Till och börja med vill jag hälsa alla en god fortsättning på det nya året, och framför allt hoppas jag på en god fortsättning för det svenska JVM-laget som ikväll tar sig an Finland i kvartsfinalen i JVM. 

Ni som har följt JVM och förberedelserna inför turneringen vet att Sverige gjort en kraftig vändning från det vi såg mot Kanada och USA i träningsmatcherna.
Från mer eller mindre kaos sprudlar numera laget av offensiv kreativitet och glädje samtidigt som målvakten Linus Söderström bidragit med ett lugn som laget var i desperat behov av. Den enda punkten som fortfarande är ett osäkert kort är defensiven, och inför kvällens match är det just defensiven som är jag mest orolig över. Dock inte Sveriges.

Vi backar bandet ett drygt år till JVM-finalen förra året. Finland lyckades kamma hem JVM på övertid, mot ett svenskt lag som på pappret var bättre och som turneringen igenom hade varit det bättre laget.

Den stora skillnaden? Defensiven.

Sverige ångade på, försökte skapa chanser men lyckades inte utnyttja sitt spelövertag man hade samtidigt som Finland fick ta ledningen både en och två gånger. Varje gång Sverige kom in i anfallszon stod det finska försvaret där som en ogenomtränglig box framför det egna målet och såg till att alltid ligga mitt i skottlinjen för att förhindra att att de svenska backskotten nådde mål.

Precis som svenska landslag har en spelidé som grundar sig på puckkontroll har det finska landslaget en spelidé som framför allt bygger på en ruggigt stark defensiv – och årets finska lag har inte gjort någon ansats att förändra den bilden.
Visserligen har Finland haft svårt att göra mål i årets turnering men laget klarade 1-1 efter full tid mot USA, det vill säga samma USA som förnedrade Sverige med 10-5. Finland förlorade sedan överraskande mot Slovakien med 2-1 men det var snarare på grund av dålig offensiv utdelning än dålig defensiv.

16-åriga supertalangen Jesse Puljujärvi har otroligt nog varit en av Finlands bästa spelare och också är den spelare som skjutit flest skott mål på under JVM-turneringen. Trots det står han fortfarande på noll poäng – och det skrämmer livet ur mig. 

För eller senare lossnar målskyttet för en sådan spelare och tillsammans med en grym defensiv och två målvakter, Jusse Saros och Ville Husso, av yttersta världsklass räcker det med att göra två, kanske tre mål för att vinna – precis som i finalen förra året.

Nyckeln för Sverige blir att få till ett tidigt mål så laget slipper jaga på samma sätt som i finalen förra året. Ju längre tid Finland kan hålla 0-0, alternativt en 1-0-ledning, desto mer stress kommer de svenska spelarna att känna och den där otrygga känslan kommer så sakteliga komma krypandes.

Förhoppningsvis har Rikard Grönborg och hans ledarskap lärt sig av förlusten förra året och vet hur laget på bästa sätt ska komma runt den finländska defensiven och igenom de finlänsla målvakterna. Om inte…nä usch, det vill jag inte ens tänka på.