Foto: Bildbyrån

Ny match, nytt haveri. Vi är åtta omgångar in i SHL-säsongen och det finns redan fog att utbrista: Den här säsongen är på väg att försvinna för Brynäs innan den ens har börjat.

Brynäs IF är en märklig ishockeyklubb. Man vann SM-guld 1999, gick till semifinal 2000 och såg ut att vara ett lag för toppen. Därefter följde ett decennium som var klubbens värsta på ett halvt sekel, innan man ur ingenstans vann SM-guld 2012. Därefter följde några svaga säsonger till, innan man ur ingenstans gick till SM-final 2017.

Säsongen 17/18 var den första på länge som Brynäs faktiskt var tippade att hamna i toppen. För första gången under 2000-talet skulle man nu etablera sig som ett topplag. Det har inte riktigt blivit så.

Vi är åtta omgångar in i SHL och jag kan ärligt säga att jag inte ser någon som helst ljusning för Brynäs. Det är en sak om spelet sett okej ut, om inställningen funnits där och om man ändå tagit stadigt med poäng men lite för få trepoängare. Nu har vi i stället fått se en bra premiärmatch, och sen sju matcher där Brynäs inte gjort 60 bra minuter någon gång. I stället inleder man ofta matcherna bra, men så fort motståndarna får hål på dem har man rasat ihop. Kvällens match mot Skellefteå är det tydligaste exemplet på det. Tisdagens CHL-match mot München ett annat.

Man inledde riktigt bra och hade flera lägen att göra 1-0 direkt. Till slut kom också målet. Sen kom Skellefteås 1-1 – och sen var det ridå ned. Skellefteå behövde inte ens göra en speciellt bra match för att krossa Brynäs idag. På bortaplan. Det var som att se ett seniorlag mot ett pojklag. Seniorlaget kunde skapa chanser när de ville, liksom.

Hade Roger Melin gjort sin andra säsong i klubben är jag alldeles övertygad om att han hade fått sparken nu. Nu kan han överleva eftersom det vore ett enormt statement att sparka en helt ny tränare efter åtta omgångar. Men jag kan ärligt säga att jag inte skulle säga att det vore fel om Stefan Bengtzon fattade det beslutet. Anledningen är enkel. Det ser likadant ut varje match. Det finns inga som helst tecken på att det ska ske någon förbättring. Samtidigt har Melin varit frisk med att såga laget, några individuella spelare och till och med lagets inställning. Det känns som att det skurit sig mellan honom och laget. När Tommy Jonsson fick sparken säsongen 14/15 fick han det efter en 2-7-förlust mot Skellefteå. Parallellen till det vi såg idag är närmast läskigt överensstämmande.

Brynäs är ett precis så dåligt lag som tabellen visar. Jag kan nog slå fast att det här är det sämsta jag sett från Brynäs sedan det totala haveriet säsongen 12/13. Då var det säsongen efter SM-guldet, Brynäs vann knappt en match under säsongens andra halva, och tog sig till slutspel tack vare att man inledde säsongen riktigt bra. Man kramar klubban så extremt hårt och är så otroligt sköra i psyket. Det är den enda slutsatsen jag kan dra efter att ha sett de inledande åtta matcherna.

Så, vad ska Brynäs göra nu? Well, det som kan rädda Roger Melin är att den givna efterträdaren inte finns. Jag lanserar ett namn nu: Andreas Appelgren. Frågan är dock om han är beredd att bränna det arv han byggt upp i Leksand genom att ta över värsta rivalen. Jag är faktiskt tveksam till det.

Men Roger Melin kan inte ensam få bära hundhuvudet. För ovanlighetens skull finns det också fog för att kritisera Stefan Bengtzén. Han värvade in fem spelare inför säsongen, och av dem är det bara Aaron Palushaj som får godkänt. Henrik Larsson har det tungt, Christopher Liljewall har misslyckats helt, Mikael Johansson får det inte att stämma och Louie Caporusso fick inte ens plats i matchtruppen.

Det är alltså ett haveri på alla plan just nu.

Jag är inte rätt person att svara på vad Brynäs måste göra nu. Men något måste göras.

Jag tror inte man är speciellt sugna på att åka upp till Skellefteå för ett returmöte på lördag. Det finns inte mycket som talar för att det är matchen då det vänder.

@manskarlssonyao