Finland är lite av ett fenomen när det handlar om ishockey. Dels är man ett litet land, där alla verkar vara hockeytokiga, och dels har man en förmåga att alltid överprestera i de stora sammanhangen.

Man tog brons i OS 1994 och 1998, silver 2006 och sedan brons igen 2010 och 2014. Dessutom har man medaljer i två av de tre senaste World Cup-turneringarna. Brons 1991, och silver 2004. Man når dock sällan ända fram, och blott två VM-guld är ett ganska tydligt bevis på det.

Vi vet att Finland har extremt många talanger på väg upp. Många av dem spelar redan i NHL, medan sådana som Kasperi Kapanen, Mikko Rantanen, Sebastian Aho, Jesse Puljujärvi, Patrik Laine och Juuse Saros förmodligen kommer att bli det på sikt. Men i dagsläget finns det inte en enda finsk storstjärna i NHL, om man bortser från målvakterna. Laget de kommer tvingas ställa upp med i World Cup ÄR svagt. Man kommer vara ett av svagare lagen på pappret. Kanske det allra svagaste, till och med.

Inget lag är så stjärnlöst som Finland är. Pekka Rinne och Tuukka Rask i all ära…det är inga ”poster boys” för NHL, direkt. Efter den här hyllningssågningen går vi nu in på truppen.

Målvakter:
Pekka Rinne, Nashville
Tuukka Rask, Boston
Antti Niemi, Dallas 

Oooh, vilken målvaktssida Finland har. Varken Rask eller Rinne har varit lika bra den här säsongen som när de var som bäst, men det är fortfarande två målvakter i världsklass. Rinne har en förmåga att spika igen fullständigt när han är som bäst, och är verkligen en sådan målvakt som kan bära sitt lag till en mästerskapstitel.

Tuukka Rask har vunnit Vezina Trophy och spelat en Stanley Cup-final, och i nuläget håller jag nog honom snäppet före Rinne trots allt. Det faktum att Rinne gjort ett par magiska VM-turneringar för Finland kan dock vara till hans fördel när ledarstaben ska göra sitt målvaktsval.

Finland har till och med en så bred målvaktssida att man får svårt att enas om vem som ska bli tredjemålvakt. Jag väljer Stanley Cup-vinnaren Antti Niemi, men han får konkurrens av namn som Karri Rämö, Kari Lehtonen och kanske även Juuse Saros. Här behöver Finland inte vara oroliga.

Backar:
Rasmus Ristolainen, Buffalo
Sami Vatanen, Anaheim
Olli Määtä, Pittsburgh
Jyrki Jokipakka, Dallas
Esa Lindell, Dallas
Juuso Hietanen, Dynamo Moskva
Sami Lepistö, Salavat Julajev

Här börjar Finlands problem. Medan Sverige har fem backar i absolut världsklass har Finland fyra backar som kan ses som ordinarie i NHL. Ristolainen har fått ett genombrott och är redan en klassback. Vatanen är på väg att bli riktigt bra, och Olli Määtä är otroligt spännande. Men ingen av dem är i närheten av att gå under rubriken ”världsklass”. Och bakom dem?

Nej, där finns inte mycket. Jyrki Jokipakka har gjort det bra som tagit en ordinarie plats i NHL. JVM-vinnaren Esa Lindell lär bli en ordinarie NHL-back på sikt, men har bara fått speltid i fyra matcher med Dallas under säsongen. Trots det tar han plats i min trupp.

Två KHL-spelare tar plats. Svenskbekantingen Juuso Hietinen är i princip alltid med i landslaget, och även om jag inte direkt hårdbevakat honom i Dynamo Moskva kommer han med. Det gör även Sami Lepistö, med 176 NHL-matcher på meritlistan. Han är riktigt skicklig offensivt, och kan säkert få spela en del powerplayi World Cup.

Utanför laget då? Den som är närmast att komma med är Petteri Lindbohm från St. Louis. Han har emellertid bara gjort sju matcher i NHL under säsongen, och jag har svårt att se att han skulle vara bättre än Hietanen och Lepistö från KHL. Lindbohm är absolut ingen dålig back, och precis som Lindell kan han utvecklas till att bli en NHL-back, men i mitt lag får han inte plats.

