då istället krutet på att göra ligan till just det. Se till att tvätta bort den smutsiga bidragsstämpeln där en hel del spelare tvingas(?), i största symbios med klubbarna, utnyttja vårt fina välfärdssystem via bidrag till spelarna ”off season”. Se istället till att göra ligan professionell innan man fokuserar på den, i mina ögon, redan välfungerande domarkåren.

Det, om något, skulle definitivt höja statusen på ligan.

När ligan sedan är en professionell liga kan man börja fundera över andra förbättringar som kan göras, exempelvis höja standarden på domarkåren.

Twitterflöde

UTGIVAREN ANSVARAR INTE FÖR SOCIALA MEDIEFLÖDET NEDAN