Nu kommer jag rasa. Jag är nämligen rasande. För ovanlighetens skull handlar det inte om något knas SHL eller Tre Kronor har gjort. Nej, den här gången är det faktiskt stora och mäktiga NHL som kommer få sig en släng av den Karlssonska sleven.

Jag är inte först på pucken här, det är jag medveten om. Men jag känner ändå en plikt att skriva hur fruktansvärt uselt NHL behandlar det absolut finaste man har, Stanley Cup-slutspelet. Idrottsvärldens tuffaste slutspel. Det mest mytiska som finns inom vinteridrott över huvud taget, skulle jag vilja påstå. En drygt två månader lång kraftmätning, som slutar med att 40 skadade eller halvskadade spelare gör upp i en duell som avgör vilka som får lyfta Den Där Pokalen.

NHL har sedan länge använt sig av divisionssystem. Tidigare med tre i varje konferens, där vinnarna i divisionerna automatisk placerade sig på platserna 1-3 i tabellen, oavsett om andra lag tog fler poäng. Sedan gick man enligt ett rakt slutspelsträd, där ettan mötte åttan, tvåan mot sjuan och så vidare. Ett klart rimligt system.

Nu är det som bekant annorlunda. Nu vill NHL att man ska ”vinna sin division” även i slutspelet, innan man får göra upp om konferensvinsten och senare Stanley Cup-titeln. Divisionsvinnarna möter Wild Card-lag, och laget som kommer tvåa möter de som kommer trea i samma division. Jag tror ni har koll på det. Och det här systemet funkar ju okej i en första slutspelsrunda. Då kan det till och med bli lite extra dramatiskt tack vare systemet. Det enda problemet som dyker upp då är att lag som egentligen skulle gått till slutspel i stället missar, för att för många lag från deras division var före dem.

Men i år har problemet med slutspelsformatet minst sagt lyst igenom i den andra slutspelsrundan. Vi kan ta serien mellan Tampa Bay och New York Islanders som första exempel. En serie där Tampa Bay hade hemmaplansfördel då man kom tvåa i sin division, medan Islanders bara kom fyra i sin. Det faktum att Islanders faktiskt tog fler poäng än Tampa under den 82 (ÅTTIOTVÅ!) matcher långa grundserie spelade ingen roll. Tampa Bay fick hemmaplansfördel, och slog ut Islanders med 4-1 i matcher.

Washington vann den där 82 (ÅTTIOTVÅ!) matcher långa grundserien totalt överlägset. Ligan vanns med elva poäng, och konferensen med ofattbara 16. Tvåa i konferensen blev Pittsburgh Penguins, och därmed kan man ju tycka att de inte borde kunna möta varandra förrän i en konferensfinal, eller hur? Men som ni alla vet måste man ju ”vinna sin division” också i slutspelet, så därför möttes dem redan i den andra slutspelsrundan. De spelar nämligen i samma division.

Jag minns att jag skrattade gott åt innebandyns helt ofattbara slutspelssystem. Seriesegraren Pixbo fick välja sin kvartsfinalmotståndare och eventuella semifinalmotståndare på samma gång. Problemet var bara att man åkte ut redan i kvartsfinalen. Linköping, som slog ut Pixbo, fick därmed ta över Pixbos slutspelsval som var tabellfemman Dalen. Sjuan mötte alltså femman i den ena semifinalen, medan tvåan Falun och trean Storvreta möttes i den andra. Ganska absurt, inte sant?

Men ärligt talat, NHL:s system är inte speciellt långt ifrån det där. I den andra slutspelsrundan i öst möttes ettan och tvåan, medan femman mötte sexan. Och där hade sexan hemmaplansfördel. Helt jäkla ofattbart.

Många kör med argumentet att (läs följande med gnällig röst) ”Ja, men ska du vinna måste du slå alla lag”. Ett argument som, till att börja med, är bullshit. Och ärligt talat, hur mycket hade det inte betytt för Alex Ovetjkin och Nicklas Bäckström att åtminstone få spela en konferensfinal efter alla år av misslyckanden i slutspelet? En konferensfinal är ändå ”okej”, medan uttåget i andrarundan kommer ses som ännu ett monumentalt slutspelsfiasko om fem, tio år.

NHL:s slutspelssystem är det dummaste jag sett sedan SHL införde att man fick välja sin kvartsfinalmotståndare  och ställde fram alla tränare på en is. Den ena tränaren fick sedan åka fram till den de ville välja, och slita tag i dem.

Gör om och gör rätt, NHL. Gärna redan till nästa säsong. Det här håller inte.