Centrar:
Aleksander Barkov, Florida
Valtteri Filppula, Tampa Bay
Mikko Koivu, Minnesota
Jori Lehterä, St. Louis

Centeruppställningen är faktiskt bra. Barkov har snittat lite drygt 0,8 poäng per match under säsongen, och är i min mening tillräckligt bra för att leda det här lagets offensiv. Mer rutinerade Mikko Koivu och Valtteri Filppula håller fortfarande bra klass både offensivt och defensivt, och gör klart godkända säsonger i NHL. Lagkaptenen Koivu gör till och med en bra säsong och är Finlands bästa poängplockare med 42 poäng.

Jori Lehterä är perfekt som fjärdecenter i det här laget. Han är inte uppe på samma siffror som under förra säsongen, då han gjorde närmare 50 poäng, men han kan med en bra säsongsavslutning åtminstone snudda på 40. Han får säkert inte speciellt mycket speltid i powerplay i det här finska laget, men desto mer i boxplay.

Koivus lagkamrat Erik Haula kan också nämnas som ett alternativ för truppen. Haula är också en sån som kan gå in och göra ett gott jobb i en lite mindre roll, men jag har svårt att se vem han ska peta av dessa fyra.

Forwards:
Teuvo Teräväinen, Chicago
Leo Komarov, Toronto
Mikael Granlund, Minnesota
Jussi Jokkinen, Florida
Joonas Donskoi, San José
Lauri Korpikoski, Edmonton
Teemu Pulkkinen, Detroit
Kasperi Kapanen, Toronto Marlies
Mikko Rantanen, San Antonio

Oj, vad mycket spännande spelare det finns här. Teräväinen, Granlund, Pulkkinen, Kapanen och Rantanen är talanger som inte blommat fullt ut ännu, utan kommer utvecklas mer de kommande åren.

Det saknas förstås en stjärna och pålitlig poängplockare i den här uppställningen. Leo Komarov gör en riktigt bra säsong i Toronto och har gjort 18 mål. Jussi Jokinen har noterat 40 poäng på 59 matcher, vilket förstås är bra. Men är de två tillräckligt bra för att ses som bra förstekedjaspelare i en World Cup-turnering? Nej.

Granlund och Teräväinen kan också spela centrar, men får i min uppställning plats som forwards. De två måste utvecklas enormt till i höst, om de ska orka bära Finlands offensiv. Är de i nuläget tillräckligt bra för att ses som förstekedjaspelare i en World Cup-turnering? Nej.

Två AHL-spelare tar plats. Kasperi Kapanen har kanske inte utvecklats i den takt man förväntat sig, men jag är inte helt främmande för att plocka med honom som sista man i truppen. Han slåss med Joel Armia, och förstås också med supertrion Sebastian Aho, Jesse Puljujärvi och Patrik Laine. Det frestar enormt att ta med någon av dem, och i så fall hade jag valt Laine. Det känns dock en smula populistiskt att plocka med honom här.

Mikko Rantanen är jag spänd över att få se. Han briljerade inte i JVM, men där har Finland en spelare som kommer vara given i NHL nästa säsong, och kanske kan få en stor roll i det här laget. Om det säger mer om honom eller Finland låter jag vara osagt.

Finland har turneringens svagaste lag, om vi stirrar oss blinda på utespelarna. Jag ser både Tjeckien och Europalaget som något starkare på pappret, men Finland har ändå större potential att gå långt i turneringen. De har, som jag var inne på tidigare, en förmåga att alltid prestera bra i de största turneringen.

De kan absolut gnetspela sig till segrar mot både Ryssland och Sverige, men att de ska gå hela vägen finns inte på kartan. Finland hade sin chans i OS 2006. Det här laget är bara en blek kopia av vad man hade då.

Här hittar ni de övriga trupperna
Kanada – Här har du ditt World Cup-lag, Babcock
Europa – Miroslav Satan har ett smörgåsbord att välja bland, kan Europalaget överraska?
USA – Drabbas hårt av U23-laget – kan USA utmana Kanada ändå?
Tjeckien – Får svårt att nå semifinal – här är min tjeckiska World Cup-trupp
Ryssland – Superstjärnor, superstjärnor och stjärnor – här är min ryska trupp
Nordamerika – U23-laget kan överraska – forwardsuppsättningen är brutal